Att försvara det oförsvarbara: Förtalaren och ärekränkaren

forsvaradetoforsvarbaraSka yttrandefriheten bara skydda det som den politiska eliten betraktar som önskvärt? Eller är det snarare dess funktion att skydda de som säger sådant som människor fruktar eller betraktar som farligt? Det är enkelt att förespråka yttrandefrihet när det gäller för de man håller med, men det svåra testet är kontroversiella uttalanden som vi kan se som illvilliga och otrevliga och som mycket väl kan vara illvilliga och otrevliga. I den kategorin finns ingenting mer motbjudande och illvilligt än ärekränkningar. Vi måste därför särskilt försvara yttrandefriheten för ärekränkare. Om deras rätt kan försvaras kommer rätten vara än mer säker för alla andra som inte upprör lika mycket.

Snyfthistorier
Anledningen till att medborgarrättskämparna inte har engagerat sig för att skydda förtalares och ärekränkares rättigheter är uppenbar; förtal svärtar ner människors rykten. Det finns mängder med snyfthistorier om förlorade jobb, vänner och så vidare. Istället för att bekymra sig om yttrandefriheten för förtalare och ärekränkare har medborgarrättskämparna velat skydda de som fått sina rykten förstörda som om det i sig vore oförlåtligt. Dock har skyddandet av en persons rykte inte ett absolut värde. Om så vore fallet skulle vi tvingas förbjuda de flesta sorters ofördelaktiga påståenden även om dessa är sanna. Ofördelaktig litterär kritik eller satir i filmer, pjäser, musik eller recensioner skulle inte kunna vara tillåtet. Allting som försämrade någon individs eller institutions rykte skulle behöva förbjudas.

Naturligtvis skulle medborgarrättskämparna förneka att deras motvilja mot förtal och ärekränkningar grundar sig i ovanstående skäl. De skulle erkänna att en individs rykte inte alltid kan skyddas utan ibland måste offras, men de skulle också hävda att detta inte ursäktar ärekränkare. En människas rykte är inget man ska ta lätt på och det ska inte skadas utan goda skäl.

Frågan är då vad en människas ”rykte” är? Vad är det som inte ska tas lätt på? Det är uppenbarligen ingen ägodel som kan sägas tillhöra honom på samma sätt som hans kläder gör. Faktum är att en människas rykte inte alls tillhör honom. En människas rykte är vad andra människor tänker om honom. Det består av andra människors tankar.

Tankeägandet
En människa kan inte bli bestulen på sitt rykte eftersom han inte kan bli bestulen på andra människors tankar. Oavsett om hans anseende faller av rättvisa eller orättvisa skäl och på grund av sanning eller lögn så ägde han det inte från första början och har därför ingen laglig rätt att kräva skadestånd.

Vad är det då vi gör när vi motsätter oss eller förbjuder förtal? Vi förbjuder någon från att påverka eller försöka påverka andra människors tankar. Men vad innebär väl yttrandefrihet om inte att vi alla är fria att försöka påverka tankarna hos personerna runt om oss? Vi måste därför dra slutsatsen att förtal och ärekränkningar hör ihop med yttrandefriheten. Slutligen skulle rykten, hur paradoxalt det än kan tyckas, förmodligen vara mer förödande utan lagar som förbjuder förtal. Med de nuvarande lagarna som förbjuder falskt förtal finns en naturlig tendens att tro på alla nedsättande kommentarer som publiceras om en människas karaktär. ”Det skulle inte tryckas om det inte var sant”, argumenterar den lättrogna allmänheten. Om skvaller och förtal tilläts skulle allmänheten dock inte låta sig luras lika enkelt. Angrepp skulle komma så ofta och snabbt att de skulle behöva bevisas innan de skulle påverka någonting. Organisationer liknande konsumentorganisationer och Better Business Bureau skulle kunna startas för att möta efterfrågan på snabb men korrekt information. Allmänheten skulle snart lära sig att vara kritiska och utvärdera uttalanden från förtalare och ärekränkare om dessa tilläts verka fritt. De skulle inte längre automatiskt ha makten att förstöra en människas rykte.

Ursprungligen publicerad i Nyliberalen.

3 kommentarer till ”Att försvara det oförsvarbara: Förtalaren och ärekränkaren

  • För närvarande pågår en intensiv kampanj för att svärta ner folkmedia och införa nya restriktioner på yttrandefriheten. Allt detta är bara delar av ett statsmedia orkestrerat och koordinerat propaganda drev mot folkmedia och folk journalistiken. Avsikten är naturligtvis att skapa en situation för att få fram lagar som effektivt släcker folkmedia så yrkes journalisterna och statsmedia kan återinta sin forna position som en maktkartell som kontrollerar press och yttrandefriheten och informationsflödet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *