Swedencare

Satt nyligen i ett samtal med en pakistansk amerikan. Han ställde många frågor om Sverige, ett land som han var märkbart imponerad av. Efter en stund berättade jag att här har vi haft obamacare i femtio år, och att det med tiden har blivit väldigt mycket obamacare. På många områden i samhället dessutom. Jag märkte att han tyckte detta lät lovande. Genast började han ställa detaljerade frågor, antagligen för att få veta mer om sin egen framtid. I USA är sjukförsäkringen för hans familj så dyr, särskilt för en småföretagare som han själv. Nu när Obama ska ge honom mera gratisgrejor börjar framtiden se riktigt ljus ut. För mig öppnades ett utmärkt tillfälle för pedagogik, och ett sådant kan jag aldrig försitta. Det tycks ligga i min personlighet.

Jag började med att berätta att det är ganska vanligt i Sverige att folk får vänta på akuten i sju-åtta timmar innan någon tittar på dem. Såvida de inte skriker av smärta eller det rinner blod ur dem, ty då kan de få prioritet — om det finns läkare på plats vill säga. Vidare berättade jag att folk inte sällan dör medan de väntar veckovis på att deras remiss ska hitta fram till en relevant och intresserad person som har behörighet och kompetens att undersöka dem. Ibland har man otur och remissen kommer bort. Jag tipsade om att man i Sverige helst inte bör planera olyckor och akuta sjukdomar till juli då sjukhusen är stängda för semester. Köerna till operationer tenderar visserligen att vara långa, men de är rättvisa för alla som bor inom samma landsting. Såvida du inte är politiker, eftersom nyckelpersoner i samhället har privata lösningar för att få omedelbar tillgång till privat vård som betalas av deras arbetsgivare. Förhoppningsvis bor du i ett landsting som råkar ha kort kö på just det ingrepp som du behöver, eftersom landsting inte kan hålla på och skicka folk kors och tvärs mellan varandra i strid med reglementet. Även om köerna tycks bli längre, så blir de i alla fall färre i takt med att utbudet av åtgärder minskar på grund av besparingsskäl; till exempel har man avskaffat kön på åderbrocksoperationer och andra triviala åkommor eftersom det numera inte längre är en åkomma som meriterar vård för landstingets pengar. Till det får du använda dina egna pengar.

Min vän såg konfunderad ut, så jag förklarade vidare att dyrbar teknisk utrustning och avancerade maskiner står och samlar damm samtidigt som vänteköerna till dem är långa. Jag berättade också att läkarna tillämpar — för allmänheten tämligen okända — prioriteringssystem för att fördela den av byråkrater budgeterade vårdkapaciteten till dem som är mest värdefulla för samhället; de övriga får vandra vidare in i nästa tillvaro i för att befrias från sina smärtor. Faktiskt ganska likt den amerikanska lösningen, där de Stora Ledarna också är så viktiga att de undantagits från den nya sjukförsäkringslagen.

Jag avslutade med några personliga anekdoter från nära bekanta. Till exempel kvinnan som skulle opereras för endomitrios av självaste riksexperten på Danderyd. På grund av att experten var osäker på hur hon skulle göra, eller kanske hade trubbiga instrument, förvarnade hon om att kvinnan skulle få gå med stomipåse resten av livet. Kvinnan konsulterade då förskräckt sin väninna som är läkare i ett “efterblivet” land i mellanöstern; väninnan erbjöd henne att komma ner och få problemet åtgärdat med kirurgisk precision istället för med kniv och gaffel på Danderyd. Hon skulle dessutom få med sig en dvd hem som dokumenterade hela operationen, precis som alla väninnans patienter får. Jag berättade också om min amerikanske läkarvän som tagit ett studieår på Huddinge sjukhus. Han var förvånad över att svenska läkarstudenter aldrig stannade kvar efter “skoltid” och deltog i operationer för att skaffa sig värdefull erfarenhet som skulle hjälpa dem att bli bland de främsta och bäst betalda kirurgerna.

Det finns många andra intressanta fenomen i Sverige som jag inte mödade att gå in på. Till exempel att det i Sverige knappt finns några svensktalande läkare kvar efter att läkarlobbyn kalkylerat att antalet läkare var för onödigt stort och rekommenderade staten att dra ner på antalet studieplatser; den brist som sedan råkade uppstå i, kombination med bakdörren för utländska läkare via EUs “öppna marknad”, gör att man idag helst bör kunna tala ryska eller något arabiskt språk om man vill få adekvat läkarvård.

Jag berättade heller inte om ”pricksystemet” vilket, som ersättning för avskaffade ekonomiska morötter, en gång i tiden inrättades såsom en piska för att motivera sjukvårdspersonal att, om inte prestera sitt bästa, åtminstone försöka undvika direkta fel. Och att även detta lilla skyddssystem för något år sedan lobbats bort — för att personalen inte ska känna sig pressad eller kränkt, får man anta.

Ett annat fenomen jag inte heller tog upp var det stora antal läkare som är trötta på sitt arbete, och att det inte längre attraherar de smartaste kandidaterna eller personer som är intresserade av människor. Ett kneg på vårdcentralen är ju varken välbetalt eller särskilt stimulerande.

There you have it, sade jag, the result of a few decades of nationalized health care. Naturligtvis finns det lysande undantag och exempel på fall när statlig sjukvård nästan har fungerat lika bra som den skulle göra på en fri marknad.

Min vän tittade vid detta laget tyst och förskräckt på mig. Jorden skälvde och han ansträngde sig för att återfå det mentala fotfästet. Till slut drog han en lättad suck och sade att som tur är handlar obamacare inte om att förstatliga sjukvården. Det handlar bara om att staten ska agera som en stor inköpare av sjukförsäkring åt folket. Genom att köpa kvantitet kan staten pressa priset och köpa det billigare än min vän kan göra själv. Han nämnde exemplet FedEx, som är en mycket stor arbetsgivare. Som storköpare har FedEx förhandlat fram mycket förmånliga försäkringsvillkor åt sina anställda. Staten ska nu göra samma sak för dem som inte kan få lika goda villkor.

– Aha, sade jag. Det är så det ser ut nu. Det gör det alltid. Men detta är det första steget mot ett fullständigt de facto förstatligande. Det var likadant i Sverige. Det var till och med likadant i Hitlers Tyskland.

– Ty för det första finns det en mycket stor skillnad mellan staten och FedEx som inköpare. Staten består av byråkrater som inte drivs av vinstintresse. De kommer inte köpa den försäkring som är billigast eller bäst utan de kommer köpa av dem som lobbar och mutar bäst. Eftersom du tycks insatt vet du naturligtvis att det var just de stora sjukvårdsbolagen som skrev lagen om obamacare, och att deras aktier skuttade glatt när lagen gick igenom?

Min vän såg på mig som om jag just berättat sagan om Rödluvan.

– Men det finns många fler problem. Statens lösningar måste med nödvändighet alltid bli enhetslösningar, “lika för alla”, “alla ska med”, etc. Det är för komplicerat och saknas incitament till att erbjuda olika lösningar för olika behov. Även om ambitionsnivån är hög kvalité till lägsta pris, kommer statens lösningar alltid urvattnas och gravitera mot den minsta gemensamma nämnaren. I slutändan blir resultatet alltid det omvända: världens dyraste, obligatoriska, gratis havregrynsgröt och träskor åt alla.

Min vän kontrade med att staten inte kommer att förbjuda de lösningar som finns idag, utan statens lösning blir bara ytterligare ett erbjudande till dem som inte har råd med försäkringar. Är man nöjd med det man har idag kan man såklart fortsätta med det.

– Visst, men det ligger i sakens natur att på den kvalitetsnivå som statens lägger sitt försäkringspaket måste den med nödvändighet kunna erbjuda det lägsta priset på marknaden. Annars vore det ju ingen vits. Det gör att även om likvärdiga privata försäkringar inte direkt förbjuds, kommer de snart att konkurreras ut. För att kunna erbjuda pris under marknaden kommer statens försäkringar omedelbart att behöva skattesubventioneras, i början knappt märkbart. Men detta är bara början och fröet till ett monster som snart inte kan kontrolleras.

– Det kommer visserligen fortsätta att finnas en liten marknad för försäkringserbjudanden som överstiger nivån på statens erbjudande till både kvalité och pris. Men detta kommer enbart rika och politiker att ha råd med.

– Statens försäkringar kommer med tiden att förklaras vara minsta “anständiga” nivå för vad en försäkring måste omfatta, varför försäkringar under statens nivå kommer att förbjudas. I detta skede reglerar staten i detalj, i tusensidiga dokument, vad en försäkring måste innehålla, och marknaden har nu blivit fullständigt förkalkad. I nästa steg används den statliga försäkringen som politiskt lockbete, där allt saftigare köttben slängs in i försäkringspaktet för att locka det röstboskap som alltid hugger på det som är mest gratis och smaskigt, även om den råkar vara deras egen svans.

– De fagra politiska löftena staplas på varandra. Systemet blir allt mer komplext. Stora IT-system behöver byggas, och ständigt byggas om för minsta politiska påfund. Sjukvårdssystemet stelnar. Till slut går det inte att driva sjukhus med vinst. Eftersom den fria marknaden då har misslyckats kommer staten ta över dem. Systemet har blivit förstatligat.

– Tänk dig att en organisation som amerikanska postverket kommer driva sjukvården i framtiden, så får du en bra mental bild av det hela. Kostnaderna ökar, stegrar och till slut skenar utom kontroll. Detta samtidigt som kvalitén ständigt sjunker. Till slut har USA blivit Sverige, där vi betalar 69 procent skatt för att alla ska få gratis havregrynsgröt och träskor.

– WHAT?! 69 procent?!

– Jovisst. Allt det som Obama snart kommer ge dig gratis kommer du inom några år få betala via skattsedeln — med besked! Och det lustiga är att du kommer att få se hur folket kommer kräva att skatten ska höjas ytterligare — för att “rädda välfärden”. När systemet går på knäna kommer politikerna i desperation kalla in den “fria marknaden” igen och lägga ut delar av verksamheten på entreprenad. Eftersom riktiga företag kommer att kunna uppfylla statens, vid det laget, mycket lågt ställda kvalitetskrav till klart lägre kostnad kommer dessa göra vinster skyhögt över vad en fri marknad skulle tillåta. Det kommer göra att folket i vrede skriker efter förbud mot vinster i “välfärden”, och snart även i skolan, äldrevård och andra vitala delar av samhället.

– Men det finns mer. USA är ju speciellt på det sättet att sjukvård på något märkligt vis blivit företagens skyldighet. Det var Roosevelts fel. Nu säger sjukförsäkringslagen att företag som har fler än 50 anställda som jobbar minst 30 timmar i veckan måste betala för de anställdas försäkringar. Redan nu ser vi därför många företag som inte tänker växa och bli fler än 50 anställda. Och som omförhandlar sina anställdas villkor från heltid till deltid med 28 timmars arbetsvecka. Det är inte svårt att räkna ut vad detta gör med möjligheterna att få jobb i ett land som redan lider av svår arbetslöshet.

– Men vad ska man göra då? Idag är det alldeles för dyrt med sjukvård.

– Ja, alltså nu är det ju för sent. Men det ni skulle ha gjort vore att kräva att staten drog sig ur sjukvårdsbranschen helt. Ni skulle självklart inte begärt mer “hjälp” från den som redan saboterat sjukvården. Det är inte klyftigt att be om mer stryk från den som slår en. Det enda som fungerar är riktig konkurrens på en riktigt fri marknad. Det leder till ett varierat utbud med olika sjukvårdslösningar, och bästa möjliga pris för varje typ av lösning. Det är precis som med bilar. Många olika tillverkare erbjuder massor av olika modeller för olika smaker och plånböcker. Vissa vill åka billigt, andra med stil. Hur tror du det skulle se ut om staten tog över bilindustrin för att garantera bra och billiga bilar till alla medborgare? Samma med sjukvård. Vissa vill betala för omfattande sjukvårdsförsäkringar, och andra vill ha något enklare. På en fri marknad skulle du antagligen kunna försäkra din familj för en eller ett par hundra dollar i månaden.

– Hm. Men vi har ju konkurrens mellan en handfull sjukvårdsbolag idag, och det tycks inte fungera för det är för dyrt.

– Det ni har idag är sannerligen inte konkurrens på riktigt. Måttet på sann konkurrens är hur lätt det är för små uppstickare att komma in på marknaden och konkurrera och växa sig stora. I en riktigt fri marknad fungerar uppstickarna som ettriga små myror som håller rent och äter upp allt som är klumpigt, långsamt, korrumperat och ruttet. Idag kan uppstickarna inte komma in eftersom alla regleringar som “skyddar konsumenten” sopar undan dem. Obamacare är en ännu högre inträdesbarriär till försäkringsbranschen än vad ni haft tidigare. Nu kommer det bli ännu svårare för uppstickare att konkurrera bort de stora bolagen genom att erbjuda hög kvalité och lågt pris. Resultatet blir ännu högre kostnader och lägre kvalité.

– Det lilla steget för att hjälpa alla behövande kommer med tiden att leda till ett fullständigt förstatligande av sjukvårdsbranschen. Det finns ingen väg tillbaka. Välkommen till Sverige, landet där socialism fungerar.

Han såg nu uppgivet på mig. I sitt sinne förstod han att det i långa loppet kommer det bli så. Men han hoppades och trodde ännu i sitt hjärta att staten skulle ge honom en bättre framtid.

Och tänk så lätt det skulle vara att erbjuda billig och bra vård till alla.

43 kommentarer till ”Swedencare

  • Underbart!

    Du glömde ju berätta för honom att läkare i Sverige skriver ditt ”living will” och att din sjukjournal är varje läkares egendom. Läkemedelsmonopolet glömdes också.

  • Läste häromdan att här i skåne så har landstinget blodbrist och måste importera dyrt blod. Varför inte betala blodgivarna mer så är väl saken löst? Hörde att blodgivarna numer inte får några pengar alls (jo dom får en keps och en t-shirt) för att ge blod gör man ju för att vara en ”medmänniska”, känns mer som Landstinget är en blodsugare. Om marknaden vore fri tror jag att blodgivarna åtminstone skulle få sin rättmätiga ersättning.

    Skulle man inte kunna säga att veterenärverksamheten fortfarande är helt privat eller finns det massor av subventioner och regleringar där med? Har i alla fall inte hör om problem där.

  • Svensk sjukvård är ganska bra. Så artikeln är för negativ och subjektiv. Amerikansk sjukvård är bra med, men för dyr då alla är livrädda att bli stämda.
    Jag känner flera som har blivit räddade till livet av svensk sjukvård.
    Ganska skönt att slippa tänka på ekonomi när man har minuter på sig att rädda sitt barn som är behov av akut vård.

  • Ja de tjatar ständigt om denna blodbrist. Men det är ju bara att som du säger ge folk en större slant så kommer blodet flöda.

    Blodbranschen är för övrigt något som förtjänar en helt egen artikel. Blodgivare förväntas donera gratis (bortsett från kepsen och mackan) i all vänlighet. Det är naturligtvis en vacker tanke om det fungerar, men när det visar sig inte fungera så löser man det plättlätt genom att höja ersättningen. Det finns dessutom goda möjligheter att göra det eftersom blodet som doneras gratis går in i en mycket lönsam bransch och säljs sedan vidare till sjukhusen för ganska stora pengar. Se till exempel http://www.octapharma.com som omsätter 1 mijlard Euro. Det är naturligtvis inget fel i det, men det är märkligt att den enda som inte tjänar något är donatorn. Jag skulle tro att de flesta donatorer tror att deras blod via välgörenhet går direkt till patienterna.

    Veterinärmedicin är en intressant jämförelse. Där finns inga köer och priserna är humana. Trots att en veterinär har ungefär samma utbildning och använder ungefär samma utrustning som en människoläkare. Skillnaden är att det är en mycket mindre reglerad bransch. Så vill man få veterinärbranschen att bli lika dyr och dålig som människovården behöver man bara låta staten och landstingen ta hand om den också.

  • Pingback: statan.se
  • Har ska ett barn med stora skador från födseln få läkarvård för rimliga summor? Vilka försäkringsbolag vill försäkra en svårt sjuk individ? Hur löser man detta utan dagens tvång?

    • Patrik,

      Det är intressanta frågor som är värda att ställa. Men det är också farligt, för de kan tolkas som vore de ställda i försvar för ett system som inte fungerar (dvs dagens). Kommer en försäkringslösning betyda att alla ”får” vård (som de slipper betala för vid behovstillfället)? Nej, antagligen inte. Men det är inte detta som är frågeställningen, för i verkligheten finns inga perfekta system (vilket en kosmisk kommunism med allt åt alla skulle vara, anser många). Frågeställningen är vilket system som är bättre givet vissa (valda) kriterier.

      Det Klaus gör i artikeln är att visa hur ett offentligt/statligt system är SÄMRE än icke-offentliga/-statliga system. Det är inte ett motargument att, vilket man skulle kunna läsa in i dina frågeställningar, ta som utgångspunkt se det befintliga systemet som perfektion och sedan ifrågasätta alternativa system som kan uppfattas som sämre för någon person/grupp i någon detalj.

  • tekniska frågor om hur saker skulle fungera i en fri marknad kan man bara spekulera i med den vetskapen vi har, dvs när folk vill ha något så kommer marknaden att leverera. Så varför skulle man inte kunna försäkra ett barn samma dag som kvinnan får reda på att hon är gravid? Det finns statistik på hur stor andel barn som föds friska och baserat på det är det enkelt för ett försäkringsbolag att räkna ut priset på försäkringen.

  • Det är stor skillnad att komma akut till vård med ett djur som väger 50 kg eller ett barn som väger 50 kg. Man får sådan fantastisk service och vård hos en veterinär. Fråga vilken storhunds ägare som helst. Jag blev chockad när jag åkte akut in med vår hund. Jag förstod plötsligt hur sjukvården kunde vara för oss svenskar.Inte behöva sitta i timmar på akuten och se när syrrorna fikar. Utan man får hjälp efter 2 min av en organisation som samarbetar. Om jag kunde skulle jag köpa en djurföräkring åt mig själv och gå till veterinären när jag blev sjuk.

  • Om jag har förstått vad som händer i USA angående obamacare, så har ett antal försäkringbolag funnit för gott att lägga ner, då de inte kommer att kunna drivas med vinst längre.

    När nu försäkringsbolagen inte ska kunna neka en försäkring på grund av sjukdomshistoria, så har tydligen försäkringsbolag löst den frågan genom att helt enkelt ta bort saker och ting de tidigare försäkrade för.

    Angående obamacare så ska 5.000 tjänstemän anställas för att sköta administrationen och 24 nya skatter kommer att införas för att delvis finansiera det hela.

  • Klaus skriver oftast väldigt bra, men här misslyckas han.
    Bilden av svensk sjukvård är en nidbild. Men det är okej även jag har nidbilder om olika teman.
    Det viktiga är att man är medveten om när man beskriver en nidbild.
    Om man tror att allt man säger och tänker är sant så har man ett problem.
    En bra förhållningsregel är att 95% av egna tankar är skräp.
    Jag kan rekommendera denna boken för den som vill lära sig att tänka bättre genom att vara medveten om hjärnans buggar.
    ”Tänka snabbt och långsamt,Daniel Kahneman”

  • Av EUs budet går 40% till bönderna och ändå är de inte nöjda. Bättre att ta bort subventionerna. Att de finns kvar beror nog mycket på att det är så många små jordbruk som inte är lönsamma och behöver slås ihop till större enheter.

    Det finns ingen större anledning att dricka mjölk ändå så det spelar ingen roll om en liter skulle kosta 15 kr. Folk är dessutom villiga att betala mer för vatten än för mjölk.

    Mjölk är troligen nyttig opastöriserad och den produkt som säljs i våra affärer är inget att ha. Enda argumentet att få den att låta värdefull är alla vitaminer de stoppar i den.

  • Jag tycker inte att Klaus bild av svenska sjuvård är en nidbild. I många stycken är den sådan. Jag fick bl.a. en remiss till Karolinska, men det var ungefär det enda jag fick. Det har gått mer än två år nu och Karolinska har inte hört av sig.

    Vi kan läsa om folk som nekas ambulans och dör. Jag blev tvingad att åka ambulans en gång fast jag inte ville. Orsaken till det var att personalen ville gå hem och ville bli av med mig. Jag ville åka hem och inte åka någon ambulans. Dessutom blev jag helt illamående av den ambulansfärden. Så när jag kom in på akuten och de frågade mig hur jag mådde sade jag att jag mådde bra innan de stoppade in mig i ambulansen. Okej, lite roligt detta, men samtidigt blir jag förbannad på att resurserna skulle slösas bort på detta sätt mot min vilja, när de på annat håll nekas och folk dör.

    Jag känner en sjuksköterska som jobbar på en privat mottagning. Där har de 6 kirurger som gör lika många operationer som 20 kirurger gör på Karolinska. Och ändå säger hon att de inte har det det minsta stressigt utan bättre arbetsmiljö än de har på Karolinska för hon har även jobbat där. På fråga hur detta kan komma sig har hon inget svar. Bara typ: ”Jag vet inte vad de gör på Karolinska, men något är fel.”

    När jag var i 20-årsåldern drabbades jag av en halsböld. På grund av den fick jag gå på besök 12 gånger på Karolinska och varje gång fick en ny läkare som inte visste vad som skulle göras. Till slut blev jag förbannad, efter alla möjliga penicillinkurer som inga hjälpte, och sade att nu fick fan någon som har någon kompetens ta ett beslut om vad som kunde göras. Slutade med en operation.

    Jag ska inte bara vara svart utan jag har varit med om tillfällen då det har gått förvånansvärt fort. En gång spelade jag fotboll och kolliderade med en annan spelare vilket resulterade att en av mina tänder jag rakt igenom läppen. In till akuten och det tog tio minuter innan jag gick där ifrån med läppen sydd.

    Jag är dessutom av den åsikten att bästa sättet att hålla sig frisk är att hålla sig borta från sjukhusen och hatar piller i alla former. Så någon större konsument av sjukvården är jag inte.

    Men i stort pekar Klaus ut vad som händer med statlig vård och jag kan bara hålla med honom. Det klagas på dyr sjukvård i USA men den blev dyr när staten lade sig i, vilket även ledde till att fattiga fick svårare att få vård eftersom många fattigare tidigare fick volontär vård på sjukhusen.

  • Det finns naturligtvis goda individer i den svenska sjukvården.
    Om man har haft tur som jag och mina vänner så är man tacksam.

  • PerKQ du får gärna vara kvar i svenska sjukvården med dina hartassar och hästskor men visst ska vi andra få stå utanför? 🙂

  • PerKQ:

    Problemen som Klaus tar upp existerar ju, men jag håller med om att det ibland kan låta som att den svenska sjukvården skulle vara helt fallfärdig, vilket ju faktiskt inte är fallet. Visst fungerar den svenska sjukvården, men frågan handlar väl snarare om hur effektiv den egentligen är och om det är rätt att genom stöld och häleri finansiera människors sjukvård?

    Jag har visserligen aldrig behövt operera mig men har i princip ingenting att klaga på när jag har tvingats uppsöka sjukvården. Däremot så verkar det vara helsnurrigt på helgerna, blev skickad fram och tillbaka mellan sjukhuset och vårdcentralen och läkarna och sköterskorna där verkade inte ha koll på vem som skulle göra vad. När jag väl fick träffa rätt läkare på en veckodag så var det röntgat och gipsat och alla återbesök flöt på utan problem.

  • Svanberg vad gör man rent praktiskt när ett barn har fått cancer och pappa har beslutat att stå utanför den offentliga vården för att köpa alkohol för pengarna.

    En debatt om detta vinner socialisten 10 gånger av 10 mot liberalisten.

    Man kan inte tillåta möjligheten att ett barn står utan skyddsnät någonsin.
    Det optimala är ju att man kan finansiera det på frivillig basis eller att man ger staten monopol på alkohol och spel.

  • Två synpunkter:

    Ett. När man kritiserar vården ser jag det inte som att kritisera personalen utan systemet. Det finns helt underbar personal och de som är av andra sorten är få.

    Två. Om du har att välja mellan att få ett barn som blir psykisk sjuk på grund av betygshets i skolan eller ett som får cancer önska då att ditt barn får cancer.

    Vid cancer rullas röda mattan ut och du får alla vård som tänkas kan.

    Blir barnet bara psykiskt sjuk, är det enda du kan be om att det går över av sig själv eller se framemot ett livslångt barn i kriser. Det finns inge hjälp för dem. De kan få lite vård om de är så pass sjuka att de inte kan vara ute i samhället på egen hand mer eller mindre.

  • PerKQ.

    Okej om vi då garanterar vård för barn, men när man blir vuxen är det nog dags att ta ansvar för sina egna beslut.

    Fast grundtanken är ändå, att sjukvård inte är en rättighet. Det finns alltid undantag men de måste förbli undantag och undantagen får inte bli en norm som gäller alla.

    Folk tänker att sjukvård aldrig kan löna sig på egen hand eftersom folk tror att de kommer vara så pass sjuka att de aldrig kan betala det på egen hand.

    Jag så ett inlägg från USA där företagen står för en stor del av en anställds sjukkostnad. Ett företag gav de anställda en pott att konsumera på sjukvård. De fick göra precis vad de ville med den. Då uppstod ett fenomen att de började undersöka vad sjukvård och mediciner kostar. De undersökte och valde de billigaste alternativen i de flesta fall för att kunna spara kvar pengar i pottten och på så sätt få råd med t.ex. ett kosmetiskt ingrepp.

    Vid offentlig betalning väljer folk alltid de dyraste medicinerna och den dyraste vården trots att det inte finns behov för det.

  • ”Men han hoppades och trodde ännu i sitt hjärta att staten skulle ge honom en bättre framtid.”

    – Ja, drömmen om att någon annan skall betala är ju väldigt lockande och utgör förklaringen till att socialismen fortfarande drar så många väljare.

  • @PerKQ

    ”Ganska skönt att slippa tänka på ekonomi när man har minuter på sig att rädda sitt barn som är behov av akut vård.”

    Det märks att du aldrig har bott i USA och tror all propaganda du har matats hela ditt liv.

    Jag undrar också om du ens har ett jobb, eftersom du tycks tro 70% av din inkomst är ett rättvist pris för sjukvård.

  • Mike du har fel på ett par punkter:

    1) Jag har jobbat i Oregon i USA.
    2) Jag har ett jobb och får ut 50 000 kronor rent varje månad efter att skatten är dragen
    3) Jag tycker inte 70% är ett rättvist pris för statlig sjukvård.

    Mvh
    Per

  • Kan inte föreställa mig att ett akut sjukt barn skulle nekas vård någonstans men om två lika sjuka barn kommer in samtidigt så ska väl den som har försäkring, dvs den som faktiskt har betalat för vårdinrättningen, behandlas först.

  • OK Jonas då ska du få ett svårare fall:

    3 akut sjuka barn kommer in.

    Inget av barnen har betalat naturligtvis, men:

    1) I det enna fallet har pappan betalat försäkring

    2) I det andra fallet är pappan en sen betalare. Försäkringen gick ut för 3 dagar sedan.

    3) I det sista fallet har pappan köpt alkohol istället för sjukförsäkring för pengarna i många år.

    Vilka av barnen ska nu dö och vilka ska få leva?

  • Om du undrar vilket barn som borde hjälpas först allt annat lika (medicinskt sett) så är mitt svar detsamma 🙂

  • Helt OK svar Jonas.

    Men många inklusive mig vill gärna ta bort de ekonomiska funderingarna
    vid akuten. Personalen står där och är redo med en viss kapacitet.
    Då hjälper man alla som kommer utifrån medicinska hänsyn.

    Någon annan får då tänka ekonomi.

    Det innebär att man som far i ett akut skede kan åka och få läkarvård för sitt barn. Sedan får man väl eventuellt sälja sin njure.

  • Man ska ta lite mer i beräkningen att om alla sjukvård betalas ur egen ficka kommer det att uppstå filantropisk sjukvård i förmodad större utsträckning än det gör idag.

    Således ska vi inte behöva fundera på vilket barn som ska få behandling först.

    Är grundtanken att folk är elaka i grunden och aldrig vill bidra med en krona till andra och därför måste vi hota dem med våld, så att de kan vara solidariska?

    Ron Paul, gammal läkare, säger själv att det står mer människor utan för läkarvård i USA idag än det gjorde innan staten lade sig i. När staten lade sig i blev allt så dyrt att den filantropiska verksamhet som tidigare fanns på sjukhusen försvann.

  • Filantropisk akutvård duger bra för mig.
    Det som är bra med akutvård är att även om priset blir 0 kronor så går inte
    efterfrågan upp till oändligheten, dvs filantropin kan fungera.

  • Girighet handlar inte om pengar, utan vad individen sätter värde på.
    Majoriteten vill ha offentlig sjukförsäkring för att dom tror att det är det enda sättet att ge sjukvård till hjälplösa. Men det betyder och andra sidan att majoriteten ser ett värde i att hjälpa andra.

    Tyvärr ser vi aldrig det värdet eftersom staten har, med hot om våld, tagit monopol på det. Mest för att berättiga sig själv.

    Per
    Varför skulle någon sälja sin njure för en skuld? Folk har idag rekord i skuldsättning men ingen har vad jag vet sålt sin njure. Var inte så pessimistisk 🙂

  • Ja jag blev övertygad när Göran skrev ”Ron Paul”
    Jag har faktisk sett ett tal från Ron i ämnet statlig sjukvård men hade glömt bort det.

  • Låt säga att jag betalar min sjukvård själv. Jag köper en försäkring, och lägger på 5 kr i månaden på den så att oförsäkrade barn ska få vård utan hänsyn till deras föräldrars ekonomi.

    Det talas alltid om att var och en ska bidra med sin förmåga. Det innebär att man tar från alla och ger alla samma tillbaka, vid sjukvård. Det talas sällan eller aldrig om att den som har mycket inte ska ta tillbaka. Ni ser själva att vi måste ta mycket mer än vad som behövs eftersom vi måste ge tillbaka till alla även till dem som inte behöver.

  • Här får ni en historia ur verkliga livet som jag fick höra i söndags.

    En man fick en strok på jobbet. Han arbetskamrater ringde efter en ambulans. När ambulansen kommer vägrar de köra mannen. Ambulanspersonalen menade att han bara hade lite feber och bara behövde vila lite. Nu blev dock arbetskamraterna förbannande så ambulanspersonalen fick köra honom till sjukhuset.

    Detta sker fortfarande, när vi har haft en debatt ganska nyligen om folk som dör på grund av att de nekas ambulanstransport. Jag tycker att det är helt häpnadsväckande. Det är väl bättre att köra några gånger extra än en för lite.

  • Jag måste fortsätta på mitt inlägg. Kanske det skulle vara bra med privata ambulanser som man betalar själv. Då får man i alla fall åka iväg?

  • ”Jag måste fortsätta på mitt inlägg. Kanske det skulle vara bra med privata ambulanser som man betalar själv. Då får man i alla fall åka iväg?”

    Ett väldigt bra exempel. Ambulans personalen borde bara ha informerat om priserna till sjukhuset vid misstanke om enbart feber.

  • ”Är grundtanken att folk är elaka i grunden och aldrig vill bidra med en krona till andra och därför måste vi hota dem med våld, så att de kan vara solidariska?”

    Bra att du påpekar detta. Har länge tänkt på det som socialdemokrater brukar säga om solidaritet.

    Kan framtvingad solidaritet verkligen sägas vara äkta solidaritet? Om nu alla är så jäkla elaka, varför röstar människor då på sossarna? Jag har sett det påstås att människor inte verkar vara lika hjälpsamma och solidariska längre pga. någon slags ”högersväng” i människors kollektiva politiska medvetande. Detta verkar vara sammankopplat med bilden av liberala som giriga och egoistiska. Det kanske ligger ett korn av sanning under de socialistiska fördomarna men jag tror att ”avsolidariseringen” beror på att staten tagit över många funktioner som civilsamhället (i form av frivilliga sammanslutningar) tidigare tog hand om.

    Man förväntar sig numera att ”samhället” (vilket för en socialdemokrat verkar vara en omskrivning av staten) ska ta hand om människor och göra allt bra. Detta leder till att de normala formerna av samarbete och hjälp mellan människor försvinner och allt förväntas skötas genom en inbillat godartad byråkrati. Det enda som finns i slutändan är då ett samhälle bestående av människor som går mellan hemmet och jobbet, betalar allt mer skatt som göder den uppblåsta byråkratin samtidigt som man anser sig vara en god medborgare enbart för att man står ut med att få stora delar av sin inkomst konfiskerad. Dvs. det socialdemokratiska samhällsbygget underminerar den inneboende känslan av samhörighet mellan människor.

    Personligen har jag länge varit frihetligt sinnad med en fascination för marknader och decentraliserade organisationsformer. Även om jag kan sympatisera med socialism på vissa punkter hyser jag starkt förakt mot statssocialismens metoder. Det gör mig upprörd att man lyckats pervertera meningen hos begreppet solidaritet på detta sätt.

  • Bra rationell, det är exakt min ståndpunkt med:
    Speciellt denna

    ”Även om jag kan sympatisera med socialism på vissa punkter hyser jag starkt förakt mot statssocialismens metoder. ”

  • Där fick du till det bra, rationell! Samma tankar jag har ungefär. Jag förvånas dagligen över den inbillade solidariteten. Det är bara att sätta sig i bilen och se alla trafikanter som visar minimal hänsyn till andra.

    Jag brukar definiera solidaritet på sådant sätt att solidaritet är när flera personers egoistiska behov sammanfaller i samma behov.

    I stort drivs även alliansen av samma tanke att de kan fixa och pilla i samhället så blir det bra. Reinfeldt har till och med sagt något i stil med att detta sitter så djup rotat i folk oavsett partifärg att det inte går att göra någon stor och nödvändig reform för Sverige.

  • PerKQ,

    Förlåt för alla mina antaganden. Jag är bara så trött på livet som en skatteslav att jag överreagera ibland… eller ofta.

  • Christian
    Jag har beställt boken den ser bra ut.
    Jag har tidigare beställt ”Elastiska Pengar” efter boktips härifrån.

    Mike
    Det är ok du gav mig en god andledning att skryta lite så jag är tacksam.

    Mvh
    Per

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *