Property and Freedom Society dag 1 – 28 september

Idag är första dagen med föreläsningar på PFS 2012 I Bodrum, Turkiet. Det enda på programmet igår var mottagningen på kvällen med det sedvanliga minglet.  Annars spenderade jag dagen med lunch nere i hamnen tillsammans med Michael McKay grundare av Radio Free Market , Fernando Fiori  Chiocca ifrån Mises Brasilien och två av Ron Pauls kampanjarbetare Jeff Deist (Chief of Staff) och Joe Becker, mycket trevligt. För de som gillar Ron Paul så kommer han att föreläsa mer i Europa i samband med att drar sig tillbaka.

Dagens program ser ut så här:
Hans-Hermann Hoppe, Welcome and Introductions
Andrew Duncan, Liberty through Literature
Norman Stone, Comparative History: Turkey and Spain
Hunt Tooley, Engineering Tragedy: The Meaning of the CIA Coup d´Etat in Iran, 1953
(Sean Ring, on the Experiences of an Expatriate, en mer informell föreläsning inte del av programmet)
(Oliver Janich, on the Party of Reason, en mer informell föreläsning inte del av programmet)
Rahim Taghizadegan, Understanding Iran and the Iranians
Karl-Peter Schwarz, Between Restitution and Re-Expropriation: Desocialization in Eastern Europe
Duncan, Stone, Tooley, Taghizadegan, Schwarz & Roman Skaskiw, Discussion , Q&A

Dagarna är uppdelade efter olika teman och som ni kan se är dagens tema historia. En del personer som t.ex. professor Richard Lynn kunde tyvärr inte komma vilket är tråkigt då han är en mycket intressant person och författare. Jag kommer att återge de flesta tal, en del bara med kortfattade referat och del med längre referat i mån av tid.

Hans-Hermann Hoppe, Welcome and Introductions
Professor Hoppe inledde med att berätta vad PFS är och vad det står för (se ett tidigare tal om det här). PFS är dedikerat till privat egendom och frihet. Tanken är att det ska vara som en salong där man träffas och samtalar och lär av varandra. Det ska vara en ö politisk inkorrekthet eller en ö fri ifrån politisk korrekthet, ett möte med radikala idéer. En ö av förnuft i en galen värld.

Andrew Duncan, Liberty through Literature
Andrew Duncan är finansiell utbildare och driver bloggen The God That Failed. Andrew inledde med att berätta att vi redan har vunnit det ideologiska kriget. Tyvärr lider världen av ett massivt Stockholms-syndrom där man fortfarande tror på staten. Vi talar bara till en liten del av samhället som har insett att staten är fel.

Andrews vän Jack England har skrivit en bok som heter Sword Of Marathon (en review kommer strax på mises.se), boken har kallats en Rothbardiansk novell. En av karaktärerna i novellen är modellerad efter mig, om ni läser den så kan ni försöka gissa vilken.

Tanken har varit att ta idéer ifrån Rothbard, Hoppe, Mises och bakar in dem i fiktiv skönlitteratur. Som ett exempel nämner Andy hur han själv upptäckte Mises och det var att han nämns en gång i slutet av Atlas Shrugged, det ledde honom till Human Action.

Andrew uppmanar flera att sätta våra egna idéer i böcker, böcker är underbara då det är dit många flyr för att undkomma vår galna värld. Andrew vill att flera komma till frihetens litteratur via skönlitteratur. Andrew menar att det är lättare än du tror att skriva den här typen av böcker. Du behöver bara tid och disciplin. Du kan ta flera idéer, knyta samman dem och se historien framför dig. De flesta fastnar och går tillbaka och skriver om flera gånger vilket brukar leda till att böckerna aldrig slutförs.

Andrew menar också att vi måste gå förbi den traditionella publiceringsindustrin, de kanske publicerar dig några år men sen kan du få problem. Ha kontroll över din copyright själv och gå via t.ex. createspace eller någon annan oberoende som låter dig behålla kontrollen över dina rättigheter.

Andrew påtalar också att det är bättre att skriva böcker som inger hopp. Ett problem med Atlas Shrugged är att den är ganska negativt skriven och det inger aldrig något hopp som gör det svårt att skriva en uppföljare som hur världen återställs efter katastrofen. Så om du inte kan skriva en icke fiktiv bok om Österrikisk ekonomi så kan du ge dig på att skriva en fiktiv bok som inkluderar idéer om frihet och Österrikisk ekonomi.

Andrew avslutade med att berätta om hur processen att skriva går till och vilka delar av hjärnan du måste aktivera kreativitet, logik, stil och den sociala sidan.

Under frågestunden var det även en diskussion kring copyright och hur du behåller kontrollen över dina verk. Jeffrey Tucker gjorde ett intressant inlägg kring detta och creative commons. Jag pratade med Jeffrey efter frågestunden om createspace och liknande tjänster som han tycker fungerar bra. Det enda är att du själv måste stå för en stor del av marknadsföringen. Detta självklart inte ett problem för t.ex. Laissez faire books som redan har en apparat för detta och kan trycka böckerna själva. En annan intressant reflektion som Jeffrey gjort är att ingen knappt läser böcker längre. Jeffrey och Molyneux talade om detta i en video nyligen där Jeffery ringde runt och kontrollerade hur många som verkligen läst Socialism av Mises vilket visade sig vara få. De flesta har t.ex. bara läst någon artikel ifrån boken. LFB gör ett bra jobb med att få upp intresset för att läsa flera böcker som t.ex. Albert Jay Nocks Enemy of the state i senaste videon.

Själv uppskattade jag Andrews tal mycket, jag tror på strategin och det är säkert flera som har potential att skriva den här typen av böcker.

Under pausen pratade jag med Detlev Schlichter som skrivit Paper Money Collapse som nu håller på att publiceras på svenska. Detlev har 20 års erfarenhet ifrån finansindustrin men slutade för att skriva den här boken.

Jag pratade även med Domenic Frisby som gjort den här videon.

Norman Stone, Comparative History: Turkey and Spain
Norman Stone är Professor i historia i Ankara och har bott i Turkiet sedan 1995. Norman gav sitt perspektiv på Turkiet och hans erfarenheter är vilka utmaningar Turkiet står inför historiskt och i nuet. Turkiet har idag fler journalister i fängelse än Iran och Kina. I Sydöstra Turkiet finns en grogrund för något som skulle kunna liknas vid en arabisk vår men det är ett väldigt litet lokalt fenomen. Norman jämförde sedan Turkiet med Spaniens historia.

En mer märklig ståndpunkt som Norman hade var att det var ”onödigt” eller inte ”nödvändigt” att tillåta utträde för Valencia, Baskien, Katalonien, Skottland eller olika kurdiska enklaver. Jag blev inte klokare angående detta på frågestunden heller. Ett annat konstigt argument var att de lärde sig så många olika språk och att det då blev svårare senare i livet.

Under andra pausen pratade jag med en av de som ska starta Mises-Institutet i Holland Jeroen de Witte (den andra är Frank Karsten som skrev Beyond Democracy).

Hunt Tooley, Engineering Tragedy: The Meaning of the CIA Coup d´Etat in Iran, 1953

Hunt Tooley är professor i historia på Austin College. I sitt tal pratade han om CIA-kuppen i Iran 1953 då premiärministern Mohammad Mosaddeq blev avsatt och ersatt av shah Mohammad Reza Pahlavi. Idag målas Iran ut som den stora satan och är återigen ett mål för USA.

Britterna hjälpte Sovjet att invadera Iran under andra världskriget och de ockuperade Iran tillsammans. Mohammad Mosaddeq blev premiärminister 1951 och bland de första han gjorde var att nationalisera Irans oljeindustri som ägdes av den brittiska staten direkt (inte av brittiska bolag). Detta ledde till en 2-årig blockad av Iran och britterna vädjade till FN om att Mossaddeq skulle störtas och ersättas med någon annan. Truman-administrationen vägrade först utan använde istället Iran i det kalla kriget mot Sovjetunionen med hjälp av lån och bistånd. Detta ändrades när Eisenhower blev vald 1952.

Theodor Roosevelts barnbarn Kermit Roosevelt var en av hjärnorna bakom den kupp som CIA planerade. Med hjälp av media och planterade artiklar världen över så piskade man upp en bild av att Sovjetunionen höll på att ta över Iran bit för bit och kommunismen användes som skrämselpropaganda.

CIA-kuppen kallas operation AJAX eller TPAJAX i den internationella CIA-koden. Det första försöket som misslyckades gjordes den 15-16 augusti 1953. Ett andra blodigt försök som misslyckades gjordes den 19 augusti 1953.

CIA bistod med pengar och planerna och tog hjälp av motståndare till Mosaddeq för att genomföra kuppen. Mosaddeq ersattes med shah Mohammad Reza Pahlavi. FN slöt ett nytt oljeavtal som var relativt förmånligt för Iran men en nyhet var att 40% allokerades till amerikanska bolag. CIA-kuppen var med andra ord ekonomiskt fördelaktigt för USA och här finns stora delar av motivet.

Professor Mark Gasiorowski är en av många forskare som har försökt få ut information ifrån CIA. Mycket är förstört men den mesta information har gått att få fram bl.a. via Donald Wibers bok som handlar om CIAs hemligheter.

Dokument visar hur Kermit Roosevelt tillsammans med brittiska agenter har förberett kuppen i flera år. Miljoner av amerikanska skattepengar användes till dödligt våld på gatorna i Iran. Amerikanarna tränade även den hemliga polisen i Iran.

Den moderna staten både kan och gör den här typen av kupper. Detta betyder inte att alla konspirationsteorier är sanna eller som Rothbard sa ”men i varje fall de flesta”. USA har i stor grad implicit medverkat till den situation vi har i USA idag.

Jag tycker att detta är ett skrämmande exempel på hur mycket en allsmäktig stat kan ställa till med utan att medborgarna får reda på det. Nu står vi snart inför en ny situation där USA med flera vill ingripa i Iran, förhoppningsvis blir utvecklingen en annan denna gång.

Efter lunchen var det två mer informella punkter som inte är en del av det officiella programmet.

Sean Ring, on the Experiences of an Expatriate
Sean Ring är finansiell utbildare och bor i Singapore. Han berättade om hur han gick ifrån att vara amerikansk medborgare till att få ett dubbelt brittisk medborgarskap. Efter att ha bott och jobbat i New York, London och slutligen Singapore där han slutligen fick så mycket problem med att vara amerikansk medborgare att han 2011 sa upp sitt medborgarskap. Ett exempel på svårigheter är att öppna ett enkelt bankkonto utomlands, oftast får du nej p.g.a. av allt pappersarbete som det innebär för bankerna att ha en amerikansk medborgare som kund. Hela föredraget var en mycket personlig, rolig och informativ historia även om den även var mycket skrämmande hur USA försöker behålla makten över sina medborgare som flyttar utomlands genom att t.ex. tvinga dem att fortsätta deklarera till IRS och även betala skatt över en viss inkomstgräns (USA är ett av de få länder i världen som gör detta).

Oliver Janich, on the Party of Reason
Oliver Janich leder det enda libertarianska politiska partiet ”Party of Reason” i Tyskland. Ingen mening att bilda libertarianer som menar att det är ingen idé att engagera sig i ett politiskt parti för de är emot demokrati, men Oliver som själv kallar sig anarko-kapitalist menar mer att det är en form av strategi. En viktig fråga menar Oliver är om de kan lyckas och det tror han. Om man får t.ex. 20% så går det att blockera flera viktiga förslag i parlamentet. Finns i 14 av 16 stater i Tyskland. I det första lokala valet fick de fyra mandat. De använder mycket alternativ media och arrangera protester mot t.ex. EU.

Oliver försöker även jobba mot media genom att skriva öppna brev till journalister. Oliver skulle önska att fler libertarianer engagerar sig i politik som ett medel att uppnå mål. Oliver menar att t.o.m. Rothbard såg detta som ett mål. Oliver är ifrån Bavaria och han tror det är möjligt att bryta ut Bavaria. Tyskland betalar till Europa idag och Bavaria är de som betalar till resten av Tyskland.

Oliver döljer inte att han är anarkist utan säger att han är det öppet även om partilinjen inte kan vara att avskaffa staten. Oliver menar att internet har förändrat alls vilket gör att han tror på att det är lättare att förändra.

Som bekant håller jag inte med Oliver alls och efter att ha läst igenom deras partiprogram så håller jag med honom ännu mindre. Målet är en minarki som ska begränsas av en konstitution med de gamla vanliga ingredienserna. Hur kan man sätta detta som ett mål om man är anarkist? Vad är steget när minarkin uppnåtts? En minarki som ändå inte går att upphålla. Deras version av minarki innefattar bl.a. en federal armé, skatt osv. Nej som anarkist är man emot staten som idé inte bara storleken på staten. Strategin som Rothbard i början trodde på att arbeta via politiska partier som ett verktyg var något som han ångrade senare i livet.

Oliver vill sprida budskapet och använda den politiska plattformen som ett verktyg. Jag kan förstå denna synpunkt om man är minarkist och bara vill minska på storleken men som anarkist är jag övertygad om att man ska göra detta utanför politiken genom att använda utbildning och massmedia på samma sätt. Även utanför politiken går det att uppnå en kritisk massa, men Oliver tror att chansen att nå ut är större om media tvingas skriva om en för att man blir vald till parlamentet.

Olivers strategi är däremot att inte berätta i partiprogrammet och annat att målet är att avskaffa staten helt utan att det ska göras senare. Jag är något tveksam till att denna strategi fungerar och detta verkligen skulle gå att genomföra i praktiken. Detaljerna i detta var tyvärr något som inte framgick i hans tal utan något som vi diskuterade senare på kvällen. Om det Oliver säger stämmer så är målet ganska annorlunda mot andra libertarianska partier.

Frågan om strategi är viktig och oftast förs den debatten på ett oseriöst sätt med högt tonläge där prestige är viktigare än sakfrågan.

Rahim Taghizadegan, Understanding Iran and the Iranians
Ordförande och grundare av Institut für Wertewirtschaft.  Rahim tycker själv att han har en svår uppgift att beskriva Iran. Namnen Iran kommer ifrån ”hemlandet för arier”. Islamiseringen (sunni) med våld av Iran tog ca 300 år. Senare påtvingades även shia i Iran. Rahim pratade även om splittringen mellan shia och sunni vilket är viktigt för att förstå islam.

Det är oartigt att be om något direkt i Iran utan istället måste man göra det indirekt annars uppfattas det som otrevligt. Därför uppfattas ofta amerikanerna som otrevliga. Detta göra att det är svårt att spionera i Iran enligt amerikanerna p.g.a. av det sociala spelet och koderna.

I Iran skiljer man på staten och folket, som två klasser man alltid talar om det separat. Den arabiska våren eller försöket till den i Iran var inte en Facebook-driven event utan det finns snarare en tradition att slå till mot staten när den är vek.

I Iran är det svårt med en marxist revolution efter som man inte delar upp det i klasserna rika och fattiga, istället ser man det som att antingen är man med ”klassen” staten eller inte.

Saddam Hussein försökte använda Irans svaghet efter revolutionen för att tillskansa sig land vilket det såg ut som att det skulle lyckas. Men Iran skickade vågor av barn och andra i ett av de blodigaste krigen i modern historia mot Irak.

Iran är den mest västvänliga och sekulära staten i mellan östern. De är väldigt intresserade av väst och åker dit när de kan. Prästskapet har förlorat sin helighet genom att de blivit en del av maktapparaten.

Karl-Peter Schwarz, Between Restitution and Re-Expropriation: Desocialization in Eastern Europe
Karl-Peter Schwarz jobbar som journalist på en av Tysklands största tidningar. Karl-Peters brott handlade om historiska brott och hur dessa hanterades eller inte hanterades. Han kom 1990 till Prag för att täcka de östeuropeiska länderna. På den tiden trodde Karl-Peter att beslagta egendom bara var något som i stort sett exklusivt fanns i kommunistiska länder. Detta har visat sig vara fel då detta finns i alla stater, populära verktyg i dagens stater är inflation och beskattning. Beskattning är lite svårare och potentiellt farligt för det görs under hot mot våld av hot, använder du det för mycket kan det slå tillbaka.

Karl-Peter gick sedan igenom befolkningsflyttningar under 1900-talet i Europa. Siffrorna han nämnde var 3 miljoner 1912-1923, 7 miljoner 1938-1944 och 16 miljoner 1944-1948.

Varför är det viktigt att förstå att konfiskation och förstatligande inte bara är en kommunistisk lösning? I t.ex. Prag så är det möjligt att du kan få tillbaka egendom om den beslagtogs innan kommunismen föll om du har tur. Om det däremot har gjorts under demokratin så är det inte möjligt.

Karl-Peter beskrev sedan vad rättfärdig egendom och skillnaden mellan privat egendom och rättfärdig provat egendom.

Karl-Peter gick sedan igenom flera aktuella och äldre fall i Östeuropa som kretsar kring detta. Ett mycket intressant ämne som är viktigt för att förstå vad rättfärdig egendom är. Det märks att Karl-Peter är mycket insatt i utvecklingen i Östeuropa efter kommunismens fall.

Duncan, Stone, Tooley, Taghizadegan, Schwarz & Roman Skaskiw, Discussion , Q&A
Vi hade över en timme på oss att ställa frågor till en panel som bestod av talarna och Roman.

Senare på kvällen hade vi ett mer informellt möte i två timmar mellan flera institut som Mises Sverige, Mises Turkiet, Mises Holland, Mises Brasilien, Propertarian Institute (USA),  Lithuanian Free Market Institute, Institut für Wertewirtschaft, Mises Estland, Lion Rock Institute (Hong Kong) och economics.org.au (Australien). Med på mötet var även Douglas French som tidigare jobbade på Mises.org och numera på Laissez-Faire books tillsammans med Jeffrey Tucker. Vi utbytte erfarenheter kring hur vi startat och hur vi har arbetat med instituten. Doug delade med sig av flera nyttiga erfarenheter ifrån sitt arbete på mises.org som har varit väldigt framgångsrikt mycket tack vare Doug och Tucker (som Doug anställde).

Läs om dag 2 här.
Läs om dag 3 här.
Läs om dag 4 här.