Lögnen om offentliga nedskärningar

Europa på hårdbantning

Att de europeiska regeringarna skär så det står härliga till i budgeten är något som trummas ut nästan enhetligt av såväl den politiska makten som media och allehanda statsförespråkande ”ekonomer”. Det verkar nästan som att man kommit överens på förhand att man ska tala om USA som ett land som förvisso inte skär, men som heller inte spenderar tillräckligt, medan Europa (delvis på grund av Merkels retorik, får man anta) ska diskuteras med ord som ”nedskärningar”, ”stålbad” osv.

Ola Nevander visade tidigare här på bloggen hur dessa stålbad de facto gör staterna fetare. Uppenbarligen är det ingen av alla dessa ”experter” och journalister som behagar se till de (redan friserade) siffrorna som de olika staternas finansdepartement offentliggör. För de talar alla ett och samma tydliga språk: talet om nedskärningar är bluff.

Men det är en bluff som vi ska tvingas tro på tack vare det gamla fina tricket att om man bara upprepar en lögn tillräckligt många gånger så godtas den som sanning.

Se till detta exempel: Anders tjänar 10.000 kr i månadslön efter skatt. Hans utgifter innevarande är på 12.000 kr, varav 3.000 kr är satta på kreditkort (så det betalar han ”sen”, säger han). Nästa månad har han samma lön, men gör av med 13.000 kr – och maxar kreditkorten. Tredje månaden med samma lön ”skär” han i kostnaderna och gör ”bara ”av med 12.500.

Enligt medielogiken skulle det bli ramaskri, för Anders har ”hårdbantat”. Men faktum är att det inte har någon som helst effekt på hans underskott – han gör fortfarande av med mycket mer än han tjänar. Det är alltså inte ekonomiskt hållbart. Inte ens om han skulle göra vad ”nyliberaler” drömmer om och skära ned utgifterna till 10.500 kr skulle det göra någon större skillnad på underskottet: det är en minskning i ökningstakt, men inte en minskning i underskott.

Fast att leva över sina tillgångar är inte något som har någonting med underskott att göra, om man får tro t ex våra vänner ekonomi-”analytikerna” på SvD Näringsliv. Eller keynesianer som Paul Krugman. Det bästa för Anders den andra månaden är att skaffa ett nytt kreditkort.

Precis som det bästa för att bota A-lagarens alkoholism är ett ytterligare helrör till helgen?

Philipp Bagus sammanfattar myten kring Europas omfattande ”austerity” (sv. nedskärningar) på mises.org idag. Mycket läsvärt – och share-värt för den som pysslar med sociala medier. Artikeln finns här: The Myth of Austerity.

5 kommentarer till ”Lögnen om offentliga nedskärningar

  • Det bästa för Anders är att bli glasmästare och slå sönder sina och sina grannars rutor. Då blir det fart på ekonomin ska du se!

  • I USA beslutade politikerna att stimmulera nybilsförsäljningen genom att lämna en skrotbilspremie på typ 5.000 dollar. Nu skulle det bli fart på försäljningen av bilar.

    Resultatet blev att marknaden för begagnade bilar upphörde mer eller mindre. Och vilka drabbas av det Jo, folk med inte så höga inkomster eller de som inte kan få lån på en ny bil.

    I ett annat projekt skulle man stimulera elbilar. Under den kategorin föll golfbilar. Subventioneringen var så hög att handlare annonserade typ ”köp en golfbagg och få en golfbil på köpet.” Det var folk som köpte inte bara en golfbil utan fem eller tio. De fick dem mer eller mindre gratis och kunde sedan sälja dem vidare och tjäna på det.

    Så att slå sönder saker och ting är ett bra sätt att stimulera ekonomin. Helt otroligt vilka idéer de kan komma på.

  • Är det någon som kommer ihåg valet då Ny Demokrati med Bert och Ian. De talade alltid om dynamiska effekter som skulle sätta fart på ekonomin. Alla hånade och skrattade åt dem, från politiker, media till storföretagarna.

    Men jag måste säga, är det inte just dynamiska effekter man vill åstadkomma när man t.ex. bygger en ny motorväg eller järnväg för att minska på arbetslösheten? Är det inte samma effekt politikerna vill åstadkomma när de pumpar ut mer pengar i ekonomin?

    Inte för att vara elak, men jag börjar undra om det inte är en kromosomförändring som gör folk till politiker?

  • Bra poäng där om dynamiska effekter!
    Men de pratar ju om det som en multipliereffect eftersom andras pengar som staten spenderar är magiska…

    De flesta politiker är byfånar. Det är bara att läsa deras motioner för att inse det. Ny Demokrati kammade f.ö. hem bottenskrapet där när de plötsligt såg ut som en stigande komet på himlen att hoppa på.

  • Här är en annan liknelse: Anders käkar 10000 kalorier om dagen och går ner till 9000 kalorier om dagen och kallar det för svältkur.
    Är det Anders på bilden kanske 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *