Källaren under minimilönens golv

Vissa saker tenderar att driva folk till vansinne, till exempel naglar mot en svart tavla, ett skrikande spädbarn på en lång flygning, eller ett genomträngande visselljud som inte försvinner.

Nu kan vi lägga till ytterligare en sak: en president som tror att han kan lagstifta fram högre löner. För alla som känner till grundläggande ekonomi – och som ej ännu har förorenats av centralplaneringsmentaliteten – är det tortyr att höra detta. Det gör ont. Det driver dig vansinnigare och vansinnigare tills du till slut vill skrika, ”Lägg av!”.

Det var så jag kände mig när president Obama sa följande:

“Låt oss tillkännage att i jordens rikaste nation borde ingen som har ett heltidsarbete vara tvungen att leva i fattigdom, och således höjer vi minimilönen till 9 dollar i timmen. Det kommer att öka inkomsten för miljontals arbetande familjer.”

Men varför stanna där? Låt oss också utropa att alla borde tjäna 9000 eller 9 miljoner dollar i timmen. Om allt som står mellan oss och en oändlig rikedom är ett enstaka ord från presidenten och en enstaka handling av kongressen så är det ju bara att sätta igång!

Förstår Obama verkligen inte vad som är felaktigt med det han säger? Jag har länge varit oense med honom men jag har egentligen aldrig trott att han var okunnig. Men redan i de allra tidigaste intervjuer med honom som jag har läst verkar ekonomiska spörsmål överstiga hans förnuft. Han verkar inte förstå var välstånd kommer ifrån. Han verkar inte förstå hur priser fungerar. Och nu kan vi vara säkra på att om han förstår hur löner fungerar låter han ingen få reda på det.

Självklart kan det ju också vara så att han ljuger. Det skulle knappast vara första gången en politiker gjorde det.

En stor del av vårt nutida problem med ungdomsarbetslöshet har att göra med de höga ökningarna av minimilönen som vi har sett under de senaste fem åren. När krisen slog till 2008 var minimilönen 5.85 dollar. Arbetsmarknaden skakades om. Låglönearbetare sökte sig vidare. När saker och ting lugnade ner sig upptäckte de att det var olagligt att acceptera en lön som låg under 7.25 dollar i timmen. Och så undrar vi varför så många människor är arbetslösa? Det är inget mysterium. De enorma ökningarna av minimilönen är inte hela orsaken till detta, men det är en bidragande faktor.

Allt minimilönsgolven gör är att stänga in folk i källaren. Ju högre upp golvet är, desto större är källaren. Idag finns det miljontals människor där som inte klarar av att hitta en väg ut. Och nu vill den amerikanska presidenten, i jobbskapandets namn, se till att de redan arbetslösa blir ännu mer permanent arbetslösa.

Jag upplever en särskild sorts frustration när det kommer till denna fråga, och det har inte enbart att göra med all den ekonomi jag har läst.

Mitt första riktiga jobb var att jobba med underhåll på ett varuhus. Jag var 15 år (ja, jag ljög om min ålder; man kunde göra det på den tiden). Mitt jobb var att städa toaletter, pressa lådor, plocka nålar från provhytterna, vaxa golvet i keramikavdelningen, dammsuga, och polera glas.

Det var ett fantastiskt jobb. Jag menar det verkligen. Det var fantastiskt. Jag älskade det eftersom det var ett väldigt viktigt jobb. Om jag inte gjorde rent toaletterna, fyllde på toapapper och handdukar, skulle kanske kunderna nästföljande dag bli så äcklade att de aldrig kom tillbaka. Jag spelade en viktig roll i att säkerställa varuhusets lönsamhet.

Jag var särskilt förtjust i min arbetskollega. Han hette Tad. När varuhuset stängde var det bara han och jag kvar, och vi hade väldigt roligt när vi genomförde detta underbara arbete. Vi brukade sjunga tillsammans, känna spänning inför den farliga vaxmaskinen, äcklas åt de smutsiga badrummen, och ha den där underbara känslan som bara kommer av att ha en verklig arbetskamrat.

Tad var dock inte ett normalt barn. Han hade vissa fysiska missbildningar. Hans ansikte hade en märklig form och ena sidan täcktes av något som såg ut som en märklig fläck. Han kunde inte röra på sig särskilt bra. Jag var tvungen att hjälpa honom och försiktigt ge honom saker att göra. Han var också utvecklingsstörd. Hans tal var sluddrigt och man var tvungen att ge honom väldigt tydliga instruktioner.

Men jag ska berätta en sak. När han var glad, gjorde det mig glad. Att se det där stora leendet lysa upp hans ansikte när jag lovordade honom för hur bra han hade polerat något gjorde mig oerhört upplyft.

En dag hittade jag en affisch i arbetsrummet. Det var från Arbetsmarknadsdepartementet (eng. Department of Labor). Minimilönen skulle höjas med 50 cent. Tad pekade på affischen och sa, ”Titta, vi kommer att få en löneförhöjning!”. Jag var lite misstänksam. Jag var ganska säker på att det var chefen som satte lönerna, inte någon konstig fjärran statlig myndighet. Jag trodde egentligen inte att det var sant. Men jag var ändå glad för att han var glad.

Nästa dag kom jag till jobbet vid den vanliga tiden efter att skolan var slut. Jag höll på att göra i ordning golvmoppen, fyllde hinken med varmt vatten och gjorde mig redo för att göra mitt jobb. Tad var inte där. Jag frågade chefen, ”Var är Tad idag?”.

Chefen förklarade att han hade anställt Tad enbart för att han var en pojke som han kände från kyrkan. Han behövde ett arbete. Han var medveten om att han skulle behöva mycket hjälp, vilket var en orsak till att han var så glad över att jag kunde jobba med honom. I slutändan, sa han, var det välgörenhet, eftersom han visste att jag kunde göra jobbet själv. Det fungerade så länge som han hade råd att göra det. Men denna nya minimilön ändrade på det. Varuhusets vinstmarginaler var mycket små och han var tvungen att fatta ett svårt beslut.

För att göra en lång historia kort: han avskedade Tad.

Jag var förkrossad. Jag stirrade på Arbetsmarknadsdepartementets affisch igen. Förbannade sak! Den där affischen förstörde just ett barns liv. Den förhindrade en stor välgörande handling. Och se på vad den gjorde med mig. Nu var jag tvungen att arbeta ensam.

Ledningen lämnade varuhuset, ljuset dämpades och jag hörde dörrarnas välbekanta klick. Idag var jag tvungen att städa ensam. Jag genomförde alla mina uppgifter. Men det fanns inte längre någon sång,  skratt, eller lekfullhet; inga fler underbara leenden. Tad var någon annanstans, förmodligen hemma, förvirrad och ledsen.

Han dog några år senare.

Det här är det minimilönen betyder för mig. Man kan mycket väl säga att jag har en personlig vendetta. När presidenten utropar att han ska höja minimilönen i ett försök att göra så att alla får det bättre kan jag inte låta bli att tänka på de miljontals personer likt Tad som finns därute, och som kommer att förlora möjligheten att göra underbara saker i denna värld och med sina liv.

Originalartikeln kan läsas här.

38 kommentarer till ”Källaren under minimilönens golv

  • Att skapa lite är förbjudet. Och skapar man mer, så konfiskers det som skatt.
    I Sverige har vi ingen minimilön, åtminstone inte förrän facket insisterar på att den specifika arbetsplatsen ska implementera kollektivavtalet, då blir minimilönen minst ca $14/timmen här (ca 15000/månad vad jag förstår).

    Mitt första jobb var, liksom Jeffreys, på ett varuhus när jag gick på gymnasiet. Det var verkligen roligt att ”smälla upp en pall smör”. Och man fick snabbt ökat förtroende att t.ex. beställa mejeriprodukter, med en blick på tidigare års försäljningsstatistik och en höftning angående hur den kommande storhelgen nu infaller på en annan veckodag än förra gången, så att mjölken varken tar slut eller blir utstämplad…

    Man får med tiden även från allra lägsta ingångsnivå en yrkeskompetens som gör en betydligt mer produktiv än den nyanställde. Frukt och chark var ännu känsligare än mejeri. Jag hade inte alls kunnat ta över deras sysslor annat än som lärling till att börja med. Han som jobbade med kolonial (burkar och påsar) blev chef och stannade kvar. Typ tio år senare startade han eget som ICA-handlare. En annan ICA-handlare, läste jag, tog häromåret ut över hundra miljoner (100 000 000) kronor som vinstutdelning, så det finns alla möjligheter att avancera även som ”mjölkpojke”. Ja, givet att man som helt ny och grön *får* jobba med sånt för staten…

    Vill påminna om den här rätt underhållande texten om de ”sämre” jobbens och företagens viktiga roll i samhället:
    https://www.mises.se/2012/06/14/till-de-samsta-foretagens-forsvar/

  • Jag frågade chefen inför julhelgen ifall jag verkligen ska beställa fyra gånger mer mjölk än vanliga veckor:
    ”- Gjorde vi det i fjol? Ja, dåså, det gick väl bra vad jag vet. Det är du som ser hur mjölken går åt, jag vet inte.”

    Sen dess har jag tyvärr bara jobbat med abstrakta saker. Jag kan tamejfan inte peka på nånting och säga att jag skapat det. Undrar om jag gjort någon nytta alls sedan jag plockade fram varor åt folk…

  • Herre gud, och jag som tyckte att kreationister var de mest korkade människorna på jorden; minimilönförespråkarna är ju dummare än dem.

  • Sebastian Lundh: Ja, det är ju skillnad… Kreationister baserar allting på en bok och minimilönförespråkare baserar det på fakta. Vad det nu har med dumhet att göra förstår jag inte.

  • Förresten var det där en av de mest underhållande propagandatexterna jag någonsin läst. Skrattade högt flera gånger.

  • Tackar för översättningen. Men att ta bort minimilönen skulle få en knepig effekt om man inte samtidigt sänker skatter och bidrag. Jag menar priserna skulle väl förbli oförändrade och jag har läst att en del familjer lever ganska bra på soc. Med det sagt är jag naturligtvis aldrig emot ett borttagande av minimilönen. Jag gick ut gymnasiet 92 när krisen slog till, bodde hos föräldrarna och det enda jobbet jag kunde hitta då var i en möbelbutik för 3000/mån (bidrag via arbetsmarknadsåtgärd). Något annat alternativ till inkomst fanns inte.

  • Sebastian Lundh! Argumentera lite för dina åsikter än att påstå att andra är dumma. Det är bästa och det som de flesta här tycks gilla är inte att åsikter är rätt (vilket de aldrig kan vara) utan att det finns flera infallsvinklar på något att att varje tänkande individ säkert kan lära sig något av ett mynts alla sidor.

    T.ex. kan jag tycka att artikeln ovan låter vettig och därför skulle det vara bra med en annan infallsvinkel som kan rucka på det jag tror på. I alla fall är det ett sätt att hålla sig ”frisk” på.

    I annat fall får jag väl bekräfta mina fördomar att när argumenten tar slut eller inte håller då börjar man slänga glåpord och tar till knytnävarna.

  • Jag tycker egentligen detta är rätt enkelt, om priset på en vara är för högt, så kommer många varor att bli osålda, detta gäller också arbetsmarknaden. Om man med arbetsgivaravgifter, minimilöner mm gör kostnaden att anställa för hög, så kommer många att bli arbetslösa. Detta samband kan man knappast förneka om man har det minsta insikt i ekonomiska frågor. Sen så kan man ju tycka att det är rätt att dessa arbetslösa, som inte får något arbete, istället ska försörjas av skattebetalarna och att det är bättre än att de tar ”ovärdiga” låglönejobb.
    Detta är egentligen de alternativ som finns, inom EU och USA har man så vitt jag känner till, valt att låta skattebetalarna stå för försörjningen.

  • @Kaptenen:
    Kreationister baserar allting på en bok och minimilönförespråkare baserar det på fria fantasier. Ingetdera känns speciellt intellektuellt högtstående.

  • Det handlar om den gamla vanliga förväxlingen mellan pris och värde. Somliga tomtar ”tror” att om man höjer priset så höjer man värdet. De ”tror” att de båda olika fenomenen är samam sak, en nuffra som några professorer kan räkna ut åt dem. De begriper inte ens de allra mest uppenbara och livsnödvändiga sakerna i sin egen praktiska vardag, alltså ekonomin. Gör man en lågproduktiv arbetare, som t.ex. jag var när jag började jobba i ett varuhus, dyrare, ja då ”tror” de att denne plötsligt skapar större värde. De fattar liksom inte, hur ska man då resonera med dem? Som att prata med en hund, den lystrar till sitt namn men föga mer.

  • Minimlönerna är det som skiljer i-länderna från u-länderna.
    Länder sätter med höga minimilöner får höglön per capita och blir i-länder.
    U-länderna har inte räknat ut denna geniala lösning än.
    När de kommer på den hemliga tekniken med att sätta minimilöner så är all fattigdom borta för evigt.

    Alla som inte håller med mig är dumma, egoistiska och elaka. Alla som håller med mig är smarta, solidariska och snälla.

  • Oldtimer: Det har ju fungerat i Sverige. När facken har varit med och förhandlat har fler tagit del av vinsten från företagen. Så några fria fantasier är det verkligen inte.

  • Det verkar som att Kaptenen och jag är de enda smarta. Han har verkligen förstått att välstånd är en fråga om fördelning och inget annat.

  • Särskilt som han fokuserar på den ytterst lilla del av välståndsskapandet som är ”vinsten”.
    1000 värde för kunden.
    100 priset
    90 kostnaden för skaparen (material och löner)
    10 ”vinsten”.
    Gissa vad idioten fokuserar på och vill stjäla!
    ”Titta, där är nån som har pengar, honom ska vi klappa ned och plundra!”

  • PerKQ,
    som jag sagt, och vilket är ett extremt uppenbart juridiskt, ekonomiskt och politiskt faktum som du trots allt tydligen inte har intellektuell kapacitet att begripa, så FINNS INGEN MINIMILÖN I SVERIGE!!!

  • Egensinnig du har rätt som vanligt.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Minimilön
    Men även jag har rätt som vanligt
    Sverige är naturligtvis ett U-land, så min definition håller 🙂
    Av någon anledning så är Sverige inte med på kartan på denna wikisidan.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Least_developed_countries
    Detta är uppenbart länder som är i ett stort behov av minimilöner.
    Tänk om man kunde sätta minimlönerna till 15000 dollar i dessa länderna. Vad skulle det inte göra för välståndet i dessa länder.
    Något för FN att jobba med?

  • ”Kaptenen”
    Här har du en liten femtiöring, jag kastar den på gatan så att du kan plocka upp den därifrån.

    Som socialist är du ju helt dum i huvet och extemt lätt att lura och muta/köpa. Du fattar ju inte vad värdet av arbete är, du har ingen aning. Du är bara en mygga som surrar omkring i hopp om att hitta nån annans skit att äta av.

  • Mycket bra artikel! Folk måste sluta att stirra sig helt blinda på summan man får i timmen räknat i kronor, dollar eller vad de nu kan vara. Denna timmen har även gett dig färdigheter som ingen kan ta ifrån dig. Dessa färdigheter ökas och finslipas med åren som du jobbar och en person som har arbetat i 5 år skulle inte befinna sig på minimilönen i vilket fall som helst. Detta förutsätter dock att vi är i en ekonomi där man tillåter produktion så de finns mer än 1 företag inom sektorn du har dina färdigheter i. Denna personen som nu har förskaffat sig dessa färdigheter och erfarenhet genom arbete har nu ökad förhandlingskraft när man ska diskutera sin lön. Med dina färdigheter så är du nu mer värd för företaget så dem måste behandla dig väl annars vet dem att du kan ta dina färdigheter och välja en annan arbetsgivare.
    Jag tror att många blir rädda när man säger ”ta bort minimilönen” (vet att vi juridiskt sett inte har någon minimilön i Sverige men med kollektivavtal är vi inte långt därifrån) är för dem tror att då kommer detta vara nivån som företagen sätter lönen efter så dem kan få mer vinst. Minimilönen är som sagt bara till för att, istället för att gå och utbilda sig och ta på sig en enorm skuld, kunna gå ur skolan och fortfarande bo hemma och förskaffa sig färdigheter och erfarenheter samtidigt som man får betalt. Givetvis kan du inte räkna med att få betalt lika mycket som när du arbetat i 5 år för dina färdigheter är inte värda mer just nu. Samt att företagen måste sätta en mer erfaren arbetare att hålla koll på dig och utbilda dig. Detta tar bort den tiden han/hon skulle varit produktiv för företaget.

  • Kapten:

    Varsågod, upprepa på ett övertydligt sätt mitt skämt, tråkigt:( Du kan ju inte ett skvatt om skratt och skatt 🙂

  • Jonas Ek: Fin härskarteknik du använder dig av där. Jag kan en massa om både ock. Jag har bara inte fallit offer för en sekt.

  • Antar väl att du uppskattar det med ett namn som kapten, ja du har lite kvar att lära men du verkar ha rätt inställning till sekter iaf! 🙂

  • I Sverige är som sagt tillämpningen av minimilön eller ej upp till facket från fall till fall. Så det där kan man lösa genom att prata med sin fackpamp. Kanske i form av en ”konferens” på nån trevlig turistort… Det verkar vara just det som är kollektiv”avtals”-lagstiftningens egentliga avsikt.

  • Självklart skojar jag. Minimilöner är total idioti som artikeln visar.
    Jag lärde mig att faktiskt Sverige inte har minimlöner via egensinnigs kommentar. Nu fungerar ju staten som fackföreningarnas förlängda arm eller så är fackföreningarna statens förlängda arm så i praktiken så har Sverige minimilöner via kollektivavtalen. Ett system som naturligtvis är bättre än statliga minimilöner.

    Fackföreningarna är så starka i Sverige att de har några av statens traditionella uppgifter. Kanske en sak som gör att Sverige fungerar så förvånansvärt bra
    trots den feta staten.

    Något som man som liberalist /Anarkist bör vara tillfreds med.

  • Kollektiv”avtal” är bättre än planekonomiska diktat på liknande sätt som korruption. Hur statsvåldet ska användas blir en fråga om en förhandling snarare än en byråkrats stelbenta regelföljande. Och utpressning, alltså villkorat hot om våld som man kan köpa sig fri från för ett förhandlat pris (t.ex. en påtvingad minimilön), är väl bättre än villkorslöst våld direkt? Rättsstat är det dock inte.

  • Om man sätter tio personer att göra en produkt genom att montera ihop tio andra mindre bitar kommer dessa personer att göra det på olika sätt någon kommer att fundera på hur det kan göras på bästa sätt. Alla kommer att kunna montera ett visst antal av denna produkt per dag. De som funderar mest på hur det går att plocka ihop dessa bitar på snabbast sättet kommer att producera mest per timme.

    Om dessa personer får betalt för varje produkt de producerar kommer några att tjäna mer än de andra och den som har funderat mest på hur denna produkt monteras ihop snabbast kommer att tjäna mest.

    Så här ser det ut på de flesta arbetsplatser. Frågan är då om de som inte är lika duktiga i huvudet ska få del av de framgångar som de ägnar tid åt effektivisering skapar åt sig?

  • Du och jag är ute och plockar bär, du lyckas plocka 10 liter, men jag lyckas bara få ihop 2 liter. Då ska du ge mig 4 liter, så det blir rättvist.

    Nästa gång vi går ut och plockar bär så kommer du att plocka mindre, för du vet att du måste dela med dig av dina bär till mig. Men saken är den, även jag kommer att plocka mindre för jag vet att jag får bär av dig.
    Så du plockar bara 6 liter och jag plockar bara 1 liter, och du måste då ge mig 2,5 liter, så det blir rättvist.

    Nästa gång vi går ut och plockar bär kommer du att plocka ännu mindre!, och jag kommer inte att plocka några alls! För jag vet att jag ska ha och får bär av någon annan. Verkar detta vara en hållbar sysselsättning?

  • ”… Och så undrar vi varför så många människor är arbetslösa? Det är inget mysterium. De enorma ökningarna av minimilönen är inte hela orsaken till detta, men det är en bidragande faktor….”

    En snarlik orsak är den fortfarande parmanent misslyckade infrastruktur – i kölvattnet av det statliga miljonprogrammet (som när barn väntades ”påtvinngade” oss att flytta från en storkökad omodern, rivningsklassad cental etta/dass på gården a´ 55 kr/mån till stans utkant med 460 kr/mån) som subventionerade svenska lagomstäder att riva ärovördiga stadshotell osv… för att placera storfula Domusbaracker mitt på stortorget. ”… Ingentig styr utvecklingen så hänsynslöst som en redan befintlig infrastuktur… och samhället är häpndsväckande totalt ointresserad av återkopplingsåtgärder för att korrigera de politiskt helt misslyckade riksdagsbesluten…” … ungefär så hette början av en riksdagsmotion med några års perspektiv av beslutsfiaskot , och som naturligtvis totalt nonchalerades.

    De nuvarande sociotekniskt och ekonomiskt strukturerade infrasystemen är inte konstruerade med optimalt reducerad komplexitet, och därmed kvalitetssäkrade via fortlöpande feedback från ”the society”. Med kvalitetssäkring menas att det visar sig avsevärt lättare (via subjektivt fritt val) att göra som avsågs än att göra tvärtom… om inte ändra strukturen och koncentrationen via småskaliga och frivilliga experiment… tillls det funkar. Bilvägar m.fl. har exempelvis sedan urminnes visat sig vara kvalitietsäkrade till sin utsträckning (så gott som ingen kör ju tvärs över gärdet med personbilen, trots att det avsevärt förkortar körstäckan). Dessom visar sig en motorväg med konstruktionsmässigt åtskilda körriktningar och över-/underfarter även spontant vara kvalitetssäkrade till körriktningen osv… osv…

  • Korrigering… //… de politiskt helt misslyckade… bör vara … de socio-tekno-ekonomiskt och strukturellt…, helt misslyckade politiska riksdagsbesluten…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *