Dagens gåta

I Danmark har domstol beslutat att frisörer måste ta samma pris för både män och kvinnor. Prissystemet är avskaffat och oavsiktliga konsekvenser kommer följaktligen att inträda.

Dagens gåta: Vad kommer hända med frisörbranschen och priserna på deras tjänster i Danmark?

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

13 kommentarer till ”Dagens gåta

  • Förmodligen händer det inte så mycket.
    Om jag vore frisör skulle jag istället sätta olika priser på kort och långt hår vilket egentligen är bättre än olika priser beroende på kön…

  • Försäljningen av trimmermaskiner kommer att öka. Hmm, är det inte diskriminerande med barn och ungdomspiser på bussarna, de tar ju upp lika stor plats som andra?

  • .. i artikeln framgår det ju att frisören i detta rättsfall redan hade prisnivåer för långt hår som krympte prisskillnaden mellan män och kvinnor:

    ”A ruling last month by Denmark’s Board of Equal Treatment effectively stated that price differences between men’s and women’s haircuts were illegal.

    It ordered a salon advertising women’s haircuts for 528 crowns – £59 – and men’s haircuts for 428 crowns – £48 – plus an extra fee for long hair, to pay 2,500 crowns – £281- to a woman who had filed a complaint.”

    Snacka om hårklyverier 🙂

  • Tja, i stort set inget. Kommer bara att ändra hur tjänsten marknadsförs på friseringen. Man bara döljer könskillnaden.

    Idag går kvinnor till damfriseringar och får en massa extratjänster som tvätt, föning mer tid mm. Medan män går till herrfrisören och blir bara klippt.

    eller

    så börjar man att specificiera vad man får för priset och det innebär ingen skillnad heller. Antingen betalt per tid, eller betalt per tjänst man vill ha.

  • Det kommer att bli dyrare for man att ga till frisoren. Priset kommer helt enkelt att justeras upp sa att det blir et (h)enhetligt pris.

  • Det blir högre priser för män initialt, vilket leder till att färre män klipper sig vitt och att de klipper sig mindre ofta, vilket i sin tur innebär dyrare priser för både de män och de kvinnor som fortfarande klipper sig i frisörsalonger.

    Klipper mig svart hos en frisör och det kostar 200kr, senast jag klippte mig för ordinarie pris i en frisörsalong är nog snart tio år sedan. Förstår inte hur människor kan betala dessa priser. De flesta med ett någorlunda normalt socialt liv känner väl på något sätt minst en frisör, antingen direkt eller genom bekanta, som de kan anställa, eller så kan de låta frisörelever klippa för en billig peng. Fy fan vad dyrt det är med vitt hantverk.

    https://www.mises.se/2012/08/29/skatt-pa-skatt-pa-skatt/

  • Rätt vettigt egentligen. Ta betalt efter frisyr och hårmängd istället för kön, eller varför inte efter hur lång tid det faktiskt tar?

  • Tuxie,
    Lobbyisterna inom särintresseorganisationen ”Svenskt Näringsliv” föreslår motsvarande inom högskolor:
    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/hogskolan-lider-av-flera-systemfel_7847244.svd

    Statliga planekonomer ska ”mäta” sånt som antal och kvalitet och sen fördela andras pengar på ett optimalt sätt. ”Svenskt Näringsliv” tar tydligt ställning mot marknaden och anser att planekonomi is the way to go. Det är bara det att socialismens byråkrati behöver optimeras litegrann, genom att just deras smarta förslag om mått och fördelningar tillämpas, istället för det som råkar användas nu. De menar att vi ska ha bra socialism, inte dålig socialism. Låter mycket som Bert Karlssons (ny demokrati) sätt att resonera ideologiskt.

    Frisörer kanske ska betalas, av statens skattemedel förstås, i proportion mot längden av derivatan av den kurva genom luften som deras saxspetsar under ett arbetspass beskriver i ett polärt koordinatsystem där kundens könsorgan utgör origo. Handlar bara om att hitta på det optimala objektiva måttet, så blir planekonomin perfekt.

  • Olika priser för herrar och damer bör bero på att det tar olika lång tid att klippa herrar och damer. Samt bero på att damer vill ha ”snygga” frisyrer som tar längre tid att klippa. Damerna är ”dyrare” att klippa samtidigt som de kräver ”mer” av tjänsten.

    Ett lika högt pris för herrar och damer kan leda till att det genomsnittliga priset på en hårklippning stiger. Hårklippningar är antagligen inte lika priskänsligt som den genomsnittliga konsumentprodukten. Det går att höja priset utan att efterfrågan sjunker allt för mycket.

    Antagligen är herrarna mer priskänsliga än damerna och detta leder till att fler hårtrimmers säljs till herrarna. Herrarnas efterfrågan på hårklippning minskar något. Men det kan också innebära att fler herrar klipper sig svart eftersom det finns gott om frisörelever som vill tjäna extra pengar.

  • Per-Olof Persson,
    Du nämner några relevanta faktorer som påverkar prissättningen på en marknad. Men jag vill poängtera att det finns många fler. Många många fler! Inte för att jag är frisör på något sätt, men jag kan försäkra dig att en erfaren frisör i praktiken tar hänsyn till en lång rad ytterligare faktorer när vederbörande (den svenska översättning av ”hen”) skriver ned sin prismeny på tavlan i skyltfönstret. Kanske t.ex. återbesöksfrekvensen för olika slags kunder, hur nöjda kunder varit med ens färgningar, mängdrabatt där var sjätte klippning görs gratis, vinstmarginalen på försäljning av varor som hårgele och borstar, att grannkonkurrenten just stängt ned, att bokningar via den nya webbsidan floppat and on and on and on.

    När man står där och jobbar varje dag, och pengarna i kassalådan är ens egna, så uppstår en mängd såna tankar väldigt spontant. Oavsett bransch. All verklighetsanknuten prissättning är nödvändigtvis individuell och aktuell. centralisering och schabloner i ämnet är en logisk självmotsägelse. Planbyråkraterna hänger gärna upp sig på enstaka demografiska variabler, som ”kön”, som karaktäriseras av att de är lättare att mäta än vad de är relevanta för det som byråkraterna försöker reglerar med dem som parametrar.

  • Vår frisörminister (vi har ju en sån, även om hon av någon obegriplig anledning tituleras justitieminister?) vet ingenting om alla dessa för prissättningen relevanta parametrar, som variabler stort mellan olika individuella frisörer och dessutom varierar stort över tid för var och en av dem. Frisörministern kan därför bara bedriva planekonomi, alltså ignorera all relevant information för att istället använda en extremt överförenklad schablon, som att ”Relativpriset på klippning av kvinnor får inte vara mer än 10% högre än för män för någon frisör någonstans någon gång!”

    Sen blir det upp till en omfattande byråkrati att genom åren med ett mycket omfattande regelverk försöka etablera nån praxis angående vad som är ”en klippning”, vad som är en betalning för det (justerat för mängdrabatter och tilläggsprodukter), hur frisörers kunder ska könsbestämmas o.s.v.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *