Upplysning för Paul Krugman

I en ovanligt dålig, om inte helt fasansfull, krönika från 13 januari skriver Paul Krugman, fd ekonom men sedermera megafon för begagnade idéer, om den ”barbariska reliken” guld. Men han verkar blanda ihop historia och fiction. Och dessutom blandar han ihop korten ganska rejält.

Förvisso har Krugman alltid haft svårt att hålla isär verklighet och påhitt, men nu verkar det ha slagit slint så det står härliga till. Som vanligt levererar han inte en kritik, utan ironiserar och gör sig lustig över ståndpunkter som endast återges i delar (så att logiken och argumentet inte ska framträda). Krugman skriver:

For many people on the right, value is something handed down from on high It should be measured in terms of eternal standards, mainly gold; I have, for example, often seen people claiming that stocks are actually down, not up, over the past couple of generations because the Dow hasn’t kept up with the gold price, never mind what it buys in terms of the goods and services people actually consume.

And given that the laws of value are basically divine, not human, any human meddling in the process is not just foolish but immoral. Printing money that isn’t tied to gold is a kind of theft, not to mention blasphemy.

Nu är det ju inte så att man väljer guld helt på måfå, utan för att dollarn var i guld. När t ex Ron Paul uttryckt att dollarn tappat 99% i värde på 100 år är det jämfört med vad man kunde ha fått dör en dollar som, liksom innan Federal Reserve, var värd sin vikt i guld (bokstavligt talat) idag. Att levnadsstandarden också ökat påverkar inte parallellen, utan gör endast exemplet så mycket mer påtagligt. Om man inte, som Krugman, mellan raderna låter påskina att det egentligen bara är stolligheter. Men dollarn var låst till en vikt i guld – och fick sitt värde genom att alltid kunna växlas till guld. Så parallellen är både giltig och relevant.

Likaså kan inflation genom en ökad penningmängd (vilket för österrikare är samma sak) liknas vid en skatt: effekten på ekonomin och människors välstånd är nämligen desamma. Och skatt är per definition att enväldigt bestämma sig för att ta annans egendom, vilket för alla utom staten kallas stöld. Resonemanget är alltså långt ifrån så stolligt som Krugman vill få oss att tro. Vidare:

And I do find myself thinking a lot about Keynes’s description of the gold standard as a “barbarous relic”; it applies perfectly to this discussion. The money morality people are basically adopting a pre-Enlightenment attitude toward monetary and fiscal policy — and why not? After all, they hate the Enlightenment on all fronts.

Detta är dock inte halmgubbar och tvivelaktiga beskrivningar – detta är lögn. Det var först genom Upplysningen som man på allvar talade om pengars effekt på ekonomin och det var som motreaktion till merkantilismens mytiska teorier som nationalekonomisk förståelse för monetära samband utvecklades. Guldet var grunden i alla valutor fram till långt senare än Upplysningen. USA skrotade inte kopplingen mellan dollarn och guld förrän i början på 1970-talet. Så exakt vad Krugman menar med Upplysningen är svårt att få klart för sig. Krugman har gått från att slira på sanningen via halvsanningar och halmgubbar till direkta lögner och påhitt. Han lever helt klart i sin egen värld. Eller snarare, en värld som han skapat baserat på diverse scifilitteratur. Vi gör rätt i att läsa Krugman på samma sätt som vi läser Asimov: som möjligen underhållande och kul, men som fiction.

5 kommentarer till ”Upplysning för Paul Krugman

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *