Att försvara det oförsvarbara: Drogmissbrukaren

forsvaradetoforsvarbaraDet pågår intensiva diskussioner om hur ondskefullt heroinmissbruk är, och då är det bra att tänka på det gamla ordspråket ”två sidor av samma mynt”. Det kanske viktigaste skälet till detta är att om alla är emot något (i synnerhet heroinmissbruk), kan man nästan alltid utgå ifrån att det också går att säga något positivt om det. Genom mänsklighetens långa och grälsjuka historia har majoriteten haft fel i majoriteten av fallen.

Samtidigt bör även de som håller med majoriteten välkomna kritik. Utilitaristen John Stuart Mill menade att det bästa sättet att upptäcka sanningar är att lyssna till oppositionen. Låt dem ifrågasätta ens åsikt och låt dem misslyckas. Denna metod ansågs av Mill vara så viktigt att han rekommenderade alla att kritisera sina egna åsikter på ett så övertygande sätt som möjligt ifall ingen annan gör det åt en. Därmed borde de som tycker att heroinmissbruk är renodlad ondska vara ivriga att höra argument som ifrågasätter detta.

Missbruksfrågan bör separeras från de sociala problem som oftast associeras med det, såsom att missbrukare måste ge sig in i brottslighet för att finansiera sitt missbruk. Detta orsakas av den lagstiftning som förbjuder narkotika och är därmed ett separat problem – inte ett direkt resultat av drogen i sig. Missbruksfrågan handlar istället om alla de andra problem som missbrukare sägs dras med.

Högst på listan över dessa problem är att missbruk förkortar livslängden. Beroende på missbrukarens ålder och hälsa, och kritikerns pessimism eller optimism, anses livslängden minska med 10 till 40 år. Detta är sannerligen problematiskt, men det är inte ett giltigt argument mot missbruk, och det är absolut inte skäl nog att förbjuda heroin.

Skälet till detta är att det är upp till den enskilde att avgöra vilket sorts liv han vill leva – ett kort liv präglat av sånt som skänker honom glädje, eller ett kortare liv utan dessa njutningar. Eftersom det inte finns något objektivt kriterium för sådana val, finns det heller inte något irrationellt eller ens tvivelaktigt med något av valen längs detta spektrum. Man kan välja att maximera sin livslängd, även om detta innebär att man undviker sprit, tobak, hasardspel, sex, resor, hetsiga debatter, slitsamma fysiska aktiviteter och trafikerade gator. Eller så kan man välja att syssla med någon eller alla av dessa aktiviteter, även om det leder till en förkortad livslängd.

Ett annat argument som framförts mot missbruk är att det förhindrar människor från att ta sitt samhällsansvar. Ett vanligt exempel är den heroinberoende pappan som blir oförmögen att fullborda sina åtaganden gentemot sin familj. Låt oss anta att pappans ansvarstagande minskar på grund av heroinmissbruket. Det följer fortfarande inte att heroinkonsumtion och -försäljning bör förbjudas. Det vore orimligt att förbjuda något på grund av att det hindrar vissa människor från att fungera på ett visst sätt. Varför ska de som inte försämras och inte tappar sin ansvarsförmåga straffas? Om det är lämpligt att förbjuda heroin av detta skäl, skulle det också vara lämpligt att förbjuda hasardspel, sprit, cigaretter, bilkörning, flygresor och andra farliga eller potentiellt farliga aktiviteter. Detta vore dock absurt.

Ska heroin vara lagligt för vissa personer men olagligt för de som inte fullgör sina skyldigheter? Nej. När man gifter sig, likt pappan i exemplet ovan, förbinder man sig inte att avstå från allt som kan vara farligt. Äktenskapskontraktet är trots allt inte ett slavkontrakt. Äktenskapet hindrar inte någon av parterna från att delta i aktiviteter som kan orsaka problem för andra. Ansvarsfulla personer kan få hjärtinfarkter från att spela tennis. Ingen skulle dock föreslå att ansvarstagande personer borde stängas av från sportaktiviteter.

Ett annat argument mot narkotikamissbruk är att användarna skulle bli helt icke-produktiva och därmed minska BNP (bruttonationalprodukt) – ett index som indikerar välståndet i ett land som helhet. Således sägs drogberoendet skada landet.

Argumentet är skenbart, eftersom det ser till landets påstådda välbefinnande snarare än missbrukarens. Men även om man bortser från detta är argumentet inte övertygande. Det bygger nämligen på att man likställer BNP med ekonomiskt välstånd. Denna koppling är dock vilseledande. BNP utgår exempelvis från att alla offentliga utgifter bidrar till landets välbefinnande, oavsett om de faktiskt gör det eller ej. Det tar inte hänsyn till det arbete som hemmafruar eller välgörenhetsorganisationer utför. Dessutom inkluderar det inte värdet av fritid. Varje bedömning av ekonomiskt välstånd måste tilldela fritid något sorts värde, vilket BNP inte gör. BNP skulle exempelvis fördubblas om man uppfann ett sätt att fördubbla produktionen av reella varor och tjänster – men BNP skulle inte förändras ett dugg om människor istället valde att använda uppfinningen till att behålla sin befintliga levnadsstandard och istället halvera sina arbetsdagar.

Ifall heroinmissbruk leder till ökad fritid kommer det mycket riktigt orsaka en minskning av BNP. Men om ökningen av mängden fritid sker av någon anledning kommer det ha exakt samma effekt. Om vi därmed motsätter oss missbruk av detta skäl måste vi också motsätta oss vanliga semestrar, poetiskt grubblande och skogspromenader. Denna lista kan göras oändligt lång. Det är inget fel med att använda en högre välståndsnivå till att öka sin fritid. Om BNP minskar i och med detta så är det väl synd för de som vill ha högre BNP.

Avslutningsvis finns det ingen garanti för att missbruk nödvändigtvis leder till minskad ekonomisk aktivitet. Det vi vet om missbrukares beteende kommer huvudsakligen av studier av personer som på grund av drogförbud, och därmed höga drogpriser, måste ägna större delen av sin tid åt att samla ihop enorma summor pengar. De kan inte ha traditionella jobb eftersom det mesta av deras tid går åt till att mörda, stjäla och prostituera. Dessa bevis saknar därför betydelse för den här diskussionen, eftersom vi fokuserar på de personliga problemen med missbruk och inte de sociala problemen. För att studera hur missbrukare beter sig när lagen inte hindrar dem från att vara produktiva, måste vi vända oss till de få missbrukare som har turen att ha tillgång till en stabil källa av billigt heroin.

Denna grupp består huvudsakligen av läkare som kan använda sina befogenheter till att förse sig själva med ett ordentligt lager. Den begränsade mängden uppgifter som finns om denna grupp tyder på att missbrukare som befrias från heroinförbudets tvång kan leva normala och produktiva liv. Den service som de levererar håller samma standard som andra läkare. Av allt att döma kan de hänga med i den senaste utvecklingen inom sitt område, upprätthålla en lämplig relation till sina patienter och fungerar normalt i alla relevanta aspekter.


”Ärligt talat är jag mycket nöjd med kvalitén på de droger som jag numera köper från läkemedelsföretagen.”

Om heroin var lagligt skulle heroinister givetvis ha fortsatta personliga problem. Dels rädslan för ett eventuellt återförbud, och dels den relativa arbetsoförmåga som infaller just efter att drogen har tagits. Det skulle finnas en risk för överdosering, även om detta skulle minska vid en legalisering eftersom drogen kan injiceras under överinseende av en doktor. Spår av den gamla förbudsmentaliteten kan också leva kvar och leda till fördomar mot missbrukare.

Det viktigaste är dock inte att missbrukare kommer fortsätta ha narkotikarelaterade problem även vid en legalisering. Specifika aktiviteter dras nästan alltid med specifika problem; violinister är alltid rädda för att skada sina fingrar, och ballerinor får inte skada sina fötter. Heroinberoende i sig är dock inte ondskefullt. Om det legaliseras kan det omöjligen skada någon annan än brukaren. Det må finnas de som motsätter sig det och vill utbilda och avråda från det, men att förbjuda det är helt klart ett brott mot de som vill använda det.

12 kommentarer till ”Att försvara det oförsvarbara: Drogmissbrukaren

  • Beatles och Rolling Stones är ett bevis på att droger är bra när man ska vara kreativ. Effekten är dock kortvarig och man gör klokt i att sluta i tid.

    Kampen mot droger är mera en effekt av att alkoholindustrin inte vill ha in konkurerande droger. På samma sätt som att snus är förbjudet i ”frihandelssonen” EU . Trots att man kan räkna ut att man kan spara
    x antal liv om EU invånare snusar mera och röker mindre.
    Alla studier visar att alkohol är den aggressivaste drogen som finns.
    I 70% av alla mord,misshandel och våldtäckter så är gärningsmannen alkoholpåverkad, nästan ingen är påverkad av andra droger.

    http://iogt.se/wp-content/uploads/Alkoholen-d%C3%B6dar-och-v%C3%A5ldtar.pdf

    Korporativismen igen. Som vanligt är den värsta kombinationen när en mäktiga ekonomiska intressen sammarbetar med staten för att ta bort friheten för vanligt folk.

  • Förbud mot droger typ amfetamin började med lobbying från läkemedelsindustrin.

    Antalet misshandlar sjönk med 80% under den tid Sverige hade motbok. Fast då hade vi inte ”tyngre” droger på den tiden. Sista meningen var ett skämt.

    Det behöver inte finnas mäktiga ekonomiska intressen som vill ha förbud. I Sverige finns det mängder med små ”företag” som sysslar med att behandla folk mot droger. De vill inte bli av med sina jobb. Vi har bl.a. en sosse som har gjort sig rik på sådan verksamhet. Att de misslyckas i typ 95% av fallen garanterar bara att försörjningen är tryggad.

    Citat från en kriminell: ”Det elakaste vi kriminella kan göra är att inte begå ett enda brott på 5 år. Snacka om vad mycket folk som skulle bli arbetslösa då.”

    Nu säger förbudsivrarna i USA att det kommer att bli ett gigantiskt tragiskt socialt experiment när några stater avkriminalliserar användandet av marijuana. De är nog bara rädda för att de ska bli av med jobbet.

  • Citat från en kriminell: ”Det elakaste vi kriminella kan göra är att inte begå ett enda brott på 5 år. Snacka om vad mycket folk som skulle bli arbetslösa då.”

    Om jag levt om mitt liv så hadde jag gjort en PauloRoberto, dvs levt som ett värsting barn mellan 16 år och 20 år. Sedan hadde jag låtit mig fångas upp av det sociala skyddsnätet och fixat mig en gratis utbildning. Jag hadde sedan åkt runt och prisat de sociala myndigheterna för deras stöd.
    Varje gång som mina medmänniskor betalade av på studielånen hadde jag skrattat rått. Jag kunde sedan surfa igenom livet utan att arbeta.

  • Nu var du väl lite cynisk PerKQ? Ska jag tolka det som om du inte är nöjd med vad du har åstadkommit i ditt liv?

    Här får du en lista på vad de mest framgångrika entreprenörerna i världen rankar som viktiga punkter att jobba på:

    1. Be honest with all people
    2. Practice self-discipline
    3. Get along with people
    4. Find a supportive spouse/partner
    5. Work harder than your peers
    6. Love your chosen career/business
    7. Develop strong leadership qualities
    8. Be a competitor
    9. Get (and stay) organized
    10. Learn to sell your ideas/products

    Märk väl att punkt 1 förmodligen är något som socialister anser att rika inte besitter.

  • ”Det pågår intensiva diskussioner om hur ondskefullt heroinmissbruk är…”

    Jag såg en video på Youtube om missbruk. Där var det bl.a. en tjej som var heroinmissbrukare. När det var illegalt använde hon all sin tid till att skaffa pengar till missbruk och injicerade flera gånger om dagen. (Jag tror detta var i schweiz). I alla fall så fick hon nu kontrollerade injektioner och tog en spruta på morgonen och sedan fungerade hon hela dagen och skötte ett jobb. Det trodde inte jag att det kunde fungera på det sättet.

    Som sagt vad – medaljen har två sidor.

  • Nej, jag är absolut stolt av min ärliga väg igenom livet.

    Entrepenören är katalysatorn som håller hela världen igång.
    Max 1% av befolkningen har de egenskaperna 1) till 10) som behövs.

    Skillnaden mellan en entrepenör och finansman är hårfin, här är finansmannens egenskaper:

    1. Find the promising entreprenuors
    2. Practice self-discipline
    3. Get along with people
    4. Find a supportive spouse/partner
    5. Work harder than your peers
    6. Love your chosen career/business
    7. Develop strong leadership qualities
    8. Be a competitor
    9. Get (and stay) organized
    10. Learn to sell your ideas/products

    Här är egenskaperna om man jobbar i staten:

    1. Find produktive people
    2. Find improduktive people
    3. Convinse the improduktive people that the produktive people are evil.
    4 Try to maximazie the tax output from the produktive people.
    5. Try to minimize the cost of keeping the improduktive peoples votes.
    6) Keep the difference

  • Det är inte så att de 10 egenskaper jag lämnade som exempel är något man typ föds med. Det är egenskaper som man får arbeta hårt på hela tiden för att få och behålla. Det är väl just det som skiljer ut agnarna från kornen.

    Helt rätt att typ 1% av jordens befolkning besitter de kunskaperna. Det sägs att 5% av ett samhälles befolkning skiljer ut sig från mängden. Det är dem vi finner i toppen men även brottslingarna ingår i de procenten. Frånsett bovarna(ska politiker räknas in där) är det således en liten del som är de som ser till att resterande 95% överlever mer eller mindre. Och dessa personer ska det klankas på hela tiden.

    Din lista på egenskaper för statsanställd var rolig. Det skulle behövas någon som doktorerar på skillnader mellan statliga arbetsplatser och privata. Bara mobbing på arbetsplatser är stor inom statlig verksamhet och väldigt liten inom privat. Vad är anledningen till det?

    Jag känner folk som jobbat inom stat och sedan bytt till privat. En helt ny värld öppnades för dem säger de. Helt plötsligt lyssnade folk på idéer och förslag. Helt plötsligt hände det något på arbetsplatsen.

    Jag hade en gång en praktikant på ett jobb. Han var 18 år har jag för mig. Han hade varit på en skola innan som vaktmästare. Där hade han fått en lista på saker som behövde åtgärdas. De tog tre veckor att fixa dem. Personalen på skolan blev helt chockade, för de sade att det skulle ha tagit ett år för deras vanliga vaktmästare. Sådana här exempel finns nog gott om historier om.

  • Missbruk ska ses som ett försök på självmedicinering och då behöver man professionell hjälp på samma sätt som folks som missbrukar matvaror.

    Bruk är helt oproblematiskt jag är helt säker på att jag skulle kunna bruka alla populära droger utan problem. Även om jag skulle få problem med en drog så har jag valet att sluta. Jag har ingen rätt att tvinga någon annan att sluta som bara har positiv erfarenhet av bruket.

    Det lustiga är att folk verkar resonera att de första drogerna som mänskligheten tog i bruk på något magiskt sätt skulle vara mindre farliga en nyare droger.

    Alkohol är den drogen som skapar mest aggressivitet och våld. Den är därmed den farligaste drogen för medmänniskor.

    Rökning är den dödligaste drogen som finns. Det finns ingen drog som är så cancerframkallande som rökning.

    ”Cannabis smoke – unlike tobacco smoke – has not been definitively linked to cancer in humans.”

    Med det i bagaget så bör man vara ganska ödmjuk när man diskuterar förbjud på droger.

  • Det var Expressen med Bo Strömstedt (sångaren Niklas Strömstedts pappa) som chefredaktör som ändrade synen i Sverige från i princip helt neutral till att se på missbrukare med paria.

    Under sextiotalet började droger bre ut sig i Sverige men folk tänkte i mycket på det. Folk som tog droger och folk som hamnade i missbruk hade fortfarande ”normala” vänner och folk umgicks med vänner som var missbrukare. Det var inget konstigt med det.

    Under andra halvan av sextiotalet kom således Expressen på den geniala idéen att nu skulle alla missbrukare uteslutas från samhällsgemenskapen. Tidningen tror igång en lång artikelserie om missbrukare och droger. Efter den artikelserien hade vänner vänt sig mot missbrukande vänner och blev utstötta från samhällsgemenskapen. Många förlorade jobbet. De hade längre inga att vända sig till än till andra missbrukare och en ny subkultur startade.

    Många tiotals år senare ångrade Bo Strömstedt djup denna artikelserie och sade att det var det största misstaget han gjorde som journalist. Jag vet inte om den ångern delvis var ett resultat av att hans dotter blev drogmissbrukare.

  • Hehe! efter en lång sjukskrivning så fick jag gå på arbetsträning på kommunens arbetscentrum, här var det inga magsår som blödde direkt, dom som arbetade där hade bilar som var ca tio år gamla, men som såg splitter nya ut! för att dom tvättade sina bilar på arbetstid två gånger i veckan, antagligen lite för att dom var tvungna att få tiden att gå… många inom den offentliga sektorn skulle vara helt chanslösa ute på den riktiga arbetsmarknaden, skulle den offentliga sektorn minimeras så vi slapp betala den så skulle den riktiga arbetsmarknaden kunna ta det lite lugnare för samma pengar, det vore väl rättvist?

    Förlorat minst tre kompisar som överdoserat heroin, det är bara att tacka den svenska narkotikapolitiken. Bara som att ”seriösa” tidningar använder sig av ordvalet ”Knark” och ”knarkare” det är totalt förkastligt!

  • Riktigt kul att få läsa dessa på svenska, och att få dela med sig till bekanta! Att läsa och hålla sig öppen för ”Defending the Undefendable” är ett stormsteg mot intellektuell hederlighet.

    En sak dock: Om jag skulle översätta bokens titel så skulle jag nog snarare kalla den ”Till det oförsvarligas försvar”. Ligger bättre i munnen än ”Det oförsvarbaras försvar”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *