Kärt barn har många namn?

När jag läser Tomas Augustssons ”analys” i SvD Näringsliv är det uppenbart att vissa saker har flera namn. De har i alla fall två namn. I krönikan (”analys” är att gå lite väl långt) med rubriken Drastiska neddragningar närmast ren utpressning får vi läsa hur ägarna till flygbolaget SAS (som råkar vara staterna i Sverige, Norge och Danmark) idkar ”utpressning” gentemot de anställda. Det är nämligen så att om de anställda (läs: facket) inte går med på radikala omläggningar med bland annat lönesänkningar så kommer bolaget inte att gå att rädda. Den ekonomiska situationen är helt enkelt så dålig att man inte kan fortsätta som det är. Det finns alltså två val: att göra om eller inte göra alls. Så vad ägarna, som just skjutit till 11 miljarder (!) kronor (skattepengar, alltså), säger är egentligen att de anställda måste ta sparpaketen eller bli av med jobbet, säger Augustsson.

Visst är det så. Men ”utpressning”? Tja, på samma sätt som när du hungrig och går till en restaurang och de säger att ”om du inte betalar så får du ingen mat”. Trots att du är hungrig. Det är ju ”utpressning”. Eller som när facket säger ”höj våra löner annars går vi i strejk”. Precis som hänt ett otal gånger – på just SAS. Men då heter det inte ”utpressning”, utan något helt annat (och finare).

Faktum är att på just SvD finns en artikel med rubriken Facket: de kan glömma löneavdrag. Inget snack om utpressning där inte! Och ändå talar vi här om en organisation som har som enda uppgift att ställa ultimatum, att utpressa – och fått lagligt privilegium att göra så. Och bortsett ifrån att vad de säger är precis samma som i Augustssons artikel.

Företaget, däremot, förlitar sig helt och full på sin äganderätt. Som är starkt undergrävd. Av samma stat.

Visst är det lustigt hur man väljer att uttrycka sig när man ”analyserar” ekonomiska frågor.

4 kommentarer till ”Kärt barn har många namn?

  • Är det någon här som någon gång har fått hjälp av facket? Jag har inte haft behov av det, och jag känner ingen som har fått hjälp som har begärt det. Att ingen har fått hjälp har berott på dåliga kunskaper hos ombuden. I princip är nog de flesta ombud det för att ingen annan vill vara det och inte på kunskap.

    När man får hem en facktidning (många, många år sedan det hände sist), så består den av matrecept och resereportage. Är det sådant jag betalade medlemsavgift för.

    Förutom att utpressa arbetsgivare utpressar de även sina egna medlemmar.

  • Jag följde med en flickvän till Kommunal en gång. De gav faktiskt information om att hon kunde ta tjänstledigt för att studera, och tvinga sig till sommarjobb sen under ferierna (då hon kunde avbryta tjänstledigheten)! Det hade hon nytta av åtminstone första sommaren. Chefen var inte glad, men måste ju schemalägga heltid åt henne under sommarmånaderna. Sen ville de sälja hemförsäkringar, de var väldigt ivriga med det. Verkar vara deras huvudsakliga verksamhet, men de ger alltså även råd om s.k. arbetsmarknadsrätt också, vid sidan av. Och i det ämnet verkar det mycket man inte kunde ana fanns.

  • Försökte tacka nej till löneförhöjning när chefen sa att det var dags för förhandling, men det gick inte. (Jag tjatade iofs inte men jag slapp iallafall gå på lönesamtal). Märkligt att man inte får hjälpa till om man känner på det viset…trodde han skulle bli tacksam. Ville väl inte stöta sig med facket!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *