Recension av Frihet & Fruktan

Frihet & Fruktan: tankar om liberalism lyder titeln på den bok debattören och krönikören Isobel Hadley-Kamptz har skrivit. Författaren syftar till att presentera grunderna för en ny typ av liberalism. Boken lever upp till sitt namn, för alla försvarare av frihet finns det goda skäl att frukta denna sortens liberalism. Några av författarens viktigaste poänger är att stora företag alltid är ett problem, att det inte finns någon filosofisk grund för naturrätten och att staten behövs för att garantera en spontan ordning.

Boken är för statlig inblandning i ekonomin och mot viss statlig inblandning på andra områden som exempelvis övervakning. Med andra ord, det är en socialliberal bok. Därför var det inte förvånande när den av svenska ”liberaler” mottogs med stor glädje då den påstods tillföra många nya perspektiv. Endast Fredrik Segerfeldt stack ut då han menade att han för ”varje sida vill komma med en invändning som är lika lång som sidan själv”.

Det är svårt att förstå att Segerfeldt hittar saker han inte håller med om på varje sida. Många sidor används nämligen inte för att diskutera åsikter och argument utan istället för att ställa frågor som aldrig mer vidrörs i boken, räkna upp irrelevanta siffror eller sammanfatta andras åsikter om något ämne. Att därför hitta saker att invända mot på varje sida är imponerande då nästan hälften av boken skulle kunna plockas bort utan att några av de politiska resonemangen försvann. Kanske måste man ha med massa onödigt fluff om man skriver en essäsamling, det är tråkigt isåfall för det utrymmet hade behövts för att diskutera politiska tankar.

Nu är det inte så mycket diskussion i boken. Många saker som borde vara kontroversiella för alla till höger om socialdemokraterna nämns i förbifarten som sanningar utan något som helst resonemang bakom. För att ta några axplock ”ju större företagen blir, desto mindre marknad”, ”[naturliga] rättigheter […] saknar filosofisk grund[1], ”det [finns inte] någon moralisk grund till äganderätten”, ”spontana sammanslutningar kan förmodligen inte driva en tunnelbana”.[2]

Låt oss diskutera varför Hadley-Kamptz har fel och varför även denna attack på privat ägande saknar grund.

Antimarknader
Ekonomihistorikern Fernand Braudel var den som definierade begreppet antimarknad. Med det menas att det råder stora informationsassymetrier och att oligopol och monopol existerar. Detta gör det enkelt för kapitalisterna att tjäna stora mängder pengar.

Att staten ofta gynnar de rika företagsägarna på bekostnad av samhället är inget nytt. Det är en insikt som funnits inom liberala kretsar en lång tid och som har utvecklats och konkretiserats av Public Choice-skolan. Här träffar boken rätt.

Begreppet antimarknader är dock större än så. Det innefattar inte bara de fall av monopol som staten skapar utan även de påstådda fall då monopol uppstår på en fri marknad. Bland annat så påstår författaren att flygplatser och inglasade köpcenter skulle vara exempel på antimarknaden. Enligt Hadley-Kamptz leder alltså stora företag till monopol och ibland så spelar staten en roll i denna process. Problem med informationsassymetri är även närvarande på denna antimarknad.

Vi kommer i vårt motargument att förklara varför det är staten som är boven i sammanhanget och inte storleken på vissa företag. Vårt motargument syftar till att bevisa att en fri marknad[3] inte följs av en antimarknad som Hadley-Kamptz antyder.

Antimarknaden är den plats där kapitalister kan tjäna mycket pengar. På antimarknaden är det osäkert ”vad saker egentligen kostar” och ”vad det är man betalar för”. Detta skapar möjligheter för kapitalister att tjäna stora pengar, enligt Hadley-Kamptz. Men detta beskriver inte en fri marknad. På en fri marknad så kommer dessa kapitalister inte att tjäna stora mängder pengar. När folk inte riktigt vet vad de betalar (!)[4] och vad de får så väljer de inte att köpa så stora mängder att kapitalisterna kan bli rika.

Om det finns så stora osäkerheter att konsumenterna kommer vara förlorare så kommer de att välja andra saker att handla, antingen genom att de från början ser att det verkar osäkert eller genom att de lär sig det den hårda vägen. [5]

De kapitalister som försöker sälja dessa varor kommer inte få stora vinster. Det går inte att göra stora vinster när ens produkt är så osäker att ingen vill köpa den. Istället kommer de vara tvungna att använda sig av olika mekanismer för att minska dessa informationsassymetrier. System med garantier ifall att varan skulle gå sönder är ett sådant exempel och det finns fler.

Vad gäller monopol och oligopol är författaren lite tydligare. När företag blir större skapas automatiskt monopol[6], [7] vilket vi alla får betala för i slutändan.Det är ur dessa tankar som författaren anser att flygplatser är antimarknader.

Med detta perspektiv ses mångfald, ”myller” och ett flertal olika företag på marknaden som en nödvändighet för låga priser och nöjda konsumenter.Av detta resonemang följer det logiskt att det behövs en stat som garanterar denna mångfald av företag. Men är det verkligen så att det krävs en mångfald av företag för att säkerställa en att konsumenterna blir nöjda? Måste vi ha en stat för att företag inte ska kunna utnyttja sina kunder? Svaret på den frågan är ett nej.

Låt oss exemplifiera. JoAnn äger ett företag som säljer båtmotorer. Företaget köper in båtmotorerna för ett visst styckpris. De säljer sen dessa för ett något högre pris. JoAnn äger det enda företaget som säljer båtmotorer. Då brukar mainstreamekonomer invända att det behövs konkurrenslagstiftning så att JoAnn inte ska kunna utnyttja sin position som enda företag och höja priserna genom att minska utbudet. För den som bara ser vad den har framför sig kan detta verka som ett rimligt resonemang, konsumenterna har trots allt ingen annan att gå till. Men vi måste även tänka på det vi inte ser direkt framför oss. Om JoAnn höjer priserna skapar hon en spelplan för andra företag att äntra marknaden och sänka priset. Därmed råder det en tävling som pressar priset även utan en mängd företag på marknaden. Kontentan är att konsumenterna har makten oavsett vad man vid en första anblick kan tro.

Detta resonemang gäller även för inglasade köpcenter. Köpcentrumen är inte inglasade för att ägaren av köpcentrumet bestämt det, utan för att konsumenterna bestämt det.[8]

Staten är problemet
Vi har hittills visat att problem med informationsassymetrier och monopol inte uppkommer på en fri marknad oavsett hur stora företagen är. Förklaringen till problem är istället staten.

Informationsassymetrier leder till att konsumenter kommer att välja bort en produkt de kanske hade köpt om de haft mer information om den. Detta påverkar kapitalisten negativt och den kommer att ha incitament att arbeta för att konsumenten ska känna sig säker nog att handla dennes produkter. Om kapitalisten inte gör detta kommer andra kapitalister att gå in på marknaden och utnyttja den efterfrågan som finns från konsumenter på mer säkra produkter. Det är alltså det frivilliga handlandet av konsumenten som driver kapitalisten till att minimera informationsassymetrierna. Vad händer då om staten, som är motsatsen till frivillighet, ska försöka lösa dessa problem? Inget bra. Helt plötsligt kan konsumenterna bli förlorare, då de tack vare statens våldsamma hand tvingas köpa varor de inte annars skulle ha köpt då informationen kring produkten varit för osäker. Det är alltså enbart staten som kan se till att konsumenten förlorar. Ett företag kan inte använda sig av tvång, om företagets produkter inte är omtyckta kan företaget inte använda sig av våld för att se till att konsumenterna köper produkten, oavsett företagets storlek.[9]

Murray Rothbard visade väldigt tydligt i Man, Economy, and State att monopol enbart kan uppkomma då staten agerar. Det går att förstå genom att vi återvänder till exemplet med båtmotorföretaget ovan. Anledningen till att JoAnn inte kunde höja priset genom att sänka produktionen var för att frivilligt agerande konsumenter då skulle efterfråga ett annat företag som skulle få möjligheten att gå in och ta marknadsandelar.  Det var alltså omöjligt för monopol att uppkomma på en fri marknad då frivilligt agerande konsumenter hindrade detta. Vad händer då om staten helt plötsligt hävdar att den är den enda aktör som ska få sälja, låt oss säga tomater. Staten tar konsumenternas pengar genom våld och använder dessa pengar för att producera tomater. Om staten nu höjer priset genom att den minskar sin produktion, ett monopolmässigt agerande alltså, hur ska konsumenterna hindra detta? Detta agerande har öppnat upp för nya aktörer och på en fri marknad så skulle andra företag gå in och priset skulle sänkas. Men detta kommer inte att ske nu, eftersom folk inte kan skifta sina pengar bort ifrån statlig verksamhet eftersom staten tvingar folk att ge upp sina pengar. Skadliga monopol kan alltså endast uppkomma i ett samhälle med en stat.

Naturrätt
Frågan om naturliga rättigheter kan diskuteras fram och tillbaka. Hadley-Kamptz påstår dock inte att den filosofiska grunden för sådana rättigheter är svag, hon påstår att den inte existerar!

Rothbard har i ett flertal verk (The Ethics of Liberty & For a New Liberty) visat på en moralisk grund för självägande och för privat äganderätt. Hans-Hermann Hoppe har även han visat på en filosofisk grund för självägande (The Economics and Ethics of Private Property). Om vi skulle räkna upp alla böcker på detta område skulle vi inte komma härifrån så vi låter de centrala verken duga.

Att det finns argument ur ett moralfilosofiskt perspektiv för en naturrätt torde alltså vara omöjligt att ifrågasätta.

Statligt garanterad spontan ordning
Författaren anför ett klassiskt argument som citeras ovan om att ett samhälle utan stat inte skulle kunna producera infrastruktur (i det här exemplet tunnelbana). I Walter Blocks bok ”Privatization of Roads and Highways” besvaras denna kritik på ett pedagogiskt sätt. Professor Block förklarar hur den privata marknaden med olika lösningar skulle kunna hantera infrastruktur om den fick chansen. Den rekommenderas till alla som är låsta i villfarelsen om att marknaden kan producera basala saker men inte infrastruktur.

Angående det mer teoretiska om att det krävs en stat för att upprätthålla och skapa den spontana ordningen så säger detta emot sig självt. Spontan ordning innebär att saker och ting skapas på ett omedvetet sätt och att alla försök att kordinera dessa aktiviteter inte kommer att vara i närheten av resultatet som uppkommer spontant. Men om grunden för denna ordning måste planeras centralt av en aktör, varför behöver då någonting vara spontant?

Sammanfattning
De liberala kornen i denna bok är få. Det kanske inte är särskilt förvånande då författaren inte anser att det finns en fri vilja och inte verka tycka att den fria ekonomin är något bra. I efterordet frågar sig författaren ”Har jag nu kommit någonstans?”. Svaret är nej.

[1] Författaren syftar främst på Robert Nozick. Hon citerar en mening i förordet till hans Anarki, Stat och Utopi där han säger att ”individer har rättigheter” varpå hon hånfullt besvarar det med ett ”jaha?”. Men Nozick hävdar inte bara detta utan uppbackning, han använder resterande 467 sidor av boken till att motivera detta. Sedan kan man som libertarian tycka att det är tråkigt att Nozick inte svarade på den kritik han fick ifrån Rothbard och andra libertarianer, men det är en annan fråga.

[2] Citaten är från sidorna 76, 47, 82 och 99.

[3] Med fri marknad menas en marknad utan statliga regleringar.

[4] Det framgår inte om detta syftar på externaliteter, isåfall skulle påståendet kunna förstås. Annars är det märkligt.

[5] För den som är intresserad rekommenderas Mark Penningtons bok ”Robust Political Economy” där han besvarar kritik som riktats mot den libertarianska positionen från ”market failure”-ekonomer.

[6] Detta härleds ur en lite märklig tolkning av Hayek. Hans-Hermann Hoppe har hur som helst visat att Hayeks argument om centralisering är underlägset Mises kalkyleringsproblem som förklaring till varför socialism leder till kaos. http://mises.org/journals/rae/pdf/rae9_1_13.pdf.

[7] Företag har förvisso en gräns för hur stora de kan bli, vilket Rothbard visat och Peter Klein senare utvecklat, http://mises.org/journals/rae/pdf/rae9_1_13.pdf, men denna gräns avgörs snarare av hur de kan kalkylera och inte av att staten måste gå in för att hindra att konsumenterna blir utnyttjade av det stora företaget.

[8] Rent tekniskt så är det inte bara för att det fanns en efterfrågan utan även för att producentens subjektiva värderingar var rankade så att den föredrog konsumenternas pengar framför annat som den kunnat göra om den inte lagt ner tid och kapital på att glasa in köpcentret.

[9] Här skulle en vänsterorienterad person kunna hänvisa till något fall då ett företag varit så stort att det haft våldsmonopol och därmed kunnat tvinga konsumenter att köpa dess produkter. Men då är detta inte ett företag, utan en stat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *