Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

Det farliga spelet

(Följande artikel skrevs veckorna innan massmorden på Utoya. Med hänsyn taget till den ohyggliga tragedi det innebär när människor helt i onödan bragts om livet valde författaren att inte publicera artikeln förrän nu.)

Det är fult att svära i den politiska korrekthetens kyrka. Men när bristen på debatt i samhället blir övertydlig så gör vi bäst i att skippa artigheterna, innan någon får för sig att sätta eld på alltihopa. Svenska politiker har stuckit huvudet i sanden för de vill inte behöva lyssna på det som mumlas om i medborgarleden. Efter åtskilliga diskussioner med både bekanta och okända framstår något som plågsamt tydligt : Något håller på att härskna i de bredare folk-lagren, och när politikerna yrvaket drar upp huvudet ur sanden kan det vara försent.

Jag umgås generellt i mycket liberala, frihetliga kretsar. Många jag känner noterade SD:s framgångar med förskräckelse. ”Ny Demokrati”-jämförelserna haglade tätt innan valet. Men något håller på att förändras – inte i synen på SD (som verkar vara mest upptagna med interna stridigheter och central-styrning, samt att rensa ut de mer ljusskygga företéelser som de ärvt från tidigare liknande rörelser) – men i synen på deras huvudsakliga sakfråga.

En bekant som skall förbli anonym, vars moral jag har största respekt för sade nyligen : ”Problemet är att det förutom de som kommer hit för att vara del av det svenska samhället kommer en massa folk som inte har något här att göra. De vill inte dela våra värderingar eller vara del av vårt samhälle …”

Jag började ofrivilligt tänka på Göran Perssons varning om ”bidrags-turism”. Han trodde att vågor av bidrags-norpare skulle komma från Baltikum när Sverige öppnade gränserna. Så blev inte fallet – istället är det bristen på försörjnings-krav vid anhörig-invandring som tycks ha blivit problemet.

Innan ni väljer att A ) Kalla mig rasist B) Prisa SD så notera vänligen att detta är reflektioner utan några tillhörande värderingar. Jag är fruktansvärt ointresserad av vilka vägar vår socialdemokratiska stat väljer för att göra folk upprörda – är det inte det ena så är det det andra. Men de flesta är inte som jag. De flesta tror fortfarande att vi har ett samhälle, en gemenskap. Och det börjar bli att tydligare att många känner sig hotade av att Sverige tycks vara helt ur tiden.

Multi-kulturalismen är död. Den har för övrigt aldrig existerat mer än som en naiv dröm från politiker om att ingen skall ha några kulturella preferenser, ett koncept som är lika naivt som att tro att muslimer skulle vilja be i synagogor, eller att skåningar frivilligt skulle deportera sig själva till inre Norrland. Folk trivs bland folk som liknar dem själva, och svårare än så har det aldrig varit. Därmed inte sagt vare sig bu eller bä om vad det innebär politiskt, eller om det är rätt eller fel. Det är helt enkelt ett faktum.

I Europa har vinden vänt, och gränser stängs nu i allt raskare takt. Sverige väljer att gå emot strömmen och kommer därför sannolikt se en mångdubbling av antalet asyl-ärenden. Om detta var vad folk ville överlag så vore det en sak, men det börjar bli allt tydligare att så inte är fallet. Och när politiker från alla kanter går emot vad en allt större del av befolkningen önskar, då händer det förr eller senare något.

Efter all skit som SD-väljare fått från etablissemanget är det värt att ställa sig frågan : Hur många fler skulle har röstat på SD om det inte varit socialt stigmatiserande? Och hur många har med stigande illamående-känslor noterat hur vår översittar-klass vägrar att svara på frågor som de tror att befolkningen skulle ”reagera fel” på? Det är fullt möjligt att totalkostnaden för statens import av sannolika bidrags-tagare inte är särskilt stor [1]. Men att vägra utreda frågan luktar fränt av väljar-förakt.

Risken med vad svenska politiker gör är uppenbar – politisk vanmakt leder till sådant vi nyligen sett i Grekland, och med en befolkning som knappast lär vakna upp till sanningen att det är välfärdsstaten som är problemet – och att segregering, bidragsberoende, en döende svensk kultur, minskade födelsetal och politisk stigmatisering endast är en effekt därav – så kan det bli mycket mörka och otrevliga stämningar i samhället. Sådant som får SD att framstå som lätt förvirrade korgossar.

För att välfärdsstaten skall kunna existera så måste allt och alla vara lika mycket värt. Detta åstadkoms genom att förgöra alla värderingar. I detta egalitära vakuum förblir blott två krafter – den internationella socialismen som vill fördela allt jämnt över världs-befolkningen, och den nationalistiska socialismen som trissar konflikter mellan befolknings-grupper genom att åberopa kulturella identiteter som grund för värdering av individer.

När politikerna regisserar en framtida våldsam uppgörelse mellan dessa två krafter gör man bäst i att hålla sig undan, om man är rädd om livhanken.


[1] Den enda anledningen till att jag kallar det “import” är för att det är konsekvensen av ett politiskt projekt, och skall inte anses som kritik mot de som flyttar till Sverige. Anledningen till att jag säger “sannolika bidragstagare” är för att den allmänt citerade siffran gällande mediantid innan invandrade finner fast arbete är 7 år.

Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

9 kommentarer till ”Det farliga spelet

  • Väldig bra artikel. Man kan säga vad man vill om stater. Nu när staten är ett faktum som man trots allt måste förhålla sig till så är det viktigt att ha som mål att kasta de etablerade maktstrukturerna om det är möjligt.

    Det är uppenbart att makten i USA och Sverige har mergat ihop till en enhet på mitten där man skor sig på befolkningen som aldrig för.

    I människokroppen och i maktstrukturer så uppstår det alltid cancer till slut. Cancern är den starkaste och snabbast växande cellen i kroppen men den bidrar inte till att individen blir starkare, tvärtom så dör individen till slut.

    Det är orsaken till att jag är klassisk liberal men kommer rösta för första gången på 16 år i nästa val. Rösten kommer gå till SD för att trycka till makten så mycket som möjligt.

  • En av de bättre artiklar jag har läst på länge. Det faktum att författaren kände sig tvungen att vänta med publiceringen säger en hel del om hur förvridet debattklimatet är.

  • En del av anledningen till att jag lät artikeln ligga i hela 1.5 år har att göra med att det kändes lite osmakligt att publicera den alltför nära inpå Breivik-rättegången. Hade jag fått den publicerad innan Utöya så hade det varit en annan sak. Det var dock en ganska bisarr känsla när jag insåg att det jag var rädd skulle ske faktiskt hade skett i Norge och inte i Sverige, trots att debattklimatet faktiskt är mycket öppnare där.

    Min stilla förhoppning är att SD och diverse nät-tidskrifter kommer fungera som ”säkerhetsventiler” och förhindra att vi får se fler våldsdåd och massakrer i framtiden – d.v.s att den lilla grupp galningar som alltid riskerar att brisera nöjer sig med att ventilera sitt missnöje i ord, och inte handling. Men faktum kvarstår är att situationen fortfarande kan bli direkt livsfarlig, och det är utan tvivel politiker som bär ansvaret för att skapat denna typ av motsättningar (även om ansvaret för handlingar självklart i slutändan ligger på den enskilda individen).

  • @Nils Dcke

    Egentligen behöver man inte kämpa för sin frihet.
    Det räcker med att tillräckligt många bestämmer att de slutar att ge bort sin frihet.
    Eller som Étienne de La boétie skrev i sin bok Politics Of Obedience

    “Resolve to serve no more, and you are at once freed. I do not ask that you place hands upon the tyrant to topple him over, but simply that you support him no longer; then you will behold him, like a great Colossus whose pedestal has been pulled away, fall of his own weight and break in pieces.”

    Boken är tillgänglig här:http://mises.org/document/1218/The-Politics-of-Obedience-The-Discourse-of-Voluntary-Servitude

  • Mycket bra skrivet, men en sak utelämnad. Massutvandringen. Vad som skapar en välfärdsstat är kompetens och kapital, båda skyr och flyr Sverige idag, kvar blir de som bidragsplanerat, att leva på bidrag, med de som skull ha betalt för bidragen har flytt. Många flyr personligen, flyttar ut, medan andra blir kvar i Sverige och flyr ekonomiskt. I slutändan dör landet en långsam död.

  • Artikeln visar på att invandringen är ett känsligt ämne för klassiska liberaler.
    Enligt dem så skall staten inte alls lägga sig i alls hur folk lever och föräldrarna skall vara helt fria med var och hur deras barn skall gå i för skolor eller inga skolor alls.
    Med den ”politiken” så riskerar samhället nationen att braka ihop om befolkningen är väldigt etniskt,kulturellt splittrad.
    Det var lättare förr att vara klassiskt liberal när Europa hade mer enhetliga befolkningar.

  • Samhället klarar sig alldeles utmärkt utan någon homogen grupp av individer, staten får dock det lite svårare 🙂

  • sven
    ignorerar sin egen veklighet, och antar istället något slags ”kollektiv” i dess ställe.
    Kollektivet, alltså att andra med våld dikterar vad du måste göra mot din vilja, har bestämt att massinvandring is the way to go. Grattis! du fick som du inte ville! Ditt politiska mål har uppfyllts till 100%.

    Tänk vad hemskt det vore med libertarianism, alltså att du tilläts välja själv vad att göra! Vad hemskt det vore då…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *