En stenkorkad recension

Ann-Charlott Altstadt, på Aftonbladet, recenserar Sara Granérs ”All I want for Christmas is planekonomi”.

Ann-Charlott Altstadt börjar med att skriva,

All I want för christmas is planekonomi är en sådan briljant formulering.
[…]
Ta ovanstående mening och märk hur hon bryter av julens konsumtionshysteri med en helt igenom förbjuden politisk tanke, en längtan efter att ekonomin ska regleras, vilket paradoxalt nog kommer att bli spiken i kistan på köpfesten.

Ja, jag borde slutat läsa redan här, men eftersom jag tydligen gillar att plåga mig själv fortsätter jag så klart att läsa.

Men innan vi går vidare måste vi dissekera den sanslösa idiotin i ovanstående citat. Altstadt menar att formuleringen är ”briljant” eftersom den kontrasterar julens konsumtionshysteri med det faktum att under en planekonomi är det slut med konsumtion?

Och detta anser hon är bra!? Herrejösses…

Hon är ju iaf. ärlig nog att erkänna att det kommer finnas betydligt färre och sämre varor i en planekonomi, även om jag tvivlar på att hon förstår implikationerna av det. Vi kan gå tillbaka till mina två tidigare inlägg om RyanAir (här och här), där jag undrade om det kanske var så att socialister, då de pratar om jämlikhet, i själva verket inte alls pratar om att folk ska ha lika mycket, utan snarare att alla ska ha lika lite. De vill rasera istället för att bygga upp. De vill ha en allmänutbredd fattigdom. Helst av allt vill de väl ha hela den industriella revolutionen ogjord.

För att gå vidare, mellan det inledande stycket och det avslutande stycket är det smått förvirrat, och det enda jag kan få ut av det då jag läser är att Altstadt talar om en fantastisk samtidssatir, som tydligen i slutändan består av att moderater och höginkomsttagare kallas för samhällshuliganer.

Ja det är lika banalt som det låter, men tydligen är det detta pseudointellektuella pladder som klassificeras som ”djupt” och ”intellektuellt stimulerande” i dagens samhälle. Nåväl, det får bli ett annat inlägg.

Om man nu inte trodde att Altstadts text kunde bli värre än det inledande stycket (och det måste erkännas att det var svårt att föreställa sig det när jag läste den för första gången), så visar det sig att man har fullständigt fel när man kommer till det sista stycket, ty Altstadt skriver,

Alla vet att planerad ekonomi är nödvändigt för att inte jordklotet ska gå under, men vi får inte säga det högt. Planekonomi, det är väl lika mycket tabu som kuken 1969? Därför hoppas jag att All I want … är så tidstypisk att den blir helt obegriplig inom en snar framtid. ”Planekonomi, hur svårt kan det va???”

Att börja ett argument med ”alla vet ju att…” är samma sak som att erkänna att man inte har något argument alls att komma med. Man åberopar en auktoritet, ”alla”, och sen påstår man något. Jag ber Altstadt att fundera över det faktum att alla visste att jorden var både platt och befann sig i mitten av universum, och vad det innebär för hennes, så kallade, ”argument”.

Vidare är påståendet att planekonomi är både nödvändigt och enkelt så urbota dumt, historielöst och ondskefullt att jag verkligen hoppas att hon skämtar. Tyvärr tror jag inte att hon gör det.

Det finns böcker, artiklar, videos osv. som kan rekommenderas för att bota denna åkomma hon verkar ha drabbats av… men jag tror tyvärr att deras budskap skulle falla på döva öron.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

11 kommentarer till ”En stenkorkad recension

  • Jorden är faktiskt lite tillplattad, och den befinner sig exakt i mitten av det synliga universum!

    Kul att marxisterna försöker sanera ordet ”planekonomi”, det tror jag försvårar deras budskaps populärisering avsevärt. Det är ett belastat ord i så gott som allas öron, och det låter så totalt. Folk tycker bättre om ”regleringar”, det låter mer balanserat. Det man inte vet nåt om eller är intresserad av, där lägger man sig i mitten, det är ett flockbeteende som ersättning för kunskap. Man imiterar istället för att tänka.

  • Hej, utan att ha läst orginaltexten så håller jag inte riktigt med om att Altstadt är historielös.

    Som jag förstår det är tesen att ”jordklotet ska gå under” om människor får det bättre, dvs konsumerar sådant som gör deras liv enklare, längre, mer innehållsrika osv. I valet mellan jorden och människor föredrar hon jorden och slutsatsen är då att vi måste försämra för människor. Men vilket verktyg ska vi använda? Hon kollar tillbaka i historien och finner snart att det finns en metod som ovillkorligt har sänkt både levnadsstandard och befolkningsmängd var helst den implementerats. Av just den anledningen förespråkar hon den sedan.

    Jag tycker alltså inte man kan säga att hon är historielös. Ondskefull håller jag däremot med om.

  • Man vet ju aldrig…hon kanske tyckte att planekonomi funkade vettigt.

    Socialisterna på kultursidorna är ju nästan lika historierevisionistiska som nynazister som inte tror på förintelsen.

    Samma folk som tycker att Castro verkar vara en trevlig kille (jag måste dock erkänna att han hade ett fint skägg när han var lite yngre).

  • Intressant, det kan bara förklaras med psykologi. Det påminner mig om en vetenskaplig undersökning som jag har hört om.

    Först så delar upp en grupp människor som tror på A och en annan grupp som tror på B.

    Sedan skriver man två skrifter som propagerar för A och B

    Man låter gruppAPositiva läsa propaganda skrift A och
    gruppBPositiva läsa propaganda skrift B..

    Sedan så mäter man gruppernas attityd igen.
    GruppAPositiva har blivit ännu mer positiv till A och gruppBPositiva ännu mer positiv till B.
    Inte så konstigt.
    Nu till det som är lite förvånande.
    Man låter gruppAPositiva läsa propagande skrift B och gruppBPositiva läsa propaganda skrift A.
    Sedan så mäter man gruppernas attityd igen.
    Det visar sig att GruppAPositva nu är ännu mer positiv till A.
    GruppBpositiva är ännu mer postivia till B.

    Det medför således att de som är på sluttande planet ideologiskt är dömda att för evigt treva fram i mörker.

    De som är hittat rätt ideologi går däremot från klarhet till klarhet.
    Det är därför viktigt att kämpa om neutrala och svagt positiva själar.

    I det perpektivet så är denna artikel att gediget självmål:
    https://www.mises.se/2011/02/26/varfor-minarkister-ar-fienden/

  • PerKQ, inte särskilt förvånande undersökning, tur att det finns lite mer än två propagandaskrifter ute i verkliga livet 🙂

  • Jonas, Kanske inte men något att tänka på om man vill påverka. Man ljuger aldrig men ska kunna presentera sinna ståndpunkter på minst tre olika sätt:
    1) Till de rättrogna .ofiltrerat
    2)Till de neutrala (principerna)=> svagt positiva
    3)Till de otrogna (bekräftande att man hör budskapet och minera in rätt frågor) => neutralisera negativt motstånd

  • Jonas, jag ställer en fråga

    Exempelvis:

    Vad anser du om liberalismen ?
    Vad anser du om äganderätten?
    Vad anser du om skatter?
    Vad anser du mänskliga rättigheter?

    Utifrån svaret
    Tar jag beslut om jag vill diskutera.
    Tar jag fel kategori så är det inte så farligt med. Det är mera fråga om vilket tempo och nivå som diskutionen ska gå på.

    Jag är i utgångspunkt minarkist. Men svänger fram och tillbaka.
    Efter en diskussion med en gammal vän vars dotter fick en hjärnblödning.
    Så tvekar jag verkligen om inte staten ska erbjuda gratis sjukvård med.

    När man står med en döende dotter i armarna så vill man inte fundera på
    hur eller om detta kan finansieras, minska tvekan kan vara ödesdiger.

    Men när sjukvården är med i statens uppgifter så har bollen redan börjat rulla och efter 150 år till så har man en totalitär socialist stat.

    Jag menar på att det bör vara möjligt att grundlags skydda en minimal stat.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *