Hugo Chavez och Sverige

Nej, jag syftar inte på någon egentlig relation. Det är heller inte så att (så vitt jag vet) Reinfeldt har kramats med Chavez på sådant sätt som Palme kramades med Castro. Däremot finns det andra likheter.

SvD Näringsliv skrev igår att Chavez beslutat devalvera landets dollarknutna valuta. Valutan skrivs ned med hela 32% – en tredjedel av värdet av pengarna försvinner bokstavligen över en natt. Anledningen? Samma som alltid när politiker leker världsvana välståndsgeneraler: för att få igång exporten och öka den ekonomiska tillväxten.

Givetvis kommer den ekonomiska tillväxten absolut inte att öka. Statens offentliga BNP-siffror kan komma att gå upp, men något välstånd skapas knappast genom att man bestjäl sparare och pengainnehavare på en tredjedel av pengarnas värde. Att tro något sådant är så dumt och ondskefullt att man baxnar. Men med f d ekonomer som Paul Krugman har denna myt i mångas ögon blivit ”sanning”.

Så vad blir resultatet? Tja, det kommer att bli samma som för Sverige under perioden 1976-1982 då kronkursen systematiskt sänktes för att ”få igång” svenska företags export. Resultatet blev att världens andra rikaste land sjönk allt längre ned på välståndslistan. Även enligt offentlig statistik. Men det klart, det ser ju ut som att man får det bättre ganska direkt, för när inhemska företag exporterar produkter till samma priser men med lägre värderad valuta så klart att fler väljer att köpa. Vem skulle inte det? Men priserna på import går upp.

Effekten blir efter hand utjämnad, men först måste pengarna färdas mellan industrier som i olika utsträckning ”gynnas” av exporten. Med andra ord får man en rejäl förskjutning (omfördelning) av investeringskapital inom landet, från framför allt import (men även inhemsk konsumtion drabbbas) till exportindustrier. När prisläget justerats, vilket måste ske eftersom inga industrier är helt självförsörjande, så har priserna på exportvaror justerats upp till en nivå som i stort sett motsvarar den tidigare. Däremot har invånarna blivit fattigare. Och, givetvis, har de med arbete blivit fattigare, för lönerna justeras inte uppåt lika vidunderligt snabbt som politikerna kan skriva ned värdet på valutan. Förlorarna blir alla inom landet, men främst de inom de som arbetar inom de industrier som producerar för export – och givetvis de som inte får behålla jobbet för att det saknas kapital.

Sverige är kanske inte kommunistiskt, men den ekonomiska politiken 1976-1982 och Chavez 2013 är exakt densamma. Det är samma keynesianer här som där.

2 kommentarer till ”Hugo Chavez och Sverige

  • Hela 80% – 95% av exportvärdet får de i dollar i utbyte mot olja, så där är devalveringen effektlös. Jag tvivlar på att sänkta de lönekostnaderna för den lokala arbetskraften påverkar produktionsvolymen märkbart.

    Jag läste att de har en betydande bilindustri också (slutmontering av Toyota m.m.), med 140 000 anställda. Men deras produktion har avbrutits därför att de har obetalda skulder till de utländska underleverantörerna. För att betala dem i dollar måste de växla den lokala valutan till dollar av staten, som har monopol på valutaväxling. Och staten har brist på dollar t.f. av den fallande oljeproduktionen. De vill förstås inte växla bort sina värdefulla dollar mot värdelösa lokala valuta vars växelkurs på svarta marknaden är mycket sämre än den officiella.

    För att avhjälpa den sålunda uppkomna bristen på bilar i landet så har staten ingått ett joint venture med Iran för att tillverka ett eget bilmärke. Vilken bra idé liksom…

  • Det var kul att läsa om Venezuela. De har intressanta ekonomiska experiment på gång där. Bensinen kostar tydligen bara ca 15 öre per liter, alltså 1% av priset i Sverige. Naturgasbilar tankar helt gratis, men prisskillnaden mot bensin är ju ändå obetydlig. Nybilspriserna är reglerade så att begagnade bilar är dyrare än nya!

    Att äga en bil fungerar som ett skydd mot den 25%:iga inflationen. Vilket förklarar den stora efterfrågan på bilar, samtidigt som utbudet begränsas av importförbud och valutaregleringen som som sagt förhindrar de inhemska tillverkarna att betala för importerade insatsvaror. Bilindustrin får dessutom inte göra vinst större än 10% av omsättningen. Man anstränger sig verkligen för att plåga sin bilindustri till döds, vad jag förstår den enda industrialiserade branschen i en råvaru- och jordbruksekonomi. Åsså statliga iranska gasbilar utan import från världsledande bildelsleverantörer som Toyota…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *