Om ”problemet” med jordens överbefolkning

Lars A. Boisen och Karl-Erik Norrman skriver på SvD Brännpunkt 22/10 om en pågående befolkningsexplosion och jordens påstådda överbefolkning. Det är ett tema som diskuterats sedan åtminstone Thomas Robert Malthus dagar och som är ständigt återkommande, inte minst i miljö- och djurrättskretsar. Men problemet är att det nästan alltid, liksom hos Boisen och Norrman, bygger på en helt felaktig syn på världen och våra gemensamma resurser.

Förvisso gömmer författarna sin oförståelse bakom en mängd känslomässiga orosmoln, men det framgår ändå med stor tydlighet att de har en gammaldags och helt felaktig syn på produktion och ekonomi. Utgångspunkten är ett slags nollsummespel där tillgångar måste omfördelas och alltid riskerar att ta slut. Men precis som i ”peak oil”-debatten är utgångspunkterna helt felaktiga: det finns inget linjärt samband mellan konsumtion och resurstillgång med hjälp av vilket man kan extrapolera in i framtiden. En förändring i konsumtion eller produktion påverkar marknadspriset, till vilket människor anpassar sitt beteende.

Det är därför bildade människor har den syn som Boisen och Norrman kallar ”så naivt att det gränsar till det tillåtna”, men som de själva inte vill förstå utan hellre avfärdar. När oljetillgången ser ut att minska går priset upp. Detta får till följd att efterfrågan minskar samtidigt som det blir kostnadseffektivt att utvinna resurser på nya sätt och ta fram gångbara alternativ.

Lägg till denna ”automatiska” anpassning de enorma produktivitetsökningar som arbetsdelning för med sig genom specialisering och automatisering. Malthus uppmärksammade inte den enorma skaparkraft och uppfinningsrikedom som kommer oss alla till gagn genom entreprenörskap och handel – och av den anledningen målade han upp en bister framtid. Men faktum är att dagens befolkning vida överstiger den svältgräns Malthus förutsåg.

Boisen och Norrman begår samma misstag. Den ekonomiska ignorans de uppvisar är långt mycket farligare än de riskbilder de målar upp. Om vi baserar tvingande lagstiftning på en sådan felaktig verklighetssyn så skapar vi problemen snarare än löser dem; det blir en självuppfyllande profetia som endast leder till enormt mänskligt lidande.

Det enda jag kan hålla med författarna om är att det ”krävs enorma utbildningsinsatser”. Men detta endast för att den ekonomiska ignoransen är så utbredd, vilken Boisen och Norrmans artikel dessvärre bidrar till.  I sin iver att rädda världen borde de börja där de kan göra verklig skillnad: att själva bli en del av lösningen snarare än problemet.

2 kommentarer till ”Om ”problemet” med jordens överbefolkning

  • Jag märker lite förvirring med peakoil debattens natur, Utgångspunkten handlar inte om ekonomiska frågor relaterad till konsumtion som Per påstår, utan om geologiska möjligheter. Ojepriserna är lika manipulerade som fiatvalutornas värde, och bubblan som här skapats genom att utvinna oljan för snabbt är minst lika allvarligt.
    Åt andra hållet tycker jag synd också att det är fixare som tyvärr dominerar bland peakoilare ungefär på samma sätt som Zeitgeist kan vara mer populär än Mises. Ändå tycker jag inte att det är smart att förneka det självklara när man kan bidra med lite sunt förnuft.

    Priserna kan inte styra en marknad som oljans där vinst är inte målet utan statlig finansiering och politiska strategier. Alldeles för billig olja har bidragit till monstruösa malinvesteringar i så viktiga sektorer som transport, jordbruk, infrastruktur, boende etc.
    Frihet är självklart det viktigaste faktorn för en hoppfull framtid. Det är synd att detta hörs så sällan i peakoil debatten när det är något så intressant.

    Varan som mest liknar oljan från en ekonomisk är antagligen fisken. Båda saknar ägare så länge som håller sig där nere. Peak oil liknar mera överfiske än en självreglerad fri marknad. Företagen brukar säga att de äger olja men det handlar ofta om licenser för att utvinna den och de delas självklart av byråkrater. Teknologin bidrar till att problemet blir allvarligare snarare än lösa det.
    Oljans största bidrag till människan är energi, och energi kan bara ersättas med energi.

    Jag saknar en bra analys av peak oil från en österrikisk perspektiv.

    Hälsningar Peio

  • Peio,

    Jag tror att du fokuserar för mycket på mitt peak-oil-exempel i artikeln; det jag kritiserar handlar inte så mycket om geologi, utan om värden som skapas genom produktion. Huruvida dessa använder mycket eller lite av specifika råvaror är egentligen egalt. Och kvantiteten som nyttjas beror i sin tur på tillgång och efterfrågan.

    Det är sant som du skriver att olja inte handlas på en fri marknad. Å andra sidan – vilken produkt handlas på en fri marknad? Så vitt jag vet finns inte en enda produkt eller tjänst som de facto handlas till dess marknadspris. Men detta innebär inte att marknadsmekanismerna är irrelevanta eller utan påverkan. Det är snarare så att man inte kan agera utan att vara underställd ekonomisk lag – och detta gäller oavsett hur reglerad marknaden är. Så ett ekonomiskt resonemang kan alltid sprida ljus över frågeställning som är till synes höljd i mörker.

    Artikeln är en kritik till den uppsjö domedagsprofetior som Boisen och Norrman använder i ren skrämselpropaganda. Med enkelt ekonomiskt resonemang slår man omedelbart hål på deras uppblåsta ballong av dumheter. Det var endast den poängen jag ville göra med artikeln – och jag tror att poängen framgår relativt klart. Men givetvis går det att göra ännu tydligare och ännu bättre.

    Vad gäller österrikisk analys av peak oil så tror jag att denna delvis saknas av två anledningar. Den ena är att peak oil i väldigt stor utsträckning är ett politiskt argument, vilket gör att ”motargument” av austro-libertarians ofta blir libertarianska snarare än ekonomiska (vilket är synd). Den andra är att din frågeställning är snedvridande och skiftar frågan från ekonomi till geologi och antaganden som är direkt antiekonomiska. Som exempel på det senare är det du skriver om att ”Oljans största bidrag till människan är energi, och energi kan bara ersättas med energi”. Detta är sant endast om vi håller samtlig produktion och teknik stabil (ceteris paribus), men det är inte så ekonomin fungerar: i den utsträckning olja är subventionerad sker idag överkonsumtion, vilket gör att en fri marknad skulle nyttja alternativa bränslen och mer energisnåla produktionsprocesser. Ett ekonomiskt resonemang handlar om hushållandet med begränsade resurser och priset följer direkt av detta och efterfrågan. Därav mitt exempel i artikeln.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *