Vad staten är

Anatomy of the StateUr ”Anatomy of the State”. Föregånde kapitel: Vad staten inte är.

Människan kommer till världen naken och behöver använda sitt förstånd till att lära sig hur han tar de resurser naturen ger honom för att omvandla dem (exempelvis genom att investera i ”kapital”) till strukturer och former och platser där resurserna kan användas för att tillgodose hans önskningar och till att öka hans levnadsstandard. Det enda sätt människan kan göra detta är genom att använda sin tankeförmåga och sin energi till att omvandla resurser (”produktion”) och byta dem mot produkter andra skapat. Människan har kommit underfund med att genom processen av frivillig och ömsesidig byteshandel kan produktiviteten och, följaktligen, levnadsstandarden hos alla som deltar i byteshandeln öka enormt. Den enda ”naturliga” vägen för människan att överleva och samla rikedom är, därför, genom att engagera sin tankeförmåga och sin energi i denna process av produktion-och-utbyte. Till en början gör han detta genom att hitta naturliga resurser och sedan omvandla dem (genom att ”blanda sitt arbete” med dem, som Locke uttrycker det) för att på så sätt göra dem till sin individuella egendom. Sedan byter han denna egendom mot andras. Egendom som de producerat på ett liknande sätt. Den sociala vägen, som den utstakas av kraven ställda av den mänskliga naturen, är därför vägen via ”äganderätt” och den ”fria marknaden” av gåvor och utbyte av sådana rättigheter. Via denna väg har människan lärt sig att undvika ”djungelns” metoder, där slagsmål om begränsade resurser leder till att det enda sättet för A att komma över resurserna är på B:s bekostnad, för att istället kunna multiplicera dessa resurser flerfaldigt i fredlig och harmonisk produktion och utbyte.

Den store tyske sociologen Franz Oppenheimer påpekade att det finns två ömsesidigt uteslutande sätt att nå välstånd. Det ena, ovanstående väg via produktion och utbyte, kallade han ”ekonomiska medel”. Det andra sättet är enklare eftersom det inte kräver produktivitet, det är genom att beslagta andras varor och tjänster genom att använda tvång och våld. Detta är en ensidig konfiskationsmetod; stöld av andras egendom. Denna metod kallade Oppenheimer för de ”politiska medlen” att uppnå välstånd. Det bör stå klart att den fredliga användningen av sitt förstånd och sin energi är den ”naturliga” vägen för människan, medlen med vilka han kan överleva och nå framgång i den här världen. Det bör stå lika klart att tvångsmedel och utnyttjande står i motsats till naturlig lag, de är parasitiska eftersom de inte bidrar till produktionen utan i stället tär på den. De ”politiska medlen” tömmer ur produktionen över till en parasitisk och destruktiv individ eller grupp. Dessa utsugare minskar inte bara de produktivas skara, de sänker även producentens incitament att producera mer än denne absolut behöver för egen del. I det långa loppet förstör rånaren sin egen försörjning genom att förtvina eller förstöra själva källan till densamma. Men, som om detta inte vore nog, även i det korta loppet agerar rovdjuret i strid med sin egen sanna natur som människa.

Nu är vi redo att ge ett mer uttömmande svar på frågan; vad är staten? Staten är, för att citera Oppenheimer, ”organiserandet av de politiska medlen”, det är systematiseringen av den rovgiriga processen inom ett givet territorium.[4] För brott är, i bästa fall, sporadiskt och osäkert, parasitismen är kortlivad och parasitens livsnerv, bestående av tvång, kan när som helst kapas genom att offren gör motstånd. Staten tillhandahåller en laglig, ordningsam och systematisk kanal för plundrandet av privat egendom. Den gör att det parasitiska kastet i samhället kan säkra och freda sin livsnerv.[5] Eftersom plunder alltid måste föregås av produktion kommer den fria marknaden alltid före staten. Staten har aldrig skapats via ett ”socialt kontrakt”. Den har alltid fötts ur erövring och exploatering. Det klassiska paradigmet är en erövrande stam som tar en paus i den beprövade metoden att plundra och mörda en besegrad stam och inser att de kan förlänga plundringen, göra den mycket tillförlitligare och tillvaron mer njutbar, om den besegrade stammen tillåts leva och producera medan erövrarna slår sig ner bland dem som härskare och utkräver en stadig inkomst av årliga tribut.[6] En av metoderna via vilken staten kan födas kan illustreras som följer: Bland kullarna i södra ”Bondestan” lyckas en grupp banditer att skaffa sig fysisk kontroll över området. Till slut utropar sig banditledaren till ”Kung av den suveräna och oberoende staten ”Södra Bondestan” och, om han och hans män har tillräcklig makt för att behålla denna ordning ett tag; hör och häpna! en ny stat har anslutit sig till ”familjen av nationer” och de före detta banditledarna har omvandlats till laglig adel i riket.

[4] Franz Oppenheimer, The State (New York: Vanguard Press, 1926) sidorna 24–27:

Det finns två fundamentalt motsatta medel med vilken människan, för sitt levebröd, förmår inskaffa de nödvändiga medlen för att tillfredsställa sin önskningar. Dessa medel är möda respektive röveri, eget arbete respektive att med våld tilltvinga sig andras arbete. . . . Jag föreslår i den kommande diskussionen att vi kallar eget arbete och det motsvarande utbytet av sitt eget arbete mot andras arbete för ”de ekonomiska medlen” att tillfredsställa behov. Och det ofrivilliga beslagtagandet av andras arbete kallar vi för ”de politiska medlen”. . . . Staten är organiserandet av politiska medel. Ingen stat har, därför, uppstått innan de ekonomiska medlen har skapat ett visst antal objekt för att tillfredsställa behov. Sagda objekt kan sedan tas eller beslagtas via krigsliknande rån.

[5] Albert Jay Nock beskrev målande att

staten gör anspråk på monopol på brott. . . . Den förbjuder privata mord, men organiserar själv mord i kolossal skala. Den bestraffar privat stöld, men lägger själv utan skrupler händerna på vad den än vill ha, oavsett om det är en medborgares eller en främlings egendom.

Nock, On Doing the Right Thing, and Other Essays (New York: Harper and Bros., 1929), s. 143; citerad i Jack Schwartzman, ”Albert Jay Nock – A Superfluous Man,” Faith and Freedom (December, 1953): s. 11.

[6] Oppenheimer, The State, s. 15:

Vad är då staten som ett sociologiskt koncept? Staten, i sin tidigaste begynnelse . . . är en social institution, påtvingad av en segrande grupp människor på en besegrad grupp, med det enda syftet att etablera den segrande gruppens dominans över den besegrade gruppen, samt att skydda sig själv från en revolt från insidan eller attacker utomlands ifrån. Teleologiskt har denna dominans inget annat syfte än segrarnas ekonomiska exploatering av de kuvade.

10 kommentarer till ”Vad staten är

  • Ett annat problem med demokrati är att politiker sällan har några sakkunskaper i någonting. Inom politiken verkar det som meriter inte räknas, utan snarare tvärtom: Ju mindre hen kan, desto bättre.
    Allt för många har aldrig ens haft ett riktigt jobb. Svenska staten har haft och har t.o.m. statsråd som saknar både relevant utbildning och erfarenhet för sin post. Även sunt förnuft är en bristvara. För mig verkar det som att kvalitén på politiker blir sämre och sämre.

    Finns det någon frihetlig syn på hur främst demokratins funktionärer förändras i ett tidsperspektiv?

    Personligen skulle jag hellre chansa på att låta en blind leda mig över en vältrafikerad motorväg, än att Klåfinger (politiker & byråkrater) fortsätter som de gör. De har kört ner i diket för länge sedan och jag undrar hur länge de kan köra där, innan det smäller?

  • Tålis,

    Det finns säkert studier på hur demokratins funktionärer förändras över tid, dock kan jag inte komma att tänka på någon så här på rak arm. Däremot finns ju Hoppes ”Democracy: The God That Failed” samt T. Alexander Smiths ”Time and Public Policy”. Båda läsvärda.

    Ett sätt att se det på är att den demokratiska välfärdsstaten höjer folks tidspreferenser och gör dem mer kortsiktiga. Mer fokuserade på konsumtion i nuet. Eftersom demokratins funktionärer rekryteras från samma folk vars tidspreferenser höjs av den demokratiska välfärdsstaten kommer även de att uppvisa allt högre tidspreferenser och allt mer kortsiktigt konsumtionstänkande. Det är givetvis inte bra, och borde över tid leda till en ökad utsugning och kapitalförstöring.

    Till just tidshorisonten kan man ju lägga alla de andra negativa effekter som den demokratiska välfärdsstaten har på folk, och dra samma slutsatser där då det gäller hur de ”folkvalda” kommer att se ut, samt att det i en demokrati är de allra värsta som alltid verkar ta sig till toppen, se ex. Hayeks förklaring till det (i Vägen till träldom), eller Hoppe.

  • Tack för ditt svar Joakim Kämpe! Tänkvärda synpunkter. Jag ska ta en titt på det du rekommenderar senare.

    Kanske är ett ökat grupptänkande i kombination med statens ökade storlek också inblandat? Klåfinger, journalister och pseudovetenskapare verkar ha ingått en pakt och knappt umgås med andra. Vilket är särskilt illa för ett så konformistiskt land som Sverige.

    Är det kortsiktigheten som är orsaken, för vanligt folk eller ens för politiker (annat än för de senare att sitta kvar vid köttgrytorna och sleva)? Jag tänker främst på tre motsatta fenomen som:

    1. Det hårt marknadsförda klimathotet (som egentligen inte finns, för lite varmare och mer CO2 är huvudsakligen bra) som ev. skulle kunna drabba ”oss” om hundra år

    2. Ställa om landet till att bli grönt ”hållbart”

    3. Massimport att utländska snyltare, som på kort sikt är dåligt och på lång sikt förmodligen katastrofalt

    Alla tre har stort stöd bland Klåfinger, och kommer om den politiken fortsätter som nu, troligen att inom 10-20 år knuffat svenskarna i avgrunden. Kanske upplevs detta som inte tillräckligt nära bland väljarna, för att rösta för något annat eller att politiker ändrar sig? Den väg Klåfinger slagit in på där, kommer enligt min åsikt att räcka till den största samhällsomvandling någonsin, till det sämre i vårt land.

  • En viktig dimension är att statens Klåfingrar också upprättar ”skolor” och tar över akademiska institutioner. Det som tidigare kallades bildning blir nu massproducerad ”utbildning”. Fokus i detta system blir inte längre ett sökande efter sanning och personlig förkovran, utan två helt andra saker:

    (1) hur man ger kuggarna tillräckliga verktyg till att producera maximalt med skatt (BNP), och

    (2) hur man får dem att dyrka det egna statsskicket och tro att de är fria (trots skoltvång, ”familjepolitik”, valutamonopol, 70 procent skatt, etc.). Det är upplysande att läsa Statens Läroplaner…

    Till detta kan man också lägga hur Klåfinger också styr medierna för att fortsätta indoktrineringen när skolan är färdig med sin insats.

    Denna ”utbildning” tillsammans med medierna hjälper folk att lättare svälja kontrafaktisk propaganda, och den står i vägen när de försöker förstå hur saker och ting fungerar på riktigt.

  • Vad negativa ni är! Det finns sätt att krypa undan i statens maskhål. Det är trots allt bara en regelmaskin, och den är full av buggar och ingen av dess tjänare bryr sig egentligen. Dess ledare har varandra som sina största fiender och rivaler. Jag vill påstå att statliga byråkrater är den yrkeskategori som bäst förstår hur fruktansvärt illa staten fungerar!

    Och angående tidsperspektiv, det där om 10-20 år o.s.v. som man ofta ser, så kan jag meddela att det kommer att utvecklas gradvis under hela resten av ditt liv. Jag minns folkomröstningen om invandring i den pyttelilla kommunen Sjöbo för ett kvarts sekel sedan. Redan för 25 år sen sa man att om 25 år kommer vi att bli en islamistisk stat. Näej. Inte ens 25 år från idag. Läget kommer bara gradvis att försämras i detta avseende, och det drar ut flera livstider innan fullbordande. Apokalypsen är inte en händelse, utan något som smyger sig på, liksom åldrandet och döden.

    Tålis,
    Partipolitik är ett nollsummespel. En ”ledare” har incitament att gynna oduglingar som inte klarar av att utmana vederbörandes (=det svenska ordet för ”hen”) maktposition. Göran Persson utsåg därför Mona Sahlin till sin kronprincessa. Reinfeldt har utsett Bildt, Borg och Ask till de tyngsta inistrarna, därför att ingen av dem hotar honom. Bildt var ju statsminister och partiledare för 20 år sen och kommer aldrig att ta det steget ned i sitt CV igen. Borg är uteslutande intresserad av bankväsende och vill absolut inte bli patriledare eller statsminister. Och Beatrice Ask hittar inte hem utan ledsagare. Det är inbyggt i demokratin att gynna inkompetens och harmlöshet.

    Reinfeldt till person X: ”Faen, du är ju smart! Du kommer aldrig någonsin mer få sätta din fot i Rosenbad igen!”

  • Ja Sverige med sin stora statsmakt och höga skatter har gjort att Sverige är en av världena sämsta länder att bo i, särskilt för kvinnorna.
    Det spelar ingen roll om landet är demokrati eller dikatur hellre en liten militärdiktatur än den stora svenska staten som har gjort svenskarna till världens mest ofria folk.
    I internationella studier där man studerar människor levnadsstandard och frihet ligger Sverige och de andra nordidska länderna alltid i botten särskilt kvinnorna i Sverige har det dåligt.
    Hellre ett land med liten stat och kollektivistisk släkt och klankultur.

  • På marknaden så belönas de som tillfredsställer konsumenters efterfrågan. I staten så belönas de som genom det politiska systemet smidigast använder sig av våld för att få igenom sin åsikt.

    Det är därför hemundervisning förbjudits. Inte för att det skulle vara bra för någon alls, utan för att det är ett sätt för alla politiker att till en låg kostnad garantera lite mer politiskt stöd.

    Tålis,
    Jag förstår vad du menar och jag brukar också bli frustrerad när jag ser hur dumma våra överherrar är. Men det är faktiskt rätt bra, det vore ett större problem om de är smarta. Om jag inte minns fel så sa Rothbard något i stil med att ”vi vill ha de dummaste människorna som finns i regeringen. Vi vill ha de som inte ens kan öppna dörrar som politiker. Vi vill ha alla smarta i den privata sektorn så att de kan arbeta för samhället”

  • ”Staten”, är inget annat än ett utländskt privatägt, vinstdrivande företag, som likt nästan alla ”stater” i världen också är registrerade vid U.S SEC, Security & Exchange Comission, enligt Edgar System:

    Business Address BOX 16 306 S RIKSGALDSKONTORET STOCKHOLM SWEDEN V7 103 26
    SWEDEN KINGDOM OF CIK#: 0000225913 (see all company filings)
    SIC: 8888 – FOREIGN GOVERNMENTS
    State location: V7 | State of Inc.: V7 | Fiscal Year End: 1231
    (Assistant Director Office: 99)
    Mailing Address BOX 16 306 S RISKGALDSKONTORET STOCKHOLM SWEDEN V7 103 26
    Along with all its branches and subsidiaries.

    https://www.sec.gov/cgi-bin/browse-edgar?company=Sweden&match=&CIK=&filenum=&State=&Country=&SIC=&owner=exclude&Find=Find%20Companies&action=getcompany

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *