Kapitalismen och dess under

Susanna Birgersson skriver på DN:s ledarsida om den köpfria dagen som nyligen inföll för i år och hennes text är en utmärkt början på kapitalismens försvar; ett försvar som i en perfekt värld vore lätt att sprida. Den köpfria dagen är en dag som har som mål att stå upp mot det påstådda konsumtionssamhälle vi lever idag och genom en symbolisk handling (försöka få så många som möjligt att avstå från att handla något under en dag) ska individer fås att tänka och jag försöker här göra det samma fast med ett annat mål; jag vill få alla att tänka på vad konsumtionssamhället, eller mer specifikt kapitalismen, har gjort för oss alla.

Birgersson är en självutnämnd liberal, antagligen i svensk tappning, och hon står i viss mån som en motpol till Nina Björk och hennes åsikter (en individ vars tankar och verk jag vet väldigt lite om så om jag misstolkar hennes ideologi och tankar så är det ett omedvetet fel från min sida) som hon tar upp i sin artikel då Björk varit med i debatter nyligen på grund av en nyutkommen bok. Björk får i ledaren representera de ”antikapitalistiska” värdena i samhället, såsom kärlek, tid för varandra, sport och liknande, men i denna texten så lämnar jag Björk åt sidan då jag inte är alltför bekant med hennes åsikter utan fokuserar på generella åsikter om kapitalismen och det den påstås medföra. Nedan är ett utdrag från Birgerssons ledare:

Björk [beskriver] mänskliga upplevelser när de är som vackrast: ”Stunder som är uppfyllda av ingenting annat än sin egen glädje. Vi har sagt: Jag älskar dig – och sedan varit tysta.” Hon skriver om handlingar som får utgöra sin egen mening: fotboll, rosplantering, dans eller berusande diskussioner, om koncentrerat arbete utan tanke på vad det ska leda till i termer av fakturabelopp.

Som Birgersson själv konstaterar i sin ledare så ”har ingen uppfunnit ett ekonomiskt system som bättre än kapitalismen förmår resa människor ur fattigdom, skapa värde som möjliggör omfördelning, frambringa tekniska lösningar på gemensamma problem och som dessutom rymmer potentialen att ta till vara och återanvända ändliga resurser” och hon slår huvudet på spiken även om jag vill utveckla det hela än mera. De aktiviteter som Björk, och de som är emot en fri marknad med fria individer, beskriver hade inte varit möjliga idag om det inte vore för kapitalismen, eller de hade i alla fall varit väldigt få förunnade. Jag har en kollega som ideellt ägnar sig åt att träna ett fotbollslag på sin fritid och det är ett utmärkt exempel på hur kapitalismen har skapat ett sådant välstånd att det är möjligt och förunnat inte endast en elit utan nästan alla.

Går man tillbaka 200 år till en tid då kapitalismen var väldigt begränsad och inte det rådande sättet världen fungerade på så kunde man glömma ideellt och tillfredställande arbete som att träna fotbollslag pro bono; att hitta någon statare, fabriksarbetare eller ”knegare” som efter en lång och hård dag hade ork eller tid över för att träna sin kommuns duktiga, unga talanger på sin fritid var mer eller mindre omöjligt. Visst fanns det eldsjälar då som det finns nu men då var eldsjälarna verkligen eldsjälar och sällsynta jämfört med idag då alla jag känner kan ägna sin fritid åt annat än att vila upp sig för morgondagens arbete eller reparera huset, skorna och liknande. När dagen var slut så var inte arbetet slut; det fanns fortfarande mycket som skulle göras innan man kunde lägga sig eller ägna den lilla fritid som var kvar åt något annat än arbete. Att gå och fika med en kompis eller två var något som endast de rikaste i samhället kunde och kvalitén kan knappt jämföras med dagens kvalité. Idag kan vem som helst gå in på ett fik och sätta sig ner i en bekväm soffa, i en varm och trevlig lokal, tillsammans med vänner som också har tid över och avnjuta kaffe tillsammans med bakelser som den franska drottningen Marie Antoinette endast kunnat drömma om när hon enligt sägnen ska ha sagt ”Qu’ils mangent de la brioche” (låt dem äta bakelser)!

I fiket kan jag för någon tjuga få en kopp rykande varmt kaffe och en bit pekannötspaj (som jag själv är svag för) utan att min ekonomi gråter blod. Ingredienserna kommer från hela världen; nötter från Amerika, mjöl från Sverige, farinssocker gjort på sockerrör från Kuba, kaffe från Brasilien och så vidare. Dessa ingredienser har sedan fraktats på enorma fartyg som är gjort av stål från Kiruna, byggt i Sydkorea, plast från Indien, navigationssystem från Japan, bränsle från USA och som styrs av en kapten från Uruguay och bemannas av en besättning från Nederländerna och Filipinerna. De har importerats av entreprenörer i Sverige som endast kan fortsätta sin verksamhet om de kan tillfredsställa sina kunder, bagerierna. Alla de tusen och åter tusen individer som har gjort hela kedjan möjlig får en lön som motiverar arbetarna att jobba istället för att vara arbetslösa då de vinner på det. Allt detta sker utan att någon stat, byråkrat eller planeringskommitté ger order åt alla dessa tusen individer utan allt detta händer för att arbetare, företagsägare, styrelser, aktieägare och chefer är ”giriga”; de vill ha mer pengar i sin plånbok. Pengar i plånboken innebär att de i sin tur kan lägga ner tid på annat; resor, besök på fik, fotbollsträning och sin familj.

Den här korta men beskrivande kedjan av individer som jobbar tillsammans för att tillfredsställa sina egna behov kan appliceras på så mycket mera i vårt samhälle och har nyligen filmatiserats för att visa hur kapitalism och individer producerar något så simpelt men ändå komplext som en penna. Saker vi tar för givet idag, saker som förgyller vår vardag inte genom att det ger oss lön eller pengar, hade varit omöjliga om det inte hade varit för kapitalismen.

Att man har en fritid och tid över för annat än förvärvsarbete har givetvis att göra med att fattigdomen i världen minskar stadigt och snabbare än vad man räknat med, även om man sällan får höra det. FN satte upp åtta mätbara mål, de så kallade Millenniemålen, 2010 där det första målet var tvådelat och fattigdomen jämfört med 1990 (målens baslinje) skulle halverats fram till 2015. Det här målet uppnåddes redan (!) 2010, trots finanskrisen och diverse konflikter världen över, och det hade aldrig varit möjligt om det inte varit för kapitalismen. Det är viktigt att skilja på kapitalism och påstådd kapitalism; för mycket av det som slarvigt idag kallas för kapitalism är långt ifrån, vilket läsare av mises.se vet. Men kapitalismen (särskilt anarkokapitalsimen), som bygger på frivilliga transaktioner, privat ägande, minimal eller ingen statlig (hit kan man också räkna in FN i) inblandning i företagande och individens liv, är den enskilt största anledningen till att Millenniemål 1 uppnåtts gällande fattigdomen världen över. Visst, det är inte frid och fröjd men det går åt rätt håll och om staterna kan minska sitt inflytande och beskattning och sin älskade protektionism så skulle kapitalismen lyfta allt fler från fattigdom då detta är en effekt av fria individer som agerar på en fri marknad. Inte för att kapitalismen och kapitalisterna har som ett uttryckligt mål att förbättra sin omvärld utan för att kapitalismen helt enkelt är ett system som är överlägset när det gäller att skapa värde, arbeten för de som önskar det, möjligheten att ha en aktiv fritid, mångfald och valfrihet.

Jag är en stolt kapitalist och om fler insett att det goda som finns här i världen, som pekannötspaj och fotbollsträning, är en produkt av kapitalism hade jag inte varit i minoritet och däri ligger kapitalisternas utmaning; att visa vad kapitalismen gett oss och hur den kan ge oss än mera.

5 kommentarer till ”Kapitalismen och dess under

  • Lek med tanken att du går in på ett café. Kaffet och pekannötspajen finns där genom att hela kedjan är planerad av statstjänstemän. Det borde varje tänkande individ inse att det vore en omöjlighet.

  • På fullaste allvar så förstår jag inte hur folk kan betala 40-50 kronor för en liten fikabit. De gånger jag är på caféer är när jag träffar en tjej eller för att plugga och då dricker jag bara kaffe. Favoritstället har kaffe för dryga 20kr och då ingår fri? (ingen har sagt till mig ännu) påfyllning. Vad tur att de giriga kapitalistsvinen låter oss välja, när staten stjäl och delar ut stöldgodset så är det bara take it or leave it som gäller.

  • Måste passa på att fråga: om det står kaffe med påtår, innebär det endast EN extra kopp eller är det obegränsat?

  • Svanberg: Hahaha 😀 Sitter och smågarvar här på lunchen nu. Gillar hur din hjärna drar iväg. Err. Och ja, det är nog kutym att max fylla på en gång. Hur länge fikar du egentligen?!

    Henrik: Tack för en, i vanlig ordning, välskriven artikel!

  • Haha, det stämmer förmodligen. Det tar inte så lång tid att få i sig 3-4 koppar, men över två timmar har det väl blivit. 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *