Lögnen om offentliga nedskärningar

Att de europeiska regeringarna skär så det står härliga till i budgeten är något som trummas ut nästan enhetligt av såväl den politiska makten som media och allehanda statsförespråkande ”ekonomer”. Det verkar nästan som att man kommit överens på förhand att man ska tala om USA som ett land som förvisso inte skär, men som Läs mer om Lögnen om offentliga nedskärningar[…]

Och så vänder det igen…

Knappt trummar medierna ut att ”recessionen” (ni vet, den ”värsta sedan Depressionen”) är över förrän de talar om risken för ”dubbeldippar” och sedan att ”alla signaler pekar åt fel håll” och vi riskerar recession igen. Inte konstigt att folk undrar vad fasen som pågår och om nationalekonomer verkligen har något vettigt att säga. Hur kan Läs mer om Och så vänder det igen…[…]

Swedencare

Satt nyligen i ett samtal med en pakistansk amerikan. Han ställde många frågor om Sverige, ett land som han var märkbart imponerad av. Efter en stund berättade jag att här har vi haft obamacare i femtio år, och att det med tiden har blivit väldigt mycket obamacare. På många områden i samhället dessutom. Jag märkte Läs mer om Swedencare[…]

Per Lindvall blottar sin kunskap

Dessvärre är det inte så mycket vi får se. Och det stämmer ju väl överens med Lindvalls okritiska och okunniga hantering av ekonomiska frågeställningar tidigare. Det mesta är en massa pseudo-keynesianism som inte har någon grund i forskningen. Visst, den kritiken är kanske felriktad, för vi har ju så många gånger på den här bloggen visat att just forskning och vetenskap är det som minst bekymrar ekonomi- och näringslivsjournalisterna. Floskler och politiska slogans är så mycket roligare att skriva om, uppenbarligen.

Givetvis upprepar Lindvall den gamla dumheten att sparande är bra för en individ och dåligt för ett samhälle (dvs om alla gör det). Precis som vi ska förmås tro att om en individ får dålig ekonomi så måste han/hon spara, men om en stat får dålig ekonomi så gäller precis omvänd logik. Det är ju förstås trams och som bäst ett påhitt för att skapa jobb åt makroekonomer som går politikers ärenden.

Lindvall lutar sig helt och hållet på Keynes (och nämner denne vid namn, liksom sparparadoxen), vilket knappast kommer som någon överraskning. Det som är lite överraskande är dock det okritiska sväljandet av alla keynesianska dumheter. För keynesianismen var stendöd efter 1970-talets ”stagflation” när verkligheten var precis vad den absolut inte kunde vara enligt keynesianerna. Visserligen har det återkommit keynesianer i olika skepnader genom årets lopp, som den hydra det är, senast i form av Paul Krugmans bloggkrönikor (notera att Krugman inte publicerar forskning om detta) och dennes ihärdiga krav på skulder och inflation.

Så här skriver Lindvall (eller om det var Keynes):

För den enes sparande måste motsvaras av någon annan aktörs reala investering eller konsumtion för att inte den samlade ekonomiska aktiviteten ska sjunka. Om en aktör sparar så har det ingen effekt på dennes inkomst, men om alla spenderar mindre så kommer allas inkomster att sjunka. Sparandet leder till att det faktiska sparandet minskar. […]

Cervenka om djävulens förbund

Knappt hinner man skriva att Cervenka återigen kommit helt snett (trots att han ibland är klockren), förrän han publicerar ytterligare en kommentar – som är så nära klockren man kan hoppas på. Den här gången diskuterar han vad Der Spiegel kallat ”djävulens förbund” mellan banker och stater, det Cervenka själv kallar ”maffia”. Ja, maffia. Det Läs mer om Cervenka om djävulens förbund[…]

Wolodarski propagerar strängteori

I helgen bidrog vår vän Wolodarski med ytterligare förvirring kring den permanenta finanskrisen. Det skulle behövas en heltidstjänst på mises.se för att hålla rent efter kvalitetsjournalistikens ymniga utsläpp. Det visar sig att den svenska tigerekonomin under Borgs ledning mest var en papperstiger. Vem hade kunnat tro det? Våren 2011 östes lovord över Sverige. Finanskrisen tycktes Läs mer om Wolodarski propagerar strängteori[…]

Prickskytte är inget för Cervenka

Det är tur för Andreas Cervenka att han allt som oftast använder hagelbössan i sin jakt på ekonomiska problem, för då träffar han ju alltid något. Så är också fallet med den senaste ”analysen” på SvD Näringsliv: Var är tråkbanken? I denna får vi veta allt möjigt om allt möjligt, men samtidigt egentligen ganska lite om det mesta som är värt att förstå. Kanske blir det så när man inte har en aning om vad man skriver, kanske för att man inte har en ekonomisk teori som guide i djungeln av osammanhängande data.

I artikeln slängs all möjligt vår väg för att visa – eller i alla fall mellan raderna skriva oss på näsan – att något är fel och att det måste fixas. Visst är något fel. Men det är inte alls det som Cervenka tror.

Bortsett ifrån de tröttsamma dumsocialistiska slängarna som är Cervenkas kollegors signum – ”de stora avregleringarna under 80- och 90-talen” – så får vi veta att:

när privata bankkrediter överstiger 90 procent av BNP tycks finanssektorn bli tärande istället för närande. I Sverige var motsvarande siffra 143 procent år 2011 enligt Världsbanken

Jo, så är det kanske. Det verkar i alla fall finnas något samband mellan siffrorna. Men var är förklaringen? Nej, det kommer faktiskt ingen. För Cervenka anser sig nog inte behöva leverera en. Att BNP är ett mycket omtvistat begrepp – som dessutom i stora delar inkluderar produktion som inte är av marknaden värderad och därför endast påhitt – är något som man inte nämner i media. Det är bättre att låtsas att det är en objektiv siffra på någon slags rikedom.

Att privata bankkrediter överstiger 90 procent är visst heller inte någonting som vi bör förvånas över. För den frågan kommer inte ens upp i Cervenkas ”analys” som baseras nästan helt på det i media så gångbara (och allmängiltiga) argumentet guilt-by-association. Men låt oss se närmare på denna siffra, fast med vägledning av ekonomiskt kunnande istället för journalistiskt dravel. […]

Skolverkets direktiv för adventsfirande

När vi närmar oss advent så låter Skolverkets generaldirektör idag i radio meddela att enligt skollagen får undervisningen inte innefatta trosbekännande inslag i och med att det råder skolplikt, och barn inte ska tvingas på en livsåskådning av skolan. Varför detta inte gäller tron på den demokratiska socialistiska välfärdsstaten förtäljer inte historien. Att det på Läs mer om Skolverkets direktiv för adventsfirande[…]

Att försvara det oförsvarbara: Den korrupta snuten

Ett förbud mot narkotikahandel leder till att priset på droger stiger, vilket gör det svårt för missbrukare att få tag i dem. Till följd av detta måste de därför begå fler och fler brott för att få ihop de pengar som krävs. Genom att förbjuda försäljning av narkotika utsätts allmänheten för en brottsrisk. Att upprätthålla detta förbud, vilket Serpico gör, är att betrakta lagen som viktigare än att skydda medborgarna.

Nej, därför uppstår inte bobubblor

Ekonomiforskare från Wien?

Andreas Cervenka skriver en förvirrad artikel (blogginlägg?) på SvD Näringsliv med den missvisande titeln ”Därför uppstår bobubblor”. Vi får lära oss att det handlar om ”psykologi” – och den ekonomiska synvillan som uppstår när pengar är mindre värda i framtiden än de är nu (dvs prisinflation).

Cervenka brukar vara ganska bra på att hitta infallsvinklar som annars är helt frånvarande i media, men som ofta förklarar mer av problematiken än de keynesianska slogans som så många så gärna slänger sig med. Men i det här inlägget är han bara förfärligt bortkollrad. Inte nog med att han hänvisar till medicinmän, spöken och metafysik (eller, som vissa kallar det, djuriska andar), hela blogginlägget är egentligen bara en annons för en artikel som enligt Cervenka är ”mycket intressant”.

Denna artikel handlar – givetvis – om mer psykologi. Författarna, en doktorand och en professor från Wien, sysslar med den ack så moderna hypen ”ekonomiska experiment”, genom vilka man anser sig kunna hitta hur marknaden verkligen fungerar genom att låta människor (forskningssubjekten) agera i olika artificiella situationer. I detta fall har man hittat spännande (bah!) bevis (dubbel-bah!) för hur människor psykologiskt värderar fastighetsinvesteringar:

To measure the effect of nominal gains vs. losses on perceptions, we present subjects with hypothetical housing transactions involving the purchase and subsequent sale of a house, and ask them to evaluate the advantageousness of these transactions.

Varför någon över huvud taget skulle anse detta larv applicerbart på marknaden där aktörer investerar sina egna pengar och riskerar förluster är för mig obegripligt. Men det verkar väl ”fräckt” och ”häftigt” och därmed imponerar det på den som inte är särdeles vetenskapligt skolad. Och för den som vardagligen läser Aftonbladet framstår det säkert som vetenskapligt; det är ju trots allt ”forskare” som står bakom larvet.

Men se på slutsatserna i denna artikel. Dessa är helt uppåt väggarna och det hela låter så historielöst, ogrundat och falskt att i alla fall jag sliter mitt hår och vill försvinna för en stund: […]