Libertarianer och libertiner

(Wikimedia Commons)Introduktion
Ordet libertarian börjar till alla libertarianers stora glädje faktiskt dyka upp på enstaka håll i debatten, även bland icke-libertarianer. Senast var det i samband med Centerpartiets lanserande av sitt partiprogram, då resultatet blev att den etablerade kretsen av äldre centerpartistiska politiker kände sig tvungna att gå ut i dementi, och förklara att de minsann inte alls önskade mer frihet utan i själva verket fortfarande var för välfärdsstaten, statlig miljöpolitik och andra klämkäcka begrepp som ger politiker sitt existensberättigande. De var vare sig libertarianer eller “marknadsextremister”.

Det positiva är att ordet libertarian och dess betydelse börjar sprida sig i den kollektiva undermedvetna bland debatt- och ledarsidor i Sverige. Naturligtvis finns ganska stor förvirring om vad begreppet egentligen betyder, men detta är initialt ganska naturligt. Dock finns det ett större problem, och det är att det bland många självutnämnda  – särskilt yngre – libertarianer finns en viss förvirring gällande vad begreppet betyder. Detta, i kombination med ett antal sociala ställningstagande av ganska juvenil karaktär, riskerar att få resultatet att libertarianer överlag ses som en grupp utopiska tonåringar som behöver växa upp innan någon tar dem på allvar. Det gör det dessutom allt för enkelt för politiska debattörer att avfärda allt som sägs med serie-producerade “ad hominem”-anfall. Följaktligen känns det på sin plats med en dos begrepps-förtydligande.

Låt oss först definiera vad libertarianism INTE är. Libertarianism är INTE ett ställningstagande för :

  • – Användning av narkotika
  • – Fri och öppen sexualitet, prostitution eller abort
  • – “Jämställdhet”
  • – “Social rättvisa”

Libertarianism är inte heller ett ställningstagande EMOT :

  • – Religion och religiös utövning
  • – Diskriminering
  • – Ojämn välståndsfördelning
  • – Icke-ekonomisk verksamhet, t.ex. välgöranhet, eller sjukvård driven utan vinstsyfte
  • – Ett rättsväsende och polis som agerar i enlighet med juridiska principer baserade på rättvisa, och inte på politiska mål

Vad libertarianism är, helt enkelt, är ett ställningstagande mot statlig makt över individer, och för principen om varje människas rätt att inte bli utsatt för våld eller hot om våld från andra. Utan tvivel skulle det även i ett libertarianskt samhälle finnas våld och hot om våld, men detta skulle bekämpas på principiell basis, och inte enligt dagens pragmatiska/utilitarianska principer om att våldsutövning endast är acceptabelt när det är “för samhällets bästa”. Låt oss kort gå igenom de felaktiga synsätt som leder till att många associerar saker med libertarianism som faktiskt inte har något med det att göra.

1. Frihet från konsekvenser (“frihet att vara en libertin”)
För det första så finns bland libertarianer ofta en idé om att “förtryck” är allting som förhindrar dem från att göra det de önskar[1]. Den “frihet” de vill ha är sällan frihet från statligt förtryck, utan ofta “frihet från konsekvenser”. De vill inte att andra skall ha rätt att ha åsikter om deras beteende, och inte heller rätt att diskriminera mot dem på basis av deras handlingar. Kort sagt, de vill kunna använda narkotika och ägna sig åt “sexuell frigörelse” utan att någon skall få vare sig säga någonting om det, eller välja att slippa association med dem. Till denna typ av beteende tillhör även frihet att abortera ofödda foster utan omvärldens fördömande. Den libertarianska synvinkeln gällande abort är helt och hållet beroende av definitionen av vad som är en levande människa med rättigheter – men denna frågeställning åsido så finns det ingenting som säger att libertarianer på något sätt måste ställa sig positiva till att kvinnor genomför abort (tvärtom finns det all anledning för libertarianer att vare emot abort, då det skapar en svårlöst moralisk konflikt gällande kvinnans rätt till sin kropp och ett ofött barns rätt till sitt liv). För alla dessa saker gäller att rätten att göra något inte därmed betyder att det är positivt eller förtjänar att slippa fördömande åsikter. Som libertarian förstår man skillnaden mellan att ogilla och fördöma något och att försöka lagstifta emot det.

Likaledes finns en vanföreställning om att allt som inte är “jämställt” är förtryck, och även om få libertarianer skulle erkänna att de är för kvotering, så finns det många som hävdar att det är oacceptabelt att behandla män och kvinnor på olika sätt. Detta är naturligtvis en åsikt man kan ha, men det har ingenting med libertarianism att göra. Huruvida de biologiska skillnader som ligger mellan könen för den enskilde individen utgör en grund för särbehandling är ett personligt ställningstagande, och skall inte sammanblandas med libertarianskt tänkande. Samma sak gäller för sexuella preferenser – en libertarian ser omedelbart att all statlig lagstiftning gällande folks sexuella preferenser är fel och omoralisk, men det betyder på intet sätt att en libertarian behöver undhålla sig från att ha åsikter vad gäller dessa sexuella preferenser. En libertarian kan föredra vilken eller vilka sexuella preferenser och sexuella uttryck den önskar, även om det naturligtvis rent moraliskt kan anses förkastligt att diskriminera och fördöma människor för saker de inte styr över.

En libertariansk samhällsordning är baserad på människors negativa rättigheter, och inte åsikter om vad andra skall göra eller hur de skall vara. Men som beskrivits ovan betyder det inte att libertarianer måste ansluta sig till den egalitära samhälls-syn som nu råder, där inga värderingar förutom just egalitism anses acceptabla.

2. Frihet från välståndsfördelningen
Det finns även de som på pragmatisk basis hävdar att libertarianism är bra för att det skulle minska inkomstklyftor, och göra samhället mer “rättvist”, särskilt då ett borttagande av statliga privilegier från finanssektorn skulle kraftigt minska vinsterna bland banker och finansinstitut. Därtill skulle ett förbud mot monetär inflation minska klyftorna mellan kapital-ägare och lönearbetare. Allt detta är naturligtvis sant, men en libertarian är inte för ett upplösande av det statliga bankkomplexet för att det är orättvist att vissa människor är rikare än andra, utan för att det är moraliskt förkastlig att staten med tvångsmedel omfördelar tillgångar, precis på samma sätt som välfärdsstaten är förkastlig för att den också med tvångsmedel omfördelar tillgångar. “Social rättvisa” för en libertarian innebär att alla har samma negativa rättigheter, och sedan får göra det bästa de kan och önskar med sitt liv.

3. Frihet från “religiösa vanföreställningar”
På andra sidan spektrat ser vi sådant som libertarianer ofta anser sig vara emot, och anser vara en direkt konsekvens av libertarianism. Högst på listan ligger allt som oftast alla former av religiös tro och religiöst utövande (detta gäller måhända inte i USA, men är mycket vanligt i Sverige då “libertarian” är ett relativt nytt begrepp och de personer som berörs oftast hör till den alltför breda termen “liberaler” som innefattar allt från social-liberaler[2], till ny-liberaler[3] och en liten framväxande grupp “gammel-liberaler” som hellre talar om klassisk liberalism). Det stora problemet är återigen att religiös tro alltför ofta anses vara någon form av “förtryck”. Föräldrar borde inte “påtvinga” sina barn religiösa budskap[4]. Detta, förutom att det gravt felkonstruerar föräldrarollen, insinuerar att “samhället” på något sätt skulle vara fullständigt “wertfrei”, d.v.s. att det existerar ett objektivt vakuum vilket en libertarian måste önska, och i vissa fall helst tvinga nästa generation in i. Utöver det finns en missuppfattning om att någon som är troende omöjligen skulle kunna vara en libertarian, då dennes religiösa tro då skulle vara överordnad de politiska ideal som en libertarian har i övrigt. Detta förutsätter att en troende libertarian skulle vara oförmögen att skilja på den fysiska världen och den andliga världen – och i likhet med amerikanska neo-cons, islamistiska fundamentalister och andra primitiva grupper försöka implementera dekret från ovan på ett samhällsbygge på jorden. Det säger ur min synvinkel mer om observatören än den observerade.

4. Frihet från ordning
En av de saker som varit mest skadligt för begreppet “libertarian” och även “anarko-kapitalist” är antagandet att människor som kallars sig libertarianer eller anarko-kapitalister är mot ordning. Detta är felaktigt. Tvärtom så är de allra flesta libertarianer för mer ordning, för hårdare straff och bättre organisering mot kriminella, och för ett mer rättvist rättssystem. Förvirringen härstammar från det faktum att libertarianer inte ser “staten” som samma sak som “ordningsmakten”. Staten är en samhällsförstörande parasit – men bara för att man är emot staten betyder det inte att man är emot vare sig polis, domstolar eller rättssystem.

Det dummaste jag någonsin hört en liberal/libertarian säga är att vi “först borde avskaffa polisen, då de är den största inskränkningen på vår frihet”[5]. Den här typen av juvenilt trams är sådant som med kraft måste slängas bort från all associering med libertarianism. Endast en utopisk pacifist kan i dagsläget tro att en värld utan polis och rättsväsende är något annat än en naiv dröm. Däremot finns mycket att säga om hur detta bäst skall organiseras, under vilka former det skall betalas, hur gränserna för juridiska områden skall se ut, o.s.v. Därtill så erkänner en libertarian att ingen skall tvingas betala för något han inte har intresse i, men det betyder inte att han inte kommer få underkasta sig de lagar som andra människor har upprättat, om han någonsin önskar ha någon form av utbyte eller gemenskap med dem.

En libertarian är inte mot ordning. En libertarian är för en ordning som är organiserad på ett annat sätt än nu. En ordning som förhoppningsvis fungerar mycket bättre än det nuvarande spektaklet.

5. Frihet från civilsamhället
Utöver ekonomisk verksamhet finns det två krafter som utgör grunden för alla former av samhällsbyggnad, nämligen civil gemenskap och dess motsats diskriminering. Detta är koncept som ofta är svåra att förstå för den moderna, västerländska individen då vi fått inpräntat sedan barnsben att all form av diskriminering är av ondo, och att samhället är samma sak som staten. Libertarianer måste oundvikligen släppa båda dessa vanföreställningar för att kunna agera konsekvent. “Samhället” är summan av alla de frivilliga interaktioner som sker människor emellan, och den mängd förtroende och gemenskap detta genererar. Till skillnad från “ny-liberaler” bör en libertarian undvika resonemang som går ut på att alla former av mänskligt välstånd kan mätas i pengar. Pengar och ekonomisk verksamhet är en grundsättning för en fungerande, högtstående civilisation men det är på intet sätt skapelsens krona. Det finns många värderingar som människor har som inte kan mätas i pengar, vilket inkluderar trygghet, samhörighet, en känsla av gemensamt strävande m.m. Inget av detta kan marknadsekonomin ge människor, utan är något som människor skapar själva, på frivillig basis. Anledningen att “samhället” är så pass tomt och urvattnat nuförtiden beror på statens ingrepp i alla verksamheter som kräver frivilligt civilt ansvarstagande. Dessa problem kan inte lösas genom lägre skatter, att lägga ut statlig verksamhet på privat entreprenad, eller ett sjuttonde jobb-skatteavdrag. De kan enbart lösas genom att staten motas i grind, och att människor trots den lockelse det finns att stjälpa över ansvaret på en ansiktslös byråkrati i form av “landstinget” eller någon statlig myndighet väljer att lösa problemen själva. Det enklaste sättet att få detta att ske är att beröva staten från de pengar den behöver för att lägga sig i sådant som är civilsamhällets uppgifter, och samtidigt se till att befolkningen inte skattas så hårt så den inte har tid för civil verksamhet.

6. Frihet från diskriminering
Slutligen har vi då den punkt som nästan inga libertarianer vill kännas vid, och som utan tvivel kommer få varenda politisk korrekt kommentator som läser detta att skrika som en stucken gris. Diskriminering. Detta hemska ord, som ekar av historiska oförrätter, europeisk slavhandel och imperialism[6]! Men eftersom vi lever i verkligheten så är vi oundvikligen tvungna att hantera detta på ett sakligt sätt, utan känslomässiga utbrott och ångestdrivna magkänslor. Har vi, eller har vi inte, rätt att tvinga någon att låta bli att agera i enlighet med vissa åsikter denne har?

Om någon väljer att inte anställa någon p.g.a. att denna är för tjock, för smal, för ointelligent, för asiatisk, för bredbent, för kvinnlig, eller helt enkelt för att han inte känner för det – skall vi då kunna tvinga denne? Idag är det acceptabelt i alla yrken där det “anses” att egenskapen i fråga är relevant för yrkesutövningen (t.ex. är det helt okej att diskriminera mot fula fotomodeller), men vem skall göra denna avvägning? Om jag driver en restaurang som huvudsakligen frekventeras av äldre, närsynta tanter, har jag då rätt att inte anställa män som är för långa och kraftigt byggda då de kan verka hotfulla? Personer som har tatueringar? Folk med alltför hög röst? Svarta? Vita? Araber? Eskimåer?  Skogstomtar? Om jag driver en förskola, har jag då rätt att kräva att de anställda visar ansiktet (och inte har burka eller niqab)? Har jag rätt att kräva att de är välvårdade (inga hårdrockare med för långt hår)? Har jag rätt att avböja alla som är för öppna med sin sexuella läggning då jag inte önskar att sådant skall finnas i en miljö med barn?

Utöver problematiken med att bestämma vad som är relevant – varför skulle detta spela någon roll? Om det är jag som skall göra ett val, varför spelar någons åsikt utom min egen roll? Utöver det kontra-produktiva med en diskriminerings-lagstiftning (arbetsgivare lär sig ganska fort hur de skall motivera att inte anställa någon, och krog-ägare ganska fort hur de skall motivera att inte släppa in någon) så vilken RÄTT har resten av samhället att kräva att någon skall agera i enlighet med vissa värderingar? En libertarian hävdar att alla skall ha samma RÄTTIGHETER – enbart negativa rättigheter – men att alla samtidigt får ha precis vilka ÅSIKTER de önskar.

Vad de flesta inte förstår är att alla samhällskonstruktioner bygger på diskriminering. Beteenden som tillräckligt många anser inte är positiva kommer på sikt att försvinna, alternativt så kommer olika delar av samhället ha olika regler för vad som är acceptabelt. Inget av detta sker med tvång, utan enbart genom att frivilligt samarbete INTE sker mellan människor vars värderingar skiljer sig åt för mycket. Självklart kan och kommer detta i vissa fall leda till att trångsynta människor diskriminerar på grunder som resten av oss anser är felaktiga och orättvisa (hudfärg, sexualitet, religiös tro o.s.v.) men för det första sker detta redan, och för det andra – hur kan vi motivera ett förbud mot utövandet av preferenser, även om vi inte håller med om dessa? Att förbjuda diskriminering innebär att man hänger sig åt egalitism[7], och därmed anser att värderingar som sådana bör förbjudas. Detta kan naturligtvis tyckas positivt hos de mest blinda observatörerna av civilisationens historia, men frågan kvarstår fortfarande med vilken rätt de avser göra detta, och hur detta passas in i en libertariansk världsåskådning.

Avslutande kommentar

Ovan har jag beskrivit många saker som libertarianer, och i Sverige särskilt “liberaler” ofta tror ingår i ett libertarianskt, frihetligt tankesätt, men som i själva verket är något helt annat. Libertarianism handlar om motstånd mot statsförtryck, och i övrigt frihet att tycka och tänka vad helst man önskar, och göra allt som inte skadar någon annan. Därmed får man även automatiskt frihet att ta ansvar för konsekvenserna, oavsett om man gillar dem eller inte.


[1] En briljant föreläsning i frågan av Theodore Dalrymple finns här : http://propertyandfreedom.org/2012/11/theodore-dalrymple-anthony-daniels-the-ultimate-freedom-choice-without-consequences-pfs-2012/
[2] Läs “socialdemokrater light”
[3] Läs “människor som tror att den enda friheten som finns är mängden pengar i plånboken”
[4] Detta gäller vad jag har förstått kristna, muslimer och sannolikt hinduer. Däremot är buddhism och judendom vad jag förstått överlag accepterat.
[5] Det näst dummaste jag någonsin hört en libertarian säga är att vi bör uppmuntra narkotika-bruk och narkotika-distribution, då detta är en viktig del av den “okontrollerade ekonomin” som vederbörande hoppades skulle konkurrera ut den vita ekonomin.
[6] Åtminstone om man skall tro den förenade egalitära vänstern
[7] För en illustration av det bisarra i egalitism rekommenderas Murray Rothbards “Egalitarianism as a revolt against Nature”

118 kommentarer till ”Libertarianer och libertiner

  • Vad är den största skillnaden mellan en ordningsmakts polis, domstolar och rättvisa och en stats polis, domstolar och rättvisa?

  • En ”ordningsmakt” är inte nödvändigtvis tillsatt av en hög babblande byråkrater som i sin tur är tillsatta av en hög babblande politiker som härleder sin makt från ”lapp-i-låda”-leken vi kör var fjärde år. Det går alldeles utmärkt att ha en lokal ordningsmakt, där folk kan sköta saker utan inbladning från politiker. Självklart behövs någon form av mekanism för att komma överens om hur detta skall sättas upp och administreras, men det är långt ifrån uppenbart att nuvarande soppiga system på något sätt skulle vara att föredra.

    Det går att ha en ordningsmakt utan vår nuvarande statskonstruktion.

  • Hmm, om argumentet är att en ”ordningsmakt” per definition är kärnan i en statskonstruktion kan jag förstå vad du menar. Då hamnar vi raskt tillbaka i den vanliga anarkism/minarkism-debatten, och den är bevisligen lite för komplex och tidsödande för ett kommentarsfält.

    Får försöka skriva något om det nån gång. Svaret är ur min synvinkel dock ”ja”, fast kanske inte på det sätt som de flesta ser det. Kodord : Secession.

  • Ja det är komplext och tidsödande att argumentera för en frivillig stat 🙂

    Visst utträde är väl bra men ännu viktigare är väl inträdet; dvs att det inte sker per automatik 😉

  • Problemet, så som jag ser det, är att det finns alltid stora incitament för folk att skapa en statsmakt på ett eller annat sätt, och det kommer i princip garanterat att inträffa. Historien talar sitt tydliga språk. Därtill så VILL de flesta faktiskt bo i en statsmakt. Jag ser det därför som viktigare att folk har möjligheten att ta sig ur associationer de inte längre vill vara del av, än att hindra att folk går in i dem. Det finns tyvärr all anledning att tro att organisationer som började som frivilliga i slutändan alltid blir despotiska på ett eller annat sätt.

    Och jag argumenterar sällan för en ”stat” i modern definition. Däremot tror jag det är ganska dödfött att försöka argumentera för ett samhälle utan ordningsmakt – eftersom i princip ingen kommer vilja ha det. Bättre att argumentera för sin rätt att bli lämnad ifred, och sin rätt att inte tvingas vara med i organsiationer man ej vill ta del av.

  • Ett bra inlägg, där till och med jag som ”klassisk liberal” kan instämma i det allra mesta. Jag uppfattar att klassiska liberaler accepterar en minimal stat, medan amerikanska libertarianer helt vill avskaffa staten. Att verka för en minimal stat beror på att alternativet leder till ett ordningsproblem i ganska bred mening. Jag sympatiserar också mycket med tanken på att ingen enskild ska behöva betala mer i skatt till denna minimala stat än vad han faktiskt konsumerar i form av statliga tjänster. Har till och med skrivit ett par böcker som argumenterar för detta.
    Hur som helst, ett bra inlägg och värt att driva debatten vidare om hur nuvarande stat ska begränsas och var gränsen går för en framtida stats engagemang.

  • @Jonas Ek

    Ett problem med kopplingen stat – ordningsmakt är den monopolsituation som uppstår. Konsekvenserna ser vi om inte annat tydligt i Sverige. Polismyndigheten kan bli i princip hur inkompetent som helst. Finns ändå inga alternativ. Du ser samma tendens hos t.ex lantmäteriet som är extremt dyra/ineffektiva då de har monopol och ”kunderna” dessutom är tvingade att använda deras tjänster.

    @Hans P

    Tack för ytterligare en i raden av mycket bra artiklar.

  • Traditionell ordningsmakt går väl bara att ha i sitt hus eller på sin tomt. Fria människor är nog endast intresserade av att skydda sina negativa rättigheter. Och att frivilligt begränsa sin frihet utöver det (i.e frivillig stat) skulle vara väldigt kostsamt att kontrollera att det efterföljs.

    Jag ser det inte så komplicerat, men vad vet jag.

  • Detta är intressant – ”är libertarianismen en ideologi?”

    ”Ideology | Interview with Brad Birzer”
    http://www.youtube.com/watch?v=nALBRMDAs-U&feature=youtu.be

    Förutom det som nämns…

    Det är nog dags att börja kalla libertarianismen en filosofi. Varje gång man säger libertarianism i politiska sammanhang tänker de ”nyliberalism” – fri marknad, vilket döljer både en sociala och inte minst de filosofiska dimensionerna i filosofin.

    Nej, ideologier är skit!

  • Nu blev jag lite arg faktiskt. Polisen SKA avskaffas NU! Det är knappast bandidos som anser sig ha rätt att mörda mig för att jag har kört bil utan bilbälte. Jag tror för övrigt inte något av de andra kriminella gängen i Sverige skulle mörda någon för 2-3 tusen (som en bilbältesbot ligger på) även om det rörde sig om en riktig skuld som uppstått genom lån.

    En liten historielektion:
    Något som ens liknar den polis vi har idag bildades i mitten på 1800-talet. Den moderna polisen kom sedan till framförallt via reformerna 33 (skapandet av statspolisen), 48 (som gav poliser rätt att tilltala allmänheten) och 65 (det fullständiga förstatligandet av polismakten). Det är som synes knappast någonting som vi inte kan leva utan.

    Med rätten att äga och bära vapen skulle det inte vara något som helst problem att avskaffa polisen imorgon.

  • Utmärkt! Fantastiskt bra!
    Den texten tål att refereras till och läsas igen, för det är inte sällan påkallat. Den borde faktiskt göras mer permanent åtkomlig, än som ”bara” ett blogginlägg här som begravs i arkiven.

  • Jag anser att stat och våld är synonymer.

    När vill du anänvda våld för att ta andras pengar eller förhindra dem att röra sig?

    Det rätta svaret är förstås:
    När denne själv har utsatt någon annan för något liknande!

    Stat = våld behövs. Kalla våldet för ”säkerhetsföretag” ifall ordet ”stat” är stötande, men det är exakt samma sak i vilket fall.

    Våld behövs för att bekämpa de som initierar våld. Därför är jag inte pacifist, utan libertarian men inte anarkokapitalist (även om skillnaden verkar vara nominell, även ankor, när man pressar dem en aning, verkar ju vilja ha säkerhetsföretag=staten som rättsskipare och att brottslingar inte ska få välja sin lag och påföljd, utan att de med våld ska bestraffas enligt vad andra har bestämt helt oavsett vad brottslingen själv vill och väljer, för marknad och rättsväsende är ju per definition oförenliga: det ena är valfrihet, det andra är tvång)

  • Liksom abort är religiös indoktrinering av barn komplicerat ur libertariansk synvinkel. Gränsen mellan barnmisshandel och lära barnet att om han/hon inte passar sig noga och följer bibelns lära kommer han/hon brinna och plågas för evigt i Helvetet, är hårfin.

    @ Nils Dacke
    Var inte ett problem med den tidiga polismakten i Sverige på 1800-talet dessutom att en betydande del rekryterades från samhällets sämsta element, som ofta fortsatte brottsbanan i polisuniformen?

  • Dacke : Polisen i sin nuvarande form kan mycket väl avskaffas. Men den måste fortfarande ersättas med något som fungerar för att upprätthålla ordning och reda. Och att argumentera för polisens avskaffannde är, dessvärre, kontra-produktivt. Att argumentera för decentralisering av polisen, rätt att bära vapen, lokalt kontrollerad säkerhetsutövning, medborgares rätt att beröva alla som anses olämpliga från sina polisiära befogenheter, m.m. – sådant går mycket väl att argumentera för och är steg i rätt riktning.

    Min poäng är väl lite att även om libertariansk filosofi är ganska tydlig med att klargöra problematiken runt ”delegerad makt”, såväl vad gäller demokratiska förfaranden och polis/militär-makt så är det lönlöst att deklarera ”alla skall ha vapen och sedan stänger vi ned polisen!”, utan vidare förklaring. Och när folk gör detta så blir dessvärre libertarianer sedda som en grupp utopiska knäppisar.

    Det är inte så att vi inte skall säga saker som de är. Men många saker kräver långtgående förklaringar vilka knappast är lämpade för den moderna propaganda-människan, som inte klarar av att följa ett resonemang med alltför många flerstaviga ord.

  • Rationell : Dagens egendomsfördelning torde inte vara legitim, då den är ett resultat av tvångsfördelning, både medelst välfärdsstatliga påhitt och finansbedrägerier. Den enda välståndsfördelning som kan anses vara legitim är en med respekt för äganderätt, där all flytt av tillgångar sker på frivillig basis. Däremot är det sannolikt fullständigt omöjligt att försöka ”flytta tillbaka” alla de tillgångar som tagits från person A för att ges till person B, alternativt försnillats genom inflation och andra bedrägerier.

    Men det är naturligtvis min åsikt. Ser dock inte hur något annat skulle kunna vara moraliskt konsekvent.

  • Halsingen : Problemet med att försöka bestämma vad föräldrar får och inte får lära sina barn är att även om vi accepterar ett ”objektivt korrekt” sätt att uppfostra barn, så vem bestämmer vad detta objektiva korrekta är, och vem får rätten att tvinga alla andra att följa det istället för sina egna uppfattningar.

    Och nej, jag skulle hävda att det är en distinkt skillnad mellan misshandel och att lära sina barn dumheter. Inte för att jag önskar att folk skall lära sina barn dumheter, men detta skall gå bra långt innan jag kan se hur någon skulle kunna få det till misshandel.

    Det kommer alltid finnas bättre och sämre föräldrar. ”Vi” (d.v.s utopiska kommitteen) kommer aldrig att kunna förhindra att vissa får en dålig barndom. Det bästa sättet att rädda folk från en dålig barndom är ett starkt och engagerat civilsamhälle. Intressant nog tycks många sådana till viss del drivas av religiösa tros-föreställningar, även om jag inte förnekar existensen av ateistiska civilsamhällen.

    För övrigt är bibel-indoktrinering ett hjärnspöke. Som sagt, överlag tycks buddhism och judendom vara ok, medan kristen, muslimsk eller hinduisk uppfostran däremot anses vara dåligt. Var de objektiva kriterierna för vad man skall försöka pådyvla andra om står skrivna har jag ännu inte funnit.

    Ursäkta aggressionen, ogillar dock den moderna tvångsassociationen mellan religion och ”våld/dumheter/indoktrinering”. En hel del av den ”liberala” respekten för andras livsåskådningar tycks försvinna ut genom fönstret så fort vi talar religion, vilket kan få en mer konspiratorisk själ att tro att liberalism i själva verket numera är en dimridå för just knark, snusk, feminism, förfall, losskastning och förakt för den västerländska civilisationen. Återigen, ursäkta aggressionen, frågan ligger mig lite för nära för att jag inte skall bli känslomässigt engagerad.

  • Hans:

    Jag hör bara ”alla andra tror och tycker” och ”vad ska alla tro och tycka” 🙂

    Kurt:

    Du illustrerar väl det sluttande planet där som oftast uppgivna libertarianer hamnar efter ett tag, ta på dig sugkoppsskorna kom hit istället!

    Alla:

    Och se hur det gick för Ron Pauls son för att se fortsluttningen..

    Egensinnig:

    Så om en misstänkt för ett brott deklarerar att stöld och våld är ok och ska sakna konsekvenser, hur skadar det en fri marknad för rättsväsende och särskilt så hur skadar det den rättvisan du själv förespråkar?

  • Nja, jag anser marknad och rättsväsende är förenligt. All mark skulle vara privatägd och alla markägare kan i samarbete med säkerhetsföretag kräva att alla som beträder marken ”skriver på” att underkasta sig olika straffsatser om man initierar våld. Kalla det frivilligt tvång om man så vill.

  • @ Hans
    Ett hjärnspöke?
    Som född och uppvuxen inom en frikyrklig sekt som inte står Knutbyförsamlingen långt efter, kan jag intyga att jag fick svavelosande beskrivningar av Helvetet och vad som hände om man gick evigt förlorad med modersmjölken.
    Självfallet drar jag inte alla kristna över en kam, t ex tycks kväkarna med deras anarkistiska drag och historia ha en sympatisk kristendomssyn.
    Men en vuxen som själv väljer att gå med i en sekt är en sak, ett barn som föds in i den och hjärntvättas innan det kan tänka kritiskt är en annan.

  • Jonas : Hela den här artikeln handlar ju till viss mån om just vad andra tror och tycker. Vi som är libertarianer vet mycket väl vad vi står och inte står för, men resten av världen gör det sällan. Och om man ändå har som ambition att försöka få fler att nå förståelse för ideerna så måste man i slutändan välja hur man presenterar dem. Skillnaden mellan oss och vanliga politiker är att de enbart ägnar sig åt presentation, medan det för oss finns en sanning som vi försöker förmedla. Om man inte är intresserad av att kommunicera ideerna är det självklart skitsamma 🙂

    Dpn: Kontrakträttsligt finns det självklart inga konflikter mellan marknad och rättsväsende. Däremot finns vissa irriterande biologiska faktorer som det naturliga strävandet efter trygghet som gör det mycket svårt att argumentera för dessa ideer i dagsläget (därmed inte sagt att man skall låta bli). Jag föredrar att tala i termer om rätten att bli lämnad ifred, secession o.s.v., eftersom detta å ena sidan korrekt förmedlar att jag faktiskt inte vill tvinga andra till något – de får gärna ha sin välfärdsstat om de nu absolut vill – så länge jag slipper vara med. Därtill insinuerar det inte att säkerhetsapparaten per nödvändighet delegeras till ”marknaden” utan att det står var och en fritt att organisera sin säkerhet efter eget huvud.

  • Jonas Ek,
    Jag förstår inte vad du menar och vi ska inte ta den diskussionen här. Jag bara konstaterar att den ensidigt våldsamma relationen mellan brottsoffer och gärningsman inte är densamma som den mellan två parter som ömsesidigt frivilligt ingår ett avtal på en marknad.

  • @Jonas Ek! Jag skulle starkt rekommendera David Friedmans ”The Machinery of Freedom”, som också finns som youtubefilm, väldigt bra film som ger en bra förståelse för en rimlig modell av hur det kommer se ut med en privat ordningsmakt.

    Men framförallt är det ju så att vi inte vet hur det kommer se ut när marknaden får bestämma. Man ville avskaffa slaveriet för att det var omoraliskt, och så sa folk ”men vem ska plocka bomullen då?” — ”Jo det ska ett fåtal arbetare göra med hjälp av ’traktorer’, stora maskiner som rör sig genom att man tankar dem med olja som man hämtar från flera kilometer ner i marken!” Det låter inte så rimligt för ett 1800-tals-öra, men det är ju sant. Samma gäller då för allt annat som sker i ”statens våld” så att säga, det vill säga även rättsväsendet.

  • Det slår mig att diskussioner om alternativ till dagens statstokerier nästan alltid hamnar i diskusioner om ”gråzons”problem, typ, När är ett liv ett liv ? Är en frivillig överenskommelse med en knappt läskunning som upbenbart gynnar en sida legitim ? Hur stolliga föräldrar får finnas innan nån ingriper ? …Det är ibland rättsfilosofiskt intressanta teman…men fokus bör ju läggas på ..Hur mycket bättre är en annan ordning än den nuvarande ? Det borde vara en självklarhet att ett libertarianskt synsätt inte erbjuder en fix färdig politisk lösning utan problem och misstag…det ingår liksom i ett frihetligt paket, vi kommer att se många sätt att lösa kniviga situationer och vi kan jämföra och lära. Har man en livsfarlig skrotbil och skall byta, så är det viktiga att man får en rejält bättre bil, inte att den har livstidsgarantier mot allt.

  • Hans P:

    Ja din porträttering av liberterianism och andras syn på den är korrekt tycker jag. Jag kritiserade liberterianismens etatism som sådan.

    Carl:

    Håller med Friedman förutom den lilla detaljen att han förespråkar en nattväktarstat som skydd mot andra stater.

    Egensinnig:

    Brottet är inte en marknadsmässig handling men rättskipningen som följer är det, brottsoffer (sökande) och gärningsman (motparten) ingår ett frivilligt avtal inför rättegången, där parterna mycket väl kan ha sin egen syn på rättvisa och orätt utan att det automatiskt blir fortsatt konflikt. Motparten kan ju visserligen konstant fly från rättvisan och som sagt, i absurda situationer där motparten hävdar att våld och stöld är ok, så öppnas ju bara dörren för samma typ av agerande mot sig själv.

  • @Jonas Ek
    Nej, du har helt fel. Naturligtvis är bestraffningen för brottet ensidigt våld och har ingenting som helst att göra med nån ömsesidigt frivillig överenskommelse.

    (Jag bara undrar stilla hur dum-i-huvet du verkligen är som klarar av att försöka påstå någonting annat än detta uppenbart självklara, det som defininierar vad varje människas negativa rättigheter är…)

    Om jag inte misstolkar dig, så menar du att det är fritt fram att stjäla allt och mörda alla, och sen fly. Att rättsväsendet ska ersättas med någon slags Facebook-populäritets-mått. Då menar du tydligen att detta handlande var perfekt moraliskt.
    Jag håller inte alls med dig. Jag är som sagt anti-anarkokapitalist och tvärtom libertarian istället. Jag hatar verkligen allt det angreppsvåld som ni ankor säger är rätt.

  • Hans,

    Visst är det svårt att argumentera för ett avskaffande av polisen. Men jag tror ärligt talat att medelsvensson är mer orolig över hur han ska klara sig utan offentlig sjukvård, infrastruktur m.m. än hur han ska klara sig utan polisen. Undantaget om man bor i Malmö kanske =)

  • Hans artikeln är bra men din replik är dålig:
    ”Det går alldeles utmärkt att ha en lokal ordningsmakt, där folk kan sköta saker utan inbladning från politiker. Självklart behövs någon form av mekanism för att komma överens om hur detta skall sättas upp och administreras, men det är långt ifrån uppenbart att nuvarande soppiga system på något sätt skulle vara att föredra.”

    Det går inte alldeles utmärkt att ha en lokal ordningsmakt som dömer de lokala medborgarna på liknande sätt för samma brott.

    När den mäktigaste mannen son våldtar och mördar en tjej så kommer man
    se mellan fingrarna och ha ett symbolistk straff. När den svagaste mannen
    blir misstänkt för att ha våldtagit och mördat den mäktigaste mannens dotter så är det kört för honom.

    Det är här som nattväktarstaten ska blomstra.

    Våldspiralen som folk och släkter utför på varandra kommer naturligtvis leda till mera våld än vad hotet från nattväktarstatens våld kommer vara tvungen att utöva.

  • Dacke : Du har till viss del rätt, naturligtvis. Stora delar av Sverige täcks faktiskt inte av polisens aktions-radie (och stora delar har troligen inte haft ett polisingripande på mycket länge – har hänt en enda incident i området där jag bor på de 5 år jag varit här). Men polisen är nog ändå en sån där sak som folk inte bryr sig så mycket om så länge den finns, men blir livrädda om de tror kommer försvinna. Ingen vill ju bära ansvaret för civilisationen på sina egna axlar (vilket Mises så klokt påpekade att vi alla måste göra) nuförtiden.

    PerKQ (m.fl.) : Jag vet att alla gillar att diskutera den eviga ”nattväktaren mot anarkokapitalisten”. Själv är jag mindre och mindre intresserad av den debatten, av den enkla anledningen att frågan i dagsläget bara har filosofisk relevans, och därtill är det i princip ingen som diskuterar den som är intresserad av att nå en lösning. Men jag kan återkomma med en längre uppsats jag har halvskriven om det hela så fort den är klar, om ni är intresserade av vad jag har att säga i frågan.

    Min grundläggande ståndpunkt torde dock stå klar : Staten som tvångsmaskineri är inte förenligt med moral och rättvisa, och det innefattar även rätts-skipning. För övrigt så är det alltid värt att läsa på historia i frågan, och inse att det inte är en oproblematisk fråga – utan en fråga som har fruktansvärt mycket att göra med seder, normer, kultur och moraluppfattningar. En lösning framlagd med politiska dekret ter sig i all realitet omöjlig.

  • Jag är inte libertarian utom i en fråga.Det skall i princip vara helt fritt för markägaren att bygga på sin mark.
    I dagen Sverige är det i princip förbjudet för markägaren att få bygga på sin mark.

  • Egensinnig:

    Du lägger ord i min mun som jag håller med dig om är fel, ja 🙂

    Jag vänder mig mot en rättvisa som handlar om något annat än kompensation till offret, är jag ”emot hämnd” eller ”ge tillbaka med samma medel” och kanske dessutom utan en rättsprocess som motparten själv inte har valt att delta i? Oavsett om jag är för eller emot det så kommer ett statligt deltagande alltid vara ett misstag.

    Hans P:

    Som filosof ser fram emot din artikel! 8)

  • Jonas Ek,
    Jag spetsar till det, jo.
    Men hur ska mordoffret ”kompenseras”? Faktiskt, hur ska någon handling som inte varit ömsesidigt frivillig ”kompenseras”? Kompensation är ju ”pris”, något som överenskoms före en transaktion. Brott är motsatsen till det. Det går inte att mäta ”priset” i efterhand. Det är omöjligt att förhandla om ett brott efter att det har ägt rum. Business is over. Marknaden för handel mellan mördare och mördade finns inte.

    Men ankor pratar tyvärr som om våld vore en tjänst som är till salu, att negativa rättigheter är nånting som har ett pris.

    Jag är helt för att den som kränker en annan, själv ska kränkas. T.ex. genom att låsas in i en liten cell av betong. Och eftersom det är våld, gott våld, så kallar jag det för ”staten”. Jag anser att det är rätt att straffa de som kränker andras negativa rättigheter. Även om offret tiger eller är död. Detta handlar om en moralisk princip, inte om en part i en förhandling.

  • PerKQ
    ”När den mäktigaste mannen son våldtar och mördar en tjej så kommer man
    se mellan fingrarna och ha ett symbolistk straff. När den svagaste mannen
    blir misstänkt för att ha våldtagit och mördat den mäktigaste mannens dotter så är det kört för honom.”

    Det du beskriver är början av en stat. Om den mäktigaste mannen vill gå i krig med andra delar av befolkningen för att hans son ska komma undan med mord och våldtäkt så kan han naturligtvis göra det. Might is right gäller både i statssamhällen och statslösa samhällen. Det går inte komma undan. Om du och jag har en dispyt så har det ingen betydelse hur bra du argumenterar och jag tar fram ett skjutvapen och gör ett hål genom ditt huvud. Jag vinner. Det är precis så stater uppstår. Om den mäktige mannen vinner så har vi en stat. Ett anarkokapitalistiskt samhälle kommer naturligtvis att vara en evig kamp mellan frihet och auktoritära tendenser. Hela historien är full med stater, det ligger uppenbarligen i människans natur. Det finns psykopatiska element inom vår art och kommer nog tråkigt nog alltid att finnas. Men det är ingen ursäkt för att ge upp kampen mot dessa parasiter.

    En stat kommer alltid att gynna någon. Det gjordes ett experiment – USA – och vi ser alla hur det slutade. Det har ingen betydelse hur frihetlig konstitution man än ger staten; den tas lik förbannat över av onda människor.

    En stat är ett annat ord för när den mäktige mannen i ditt exempel härskar. Frihet har vi så länge jag backar upp dig med våld när dina negativa rättigheter kränks av denna mäktige man. Och jag kommer backa upp dig med våld så länge jag kan räkna med att du gör detsamma för mig när det behövs.

  • Egensinnig:

    Ett mordoffer kan inte kompenseras nej, men offrets vänner, anhöriga, försäkringsbolaget, samhället, det finns många parter som kommer ha intresse av rättvisa och känner sig bestulna av ett människoliv. Nils Dacke har rätt, de flesta kommer att känna sig kränkta när andras rättigheter kränks, när ett offer inte kan föra talan själv så kommer andra självklart göra det.

    Låt mig förtydliga och upprepa mig; innan rättegången drar igång så kan sökande och motparten komma överens om straffsatsen=kompensationen.

    Om förövaren är seriös och ångerfull vill den sona sitt brott, är förövaren oseriös och saknar ånger kanske den hävdar att brottet borde betraktas som ringa eller sakna konsekvens men då har motparten öppnat dörren för legitim hämnd/samma behandling som brottet ifall den visar sig vara skyldig till brottet.

    Låsa in folk i bur, fysiskt straffa och avrätta är barbari, kostsamt och lämnar inget utrymme för misstag. Sådant beteende är kanske ok i stundens hetta eller som en sista utväg från en hämnare när en förövare inte vill delta i mänsklig interaktion, ta del av anklagelserna, försvara sig och eventuellt sona sitt brott.

  • Jonas Ek
    Och om man mördar en eremit utan släktingar och vänner, ska det gå ostraffat då? Idag skiljer man mellan enskilt och allmänt åtal. En del brott har åklagare att åtala för även om brottsoffret förnekar att något brott ägt rum (hustrumisshandel är det klassiska exemplet). Detta därför att brottslingens hot kan tysta brottsoffer, och för att rätt är rätt och kränkningar av negativa rättigheter SKA beivras!

    Straff är inte kompensation. Skadestånd är en civilrättslig och åtskild sak (O.J. Simpson blev t.ex. friad från straff för mord, men sen dömd att betala skadestånd till den mördades anhöriga). Straff är berövandet av gärningsmannens negativa rättigheter som konsekvens av att gärningsmannen gjort motsvarande mot någon annan.

    Eftersom brott inte har med ömsesidig frivillighet att göra, så förekommer ingen marknadsmekanism där. Istället har vi att juridiskt formulera ”incitament” som asvskräcker från att kränka andra. Jag tycker det låter rimligt att brottslingen förlorar samma friheter som den tagit från andra, and then some! Det kan omöjligen existera något pris för sånt, så vi har att planekonomiskt leta oss fram i mörkret så gott det går. Viktigare än att försöka optimera den omätbara proportionen mellan brott och straff, är att det hela är transparent, förutsebart, lika för alla o.s.v. Kriminaljuridik och marknad är två olika saker, två olika metoder.

    Varje människas rätt att slippa andras tvång är enligt mig inte ett kontrakt med ett försäkringsbolag, det är en mänsklig rättighet och lika rätt universell för alla oavsett vad de eventuellt ingått för avtal eller inte. Att bestraffa brottslingar är därför rätt.

  • Jag är inte särskilt konservativ. Saker och ting förändras fort och rationalitet kan upptäcka förr helt oanade möjligheter. Men just när det gäller juridik så tycker jag att de konservativa evolutionära principerna är användbara. Det västerländska rättsväsendet har växt fram under tusen år. Alla slags brott har begåtts och prövats. En massa kunskap om detta har ackumulerats. Ritualer har etablerats för att skapa rättssäkerhet och objektivitet. Och eftersom en domstol inte vet hela sanningen om brottet, så har man implementerat en rad andra *möjliga* principer istället. Rättsväsendet är i grunden en fenomenal institution!

  • Precis, det du förespråkar är en gammal perverterad form av rättvisa som inte alls är särskilt rättvist utan handlar mer om hämnd, blodslust och bestraffningsfostran.

    Om vi säger så här; den lilla gnutta av nyttig kunskap som kanske har, mot alla odds, genererats inom rättsmonopolens centralplanering till modern tid kan vi ta med oss in i den fria marknaden, tack för kaffet!

    Eremiten och hustrun får det inte bättre under en nattväktarstat med ett centralplanerat rättssystem. Endera känner någon mer än offren och förövarna till händelsen och agerar på något sätt eller så passerar händelsen obemärkt; det blir inte bättre med det du förespråkar och människors ansvarstagande och empati kommer knappast blomstra heller.

  • Tack för denna välskrivna artikel Hans!

    Jag ska i all ärlighet säga att jag långt ifrån håller med om all som skrivs här på MIses.se. Men dina artiklar och analyser tillhör helt klart de bättre.

    Jag har inga direkta synpunkter på din artikel då den i stora drag sammanfattar de principer som jag personligen anser libertarianismen stå för. Det enda som jag lite spontant undrar över är kanske vad det är för statistik du har som säger att majoriteten av alla libertarianer är för hårdare straff? Jag är tveksam till om det stämmer och hoppas personligen att så inte är fallet då jag rent praktiskt inte kan se hur just hårdare straff skulle leda till ett bättre samhälle. Är det då enligt de principer som bl.a. Rothbard nämner i vissa skrifter, där han säger sig ha filosoferat sig fram till att om du får stryk så måste det vara rimligt och rätt att ge förövaren, inte bara lika mycket prygel, utan även dubbelt upp?

    Sedan är det lite tröttsamt att se att du snärjer in begreppet feminism tillsamman med begrepp som knark, snusk etc. Jag kallar mig personligen feminist om någon frågar mig om jag är det. Det är inget jag för den saks skull går runt och skriker eller har på min T-shirt. Feminism är naturligtvis en etikett som kan uppfattas på en rad olika sätt precis som kapitalism kan uppfattas på olika sätt. Jag är feminist i den utsträckningen att jag uppfattar att det finns strukturer i samhället som sätter mannen som norm (man = definitionen av människa) och som i många fall snärjer in människor i extremt stereotypa könsroller – män såväl som kvinnor. Min egen definition av feminism kanske är något mer ”klassisk”. Återigen ser jag inte hur detta har något med snusk, knark och sodomi att göra?

    Behöver jag nämna att jag är EMOT statlig tvångskvotering?

    Du, Hans, häver ur dig detta med feminism i de mest lustiga sammanhang ibland. Senast i kommentarsfältet hos Cornucopia där du anklagade alla så kallade penningsystemshaverister (vilka jag förövrigt inte försvarar) för att vara feminister, då de ”använder sig av begreppet härskarteknik”.

    Är detta förvirring eller bara korta utfall av dumhet i dina annars tillsynes intelligenta texter? Ursäkta aggressionen, frågan ligger mig lite för nära för att jag inte skall bli känslomässigt engagerad.

    Låt mig försöka leda dig på rätt väg. Jag tror att det du skulle sätta in istället för feminism är ”EXTREMA genusuppfattningar”. Exempel på dessa är tex. föräldrar som sätter på den 5 åriga pojken klänning och smink innan han skickas till dagis. Det har förekommit enstaka sådana fall, även om det är sällsynta och extrema, men icke desto mindre är de exempel på fall där man enligt min personliga uppfattning går något för långt.

    Kvinnor och män kommer alltid att ha biologiska skillnader som i olika utsträckning påverkar deras beteende. Att inte tro detta är anti-intellektuellt. Men jag tror i sann libertariansk anda att individen hos människan alltid är starkare än saker som kön och hudfärg, nationellt ursprung osv. Därför är feminism – enligt min definition – tätt sammankopplad med min syn på libertarianism.

    Vidare brukar jag provocera folk (i synnerhet så kallade ”vänstermänniskor”) genom att säga att jag är emot kapitalism. Då drar de oftast en lättnaden suck när det inser (tror de ja) att vi har samma uppfattning, tills jag säger att jag är för MARKNADEN och tror på den. Då möts man oftats av en haka som faller ner till golvet. AAaaaah! Marknaden! Folk som samarbetar och handlar utan tvång! HJÄÄLP!

    Vad de inte förstår är att jag naturligtvis menar att jag är emot kapitalismen så som den funkar idag. Jag är emot nyliberalism.

    Åter igen, tack för en bra artikel Hans!

    Och kom ihåg att libertarianer inte alls behöver vara överens om allt, förutom att vi alla vill vara så fria som möjligt. Inte sant?

  • Det känns lite som om libertanianerna är de nya kommunisterna. De tror sig sitta på en objektiv sanning och tycker att alla andra är dumma. Sekterismen är även den lurandes i kulisserna.

  • Jag är inte säker på om jag är libertarian, men kanske jag är det. Jag tycker nämligen att alla människor som med svepande motiveringar, bristfälligt faktaunderlag men med valfri ideologisk fix idé och massans stöd tvingar mig att göra eller underlåta sådant de rimligen inte har med att göra är dumma. Mittåt, de är vidriga. Jag stör ingen, ställer gärna upp för andra men vill ha rätten att sköta mig själv.

    Man kan snart inte spotta på sin egen gräsmatta utan tillstånd från en offentlig tjänsteman.

  • @ Kaptenen & Jonas Ek
    Även om sekt kanske är ett starkt ord, är frågan om inte nationalstaten med sina ceremoniella föremål och symboler, mytologi etc, i modern tid börjat ersätta Gud och kyrkan.
    Mises talade om statolatri, som den nya religionen.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Statolatri
    Det farligaste är kanske inte toknationalisterna i SD, men Sveriges slentriannationalistiska ”statist quo”.
    Ett typexempel är forskarna knutna till Centrum för Danmarksstudier (vårt svar på Southern Poverty Law Center i USA), som kategoriskt likställer alla idéeer om decentralism med högerextremism, och på så vis hittills effektivt stoppat all seriös debatt i ämnet. Något svenska Misesinstitutet borde ta upp.

  • George : Låter som du är libertarian, egentligen. Den enklaste sammanfattningen av libertarianism är enligt följande :

    ”Skit du i vad jag gör, så lovar jag skita i vad du gör, så länge ingen av oss gör skit mot varandra. Om vi trivs i varandras sällskap kan vi umgås, och om vi inte gör det så skiter vi i det också.”

    Och nej, du får sannolikt inte spotta på din egen gräsmatta. Om det inte är förargelseväckande beteende så är det nedskräpning eller brott mot miljöbalken. Om du gör det på någon annans gräsmatta och den eventuellt växer fortare finns en risk för skattebrott om inte någon av er betalar moms.

  • vadarpengar :

    Tack själv. Om ingen läste så skulle jag ju vara tvungen att sluta skriva, förr eller senare. Detta är självklart inte en ”konsensus-kultur” – det går alldeles utmärkt att tycka annorlunda och man får gärna argumentera för sina synpunkter också, om man så önskar. Det är övermodigt att tro att man aldrig kan ha fel, även om man naturligtvis utgår från en tro om att man har rätt.

    Vad gäller min tro på att libertarianer är för hårdare straff och striktare rättvisa så är det inget mer än en kvalificerad gissning baserat på de jag talat med. Det skall dock sägas att mycket av rätts-systemet är ganska skevt idag, där straff av olika anledningar tycks bli helt oproportionerliga gentemot brotten (vanligen för lite straff för mycket brott).

    Vad gäller feminism finns det olika uppfattningar om vad ordet faktiskt betyder. Vissa vill hävda att det betyder en kamp för jämlik behandling, ”lika lön för lika arbete” och ingen särlagstiftning o.s.v. Det brukade jag också tro, men har på senare tid börjat få en annan uppfattning, främst p.g.a. hur feminister överlag beter sig och argumenterar. Eftersom jag i princip aldrig träffat en feminist (kvinnlig) som inte var det antingen p.g.a. illa dolt manshat eller för att försöka göra sig fördelar på andras bekostnad, har jag svårt att behandla feminism och feminister som något annat än en modern attack-religion som via ett hjärnspöke de kallar patriarkatet vill spy hat mot allt vad traditionell borgerlig kultur innebär.

    Men vi kan ha olika uppfattningar i frågan, helt klart (just härskarteknik är dock ett begrepp som används mycket frekvent av just feminister).

    Dina argumentativa grepp är för övrigt mycket uppskattade – jag var tvungen att garva en lång stund när jag insåg att du repeterat en fras jag själv använde längre upp. Om du så vill så är detta bara korta utfall av dumhet i mina annars tillsynes intelligenta texter 🙂 Jag tvivlar starkt på att någon av oss lär släppa vår syn på vad feminism är, om än vi käbblar till nästa månfas. Jag håller naturligtvis med om att individen går före alla dess attribut – vi är i första hand alltid människor, och i andra hand män, kvinnor, blåa, gröna, gula o.s.v. Jag ser dock inte att man behöver (eller ens bör) behandla alla människor lika – samma negativa rättigheter är allt jag egentligen önskar se.

    Vad gäller att vara för marknaden och mot kapitalism så är det naturligtvis möjligt, men beror lite på hur man behandlar begreppen. Jag är för marknaden och kapitalism, men mot konsumtions-samhället och ny-liberalism. Det är väl kanske en av de saker som särskiljer oss här på mises lite från övriga liberaler i Sverige – vi anser inte att ”ny-liberalism” d.v.s. att lägga ut statliga sysslor på entreprenad egentligen är en lösning på någonting. Oviljan mot konsumtions-samhället är helt personlig, och den tänker jag inte försöka tillskriva någon annan som skriver här.

    Jag brukar också ha kul med vänstern, enl. samma recept, när jag säger att jag är emot den ******* ny-liberalismen. De blir inte så lyckliga när jag förklarar att jag istället vill sänka skatterna och ta ut staten ur ekvationen 😛

    Trevligt att du tog dig tid att skriva en längre kommentar,

    // Hans

  • @ Jonas Ek
    En sak som gör nationalismen farligt lik en religion som Mises kallade statolatri, är dess dogm: ”Du skall inga andra identiteter hava jämte mig”.
    Let’s face it – vi har alla multiidentiteter, som ringar på vattnet.
    På ett sätt är Sverige ett av de mest nationalistiska länderna i Europa: det finns en väldigt låg tolerans för andra identiteter, än den stats-nationella.
    Det finns en slående paradox i att Sverige som är så kritiskt till nationalistiska yttringar i andra länder, är så ohöljt nationalistiskt till sin kultur, utan att ens vilja inse det.

  • Hans,

    En välskriven och intressant artikel. Som bonus ger du också i artikeln och påföljande kommentarer uttryck för några av de vettigare tankarna i ämnet minarkism/anarkism/ordningsmakt jag sett på svenska (för artiklar i ämnet på svenska rekommenderar jag för övrigt starkt Richard CB Johnssons artiklar här på sajten). Så jag ser fram emot din längre artikel i ämnet.

    Några kommentarer,
    Aborträtt anser jag inte är något som är förhandlingsbart i liberteriansk teori, i princip tycker jag Rothbard analyserade ämnet riktigt. Som liberterian måste man vara för legal aborträtt, annars är man för slaveri.

    Vad gäller religion och liberterianism så kan förstås en liberterian ha vilken tro han vill så länge han håller sig till icke-aggressionsprincipen. Dock skulle jag hävda att alla former av de större religionerna vi har i vår omvärld är inkonsistenta med liberterianism om man tar dem på tillräckligt stort allvar. Dels bygger liberterianismen på rationell etik och förnuftsargument. Religionen bygger på uppenbarade eller mystiskt funna sanningar som inte nödvändigtvis harmonierar med en rationell liberteriansk etik. Exempelvis så har vi historiskt en ofantligt stark tendens att religiösa uppfattningar leder till lagar och tillämpning av lagar som minst sagt kränker icke-aggressions principen. Exempel på detta är alkoholförbudet i USA, anti-homosex lagar, abortförbud, andra rättigheter för religiösa minoriteter, avsaknad av rättigheter för religiösa minoriteter. Om en religiös person är mer liberterian än religiös så är det prima ur min synvinkel men jag tycker inte man kan säga att liberterianism och konservativ religion harmonierar (jag hävdar dock inte att du påstår specifikt detta), lika lite som libertinism hör ihop med liberterianism.

  • Jag är kanske dum, men fattade inte rubriken: Libertarianer och libertiner. Det sist nämnda är vad och vad skiljer?

    Eftersom jag är ny här passar det kanske att jag presenterar mig kort:

    I ungdomen (18-26 år) kallade jag mig anarkist. Numera är jag 60+. Kallar mig inget annat än möjligen ”övertygad om marknadslösningar och minimum av Klåfingerstryning” (Klåfinger = politiker & byråkrater).

    Blev mycket glad när jag ”upptäckte” von Mises. Trodde i min enfald att jag var ”ensam”, men mycket uppmuntrande med uppbackning av ekonomer.

    Ett stort problem kvarstår enligt mig: Hur skulle en transformering från det demokratiska snyltarsamhället till ett Libertantsk kunna ske? Jag skulle kunna börja med hur statlig egendom skulle kunna bli privat och skulle varje markägare ha vetorätt mot allt som skulle kunna nagga dennes äganderätt?

  • Tålis,
    Var du anarkist i Sverige på 1970-talet? Fantastistk tappert!
    Får jag fråga hur du blev det, vad som inspirerade dig då? Knappast nån bok på biblioteket eller nånting inom skola eller massmedia, förmodar jag.

    ”Vägen” är mindre utredd än målet, det är helt sant och jag tycker att det är mycket viktigt att utveckla vägen framåt till friheten. Ett par tankar är väl ganska väletablerade. En är att det handlar om att varje individ förstår sina och andras rättigheter. En annan är att (Ayn Rand style) på något sätt överge staten, låta parasiterna svälta ihjäl, för att istället ägna sina skapande krafter åt nånting vettigt som inte plundras.

    Angående privatisering av statlig egendom så anser jag att det är sekundärt hur det går till. Den gamla adelns rikedom blev snabbt sidesteppad av de nya entreprenörerna när industrialsieringen drog igång. Men jag kan föreslå att statens egendomar delas ut i lika andelar till alla medborgare. Så får var och en avgöra om denne vill styra sitt ägande via bolagsstämmor, eller sälja sin ägarandel. Det vore strikt talat inte ens en förändring av ägarförhållanden. Det heter ju officiellt att ”staten är vi”, så ge oss var sin andel av den då…

  • Jag kan tillägga att en sån statlig utdelning till folket borde vara väldigt populär, särskilt bland låg- och normaltinkomsttagare. Det skulle ju vara ett windfall på över hundratusen kronor! Vilken socialbidragstagare eller fattigpensionär som räknar varenda krona i coops kassakö i slutet av varje månad, skulle rösta nej till det?

  • Ja du Egensinnig. Inte var det lätt med alla nykommunister då! Alla som kunde läsa och skriva insåg tidigt/före att CCCP var fel väg. Med facit i hand, var det klart! Spiken i kistan när upproret i Kronstadt krossades av statskuppande boljseviker…

    Inte var jag tapper, bara nykter bland alla dårar…

    Jo, jag såg nytta redan som barn, kan inte förklara det annat än möjligen att min pappa var egenföretagare. Själv har jag var anställd och egenföretagare ungefär lika i min livstid. Numera det senare igen, via en kompis…

  • En kommentar om lika utdelande av statens egendomar: Hur skulle det gå till? Är statens egendomar ens legitima? Ska man betala för delen eller är den gratis? Ska nyligen inflyttade utländska snyltare få en del eller ska man vara minst tredje generation boende här?

    Hur är det med s.k. urfolksrätt? Vissa lappar har fått privilegiet att ha renar och även på privat mark. Ska alla som ev. kunde jaga dessa utdöda elefanter fortsatt ha dessa privilegier?

  • Kapten : Ditt idoga trollande är inspirerat. Du får gärna upplysa oss övriga den dag du vill ha en debatt och inte bara höra din egen röst. Mig veterligen delades inga sovjetiska statliga tillgångar ut till befolkningen, utan såldes till oligarker till vrakpris. Standard ny-liberal-misstag.

    Christian Strandh : Vad gäller abort-rätt så blir det som sagt problematiskt om man anser att ett foster blir ”människa” innan födsel, då denna då har rättigheter – och definitivt inte valt att att bli placerad där den är själv. Men det är en lång debatt. Vad gäller religion så finns det väl lite olika infallsvinklar, katolska kyrkan har en lång tradition av filosoferande och förankrande av trossatser inte bara i mytologi och skrifter, utan även i logiska resonemang. Men självklart skall det erkännas att religion nu och då har gått på tvärsen med både frihet och en vettig samhällsordning. Historien behöver dock oftast sitt kontext. Och jag har hittills inte hittat något som per definition innebär att man inte kan vara libertarian och troende samtidigt. Det beror kanske lite på vilken syn man har på religiösa ”dogmer”. Kommer en text om det där någon gång de närmsta åren också, om herrarna som styr här törs släppa lös mig i ämnet.

    Tålis : Det är fantastiskt roligt att det börjar dyka upp lite personer som varit med längre än oss nykomlingar. Internet är fint på det sättet. Vad gäller övergång från nuvarande samhällsordning till en bättre tror jag det finns en del olika åsikter – jag hör överlag till pessimisterna som inte tror på någon möjlighet för ”förändring inifrån”. Systemet kommer inte reformera sig självt, eller tillåta att någon annan gör det. Systemet kommer självförstöra, och nästa samhällsordning kommer byggas av krafter som inte har något med det nuvarande politiska systemet att göra (gissningsvis utlokaliseras makten till närsamhällen och lokala sammanslutningar på ett eller annat sätt).

    Om detta händer om 10, 20, 50 eller 100 år är väl svårt att säga. Att det däremot kommer hända är mer eller mindre garanterat – det vore trots allt naivt att tro att den demokratiska välfärdsstaten är historiens slut. De flesta samhällsordningar håller inte mer än några hundra år på sin höjd, så det börjar onekligen dra ihop sig.

    Tills dess kan man ha rätt kul åt nomenklaturan och etablissemangets desperata försök att ösa vatten ur den sjunkande skutan. Är man lite självständig och hittar lite likasinnade går det sannolikt att ha ett ganska behagligt liv även om politikerna lider 😉

  • Tja, om jag fått ta hand om mina egna pengar avseende min pension hade jag haft två-fyra ggr mer än de (Klåfinger lovat) och sluppit deras imbecilla löften…

    Nu är jag i deras våld, och mina egna besparingar räcker inte långt. Dock kan man satsa på att bli fånge…

    Gratis alla dårar! Muhammedanerna har insett det, bättre sitta i svenska fängelser… Tja som dålig pensionär kan man möjligen bli kriminell och få bättre husrum och mat än annars…

  • Tålis, är främlingsfientligheten något du, precis som minarkismen, också har utvecklat på äldre dagar? Tycker sånt där snack är så trist 🙁

  • Sovjet delade ut allting till alla men det var oligarker och andra som köpte upp folks delar för sprit och småpengar. Att ge folk som inte fattar sig på marknadsekonomi aktier leder till inget annat än kaos. Resulterade i att männen söp ihjäl sig på det glada 90-talet i Ryssland.

    Sen tycker jag det är svårt att hitta någon som helst infallsvinkel i en diskussion där några kallar sig för objektivister. Det är lite som att säga att jag tror på ”Jag-har-alltid-rätt-ismen”.

  • Kapten du har helt fel, sovjet delade inte ut allting till alla, långt ifrån. Vidare så är en eventuell utdelningen av stöldgodset underordnat upphörandet av hela statsstrukturens järngrepp vilket inte heller skedde i sovjet.

    Infallsvinkeln vid diskussion med objektivister är helt enkelt att du stilla undrar om varför objektivisterna är rätts- och säkerhetssocialister, sen kan ni säkerligen tillsammans komma fram till att en fullfjättrad socialism nog är bäst ändå.

  • Tålis hänvisade till ”muhammedaner”, alltså anhängare av en politisk ideologi. Vår tids motsvarighet till bolsjevikerna.

  • Kaptenens logik verkar vara sån att eftersom människor är korkade, enligt honom, så borde de få makten att kollektivt via statsvåld demokratiskt bestämma hur alla andra måste leva sina liv… (Eller förespråkar han att en perfekt övermändklig gudomlig elit ska diktera över alla andra?)

  • @ Jonas Ek

    Skulle inte kalla mig själv ”främlingsfientlig” och absolut inte rasist. Muhammedanerna är betydligt mer värdiga att kallas svenskfientliga och/eller rasister.

    Jag är emot massinvandring av snyltare, men inte emot invandring som sådan. Snyltarna är välkomna som betalande turister, men inte som snyltare och kriminella.

    Där jag bor har vi på senare tid drabbats av invällande Somalier. På kort tid är de redan 5 % av befolkningen. Fortsätter detta i samma takt är de snart (<10 år) en fjärdedel av befolkningen. Här ökar socialbidragen med ca 30 % per år och kommunalskatten torde rusa mot 40 %. Tusen svenskar har bytts ut mot ungefär lika många inflyttade bidragsmuhammedaner under de senaste ca 5 åren. Nu är det fullt, inga fler bostäder finns. Undrar om toksossarna avser att bygga nytt för att rymma fler? Det gäller nog att sälja kåken och flytta innan det är för sent.

    Grannkommunen hade innan detta började här, jätteproblem med just Somalier. Då väljer toksossarna i vår kommun att öppna famnen för horder av just dessa mörka problemmänniskor. Redan har de misshandlat flera och t.o.m. mördat en svensk. En kompis dotter gruppvåldtogs nyligen av "ensamkommande barn", från Etiopien.

  • Det finns på det stora hela ingen anledning att tro att något statligt projekt skulle vara mindre katastrofalt än något annat. Vi kan med andra ord förvänta oss att migrationspolitiken får precis lika hopplösa reslutat som försvaret, den statliga sjukvården, statliga järnvägar, statlig skola, statlig äldrevård, statlig universitetsutbildning o.s.v.

    Det STORA problemet som skiljer migrationspolitiken från övriga områden är att den skapar gigantiska sprickor i samhället, då all form av social gemenskap har varit under konstant statligt angrepp, och fler och fler därför börjar identifiera sig enbart med etnisk bakgrund. Staten är fruktansvärt bra på att få folk att bli just främlingsfientliga, genom att skapa situationer där folk ser det som att ”främlingarna” kostar dem pengar och förändrar samhället på sett de inte önskar.

    Som vanligt är det staten som skall ha skiten kastad i ansiktet, och inte de som kommer hit (de försöker ju likt de flesta andra bara nytto-maximera). Detta kommer bli en av de fulaste sakerna som den moderna välfärdsstaten har ställt till med – samtidigt så bör man inse att vissa i samhället kommer få uppleva konsekvenserna av detta mycket värre än andra. Det räcker med att kolla geografisk fördelning av SD-röster för att se det mycket tydligt. De som råkar mest illa ut när staten på ett eller annat sätt gör allvarliga ingrepp i samhällsstrukturen är alltid de som är lågutbildade eller förhindrade att flytta.

    Så även om man kan ogilla främlingsfientlighet, så skall man inte vara döv till varför det händer. Vad gäller Tålis uttalanden är han måhända skyldig till generalisering och projicering av enskilda individers handlingar och egenskaper på en hel grupp. Sådant bör ALLTID undvikas. Samtidigt är det lätt hänt när statistiken pekar ganska tydligt i en riktning. Som individualist bör man ALLTID sträva efter att behandla alla som individer – men när det gäller livsval och verkliga situationer är man ofta lik förbannat tvungen att generalisera. Det finns ett antal ställen i Sverige jag aldrig någonsin kommer ens fundera på att flytta till, trots att de flesta som bor där inte är kriminella, t.ex. Räcker med att några procent är det.

    Kort sagt, vi är i en djävla soppa som kommer bli mycket värre innan det blir bättre. Lösningen är som alltid att stänga ned statens verksamhet fortare än snabbast, så kommer civilsamhället lösa det hela självt. Tills dess kommer misstänksamhet och agitation mellan olika grupper i det här landet att öka. Att kalla folk för ”främlingsfientliga” blir allt mindre meningsfullt då fler och fler gör det i ”självförsvar”, då de anser sig under attack. Förklara istället att det är statens fel att vi är där vi är. I ett fritt samhälle är flyktingmottagning frivillig välgöranhet, och arbetskraft- och anhöringinvandring sker enligt marknadsprinciper (d.v.s alla betalar för sig själva)

  • Håller med dig till fullo Hans förutom en liten detalj angående Tålis, det finns ett bra uttryck ”Om en fågel ser ut som en anka, simmar som en anka och kvackar som en anka, så är det förmodligen en anka.” 🙂

  • Om ankan i detta fall är någon som generaliserar p.g.a problem i sitt närområde, till synes orsakade av vissa inflytta folkgrupper, så är jag villig att vara förstående. Sannolikt är det en minoritet av de inflyttade som är kriminella (de värsta siffrorna från vissa områden har talat om 30% av vissa grupper i vissa områden), d.v.s de flesta är fredliga och bör därför inte buntas ihop med det kriminella packet.

    Min poäng var att jag förstår varför det blir så, och varför Tålis är förbannad (därmed inte sagt att han inte borde sluta generalisera). Jag tycker inte om kollektivisering av människor gjord med etniskt härkomst som basis. Jag tycker dock det bör talas om statens roll i att aktivt odla motsättningar mellan folk. Lyckligtvis har jag en artikel på gång om det också 🙂 🙂

  • Tålis! Jag tycker inte problemet med lite bostäder och jobb beror på invandringen. De minskar på utbudet av bostäder och jobb, men det är inte det som är problemet utan att vi har politiker som minskar förutsättningarna till näringsliv i Sverige och EU hela tiden och reglerar boendet till en sådan grad att det är för dyrt att bygga.

    Inte ett enda parti i Riksdagen har någon som helst konkret eller revolutionerande förslag på hur vi ska skaffa mer företag och produkter i Sverige. Stefan Löven, verkar vara den enda som vet något om vad det handlar om, men han når inte enda fram eller ger med ena handen för att med den andra ta bort framstegen i den förra handen.

  • Jag förstår också varför de är främlingsfientliga men det minskar inte skulden, men visst man tycker synd om dem 🙂

  • Om det kvackar så är det förmodligen en anka, ja (som i anarkokapitalist!)

    Kravlösa bidrag och låga straff lockar givetvis hit invandrare som inte har för avsikt att arbeta upp sig hederligt. De invandrar till andra länder istället. den s.k. ”välfärds”staten styr alltså inte bara folks beteende, den styr vilka slags människor det är som lever här. Och deras beteende lär inte förändras även om ”välfärds”staten skulle upphöra. Många invandrare tar förstås miste och invandrar hit med hederliga avsikter, men de ångrar sig snart! Sveriges rykte relativt andra invandringsländers, sprider sig givetvis fort i utvandringsländerna.

    Klankollektivism och muhammedanism är inte bra grogrunder för libertarianska idéer. Det framgår också tydligt i länder där såna kulturer är förhärskande.

    Det är mycket viktigt att man tränar sig själv, och sina barn, i Krav Maga. Det är en israelisk självförsvarskonst som är väl utprövad på araber. Enkel och effektiv, inga rituella kator och annat japanskt origami-trams. Man bara löser uppgiften. Israel ligger s.a.s. före oss i sin relation med muhammedanerna så vi ser vår framtid där. Med stängsel, droner, övervakning och infiltration av kriminella kretsar så kan det civila samhällets säkerhet faktiskt upprätthållas riktigt bra. Stenålderskrigarna hänger inte med i utvecklingen.

  • Jag tror Egensinnig har valt att kollektivisera med basis i etnisk härkomst. Det är som sagt inte särskilt förenligt med individualistiska principer. Att hålla på och gaffla om vad som pågår i Israel känns högst irrelevant för vår nuvarande diskussion. Att säga att ”folk som kommer från mellanöstern är klankollektivister och muhammedaner och skall bekämpas genom att man lär sig Krav Maga” är ungefär lika mycket juvenilt trams som att säga att ”svenskar är tjockskalliga etno-nationalister som skall få löpa gatlopp i media”.

    Är man libertarian är man för folks lika rättigheter. Det står alla fritt fram att kasta ur sig kategoriska uttalanden om människor av specifik etnisk härkomst, precis som det står mig fritt fram att säga att en dylik människa är kvalificerad idiot som borde fundera på vad som spelar roll här i livet. Får lov att tacka för att jag gavs tillfälle att demonstrera principen om diskriminering i alla fall. Jag väljer nämligen att diskriminera mot folk som är oförmögna att hålla en viss intellektuell nivå i sina resonemang, och häver ur sig svepande kommentarer om miljontals människor pågrund av bristande förmåga till eftertanke.

    Ytterligare en demonstration på vad staten har åstadkommit – folk kan inte längre skilja på kultur och etnisk härkomst. Bara för att vissa kulturuttryck är vanligare i vissa delar av världen betyder det knappast att man kan häva ur sig saker om att ”bekämpa araber”, utan att bli stämplad som idiot. Jag ger inte mycket för den typ av stenålderskultur som existerar i delar av mellanöstern, men det betyder inte att jag därför tycker illa om alla som kommer från mellanöstern. Då vore jag, återigen, en idiot.

    Förhoppningsvis kan folk försöka hålla diskussionen på en lite mindre efterbliven nivå i framtiden.

  • Väl skrivet Hans. Blir också trött på den kollektivistiska och inskränkta dyngan folk spyr ur sig här ibland (för ofta).

  • Jag kan förstå att folk är frustrerade av alla typer av statligt trams (inklusive migrationspolitiken). Och vi skall inte ha några tankeförbud. Jag kan till och med acceptera att folk talar i affekt, som Tålis när han är förbannad på saker som skett i hans närområde. Vad jag inte kan förstå är folk som väljer att ta hela folkgrupper och se ned på enligt simplistiska kollektiviseringar av folk beroende på etnisk härkomst. Det är exakt samma sak som feminister, marxister, kultur-vänstern m.fl som avskyr det traditionellt borgerliga västerländska samhället ägnar sig åt. De riktar bara skiten åt ett annat håll.

  • Mulle : Har ej läst, men eftersom författaren klagade på att mänsklig frihet minskat tack vare teknologin och samtidigt bombade människor så har jag svårt att ta honom på allvar. Alla som tror att förändring går att nå genom våldshandlingar (förutom sådana i direkt självförsvar) är hopplöst förlorade. Huruvida teknologin har berövat oss vår frihet kan diskuteras, jag kan nöja mig att konstatera att teknologin har gjort det både enklare och svårare för statsmakten att förtrycka oss. Teknologi är dock aldrig ”skyldig” till någonting, precis som ett vapen aldrig mördar någon. Så nej, jag har inte läst den och har inga planer på att göra det. Är den på något sätt relevant för diskussionen ovan (svårt för mig att avgöra då jag som sagt ej läst den)

  • Hahahaha. Jag får be om ursäkt för att jag drog er alla över samma kam. Uppenbarligen är Tålis och Egensinning inte renläriga och uppenbarligen rätt så rasistiska. Men det roliga är ju att deras dumhet och idioti skylls på… Wait for it… Legen… Statens fel! Allting är uppenbarligen statens fel. Allt.

  • Visst är det politiken och politikerna som är orsaken till det mesta dåliga i världen. Invandringspolitiken är deras fel och den är käpprätt åt skogen. Dock är det inte rimligt att bortse från snyltarinvandrarna, för utan dem skulle inga av de problem som härrör från dem finnas. Vore de inte här skulle deras bedrägerier, rån, misshandel, våldtäkt och mord m.m. inte begås här och inte drabba svenskar.

    Givetvis tror jag inte att alla snyltarinvandrare är kriminella, dock en mycket större andel av dem är det än svenskar. En del av dem skulle också vilja göra rätt för sig och arbeta för sin försörjning. Jag förstår skillnaden mellan individ och grupp. Dock är muslimer som grupp minst sagt obehaglig. Enligt uppgift finns redan 150 muslimska enklaver i Sverige. I flera av dessa ser de det som sitt eget territorium där svenskar inte är välkomna, trots att de inte ens äger fastigheterna. Rosengård är kanske det värsta exemplet.

    Inte är jag främlingsfientlig heller. Är inne på min tredje fruga och den nuvarande/sista är ”främling”, liksom min första. Min förstfödda dotter är inte ens svensk medborgare.

    Förra hösten jobbade jag en månad med en Iranier. Han var en j*vel på att arbeta och jag hade inga som helst problem med honom annat än att svenskan var knackig. Han sa att han tror på Allah och att alla människor borde ha en gud. Han satte dock inte ändan i vädret någon gång under arbetsdagen.

    I mitt vuxna liv har/haft fler främlingar som vänner än svenskar. Förvisso är/var de flesta från de nordiska länderna. För knappt tio år sedan hade vi besök av en ung Israel. När jag berättade om Sveriges invandringspolitik föll hakan nästan till bordet. Så korkade politiker trodde han inte fanns…

    Till dem som kallar mig rasist brukar jag säga: Jag skulle ha samma åsikt i frågan om det vore vita och blåögda Polacker som var snyltarinvandrare. Det är inte mitt fel att de flesta som kommer nu, är av andra ”raser”. Dessutom sitter inte problemet i hudfärgen, utan det är deras uppfostran, kultur och deras vidriga ideologi/religion som är inkompatibel med det svenska.

    Ber om ursäkt för att kommentarerna barkade iväg från ämnet…

  • Hans

    Jag skiljer visst mellan ras och kultur! Mellan etnicitet och politisk ideologi!

    Välfärdistisk politik lockar till sig avarterna från klanpolitiska samhällen. Vad är det du låtsas inte begripa med det? Somalier som vill arbeta upp sig, emigrerar till New York. De som vill leva på bidrag eller brott emigrerar till Sverige. Den skillnaden visar ju sysselsättnings- och kriminalstatistiken mycket tydligt, om du inte tror på den praxeologiska logiken i de incitament som skatt, bidrag och straff ger. Det är inget ”etniskt” med det. För 50 år sen var det väl alkoholiserade finnar som deras då utfattiga soc-myndigheter dumpade till Sverige av samma skäl. Som jag säger är det en ekonomisk urvalsmekanism. Och många av de som kommer hit har tagit miste och tror att de ärligt kan arbeta upp sig här som om de bodde i New York. På motsvarande sätt orsakar värfärdismen braindrain på infödda svenskar. Välfärdism gör att vårt s.k. samhälle häri Sverige MENA:fieras, vi blir allt mer såsom Syrien är: Ingen industri men permanent inbördeskrig. (Fast sämre väder)

    Krav Maga är verkligen en israelisk stridsteknik som är gjord för att vara enkel att lära sig, och lär finnas i varianter även för rörelsehindrade och pensionärer, alla kan lära sig att försvara sig själva effektivt i handgemäng utan skjutvapen. Och den är verkligen mycket väl utprövad mot araber med gott resultat. Nu när vi, liksom israelerna (om än av olika anledningar) har att trängas med en växande majoritet muhammedaner (=anhängare av en imperialistisk politisk ideologi) så kan det vara relevant att lära sig av de israeliska erfarenheterna. Om du inte gör det är jag rädd att du från en olycksfull dag kan få ångra dig för resten av ditt liv. Som så många grovt misshandlade redan gör medan de dricker sin middag ur sina sugrör. Få israeler tvivlar på vad som skulle hända dem ifall de inte försvarade sig själva. Ännu har många svenskar inte insett samma sak. (Många araber är israeler, f.ö., de är nog världens friaste araber.)

  • Egensinning: Finnarna kom hit helt självmant och tog de skitjobben som inte passade svenskarna. Uppenbarligen har du råkat ut för en kraftig braindrain…

  • Tja du ”Kaptenen”. Du tycks gilla att klistra etiketter på andra. Du känner inte mig, men du inbillar dig att jag är ”rätt så rasistisk”. Bara nollor uttrycker sig så!

    Du verkar inte heller veta något om ”skitjobb”. Visst kom finnar hit och jobbade, men inte var vi svenskar för fina för dessa jobb. Hur vet jag det? Jag jobbade själv, efter gymnasiet, på fabriker där även en del finnar fanns. Överväldigande majoritet var svenskar, vad du än inbillar dig. Det var arbetskraftsbrist i Sverige när finnar kom i stora skaror och sämre i Finland. Arbetskraftsinvandringen var huvudsakligen till godo för vårt land. Snyltarinvandringen är huvudsakligen till ondo…

  • Köttberg? Är du idiot eller superidiot? På vilket sätt skulle jag ha snyltat? Har betalt skyhögt mer i skatt än jag fått tillbaka och vad i bästa fall kan jag få tillbaka i pension är hälften vad jag betalt in.

    Ursäkta den dåliga tonen, men blir spyfärdig på sådana som ”Kaptenen”. Kapten i armén av ”katttuggande analfabeter” från Somalia?

  • Kanske mycket av denna tråd hör hemma nån annanstans än under den briljanta distinktioner som Hans gjort i sin artikel här.
    Jag beklagar om jag bidragit till denna (trollande?) urspårning. Vi som har behov av att tjata om sånt här skulle behöva ett helt eget evighetsforum dit alla såna här OT-kommentarer kan hänvisas, vi verkar vara ganska obotliga på alla sidor…

  • Tja, Egensinning kanske vore det bättre så? På bättre plats skulle invandrarproblemet fokuseras?

    Dock anser jag att frågan inte borde vara ett problem. Fri invandring, skulle kunna vara helt OK om bidragen inte fanns för dessa parasiter. Inte OK när fiender ville överta ”vårt” territorium.

    Jo, frågan blir ett problem. Massimport av inkompatibla blir ett eget problem även om jag slipper betala för parasiterna…

    Visst var det du som läxade upp mig om ”hen”. Öh, använder ”hen” när jag skriver om personer/befattningar som ogillas, det är sarkastiskt menat. Borde att satt dit citationstecken. Jag säger tvåtusentretton om nuvarande årtal…

  • Ja snälla, håll ert hat mellan varandra istället och dröm er bort till en enklav med ”kompatibla” på bästa randianskt manér.

  • När man är ny som kommenterar på en hemsida, känner man inte till andra; hur de tänker och skriver. Det finns troll på de flesta. Är du ett troll? Varför jag frågar är enkelt: Du har redan etiketterat mig som främlings fientlig och nu ev. även hatare. Jag hatar ingen! Varför gör du så? Från några hundra ord skrivna här av mig, är du kapabel att döma/etikettera, istället för det självklara: Svara med argument emot.

    Själv har jag på andra hemsidor blivit kallad för ”Libertarian” och ”Randian”, menat som förklenade och att diskussionen var slut där.

    Kan bekänna att dessa ord jag satt inom citationstecken ovan kände jag inte ens till för mindre än två år sedan. Ayn Rand har jag inte läst ett ord av. Kollade henne idag på Wikipedia. Hon och jag har två uppenbara likheter: Ateist och favoritfilosof Friedrich Nietzsche…

    Hata själv du korkade Kapten! Vilka hatar du? Sådana som jag?

  • Fri invandring hade vi från och med Skapelsens begynnelse till och med första världskriget när pass infördes för första gången i Europa. Det verkar snarare vara de senaste årtiondenas ”välfärds”samhälle som orsakar problem.

  • Tålis:

    Jag hatar inte dig, jag tyckte istället din retorik och människosyn var hatfylld, på det sättet som brukar beskrivas som främlingsfientlig, jag tyckte synd om dig som verkar så arg och drabbad av intellektuellt tunnelseende 🙁

    Intålisrandt beteende helt enkelt 🙂

  • Laurence Vance har ett liknande metodologiskt upplägg i sin presentation ”Is Libertarianism Compatible with Religion”, där han i mitten av sitt tal definierar vad libertarianism är, för att sedan avgöra huruvida libertarianism är kompatibelt med religion eller ej.

    Jag kom att tänka på det här inlägget i relation till talet och undrade om Hans möjligtvis hämtat inspiration från Vance.

  • Svar till Jonas Ek:

    Om jag spekulerar om dig, efter att även läst en annan tråd så är du enligt egen utsaga anarkist. Det är snarare dina egna projektioner och bristande argumentationsförmåga som gör att du skriver som du gör. Din förmåga att tolka mitt sinnestillstånd är minst sagt uselt. Du verkar ha ett antiintellektuellt tunnelseende. Någon egen tunnel har jag inte.
    På Kanarieholmarna har de en trafikskylt som visar att vägtunneln upphör. Vem behöver denna skylt? Blinda, sådana som du? Men de kör förhoppningsvis inte bil…

    I denna tråd verkar du vara för nuvarande invandringspolitik. Hur du får anarki att gå ihop med att vara för massimport av utländska snyltare begriper inte jag. Upplys mig gärna.

    Är det bara ”taktiskt” för att det ev. snabbare får staten att bryta ihop p.g.a. de ekonomiska extrabördorna det vållar eller tror du att det gynnar ”saken” på något annat vis; typ ökad splittring inom landet och rent av inbördeskrig fäller staten? Eller du är kanske muhammedan och vill ha fler likar här? Dock torde islamism och anarkism inte gå att förena, de är snarare varandras motsats…

    Själv önskar jag inte mina landsmän illa och föredrar att staten brakar lite senare.

    I det extremt konformistiska Sverige, vars främsta bandhundar är journalister, Klåfinger (politiker & byråkrater) och lärare, tycks problemet i denna fråga vara svenskarna och deras påstådda främlingsfientlighet/rasism (FFR; min påhittade akronym). De har valt att glömma att det var Klåfinger som var FFR från åtminstone tidigt nittonhundratal till minst 60-talets slut. Rasbiologiska Institutet fick besök av nassar på sin tid som inspirerade dem och gammelsossarna var minst 100 ggr värre FFR än vad SD är idag. Centern var i princip nazister på 30-talet.

    Jag citerar ur en statlig utredning (SOU 2012:74), där man gärna stämplar allt som FFR, vad som inte (nödvändigtvis; observera denna brasklapp) är FFR:

    ”Det förekommer naturligtvis att sådana som uppfattas som
    främlingar, till exempel personer med bakgrund i ett annat land,
    begår kriminella handlingar. Att anse att dessa personer bör åtalas,
    dömas och straffas, precis som ”svenskar” som begår motsvarande
    brott, har naturligtvis ingenting att göra med främlingsfientlighet.”

    Där skulle jag vilja tillägga att invandrare inte bara ska straffas som ”svenskar”, utan dessutom skulle normalstraffet för alla brott som kan leda till fängelse alltid leda till utvisning på livstid.

    ”Min slutsats är att det måste vara möjligt att diskutera lagar och
    regler i Sverige som i högre grad berör personer med utländsk
    bakgrund än med svensk utan att det nödvändigtvis ses som ett
    uttryck för institutionell diskriminering eller främlingsfientlighet.”

    ”Vi har i Sverige med utgångspunkt i bland annat denna
    princip förbjudit könsstympning av småflickor. Men de föräldrar
    som initierar detta ingrepp på sina döttrar gör det inte därför att de
    vill dem illa, utan just därför att de vill sina barns bästa. Det är alltså
    inte grundprincipen som konflikten gäller utan tolkningen av vad
    som är flickornas bästa. Vi tillåter oss i detta fall sätta oss över
    föräldrarnas tolkning och tillämpa den vi anser vara mest rimlig.
    Inte heller det kan ses som främlingsfientlighet.”

    ”Att vara tveksam till invandring generellt behöver inte nödvändigtvis vara ett uttryck för främlingsfientlighet. Om man bedömer att invandring är negativt för landets ekonomi eller för miljön kan skälen vara andra än främlingsfientlighet.”

    Själv ser jag inte svenskens ev. FFR som ett problem. Det är snarare bandhundarnas och många nyanländas svenskfientlighet som är problemet i sammanhanget.

  • Nej jag förstår att din främlingsfientlighet/rasism inte är ren ondska eller dumhet, utan istället är ett uttryck för sektsolidaritet och utilitarism, ungefär som med könsstymparna. Alla kan vi drabbas av intellektuellt tunnelseende. Det är därför jag reagerar så negativt på ditt nedsättande och hatfyllda snack om de du uppfattar som onda och dumma snyltare.

    Jag ser fientligheten som problemet i sammanhanget, inte bara din, svenskens eller de nyanländas.

  • sven
    ”Barn” är inte mer problem för libertarianism än vad det är för andra som behöver göra en definition av den gradvisa skillnaden mellan barn och vuxen. T.ex. för demokrater angående rösträtt och sossar som vill ha åldersgräns för arbetsgivaravgift o.s.v.

  • Tja du Jonas Ek. Det du kläckte fram ovan som svar till mig, var inte mycket att komma med och ljuger gör du också. Jag är inget FFR! Det duger inte med etikettklistrande i brist på argument.

    Du vägrar att ta tag i för dig besvärande frågor och/eller trollar du bara? Försök svara på riktigt, annars kan det vara.

  • Jag kallade dig främlingsfientlig och det är väl en för bred term, absolut. Det är mer specifikt främlingar som är muslimer som du och några andra är fientliga mot.

    Visst du kan få lite svar på dina retoriska frågor:

    * Jag är inte för någon statlig politik, inklusive invandringspolitik såklart.

    * Jag tror inte islam och anarkism behöver förenas och utesluter heller inte varandras existens.

    * Jag önskar ingen illa, inklusive landsmän.

    * Staten får du gärna ha själv men påtvinga inte mig och andra den bara.

    * Jag har inte glömt rasbiologiska institutet heller eftersom du av någon anledning insinuerade det 🙂

    Var det någon annan fråga jag missade?

  • Jonas Ek: Tack för ditt försök att vara nyanserad. Jag är inte ens generellt emot musslor, utan generellt är det ideologin/religionen som jag är emot. Den är helt i klass eller sämre än nassarnas. Vedervärdig: Ju mer man lär sig om den, desto sämre framstår den. Dock vill jag inte ha fler av dem här, för att det är dåligt i alla avseenden med ca 0,5 M potentiella svenskhatare och femtekolonnare. Vill du ha dem här och varför? Alla som kan klassas som muhammedaner är givetvis inte dåliga. Har själv beskrivit en som troligen inte är det. Skulle du vilja bo i t.ex. Rosengård?

    Resten: Du missförstår det mesta jag skriver och jag ids inte förklara mer.

  • Varsågod, ja jag blir så inspirerad av dig 🙂

    Vi kan säga så här att du skulle, att råda av dina kommentarer här, inte vilja bo där jag bor 😀

  • Tja, mitt sista svar till dig Jonas Ek: Du är toksosse, troll och/eller förståndshandikappad? Du bara poserar som anarkist…

  • En generell uppmaning till lågbegåvade som av någon anledning skriver här och där:

    Kolla ditt IQ här (http://www.mensa.se/provtest). Var sedan ödmjuk och sluta med imbecillla påståenden samt meningslösa enradersinlägg. Den som känner sig manad att svara gör det. Andra som är intelligenta nog, gör det inte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *