Häxjakt mot H&M och det man inte ser

Som ett brev på posten efter Henrik Kostets artikel om H&M och socialt ansvar har en ny mediastorm riktats mot den svenska klädjätten. Åtalspunkt: H&M:s leverantörer erbjuder sina arbetare usla löner under hårda arbetsförhållanden. Resonemanget tycks gå enligt följande: Premiss 1, Om H&M anlitar leverantörer som betalar ut dåliga löner är man ansvarigt för arbetarnas fattigdom. Premiss 2, H&M anlitar leverantörer som betalar ut dåliga löner. Slutsats: H&M är ansvarigt för arbetarnas fattigdom.

Jag är rädd att mänsklig medkänsla ibland förvandlar blotta korrelationer till skenbara orsakssamband. Korrelationen är det vi ser medan orsakssambandet är betydligt svårare att se, även om det går om man anstränger sig. Kambodja är inte fattigt för att H&M betalar dåligt för landets export, utan H&M betalar dåligt för att Kambodjas konkurrenskraft är låg. Om premiss 1 i argumentet ovan hade den varit sann så hade den gällt för alla. Alla företagare skulle då vara kriminella såvida de inte omgående höjde knegarnas löner till oändligheten. Arbetarna ”kunde ju varit rika, om bara företagarna hade höjt deras löner”.

Är det önskvärt att många människor i världen lever på en inkomst som jämnt och nätt räcker till livets nödtorft? Nej, fattigdom är inte önskvärt. Men det är orimligt och barnsligt att mäta bedöma människors förhållanden med utopins måttstock. Fattigdom är utgångstillståndet för människan. Det vore fantastiskt om det inte krävdes kunskap och kapital innan tredje världens folk kan åtnjuta en dräglig levnadsstandard. Men det gör det. Skänk en tanke åt de fattiga arbetarna i Kambodja, men gläds samtidigt åt att forna rövarstater i Sydostasien delvis håller på att öppna upp sina ekonomier gentemot omvärlden så att företag kan börja investera där.

De journalister som gjorde reportaget för TV4 ”Kalla fakta” har aldrig ställt frågan varför sömmerskorna i Kambodja fortsätter att arbeta för H&M:s leverantörer, trots att lönen är så låg – alternativt har de gjort det, men bortsett från svaret. Svaret är att det bortvalda alternativet är så mycket värre än det valda. Att de fattiga sömmerskorna nätt och jämnt lyckas överleva är det man ser. Att samma människor kanske inte ens hade varit vid liv om det inte vore för H&M är det man inte ser.

Arbetarnas välgörare vill trycka på för högre minimilöner. Den ekonomiska vetenskapen är solklar på vad resultatet av minimilöner är: arbetslöshet och utebliven produktion. Regleringar och krav på löner över jämviktsnivån för lågproduktivt arbete innebär en samhällsekonomisk förlust och gör inte situationen bättre för de kambodjanska arbetarna, utan sämre. För om det blir brottsligt att anställa till den lön som motsvarar arbetsproduktiviteten så blir det inga anställningar. Varför förespråkar beivrarna av minimilöner inte riktigt dramatiska höjningar av minimilönen, utan bara att den skall höjas till en ”dräglig” nivå? Om det verkligen fungerade att höja lönerna genom lagar eller riktlinjer vore det väl omänskligt att inte höja dem så kraftigt att sömmerskorna på en gång blev rika och förmögna? Fast då skulle sambandet mellan artificiella lönenivåer och arbetslöshet bli alldeles för uppenbar.

Om det fanns en trollformel som i en handvändning reste alla kambodjanska sömmerskor ur fattigdom så hade den för länge sedan uttalats. H&M:s VD Karl-Johan Persson kan inte höja kambodjanernas löner, även om han ville det. Precis som han själv uttrycker det är det utvecklingsländernas konkurrenskraft som är pudelns kärna. Det enda företagare kan göra är att försöka generera avkastning på sitt kapital så att så mycket som möjligt kan återinvesteras i produktionen. Politiker kan underlätta denna utveckling, i den mån avskaffandet av tullar, handelshinder och andra barriärer leder till produktivitetshöjningar. På kort sikt är H&M:s kunder de enda som kan höja de kambodjanska sömmerskornas löner. Efter reportaget var det många som ropade rakt ut på Facebook och Twitter att de aldrig skulle handla H&M:s lågpriskläder igen. Sådant brukar i och förr sig vara betydligt lättare att uttrycka med ord i cyberrymden än med plånboken. Men för all del: upp till bevis. Betala mer för kläderna och visa solidaritet med låglönearbetarna. När H&M:s marginaler ökar kan de bjuda upp sina inköpspriser, varpå leverantörer kommer att återinvestera mer i fabriker, maskiner och system som höjer produktiviteten och därmed jämviktslönerna.

Det är sannerligen inte alltid lätt att titta bortom den verklighet ögat kan se och även granska de scenarion som kunde ha varit eller det man inte ser. Men om man ändå gör det förstår man att Karl-Johan Persson har helt rätt när han säger att att läget i Sydostasien hade varit värre om H&M inte varit där, inte bättre.

11 kommentarer till ”Häxjakt mot H&M och det man inte ser

  • ”H&M:s VD Karl-Johan Persson kan inte höja kambodjanernas löner, även om han ville det.”

    jag har inte mycket koll på hur organisationen fungerar, men hur menar du där? är det så att i H&Ms fall har inte VDn någon makt över vilka löner underleverantören betalar ut till sina arbetare?

    För man kan väl ändå tycka att ett stort företag skulle vilja att deras anställda hade det så bra som möjligt. Därför kan man tycka det är dåligt att dom inte utför den altruistiska handlingen att ge arbetarna lite extra om de nu skulle ha ett bra år och gå med vinst. Istället för att all vinst går till ägarna. Så klart är det inget man kan kräva av dom, men jag kan ändå hålla med om att det kan se lite fult ut att ägarna utan att tänka lägger undan vinsten åt sig själva istället för att hjälpa arbetarna (ännu mer än vad de redan gör kan väl tilläggas)…

  • @Viktor,

    Jag kanske uttryckte mig lite otydligt. Poängen var att lönerna i längden inte avgörs av direktörers godtycke, utan av arbetets marginalnytta. Om lönerna konsekvent sätts över den naturliga nivån så kommer H&M i slutändan att bli utkonkurrerade av andra företag som anlitar billigare arbetskraft, varpå H&M tvingas sluta köpa in från Kambodja. Om lönerna istället systematiskt sätts under jämviktsnivå så kommer det finnas incitament för andra spelare att kontraktera H&M:s underleverantörer genom att bjuda upp inköpspriserna, varpå lönerna stiger.

    Visst, Karl-Johan Persson kan säkert beordra sina inköpare att dubbla H&M:s inköpskostnader för samma varor, men det skulle till sist innebära H&M undergång, såvida inte kunderna är beredda att stå för notan. Det är givetvis fritt fram för vem som helst att bedriva välgörenhet, men inte med sina aktieägares pengar.

  • Sedan får man tänka på att Kambodja (och liknande fattiga länder) brukar vara ofria på många sätt med dåligt skydd för fattigas äganderätt och extremt hög korruption. Dessutom är matpriserna höga (30% av fattigas inkomst enl. wikpedia) pga. låg produktivitet i jordbruket (primitiva metoder), matbrist är tydligen vanligt. Detta innebär såklart miserabla reallöner. Att säga att H&M är ansvariga för detta är absurt.

  • ”Premiss 1, Om H&M anlitar leverantörer som betalar ut dåliga löner är man ansvarigt för arbetarnas fattigdom. Premiss 2, H&M anlitar leverantörer som betalar ut dåliga löner. Slutsats: H&M är ansvarigt för arbetarnas fattigdom.”

    Går det inte lika bra med:

    Premiss 1, Om konsument handlar hos H&M som anlitar leverantörer som betalar ut dåliga löner är konsument ansvarigt för arbetarnas fattigdom. Premiss2, konsument handlar hos H&M som anlitar leverantörer som betalar ut dåliga löner. Slutsats: Konsument är ansvarigt för arbetarnas fattigdom.

    Marknader uppstår när det finns ett behov. Det finns ett behov av billiga kläder och därtill konsumenter som inte bryr sig om varans tillkomst. H&M tillfredsställer detta behov.

    Det finns säkert tusentals konsumenter i Sverige som inte handlar på H&M på grund av att de bryr sig om varans tillkomst. Resten bryr sig förmodligen inte utan skulle säkert bara knorra om priset höjdes och sluta handla hos H&M. Det skulle leda till premiss 3: Konsument som inte handlar hos H&M gör att H&M inte kan anlita företag i Kambodja som inte kan anställa billig arbetskraft som då får svälta i stället. Slutsats: konsument som inte handlar hos H&M är ansvarig för svält i Kambodja.

    Låt säga att H&M kräver högre löner och betalar extra för det. Säg sedan att H&M inte är nöjda med varan och säger upp kontraktet. Företaget har då så höga kostnader att de inte kan konkurrera om kontrakt längre. Företaget får slå igen och alla blir arbetslösa.

    De vinster vi talar om oftast små belopp om de delas på varje producerad var. Om vinsterna skulle vara mindre till aktieägarna och i stället läggas på lön skulle det för en svenska arbetare betyda typ 100 kr mer i månaden. I princip ingen betydelse för den anställde.

    Men visst är det stötande om t.ex. fabriksägaren i Kambodja vältrar sig i lyx medan arbetarna knappt får ekonomin att gå runt. Dock ser jag det näst intill ofrånkomligt om vi överhuvud taget ska ha privata arbetsplatser. En ekonomi baserad på offentlig verksam vet vi att den inte fungerar.

    Om fackföreningar vet hur företag ska drivas och vilka löner som ska betalas ut, hur kommer det sig då att det inte kryllar av fackföreningsstyrda företag? Svar. De klarar helt enkelt inte av det.

    När socialdemokraten Ylva Johansson fick lämna riksdagen en gång i tiden (då var hon vänsterpartist) fick hon jobb som VD på ett företag som facket startade. Några år senare hade företaget spenderar 100 miljoner kronor av medlemmarnas pengar samtidigt som företaget hade haft inkomster på cirka 5 miljoner kronor. Kommentar till det är överflödigt.

    Oftast ser folk inte ekonomiska orsakssamband. Det är dock inte något vi kan klandra dem för. Däremot ses inte ens dessa samband av politikerna eller de statstjänstemän som föreslår och driver igenom okloka beslut.

    En orsak är att när man gör en vara eller tjänst dyrare för fattiga i omtanke att de fattiga inte ska utnyttja eller köpa en vara eller tjänst avstår den fattige inte från varan eller tjänsten utan tvingas i stället betala mer och blir därmed ännu fattigare.

    Eller. Om man t.ex. förbjuder en vara eller en tjänst för vissa fattiga så tvingas de i stället utnyttja en tjänst eller vara som inte är förbjuden men i stället ännu dyrare.

    Ta bara Obama-care. Nu får försäkringsbolagen inte neka någon på grund av kundens tidigare historia. Det medför högre försäkringspremier, vilket gör att många inte har råd. Eller så tar många försäkringsbolag bort vissa typer av försäkringar, vilket har lett till att många blivit av med sina försäkringar och i stället har tvingats att betala dyrare försäkringar i andra försäkringsbolag.

    Ingen i USA tycks se sambandet mellan att folk i USA blir fattigare i takt med att den offentliga verksamheten byggs ut. I stället skriker folk på åtgärder mot fattigdom och åtgärder sätts in och fattigdomen ökar.

  • ”… Oftast ser folk inte ekonomiska orsakssamband…”
    Det är inte enbart direkt kausala och linjära orsakssamband, som folk inte ser, utan kanske ännu viktigare är… att det är en ständigt återkommande ”rundgång” i de ekonomiska systemen. Ena månadens arbetsinkomster, skall räcka till nästa månads försörjningsutgifter, osv. månand för månad för månad. Ökar arbetslönerna enbart för viss nödvändig basproduktion, så leder ökade priser till ökade försörjningskostnader även för alla dem som inte fått ökade löner.

    Citat, fysikprofessor Bodil Jönssom: ”… Jag känner inget av människa byggt system som fungerar utan återkoppling. Samhällsutvecklingen är förbluffande lite inriktad på att skapa återkopplingssystem…”

    Det tragiska är att inte alla lärt sig hur återkopplingen fungerar i det ekonomiska systemet. Adam Smith konstaterade ” med den osynliga handen” att på den fria marknaden, så är det ekonomiska systemet helt självreglerande – med en viss fördröjning. Det är alltså därmed ett adaptivt reglerat system. I en politiskt styrd ekonomi – som här i Sverige – där de allra flesta har långsiktigt avtalade månadsinkomster, och då saknar ”extrainkomster” (och extrautgifter) mitt i månaden. Därmed störs självregleringen så att fördröjningen ökar till den grad, så att den tom omvandlas till katastrorala ”konjunkturbubblor” – enligt min för närvarande bestämda åsikt. Även styrningen med skatter och avgifter och moms på arbetsinkomster och konsumtion är sannolikt katastrofala störningar av den adaptiva funktionen.

  • ”Premiss 1, Om konsument handlar hos H&M som anlitar leverantörer som betalar ut dåliga löner är konsument ansvarigt för arbetarnas fattigdom. Premiss2, konsument handlar hos H&M som anlitar leverantörer som betalar ut dåliga löner. Slutsats: Konsument är ansvarigt för arbetarnas fattigdom.”

    Kan man inte säga att de konsumenter som inte köper av H&M är mest ansvarig för arbetarnas fattigdom.

    Konsumenterna till H&M har trots allt bidragit till att lindra arbetarnas fattigdom genom att uppskatta deras hantverk och köpa dras produkter.

  • Skulle älska att vara vänster. Lösningen för att skapa oändligt välstånd är så nära och enkel. Höj minimilönerna till 1000 kr/timme. Sätt ett pristak så att ingen vara får kosta mer än en krona. Helt plötsligt kan vi dricka lemonad ur havet och rida på lejon!

    • BJ,

      Vet inte om du är medveten om det men Charles Fourier har uttryckt sig på följande sätt om den Utopiska socialistiska framtiden, från Wikipedia:
      ”He is also known for certain Utopian pronouncements, such as that the seas would lose their salinity and turn to lemonade, and a coincidental view of climate change, that the North Pole would be milder than the Mediterranean in a future phase of Perfect Harmony.”

      Som Mises skrev om honom, ”Charles Fourier [1772–1837], a Frenchman who was without doubt a lunatic. (Fourier was called the ’fou [fool] du Palais-Royal’)”

  • Joakim: Jo jag är medveten om det. Samt att Kautsky (om jag inte minns fel) trodde att avskaffande av privat ägande skulle göra oss odödliga. Ibland skrattar man åt detta men å andra sidan är dessa påståenden inte särskilt långt ifrån socialisternas tankar om att minimilöner och hyresregleringar skulle skapa välstånd. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *