Cervenka lyfter idag fram en lösning på bank- och finanskrisen som presenterats av två IMF-ekonomer. Lösningen innebär att man genom att sluta låta banker ”skapa” pengar kan undvika både konjunkturcykler och kriser. Det låter ju bra. Riktigt bra, till och med.
Men Cervenka blandar bort korten ganska rejält. Han skriver å ena sidan om hur banker haft tillåtelse att skapa pengar i Storbritannien sedan 1666, samt hur detta privata skapande av pengar är problematiskt. Men han gör ingen skillnad på dagens digitala papperspengar och 1660-talets guldmyntfot. Och detta i en artikel där han upprepar IMF-ekonomernas ”lösning” (som bygger på Irving Fishers chicagoplan):
Grundtanken i Chicagoplanen är att helt separera bankernas roll som långivare och skapare av pengar.
Banker skulle behöva backa upp all inlåning på konton med hundra procent reserver.
Nya lån måste finansieras med befintliga besparingar.
Det skulle betyda ett slut på ett banksystem byggt på ”fraktionella reserver”, och därigenom också slutet på alla bankrusningar, där alla kunder samtidigt går till banken för att ta ut sina pengar, något som i dagens läge sänker vilken bank som helst.
Förvisso skriver Cervenka inte om guld, men det var just guld som Coinage Act of 1666 (18 Car. II. c. 5) handlade om: banker fick då ”rätten” att skapa guldmynt för handel i Storbritannien. Den privata produktionen av pengar är ju knappast något problem om man håller sig strikt till en guldmyntfot. Men den distinktionen gör inte Cervenka: han ser uppenbarligen pengar som något mystiskt som flyter omkring i ekonomin – och där huruvida pengar är guld eller papper eller ettor-och-nollor inte spelar någon roll.
Men hur skulle den privata (bank-) produktionen av guldmynt kunna skapa konjunkturcykler? Hur leder detta till ”fraktionella reserver”? Det får vi inte veta (antagligen för att frågorna har så uppenbara svar).
Att Cervenka inte har koll på vad han skriver om är tydligt. Inte bara hävdar han, förvisso i linje med rapportförfattarna, att Irving Fisher hade en klart österrikisk syn (25 år efter Mises Theorie des geldes und der Umlaufsmittel) och att den var (tydligen) unik och spektakulär – han stavar konsekvent fel på Irving Fishers namn (”Fischer”)…
Rapporten finns här.
Jag måste erkänna att jag mest är glad för att något som liknar sunda ekonomiska principer fått utrymme i en tidining såsom SvD. För mig är det inte så viktigt att detaljer är fel så länge trenden går åt rätt håll.
Chicagoplanen är väl grunden till Dennis Kucinich vansinniga NEED Act, enligt vilken sedelpressen flyttas från centralbanken till finansministeriet och staten trycker upp pengar ”i takt med den ekonomiska tillväxten och spenderar dem in i cirkulation”.
Kreditexpansionen skulle försvinna, men produktionen av high-powered money skulle öka dramatiskt.
Det har nog exakt noll med österrikisk teori att göra. De är nog lustiga de där reportrarna.
Jag måste säga att jag blev så chockad när jag läste 100% reserv valua att jag missade att läsa resten ordentilgt. Men att ge staten kommando över valutan är inte mindre galet. Artiklar som dessa kan dock vara hyfsade i skolningssyfte. Vilken annan kille ger sig i MSM in i området av fraktionell reserv valua alls.? Med lite tur ger det en eller annan person som börjar känna sig lurad och vill undersöka vad som faktiskt händer.
Jag tycker ni polemiserar obefogat hårt mot Cervenka.
”…han [Cervenka] ser uppenbarligen pengar som något mystiskt som flyter omkring i ekonomin – och där huruvida pengar är guld eller papper eller ettor-och-nollor inte spelar någon roll.”
Här gör ni rentav en halmgubbe av Cervenkas text; han har vid ett antal tillfällen kritiserat FRB och det elektroniska luftmonetära pyramidspelet etc.
Det är måhända så att Cervenka saknar detalj- och expertkunskaper i diverse ekonomiska frågor och jag uppskattar era didaktiska genomgångar när de konkret åskådliggör felaktigheter. Däremot har jag svårt att se att Cervenka skulle vara ”ohederlig” och till makten ”systemlojal”, vilket ni anklagat honom för. Cervenka är unik i gammelmedia och skriver kritiskt om saker som de flesta svenskar vet noll och ingenting om, han är på rätt väg och även om han bara har rätt till 80 % i sina resonemang så kan man tillrättavisa honom utan att kasta orättvisa invektiv på honom.
Emanuel – visst ska man vara glad att liknande frågeställningar tas upp i media! Däremot är det inte ”detaljer” som Cervenka får fel, utan han har uppenbarligen inte förstått speciellt mycket alls av det han skriver. Så artikeln är som helhet mer förvirrande än något annat. Men ändå kul och intressant – kanske t o m lovande – att man hittar liknande diskussioner i SvD.
Kaj – jag är inte medveten om huruvida Kucinich baserat något förslag på Fisher. Det intressanta i sammanhanget är den totala historielösheten. Om det verkligen är så att Fisher föreslog detta (och jag kommer att leta upp 1936-artikeln som IMF-snubbarna hänvisar till i universitetsbibliotekets kulvertar idag), så är det oerhört intressant. Inte minst som Fisher antagligen inte nämner Mises, trots att den senare var 25 år tidigare. Och trots att Mises blev ganska välkänd i ekonomiska kretsar genom sitt verk från 1912. Men detta ska tydligen inte nämnas…
Mikael – visst är det chockerande! Kanske är det så att krisen är så djup och så oförståbar ur ett mainstreamperspektiv att vi de facto står inför ett Kuhnskt paradigmskifte. I så fall kommer det att uppenbara sig att den österrikiska teorin står sig väldigt bra gentemot den matematiska empiricismen. Det jag fann intressant med IMF-rapporten är att författarna talar om konjunkturcykler som skapas av kreditexpansion som om det inte fanns någon annan teori! Det är verkligen inte ett uppenbart uttalande ur makroekonomisk synvinkel (om man inte är österrikare).
Tommy – 80% är nog att ta i, men visst hamnar han rätt i en hel del. Cervenkas största behållning är att han tar upp intressanta frågor som går alla andra förbi – och som österrikare talat om länge (sedan åtminstone 1912). Visst har han skrivit texter som verkar kritiska mot FRB, men det går inte att komma ifrån att han talar om bankers produktion av valuta som problematisk alldeles oavsett om det är papperspengar eller guldmynt.
Det är av just den anledningen som jag nämner Coinage Act of 1666, som faktiskt handlade om just guld (myntning). Cervenka har uppenbarligen inget som helst problem att tala om bankers produktion av pengar, med direkt referens till Storbritannien 1666, från vilken han direkt hoppar till FRB och kreditexpansion. Jag anser inte att det är en halmgubbe att påpeka att dessa begrepp inte kan användas tillsammans: privat myntning av guldmynt leder knappast till varken fraktionella reserver eller kreditexpansion. Snarare bibehålls 100% reserver, vilket också är vad Cervenka i slutet (via IMF-rapporten) indirekt verkar förespråka.
Den enda halmgubbe jag ser här är den som Cervenka levererar när han talar om bankers produktion av pengar i generella termer som kreditexpansiva – även när det handlar om guldmyntning!
Intressantast med artikeln är att han inte nämner guldmyntfoten.
Det är uppenbart att han är omedveten om elastiska pengar. Han för mera ett pseudo resonemang om vem som klarar av att hantera de elastiska pengar minst dåligt, staten eller banker.
Det är möjligt att han egentligen vet mera än det verkar.
Hela artikeln verkar vara en dimridå för att förbereda allmänheten att dagens system kommer kollapsa och att det var bankernas fel.
Om bara staten går in så kommer man slippa att införa hårdvaluta och kan köra vidare med elastiska pengar.
Det positiva är att han tar upp problemet skapandet av elastiska pengar.
Det är naturligvis österikisk ekonomi som ligger i botten av forskarnas arbete. De sitter och läser österikisk ekonomi på kvällarna och jobbar nu febrilt med att försöka täppa till de största hålen i skutan med namnet
”M/S Elastic Jenny” eller var det ”M/S Elastic Penny”
Per
Jag skrev om Kucinich NEED Act på mises.org för några år sedan:
http://mises.org/daily/4102
Initiativet kommer egentligen från Stephen Zarlenga och hans American Monetary Institute. Det är de som har hittat på lagen och enligt deras egen utsago tagit en hel del intryck från Chicago-planen.
På något sätt har de lyckats få Kucinich att introducera lagen i kongressen, sannolikt för att den säljs som ”anti-FED”.
Det här är farliga saker och jag vore väldigt intresserad att höra dina tankar om ämnet.
Förresten, råkar du känna en finsk ekonomiprofessor vid namn Alf Rehn? 🙂
Okej Kaj så då är inte allt som jag skriver skräp trots allt.
Jag har enbart ytliga kunskaper i ämnet men klarar ändå att av att dra ut essensen av vad andra skriver.
Självklart är att:
1) Guldmyntfoten är svårare att manipulera och att korrumpera.
2) De starkaste ekonomiska krafterna som existerar tjänar på ett system som går att korrumpera
3) De starkaste ekonomiska krafterna som existerar jobbar med mediastrategier i ämnet.
Det är viktigt att man inte börjar jaga hjärnspöken dock.
“Just because you’re paranoid doesn’t mean they aren’t after you”
― Joseph Heller, Catch-22
Jag känner enbart en professor i partikelfysik.
Ibland så stämmer media bilden
http://en.wikipedia.org/wiki/Nixon_Shock
Nixon var den mest korrumperade presidenten någonsin.
Krig medför att man kan korrumpera bra system.
Beslutet är en pandoras ask eller One way function
http://en.wikipedia.org/wiki/Trapdoor_one-way_function
A trapdoor function is a function that is easy to compute in one direction, yet believed to be difficult to compute in the opposite direction (finding its inverse) without special information, called the ”trapdoor”. Trapdoor functions are widely used in cryptography.
”The Trapdoor” för att gå från elasitska pengar tillbaka till guldstandarden är enbart en ekonomisk kollaps i stor skala.
Nu har jag verkligen spammat. Det var det sista från mig i detta ämnet.
Hej ”Österrikare”,
jag vill bara uppmärksamma er att en rad ekonomer från den österrikiska skolan stödde explicit full-reserve banking. bl. Milton Friedman och Rothbard. Anledningen är bl.a. att det skulle skapa förutsättningarna för en verklig fri och stabil marknad. Statens uppgift är att skapa förutsättningarna, eller infrastrukturen för en fungerande fri marknad. Penningskapandet är en statlig maktprivileg liksom rättsväsendet och armén. Dagens oligopol där penningmakten är i få privata händer har inget med en fri marknad att göra, utan snarare med en plutokrati med demokratiska förtecken. Att en statlig oberoende, demokratisk myndighet skapar penningmängden inflationsfritt och ränte- och skuldfritt skulle befria samhället från en enorm skuldlast och befria människan. Jag skrev om det här: http://www.fria.nu/artikel/90701
Yoshi – jag har svårt att förstå din första mening. Du menar å ena sidan att chicagoekonomen Milton ”we’re all keynesians now” Friedman var österrikare och å andra sidan att monetaristen Friedman var likaså för full-reserve banking? Det första har jag aldrig hört tidigare (och tror inte på); det andra stämmer delvis, men det var endast på slutet Friedman hade den åsikten – när han ångrade decennier av ekonomisk (ill)gärning.
Intressant så elastiska pengar ska alltså skapas av en oberoende fristånde enhet som agerar i folkets bästa.
Vad är felet med hårdvaluta?
Välstånd skapas ju av ett arbetande folk?
Vad är det för fördelar med att ett arbetande folks produktionsresultat är elastiskt?
Vem ska få de tidigaste pengarna när man börjar trycka pengar?
Vem ska få pengarna sist?
Vem kontrollerar att enheten är oberoende?
Vem kontrollerar att elasisiteten, dvs stölden av folkets produktionsreultat fördelas tillbaka till folket på ett rättvist sätt?
Vem äger din kropp? du eller någon annan?
Vem äger ditt produktionsresultat? Du eller någon annan?
Alla dessa frågor utan något bra svar?
När du har hittat bra svar på dessa frågor så kan man väl säga välkommen till Mises 🙂
”Att en statlig oberoende, demokratisk myndighet skapar penningmängden inflationsfritt och ränte- och skuldfritt skulle befria samhället från en enorm skuldlast och befria människan.”
Statlig och oberoende? Oberoende och demokratisk? Demokratisk och inflationsfri? Det är som att säga att vi borde låta utomjordingarna kontrollera penningmängden. Eller gud.
Yoshi, här är en allegori:
Du kör på en väg och kommer till en vägkorsning.
Korsningen har två skyltar:
”The road to Hell”(Elastiska pengar)
”The Road to Heaven”(Guldmyntfoten)
Du väljer ”The road to Hell.”
Färden vidare diskuterar du med dina medpassagerar hur ni ska köra
till Hell.
Person A menar att bankerna ska skapa pengar.
Person B menar att Riksbanken ska skapa pengar
Du menar att Monetativan ska skapa pengar
Man brukar säga att färden och inte målet är det viktiga, men för de personerna som har valt ”the Road to heaven” är din bils färdväg vidare inte så intressant.
Hej på er.
Till PerQ ang. Milton Friedman här en liten länk http://en.wikipedia.org/wiki/Full-reserve_banking
Till Norpan: jag förstår din cyniska inställning till den demokratiska staten, mycket är fel, men den är ändå ramen för det samhället vi lever i. Att helt enkelt avskriva möjligheten att påverka, är farligt.
Som en rad antropologer och historiska forskare har visat har staterna faktiskt betydligt bättre register av inflationsfri penningutgivning än privata utgivare. Men tänk att vi hade de senaste 300 åren ett fraktionellt reservesystem som innebär att bankerna skapar det mesta av pengarna utan att det är officiellt. Adam Smith klassiska beskrivning hur pengar uppstod har redan då varit helt fel.
Österrikarnas paradexempel för statens misslyckande i penningfrågor, den tyska hyperinflationen från 1923, är en historisk felinterpretation av fakta. Som Hjalmar Branting, dåvarande Reichsbankchef i sina memoar redovisade, tvingade de Allierade efter 1. världskriget den tyska regeringen att sälja sina andelar i Reichsbanken till utländska spekulanter/bankirer. När de väl ägde centralbanken tillåt man privata affärsbankerna att trycka egna banksedel och lovade att byta dessa med Reichsbanksedel. På så vis mångdubblades penningmängden och inflationen var ett faktum. Samtidigt spekulerade man mot Tyska Reichsmark. Det hela var först över när den tyska staten åter tog tillbaka kontrollen. Bankirerna rånande helt enkelt den tyska befolkning. Läs efter själv om du vill: http://www.imf.org/external/pubs/cat/longres.aspx?sk=26178.0
Till PerK: En guldmyntfot är fortfarande fraktionell reservebanking och ändrar inte mycket: bankerna skapar då fortfarande nästan all pengar genom kreditgivning. Utan kreditgivning blir det deflation, för mycket kan leda till inflation ( antingen varor eller asset price inflation, som idag). Guldmyntfoten har bara nackdelen att det knyter valutans värde till guldets marknadsvärde. Det öppnar alla dörrar att manipulera valutorna genom guldspekulation. Det var ett stort problem när vi i västvärlden hade en guldmyntfot. Den som kontrollerar guldet kontrollerade valutorna. Det praktiserades flitig under guldmyntfotets existens. Återinförandet av guldmyntfoten efter 1. världskriget har dessutom bidragit till 30-talets depression då den hindrade centralbankerna att höja penningmängden när bankerna inte längre lånade. Guldmyntfoten övergavs inte utan anledning, det var nämligen vägen till 30-talets ”helvete”.
Guld har inget värde i sig. Det är ju en ganska så oanvändbar metall. Det är endast dess traditionell mystiska, irrationella dragningskraft som låter oss tro att det är värdefullt. Historisk sedd har även guldpengar, där det användes, endast till en del fått sitt värde pga. dess marknadsvärde, i all regel var även dessa mynts värde bestämt genom lag och av suveränen. Därmed sagt att även guldmynt var ”Fiat” -pengar. Läs gärna lite Stephen Zarlenga eller David Graebers bok om pengarnas historia. Den ekonomiska historien avlivar effektiv en hel del ekonomiska myter 🙂
Yoshi intressanta åsikter, det är uppenbart att du är imponerad av Richard Nixon som slaktar bretton woods systemet (= guldmyntfot baserat system)
Troligen har du Richard Nixon som en poster över sängen. Han stoppade ju till slut problemerna med 1930 tals kriserna 1971.
Här är en video av din idol:
http://m.youtube.com/watch?v=sh163n1lJ4M
Gulds enda värde i ett penningsystem är att den är svår att korrumpera.
Guld har ett värde för mig. Många kvinnor är eniga i att en guldring är finare än en nickelring.
Yoshi,
du får gärna ha din demokrati med likasinnade men lämna oss andra ifred bara som inte ”vill vara med och påverka”.
Det kan mycket väl vara så att ökat samarbete med staten från samhället och diversifiering av statliga institutioner är mer skadligt för resten av samhället som du menar de senaste 300 åren visat för just pengar. Oavsett sättet för centralplanering och val av medel för penningsystemet så är det skadligt, guldmyntfot inkluderat.
Guld kanske inte har ett värde för dig och du är ju fri att kassera allt värdelöst skräp du stöter på, vad är problemet?
Vidare så vågar jag påstå att om inte tyska riksbanken hade existerat så hade inte problemet med hyperinflation existerat där 🙂
Synd att ni inte svarar med rationella argument utan med polemik. Då blir en fruktbar diskussion ganska meningslös. Tack för mig.
”Som en rad antropologer och historiska forskare har visat har staterna faktiskt betydligt bättre register av inflationsfri penningutgivning än privata utgivare.”
Eller hur? Det där är ju bara nonsens. Privata utgivare har ingen möjlighet att skapa inflation utan att ha ett våldsmonopol bakom sig. Om en privat utgivare skapar mer pengar än de har täckning för (täckningen kan vara t.ex guld eller silver eller vad det nu må vara som folk anser vara värt något) så begår de bedrägeri och falskmynteri och folk kan med rätta ställa dem mot väggen. Det kan aldrig vara långlivat och den eventuella kortvariga inflation som uppstår ersätts snabbt av förluster för dem som litade på utgivaren.
Inte så med stater. Vägrar man acceptera statens falskmynteri så hamnar man i fängelse.
Att hänvisa till ”en rad antropologer och historiska forskare” utan att nämna en enda är ohederligt.
http://www.paecon.net/PAEReview/issue57/PeetzGenreith57.pdf
Var inte bitter yoshi även banksektorn har nixon som poster över sängen.
Yoshi, vad är det för fel på polemik som för övrigt inte utesluter rationella argument 🙂
Av vad jag har förstått blev 30-tals-depressionen långlivad tack vare att man inte ville ta bort kostnader hos staten utan i stället tryckte pengar för att täcka dem.
Även banksektorn i England och USA har nixon som poster över sängen.
http://seekingalpha.com/article/187868-the-state-of-british-banking
http://commons.wikimedia.org/wiki/File:USA_bank_assets_and_GDP.png
Yoshi, nej guld har inget inneboende värde i sig eftersom värde är subjektivt. Däremot har folk värderat det, och då marknaden har fått ”välja” har den valt guld eller silver, av en mängd olika orsaker. Dock är det felaktigt att säga att vi propagerar för en guldmyntfot. Snarare är det som vi propagerar för ”marknadspengar”, dvs. pengar som marknadsaktörerna själva väljer. Det är dock sannolikt att detta skulle bli guld och/eller silver, dock långt ifrån självklart.
Vidare är din tro att en stat kan ”skapa” pengar oberoende, inflations-, ränte-, och skuldfritt rörande naiv. Det kanske skulle vara en bra idé om du öppnade en ekonomibok istället, exempelvis What has Government Done to our Money, The Mystery of Banking eller de monumentala Money, Bank Credit and Economic Cycles och The Theory of Money and Credit.
Pengar är bara en transaktionsenhet som underlättar handel.
Alla borde egentligen vara eniga att det är trevligt med en transaktionsenhet som svår att mixtra eller korrumpera. När fiatvalutorna till slut når vägens ände, vilket de alltid gör, så tar andra enheter över.
Det kan vara allt som man blir eniga om kameler, guld eller diamanter.
Kameler har en del intressanta fördelar och nackdelar.
Per ;D