Statens undergång… och andra glada nyheter

2012 går mot sitt slut, och även om det fortfarande är några timmar kvar på detta år kan vi nog andas ut. Mänskligheten gick inte under i år heller, även om det som vanligt inte verkade råda någon brist på folk som gjorde sitt allra yttersta för att det skulle ske.

I skrivande stund tittar jag ut genom mitt fönster och noterar att byggnaderna fortfarande står kvar. Det är liv på gatorna. Trots att klockan bara är runt fyra på eftermiddagen är det redan kolsvart ute. Snön faller ner. Det är inte helt otänkbart att det finns många på denna planet som skulle avsky detta, men för mig är det exakt så här julen ska vara.

Något annat som i alla fall under 2000-talet har hört julen till, förutom genusanalyser av snöplogande och Kalle Ankas julkalender med eller utan stereotypa afrikaner, judar och blondiner (den här typen av komik skriver faktiskt sig själv), har varit Sagan om Ringen – filmerna.

Dessa filmer är inte bara storslagna och oerhört välgjorda filmäventyr. De är även intressanta ur en libertariansk synvinkel, speciellt med tanke på att Tolkien själv kallade sig för en konservativ anarkist, och de innehåller gott om tilltalande och tänkvärd symbolik. Ta bara symboliken med ringen i sig. Maktens Ring symboliserar politisk makt, och hur den slutligen alltid korrumperar den som använder den, helt oavsett ringbärarens intentioner. Faktum är att ringen, symbolen för politisk makt, aldrig kan användas i gott syfte. Den måste helt enkelt förstöras annars resulterar den bara i förstörelse och lidande.

Jag påminns speciellt om en scen från nyutgivna The Hobbit som utspelar sig 60 år innan händelserna i Sagan om Ringen. I The Hobbit får vi följa Bilbo på hans beryktade äventyr och vi får också reda på hur Maktens Ring kom att hamna i hans ägo. Då filmen utspelar sig är det ännu inte lika illa ställt i världen som då Sagan om Ringen utspelar sig, men det finns redan många tecken som tyder på att en stor ondska breder ut sig över landet. I en scen då Gandalf diskuterar med Saruman, Elrond och Galadriel angående det pågående äventyret får han frågan av Galadriel om varför han valde ut Bilbo som följeslagare. Bilbo är ju bara en helt ordinär och harmlös liten hobbit, inte en mäktig krigare. Gandalf svarar att han, till skillnad från Saruman, menar att ondska inte kan besegras med makt. Istället är det de små vardagliga handlingarna, som vänlighet och kärlek, som är nyckeln.

Om vi hoppar 60 år framåt i tiden, till tiden då Sagan om Ringen – trilogin utspelar sig, visar det sig att det var Gandalfs insikt som var den riktiga. Saruman, som ville bekämpa ondska med makt, korrumperas och går med Sauron, han blir en ondskans hantlangare, en pjäs i Saurons ondskefulla plan. Gandalf tar slutligen Sarumans plats som den vita trollkarlen, och Maktens Ring förstörs i Domedagsbergets lågor utan att ha använts. Det var Gandalfs väg som var den rätta.

Denna väg är också vår väg.

För precis som protagonisterna i Tolkiens berättelse är vår kamp en kamp mot ondska, och vi får aldrig falla för frestelsen att vilja använda makt och tvång för att vinna. Det är av yttersta vikt att vi följer Vergilius visdomsord och tillika Mises motto: ge aldrig efter för ondska.

Och precis som i Tolkiens berättelse ser vi idag tecken runt omkring oss som tyder på att ondskan och förfallet breder ut sig. Det är lätt att nedslås av denna utveckling. Även Mises, som led så mycket motgångar under sitt liv men ändå envetet fortsatte, beklagade sig över detta i sina memoarer då han skrev,

”Emellanåt hyste jag ett hopp om att mina skrifter skulle bära frukt och styra politiken i rätt riktning. Jag letade alltid efter bevis på en ideologisk förändring. Men jag lurade aldrig mig själv; mina teorier kunde förklara men inte sakta ner civilisationens förfall. Jag ville vara en reformator men blev bara en förfallets historiker.”

Det är givetvis alltid betungande att se sådant man tagit för givet förfalla och försvinna. Men det betyder absolut inte att saker och ting är hopplösa. Tvärtom! Det finns gott om glädjande tecken. Till att börja med, då ondskan breder ut sig blir den enklare att se. Den kan inte längre maskera sig eller gömma sig bakom (påstått) goda intentioner. Ondskan framträder allt mer i sin nakenhet, precis som Saurons öga. Det gör vårt arbete enklare.

Eller varför inte ta EU-projektet, denna gigantiska våldsmaskin som Henrik Alexandersson kallar för Dödsstjärnan, som äntligen är på fallrepet eller det korrupta banksystemet som står på ruinens brant. Fler och fler människor märker att något inte står rätt till och reagerar. Politikerföraktet är på aldrig tidigare skådade nivåer. Givetvis basuneras det ut i media och av politiker att detta förakt är skadligt och farligt, men självklart är det inte så. Det är ett sundhetstecken att folk börjar förakta sina överherrar. Fler och fler människor söker alternativa förklaringar till det förfall de ser omkring sig.

Ondskan håller på att gå i konkurs, ekonomiskt såväl som legitimitetsmässigt. Den demokratiska välfärdsstaten håller på att kollapsa.

Inte en dag för tidigt.

Saker och ting kommer dock inte att ordna sig till det bättre av sig själv. Vi kan inte bara stå passivt vid sidan om och titta på. Precis som Mises säger, i ett citat som lika gärna hade kunnat vara hämtat från Sagan om Ringen:

”Alla bär upp en del av samhället på sina axlar. Ingen får sitt ansvar avlastat av andra, och ingen kan hitta en trygg väg för sig själv om hela samhället är på väg mot förstörelse. Därför måste alla, för sitt eget bästa, kraftfullt kasta sig in i den intellektuella kampen. Ingen kan stå likgiltigt vid sidan om; allas bästa hänger på resultatet. Oavsett om han väljer det eller inte så kastas varje människa in i den stora historiska kampen, det avgörande slaget som vår epok har kastat in oss i.”

Vi har alla, återigen precis som i Tolkiens berättelse, en roll att spela. Men kom ihåg att det inte krävs några storslagna insatser i episka fältslag. Det som krävs är de små vardagliga sakerna, som vänlighet, kärlek, omtänksamhet, men också en obändlig principfasthet även i, eller kanske snarare särskilt i, de allra svåraste ögonblicken. Enkelt uttryckt är det som krävs att vi börjar med att ta hand om den enda ”samhällsenhet” (om ni ursäktar uttrycket) som vi faktiskt kan förändra. Oss själva. Och sedan arbetar vi oss utåt därifrån. För sann förändring börjar inifrån och sprider sig likt ringar på vattnet utåt; till familj, vänner, bekanta och främlingar.

Å Mises.ses vägnar vill jag tacka alla för att ni varit med oss och stött oss i vårt arbete under det gångna året; alla ni som har bidragit genom att skriva artiklar, översätta, kommentera; ni som har blivit medlemmar eller donerat pengar; alla ni som har kommit och sett våra föreläsningar; ni som skickat mail med frågor, synpunkter eller förbättringsförslag; alla ni som troget följer det vi publicerar; och alla ni andra som jag glömt.

Vi kommer att komma tillbaka nästa år och fortsätta vidare med samma intellektuella radikalism, principfasthet och kompromisslöshet som tidigare. Jag hoppas att ni är med oss även då. Det skulle vara oerhört uppskattat om ni hjälpte oss i den intellektuella kampen genom att donera en slant till vår verksamhet.

Jag avslutar med några passande visdomsord från Karin Boye, hennes dikt ”I Rörelse”:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Ikväll höjer vi våra glas, blickar framåt, och skålar: För frihet, välstånd och den nya dagens gryning!

16 kommentarer till ”Statens undergång… och andra glada nyheter

  • Ron Paul, Mises. org idag (fritt översatt)

    ”… Självklart har våra friheter allvarligt begränsats, och det skenbara välstånd som vi har, är inget annat än överbliven rikedom från tidigare epoker. Den fiktiva förmögenheten bygger på skuld, falsk tillit till valutan, och förödelse när räkningarna skall betalas…”

  • Förändringar är inte lätta att genomföra. Politikerna har kontrollen över utbildningen, forskningen och massmedia. Alltfler människor kontrolleras genom bidrag och subventioner. Nu ska en världsregering införas med hjälp av FN och EU. Valen kommer att bli helt meningslösa.

  • Jag vet att det inte är menat så. Eller att ni förmodligen inte håller med om det. Men Jesus sa att man känner igen herden på herdens röst Jag känner igen rösten; det som sägs ovan är… Kristendom! Gott nytt år!

  • Har vi sett samma filmer? Saruman och Sauron besegrades endast med våld. Det faller under nödvärnsrätten att bruka våld mot de som rånar en. Den enda anledningen som gör våld olämpligt är det faktum att statsmakten blir svår att rubba på det sättet, det enda som skulle kunna gå att driva med viss framgång är ju mindre gerillakrig.

  • @Svanberg:

    Nja, attacken mot Mordor är ju en avledningsmanöver. Människor, alver och dvärgar framkallar så mycket trupper de kan, vandrar till Mordors portar och drar till sig Saurons uppmärksamhet så att Frodo och Sam kan ta sig fram till Domedagsberget och förgöra ringen (förvisso med Gollums hjälp).

  • Mises sa också att (parafrasering), Det ekonomiska systemet är alldeles för viktigt för att lämnas till ekonomerna.

    Vidare kan man ju också ta upp första Matrix filmen i detta ämne. Tar du det röda pillret eller det blåa?

    Lite kul är det ju att vi diskuterar händelseförloppet i Sagan om Ringen. @Svanberg:
    Jag tror mej komma ihåg att slaget vid Mordor inte kunde vinnas innan ringen (makten) var förstörd? Och efter att ringen var förstörd sprang väl fienden iväg? Så då var våld inte nödvändigt längre? (Möjligen sviker min nördighet mej)

  • Sagan om ringen-serien är full av exempel på hur meningslöst det är att använda våld för att skapa fred, här är två:
    Gimlis försök att hugga sönder ringen i Vattnadal, vilket resulterar i att hans egen yxa splittras.
    Boromirs försök att med våld ta ringen från Frodo, vilket omedelbart splittrar brödraskapet.

    Det våld som brukas av de goda i LotR är desperata handlingar av människor(ok, inte alltid människor) som står med ryggen mot en ändlös avgrund. Minns till exempel hur rohans ryttare ropar ”död” när de ingriper i stormningen av Minas Tirith; det är inte bara fiendernas död de menar.

  • Kina var en gång ledande i världen i kultur, teknologi och samhällssystem. Nu börjar man återta den positionen. Vi vet av lång bitter erfarenhet att makt centralisation inte fungerar, må det har provats i Tredje Riket, av Alexander den Store, Romarriket, Svenska Stormaktstiden, eller kejsardömet Kina. Ett ordnat samhälle kan inte bibehållas eller utvidgas med våld, övervakning, kontroll och förtryck, exempel är desamma som ovan, plus USAs konstanta anfallskrig just nu. Kina provar just nu en annan väg, decentralisering, ända ner till kommun och familjenivå. Förenklat, var och en får alltmer sköta sina egna angelägenheter utan att staten eller makthavare får lägga sig i, må det vara politiker, militären, polisen, eller vem det vara må. Alla dessa grupper finner sedan snabbt vägar att umgås och leva tillsammans. Våld är oacceptabelt. Den som av någon anledning stiger utanför normen, hjälps tillbaka till umgänget och samhället snarare än förskjuts mer genom olika bestraffningar eller skändningar.

  • @ Rolf
    Var det bara under stormaktstiden maktcentralisering prövats i Sverige?
    Volkhemmet är de facto en av Europas mest centralstyrda stater i dag. Om det snöar på Sergels torg är det vinter i Sverige, som det heter.

  • Att plocka ut enstaka exempel är inte speciellt övertygande. Men det hade säkert fungerat bättre om Gandalf och gänget suttit och bloggat och förlitat sig på fredliga strategier och metapolitik istället för att ha samlat all kraft de bara kunde för att möta fienden på slagfältet. 😉

    • Precis som Erika och Per redan har skrivit, var slaget vid Svarta Porten omöjligt att vinna. Det var en avledningsmanover, och sa fort maktens ring förstörts, förstördes ocksa fienden. Och precis som Pax pekar ut finns det gott om exempel i filmerna som visar pa hur prekärt det är att använda vald för att skapa fred, eller som Tolkien skrev, ”det oundvikliga öde som är att vänta då man försöker besegra ond makt med makt.”

  • Jo jag tycker också det är intressant med symbolik i sagor. Nu är jag dock mer oroad över hur tydligt fascismen ökar i hela västvärlden och med den våldet. Jag ser också hur den ”attityd” Svanberg ger uttryck för här blir allt vanligare i forum och kommentarsfält. Dramatiskt ökad arbetslöshet och fattigdom, självmord och vanmakt ala Grekland så blir det stökigt. Jag ser inte hur detta skall undvikas på ett realistiskt sätt med den stora nomenklatura vi har idag. Politiska lösningar finns inte på några av de stora problem vi står inför idag.

    För min egen del så blir jag inte förvånad om vi har ett allvarligare inbördeskrig inom 10 år med allt vad det får för konsekvenser under förmodligen resten av våra liv.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *