Säg hej till min välgörare

Av en lycklig slump satt jag förra veckan bredvid en en man som varit min välgörare i hela mitt liv och en stor del av hans liv. Ändå hade vi aldrig tidigare mötts. Faktum är att även fast han betjänat mig troget i tre decennier, brytt sig om mitt välbefinnande och försökt förbättra min levnadsstandard, har han aldrig ens vetat vad jag heter. Han vet det fortfarande inte, för det är lite underligt att bli väldigt personlig med den man sitter bredvid på ett flygplan. Det känner vi alla till. Men jag berättade ändå för honom om hur djupt tacksam jag är för allt han gjort.

Den här mannen ansvarar för marknadsföringen för en av sex fabriker i Nordamerika där man tillverkar coextruderad polypropylen (på engelska, oriented polypropylene, översättarens anmärkning) att användas i förpackningar. Substansen förkortas OPP. Han åker runt till företag som tillverkar saker som drycker och godis och förklarar fördelarna med OPP för dem. Mer om OPP strax.

Den här mannen befinner sig ständigt på resande fot och har en hel hög med bonuskort från flygbolag som bevis. Han är som George Clooney i filmen Up in the Air — en luttrad resenär, gift med sitt arbete. Hans jobb består i att vara företagets ögon och öron i dess förhandlingar med de som vill köpa produkterna. Han verkar inom B2B, business to business, med transaktioner som är osynliga för den konsumerande allmänheten.

Hans ordförråd består av termer från hans industri och är fullt av neogolismer som ingen utanför paketeringsbranschen förstår. Håll upp en påse på två meters avstånd och han kan berätta vad den har för kemiska egenskaper. Han kan förklara varför en påse är lättare att riva åt ena hållet och svårare åt det andra. Han känner till historien, processen, konkurrensen plus namnet på varenda inköpschef i Nordamerika som handlar påsar. Och han älskar att berätta om det.

Vad är hans funktion? Han är den som gör företagets uppfinningar och produkter till en del av våra liv. Utan någon på barrikaderna som verkligen säljer produkten är allt som spenderats på uppfinningen och dess produktion helt poänglöst. Han är gränssnittet mellan det råa materialet och slutprodukten, mannen som har alla svar som knyter ihop produktionsstrukturen från ax till limpa.

Angående hans produkt; du och jag känner båda väl till OPP, även om vi troligen aldrig känt till vad den kallas. Det är materialet som används i påsarna till potatischips. Det är anledningen till att innehållet behåller sin krispighet oavsett temperaturen utanför. Du kan doppa påsen i vatten och inget händer. Luften kan vara het eller kall utan att  chipsen påverkas. Samma material används för att förvara godis som Snickers med samma effekt.

Det är också anledningen till att påsarna kan vara så vackra. OPP älskar tryck. Det är en perfekt canvas för formgivare. Resultatet färgar aldrig av sig på dina fingrar. Trycket bleknar heller aldrig i solen. Den kan återge till och med de mest subtila färgskalor. Du kan trycka ett verk av Michelangelo på OPP och hänga upp det på ett museum.

Det visar sig att friterad potatis har en stor benägenhet att härskna. Du kanske trodde det var kemiska konserveringsmedel som förhindrade detta. Det är en del av svaret, men det är inte hela svaret. Den verkliga anledningen är OPP. Det är vad som stannar degenereringsprocessen. Det här är inte ett problem för andra friterade produkter, som  fläsksvål, varför dessa ofta kommer i genomskinliga förpackningar. OPP är inte genomskinligt, och det är bra. Produkten i påsen gillar inte ljus. OPP håller det stången också.

OPP har andra trevliga egenskaper. Det är nästan helt okänsligt för brytanvisningar, vilket är anledningen till att när du rullar ihop en chipspåse så vecklar den genast ut sig igen till sin ursprungliga form. Detta för att skydda påsens innehåll. Det är därför som påsar med potatischips innehöll mycket smulor på 1960-talet medans chipsen idag är mestadels intakta och perfekta. Du kanske trodde det berodde på att påsen var fylld med luft? Fråga dig då varför luften stannar i påsen. Svaret är återigen OPP. Det försluts helt perfekt. Det här materialet är ogenomträngligt.

Inse att OPP är en petroleumprodukt. Ja, det betyder att materialet är gjort av olja. Det gör att priset varierar tillsammans med priset på olja. När oljepriset går upp kostar dina chips mer, mest beroende på förpackningskostnaden. Detta gör även att OPP-industrin är övertygade anhängare till idén om liberalisering och avreglering av verksamheter för att upptäcka och raffinera olja. Min välgörande marknadschef är väldigt intresserad av detta.

Allt det här är ju väldigt häftigt och underbart. Men låt oss gå till botten med hela grejen. Vad handlar uppståndelsen om? Varför uppfanns OPP, varför marknadsförs det och varför används det så mycket över hela världen? Varför spenderar den här mannen sitt liv på vägarna och varför följer han nyheterna inom industrin så noga? Vad är poängen med allt det här?

Det är av en enda anledning; mitt välbefinnande. Ditt också. Det är för att göra oss nöjda och för att göra våra liv bättre. Producenten producerar för konsumentens skull och det är åt konsumenten alla stadier av produktionen strävar för att hela tiden förbättra produkten. Allt handlar om den där påsen chips du köper tillsammans med din lunchsmörgås. Detta är anledningen till att miljoner människor i OPP-industrin världen över deltar i spelet. Det är därför potatis odlas, skivas, friteras, påsas och skeppas till miljoner och åter miljoner ställen.

Det trista i sammanhanget är att dessa människor inte får beröm för det. Ingen chipspåse deklarerar att ”denna påse tillverkades på Joes OPP-fabrik”. Nej, de är anonyma välgörare i samhället. Ändå, om du köpte en påse chips full med härskna smulor skulle du märka skillnaden. Du skulle bli irriterad på affären som sålde dem, företaget som tillverkade dem och kanske även på det ekonomiska system som tillåter folk att tjäna pengar på att sälja dåliga grejor. Privata OPP-tillverkare förhindrar att detta sker, miljoner och åter miljoner gånger per dag.

Det är du och jag som bestämmer över detta och vi vet inte ens om det. De som tillverkar dessa påsar betjänar oss troget varje dag och vi verken vet om det eller bryr oss. Och på något sett händer allt detta utan en centralplanerare, utan statliga påbud eller statsägda fabriker och utan att smarta människor i toppen styr processen från ax till limpa. Allt som behövs för att detta komplexa och briljanta system skall uppstå är att vi har ett begär, ett sug efter goda potatischips. Resten händer av sig självt, ett självreglerande system som svarar på de allra svagaste signaler.

Alltså. Jag vill skicka ett meddelande till min välgörare som har vigt sitt liv åt att beskriva fördelarna med OPP för matproducenterna. Mitt meddelande är; ”Tack så mycket”. Jag misstänker att jag kanske är den förste konsumenten som säger så, men i min drömvärld vore det miljarder människor som tackade dig och alla som är som du. Ni är alla tjänare i den stora uppgiften att göra världen till en bättre plats att leva i.

Översättning: Peter Strömberg som rekommenderar dig att lyssna på artikeln inläst av Stefan Molyneux (ja, på engelska).

39 kommentarer till ”Säg hej till min välgörare

  • Tucker måste vara den bajsnödigaste av alla nödiga propagandakomissarer som hasplar ur sig libertanianstrunt. Är det någon som överhuvudtaget tar detta på allvar? ”Min välgörare ger mig krispiga chips.” Stor humor än en gång.

  • Underbart att någon här i världen uppmärksammar och uppskattar de som skapar verkligt välstånd åt sina medmänniskor! Somliga verkar föreställa sig att sånt uppkommer av sig självt, eller på kommando. Inte undra på varför det inte existerar några chipspåsar i Nordkorea liksom…

  • Varför dör de som förlorat sin förmåga att med arbete skapa något av värde? Är det kanske för att människor som du struntar i dem och inte vill avstå nånting för att hjälpa dem? Men som samma människor, som du, ges en löjlig liten pappersbit att stoppa ned i en burk vart fjärde år då! Eller? Ja, vad förändras då?

    F.ö. så är människor hyfsat hjälpsamma så andra svälter inte ihjäl bara för att de drabbats av t.ex. rörelsehinder. Dina inbillade skräckvisioner som propaganda för allt mer extremistisk penning- och maktkoncentration av ytterligare några tusen miljarder kronor om året till en handfull elitistiska politiker, den är ogiltig.

    Libertarianism är inte teoretisk på något sätt. Det är utelsutande konkret praktik att människor skapar värdefulla såker åt varandra när de ömsesidigt frivilligt väljer att samarbeta. Det är etatism som saknar praktik, som bara handlar om aggregerade abstraktioner och genomsnittsstatistik. ”Bra politik” är en utopi som aldrig förverkligats.

  • Jag tycker artikeln även belyser det faktum att olja inte enbart används till bränsle utan även i en massa andra saker.

    ”Han ljuger om utvecklingsstörda som dör pga. minimilön.” Skrev Tucker verkligen det? Skrev han inte att utvecklingsstörda har svårare att få jobb pga minimilöner.

    Tar vi den fråga ur en solidarisk och empatisk synvinkel så ska utvecklingsstörda inte jobba inom privat sektor utan de ska anställas av det offentliga, oftast i terapiverksamet, och med en minimilön. Varje människa kan säkert räkna ut att det arbetat blir väldigt dyrt. Speciella arbetsplatser, speciella arbetsledare, administratörer osv.

    Förmodligen leder denna solidariska och empatiska handling till att skatten måste höjas för de som inte är utvecklingsstörda så den fina minimilön som dessa fick blev aldrig någon reell löneökning.

    Jag kan tänka mig att minimilön från statens sida endast är en cynisk handling för att höja skatteintäkterna. Förmodligen höjer de kostnaderna mer samtidigt.

    Ursäkta att jag avvek från ämnet!

  • Artikeln handlar om att i en marknadsekonomi:

    A) Har människor friheten att skapa innovationer som andra människor har nytta av. (Även om friheten kan användas till att sälja/äta onyttiga potatischips.)

    B) Byten sker enbart om både köpare och säljare anser sig tjäna på bytet. Det är inte enbart säljaren/producenten som tjänar på bytet, utan även köparen tjänar på bytet. I annat fall skulle inga byten/produktion uppkomma i en ekonomi.

  • @Kaptenen, jag tycker inte det är för mycket begärt att du är konkret kring vad som är så skrattretande med artikeln. Den är synnerligen allvarligt menad. Vad är det du retar upp dig så på? Ser du faktafel? Logiska felsteg? Något annat? Att bara kliva in och svepande förmedla att hela artikeln, liksom resten av författarens produktion, är strunt bidrar med så försvinnande lite att det förvånar mig att någon får för sig att ens göra det.

  • Bra artikel,

    Kaptenen kul med lite nytt blod på mises.

    Själv är jag minarkist och kan därmed stolt säga att jag är en:

    ”feg usling; dvs är statskramande socialist med en fetisch för en mindre stat”

    Jag antar och hoppas att du är en ”storstatlig statskramande socialist och är för en stor stat och därmed har en viss anständighet.”

    Allt enligt Per Bylunds lysande artikel om vad som skiljer en anarkist från en minarkist.

    https://www.mises.se/2011/02/26/varfor-minarkister-ar-fienden/

    Mises.se behöver en ”storstatlig statskramande socialist” i forumet.

    Det är bra mycket mera underhållning i att läsa patetiska argument än att
    läsa principiellt riktiga argument hela tiden.

    Det blir på samma sätt som att Idol är ett bra underhållningsprogram i början
    när de med dålig självinsikt skämmer ut sig.
    Vem över 15 år sitter och njuter av i idol på slutet när banala låtar presenteras av opolerade ungdomar med en viss talang?
    Mvh
    Per

  • Alla som lyssnat på/läst Tucker fler än en gång vet att detta helt enkelt är den stil han har lagt sig till med. Han försöker medvetet att berätta roliga och överdrivna historier, för att föra fram poänger som betydligt större ekonomer än honom har kommit fram till och göra dem mer jordnära än vad de flesta akademiker klarar av.

    Kommer ihåg något tal han höll där han berättade om sitt senaste besök på Taco Bell, där han efter noga övervägande (”kan Taco Bell ha något som får mig att vilja byta bort mina fem dollar?”) går fram till kassörskan. ”Kära fröken, jag råkar ha två dollar i min ficka, vilket är värt mycket för mig, men er burrito skulle vara värd ännu mer. Och jag vet att den betyder mycket för er, men kan det vara så att ni finner mina två dollar ännu mer värda än er burrito?”. De byter varorna, eller ”gåvorna” som Tucker ser det, ser varandra djupt i ögonen, och tackar varandra. Och de var så lyckliga efteråt.

    http://www.youtube.com/watch?v=BzS3khRwc6s

    Helt uppenbart en uppljugen/kraftigt kryddad historia, men Jeff Tuckers mål är inte att producera vetenskapliga avhandlingar. Det är att förmedla ett budskap, på samma sätt som Chipspåse-mannen i denna berättelse endast sprider ett budskap om något som andra skapat. En stor och viktig uppgift. Vad är problemet?

  • Jon
    Hahaha, Det var ju inte alls fem dollar som du skriver först där, utan en dollar ninetynine!
    ”Uppljugen” historia? Well, han beskrev bra precis det som hände mig när jag gick till Burger King i måndags för att köpa min härliga Whopper för en tjuga och en femkrona jag hade i fickan. Vi tittade varandra i ögonen och tackade varandra. Jag antar att säljarens glädje i hög grad var spelad eftersom denne har en mycket mer indirekt nytta av transaktionen än vad jag hade. Men det som är en snabb lunch för mig är grunden för hennes levebröd och familjeförsörjning, så hennes ”tack” var kanske trots allt var ännu djupare menad än min? Jag tycker snubben i fluga där är helt spot on och en stor förebild för oss alla!

  • Intressant artikel, har mest tänkt på varför chipspåsarna måste prassla så förbannat, men dom kanske löser det också.

  • Påsprasslandet är nog en ”feature”, inte en bug. Det får saliven att rinna i munnen på omgivande personer: ”Har ni fest, eller?”

  • Egensinnig,
    Jag håller med både dig och Tucker till 100 procent. Jag försökte bara förklara för ”Kaptenen” att detta är hur Tucker alltid låter, att han vill framföra Österrikiska insikter på ett sätt som är roligare att lyssna på än ”All frivillig mellanmänsklig handel uppstår nödvändigtvis på grund av att båda parterna anser sig tjäna på utbytet”. Att då hålla på och kritisera retoriken blir ett slag i luften, då både Tucker och alla andra libertarianer förstår vilka teorier som ligger till grund för det han säger.

  • Själv var jag kommunistisk anarkist i min ungdom under en tid. Övergav denna hållning ganska raskt, var nog mest ett uttryck för ungdomligt oförstånd. Problemet var/är inte var ägande sitter, utan staten är problemet.

    Fria marknadslösningar är överlägsna alla andra och staten försöker mest sätta käppar i hjulen. Kollektivet, typ arbetarstyrda fabriker, kan inte tävla på en marknad annat än i undantagsfall. Det beror på att företag kräver entreprenörer och de är en ytterst liten del av befolkningen.

    Där kan jag dra en anekdot. Har en kompis som knappt klarade gymnasieskolan (han är ca 15 år yngre än jag), men en jävel på att se verkliga problem och försöka hitta lönsamma lösningar. Han ärvde bolaget av sin far, men går i hans fotspår som en verklig entreprenör. Han är en nästan otrolig fixare, han kan fixa allt du inte tror någon kan. Visst, han går på pumpen oftare än nödvändigt p.g.a. sin impulsivitet och är för godtrogen. Blivit blåst på miljoner av skojare…

  • Bra kommentar Tålis:
    ”Kollektivet, typ arbetarstyrda fabriker, kan inte tävla på en marknad annat än i undantagsfall. Det beror på att företag kräver entreprenörer och de är en ytterst liten del av befolkningen”

    Entreprenören är statens motpol och den som skapar och driver välståndsutvecklingen. En katalysator helt enkelt.

  • Jon: Om Tucker nu skriver som om hans läsare är utvecklingsstörda och inte har förmågan att tänka själv så kan man väl kritisera honom för det. Är han någon som bara skriver för de upplysta sektmedlemmarna så är det en sak, ska han propagera för att chipsen räddade hans liv och få andra att tro på det så får han nog skärpa sig en smula.

  • Kaptenen:

    Ja, som jag upplever det så brukar han tala/skriva mest för de upplysta sektmedlemmarna med en stor del nördfaktor och glimten i ögat 8)

  • @Kaptenen, nu har du ödslat 275 ord och 1572 tecken i den här tråden. Fortfarande utan minsta spår av konkret kritik av artikeln. Om du behöver hjälp med att kontrollera om din kritik är konkret kan jag tipsa om att kolla om det du säger på något sätt går att bemöta.

  • PEZ: Om du nu inte förstår min kritik så är du tyvärr så ideologiskt förblindad att det inte lönar sig att försöka förklara.

    Jonas Ek: Då förstår jag varför vissa inte kan ta till sig kritik angående Tucker.

    PerKQ: Jag klarar av att artikulera väldigt bra men du förstår inte. Antingen är du för dum eller jag för opedagogisk eller både ock.

  • Kaptenen:

    Om din kritik endast består av att uttala sig om hur mycket Tucker behöver gå på muggen eller kalla texten propaganda utan att specificera desinformation/faktafel/felslut så kommer din kritik bemötas med viss skepsis ja 🙂

  • Vet inte om ni har något fredagsroligt här. Om inte annat kan jag bidra med några:

    Those who can, do.
    Those who can’t, teach.
    Those who can’t teach, manage teachers.
    Those who can’t manage teachers, become administrators.
    Those who can’t become administrators become, politicians.
    Those who can’t become politicians, are employed by Government to make it impossible for we who can do, to do.

    Jag skulle vilja lägga till underst, men på svenska:

    De som inte ens kan det sista, blir profeter…

    Ett par till:

    Vatten kokar vid 100 grader, men mjölk kokar när man vänder ryggen till.

    Det är dyrt att leva. Men i priset ingår en resa runt solen varje år!

    Han försökte provocera mig, men jag blev bara förbannad! (Min reaktion på Jonas Ek)

  • Ideologiskt förblindad = Ser ej världen så som jag gör det.

    Mycket bra begrepp, eftersom det (i likhet med vad PEZ påpekar) ej går att bemöta. Hur bevisar man att man inte är ”ideologiskt förblindad”?

    Min hemliga sock-puppet Kaptenen verkar i alla fall fungera för att få lite fart på debatterna häromkring. Ledsen att han/den inte lyckas med lite mer avancerad kritik från socialistiskt håll, jag ligger efter i mitt läsande på just den fronten….

  • Dina teskedar ger jag fan i. Har du vågat på dig på IQ-testet? Under 70, så är du strax under IQ för genomsnittet för Somalier… Tuggar du katt så blir det förmodligen lägre än så.

    Mitt undantag…

  • Kaptenen:

    ”PerKQ: Jag klarar av att artikulera väldigt bra men du förstår inte. Antingen är du för dum eller jag för opedagogisk eller både ock.”

    Hej Kaptenen ”både ock” är en felstavning som bevisar att du artikulerar dåligt. Din artikulation är dock inte din stora begränsning. Det verkar som att du är intellektuellt understimulerad med. Detta är vanligt i socialistiska kretsar där alla individer sitter och tuggar kollektiva fraser utan att slå på den egna hjärnan.
    Lycka till vidare med socialismen:
    http://www.dagbladet.no/2013/02/22/nyheter/utenriks/nord_korea/harfrisyre/hartrend/25884224/

  • Kaptenen ditt bästa inlägg så långt så jag måste gratulera.

    Du har dock fel på dina antaganden om mig.
    Jag är 45 år,dvs ingen skitunge. Min mamma var städerska och min pappa busschaufför, dvs inga dåliga förhållanden, men samtidigt inget liv i överflöd. Om jag har någon service i stjärten så är det av bra rostfritt stål från Ikea.
    Jag därför evigt tacksam till Kamprad. Ingen nu levande svensk har gjort så mycket för att se till att de fattiga får leva gott. Han har givit jobb till de duktiga individerna i 3:e världen och billiga bra produkter till de fattiga i västvärlden.En hjälte som är värld alla sina miljarder så klart.

  • PerKQ:
    Kamprad är faktiskt den person som jag ge som exempel när folk häpnar över att jag varken vill ha kung, president, statsminister eller diktator!

    Det han har byggt upp har gynnat fler människor än någon politiker någonsin lyckats åstadkomma ”trots” sitt våldsmonopol. Både direkt i form av jobb och billiga varor, och indirekt genom allt det arbete som nu kan gå till andra saker än att snickra egna möbler.

    Jag tror inte att det är en särskilt vild gissning att åtminstone företaget IKEA är enormt mer känt runtom i världen än Carl XVI Gustaf. När folk går dit och handlar och äter köttbullar i restaurangen så ges en rentav fysisk ”representation av Sverige”, på ett sätt som kungen eller Reinfeldt aldrig kommer att vara i närheten av! Och om utlänningar till äventyrs skulle känna till den svenska statens ”representanter”, så kommer de fortfarande att få fundera länge för att komma på något konkret som dessa har gjort för att sätta Sverige på den inofficiella världskartan som existerar i det globala mänskliga medvetandet.

    Ganska underhållande f.ö. att bara få läsa analfixerade icke-argument mot denna artikel och dess medhållande kommentarer!

  • Men tackar man inte dessa personer genom att man betalar dem? Det är iallafall mitt sätt att säga tack, sen så kanske någon vill komplettera det med en kram eller ett vänligt ord som artikelförfattaren gör, det stör inte mig det minsta, men ”money talks” säger jag bara, ibland lika mycket som en artikel.

  • Ja PerKQ, tråkigt läge att rekommendera en annars intressant dokumentär men du illustrerar iaf vad Kaptenen gillar att besvara för typ av inlägg 🙂

  • Kaptenen: Videon visar socialismens rätta ansikte, dvs oförmågan att mätta sin egen befolkning. Detta trots att alla tvångsarbetar i jordbruket minst 2 månader per år.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *