Kvinnans rätt till sin kropp


Ursprungligen publicerad i Nyliberalen 01-2009

Louise Persson visar genom sin bok Klassisk feminism att endast kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp är en rimlig utgångspunkt för den som säger sig arbeta för kvinnors och mäns lika rättigheter och värde. Feminism i dag förknippas mest med radikalfeministiska teorier om mannens dominans över den kvinnliga sexualiteten och moralistisk lagstiftning. Men det var inte så allt en gång började…

En kvinnas kropp är hennes rättighet – en gång i tiden en självklar devis för den tidiga feministiska rörelsen. Dess innebörd pekar på självägandet som grundpelaren för kampen om självbestämmande och självständighet. En rörelse som Ludwig von Mises utan att tveka skulle kalla för en gren på det stora liberala trädet. Den låg till grund för 1800-talets krav på kvinnors myndighet och självständighet – en kamp för att kvinnor skulle betraktas och behandlas som myndiga medborgare i lagen och av institutionerna, såväl av samhället som i äktenskapet. Rättighetskampen ledde också till en rörelse som under den senare delen av 1900-talet lyckades synliggöra hur kvinnor behandlades i lagen, och denna rörelse kom att påverka bland annat den juridiska synen på våldtäkt genom att fokusera på hur kvinnor behandlades orättfärdigt i rättssalen.

Det blev inte längre acceptabelt att kvinnors kjollängder eller deras tidigare sexuella historia skulle tillmätas vikt. Det blev inte heller acceptabelt att vifta undan våldtäkt eller misshandel för att kvinnor råkade vara gifta eller leva tillsammans med förövaren. Legaliseringen av preventivmedel såväl som abort var centralt för kvinnors självbestämmande och den kvinnliga frigörelseprocessen. Allt detta har vi att tacka en rättighetsbetonad kvinnorörelse för som fick förnyad kraft genom den sexuella revolutionen på 60- och 70-talen. Allt som i grund utlöste den kvinnliga frigörelsen var att rädslan att bli gravid minskade, och även att slippa fundera på att göra en källarabort och riskera sitt liv eller se sig tvungen att bilda familj mot sin vilja. Vi lärde oss att vi hade rätt att välja.

Könsmaktsteorin föds

Men samtidigt med den sexuella revolutionen uppstod en parallell motrörelse. Bredvid och i reaktion mot den sexuellt bejakande kvinnorörelsen växte en feministisk kritik och aktivism fram som inte såg den sexuella revolutionen som något frigörande, utan faktiskt helt tvärtom – hur otroligt det än låter. Den sexuella revolutionen sågs inte som en frigörelse av kvinnor och deras sexualitet utan snarare skulle den förstås som en utveckling som ledde fram till att kvinnor tillgängliggjordes sexuellt för män i ökad utsträckning. Den sexuella revolutionen har därmed gynnat män mer än kvinnor, påstods det. I stället för att hylla den sexuella friheten för kvinnor som kom till under denna epok, blev den utskälld, anklagad och sedd som ansvarig för att kvinnors sexualitet kommersialiserades och exploaterades av män. Kvinnors lust kom per definition att ses som avgjord, kontrollerad och bestämd av män – och varje anspråk på sin egen lust och sin egen vilja var därför också irrelevant. Ju mer frihet kvinnor åtnjöt och ju fler framgångar som skördades, desto mer sågs den liberala idén om frihet som omöjlig för kvinnor. För att möjliggöra kvinnors frihet krävdes en stark stat som omfördelade makten i samhället, lydde nu det självklara budskapet. Borta var devisen om kvinnans rätt till sin kropp.

Denna vänsterbetonade feminism vaknade och växte till sig under 70- och 80-talen och har kommit att alltmer dominera den feministiska debatten. En kvinnas rätt till sin kropp har omvandlats till en fråga om en jämställdhetsidé som handlar om kollektiva positioner, och allt mer handlar det om att ställa krav på staten att reglera det som uppfattas som orättvisa strukturer i samhället som antas missgynna kvinnor. Könsmaktsteorin föds, som är teorin om den patriarkala strukturen där kvinnor underordnas, vilket antas genomsyra hela vårt samhälle i alla dess dimensioner. Sex och familj är centralt för att förstå denna könsmaktsordning och för att finna lösningar på den. Å ena sidan diskuteras exempelvis lönegap på arbetsmarknaden mellan könen som ett resultat av diskriminerande strukturer och familjens negativa inverkan på kvinnors val. Å den andra blir sex lika centralt att diskutera och finna politiska lösningar kring. Det privata politiseras. I processen att göra det privata till det politiska krävs också en långtgående välfärdsstat med syftet att omfördela makt mellan kvinnor och män.

Män som potentiella våldtäktsmän

I detta föds kollektiva föreställningar med en offersyn på kvinnor, och män som ansvariga för kvinnors påstådda underordnade ställning. Skillnaden kan te sig hårfin från den gamla historiska uppfattningen att kvinnor är det svaga könet, inkapabla att med sitt klenare förstånd kunna ta fullt ansvar för sina beslut. Skillnaden är att denna syn används som motiv för att stärka kvinnors självbestämmande. Paradoxalt nog tycks paternalism vara svaret för kvinnors möjlighet till självständighet, och samma slags argument ekar från en svunnen värld. Kvinnor betraktas numera av en del feminister som icke fullt ansvariga för sina egna beslut.

Våld blir den kollektiva beskrivningen och innebörden av manligheten, på så vis att alla män antas gynnas av att vissa män brukar våld mot kvinnor. Offret blir beskrivningen av kvinnligheten där de kvinnor som är offer för mäns våld blir representativa för alla kvinnor.

Våldtäkt, det sexualiserade våldet, ses som kärnan i kvinnors och mäns relationer, på så vis att även frånvaro av våld blir ett outtalat hot eftersom alla män är potentiella våldtäktsmän, och vetskapen om detta påstås hålla kvinnor i sexuell fruktan. På sätt och vis kan man påstå att resonemanget fungerar på så sätt att frånvaro av våld blir en form av våld.

Abort resoneras exempelvis om som om denna rättighet kan motiveras genom att den ger kvinnor verktyg att påverka sin underordning gentemot män. Som ett politiskt verktyg att handskas med ojämställda förhållandena i samhället. Inte som en rätt för kvinnor att besluta över sina egna kroppar, utan som ett sätt att välja bort familjen som i sig antas bidra till kvinnors underordning.

Finansfeministen

Vad var det som hände? Det är lätt att peka på och skylla allt detta offertänkande kring kvinnor som ett resultat av radikalfeministiska analyser och teorier som kommer till uttryck. Men det började inte där, de bara axlade vidare en idé som den franska feministiska ikonen Simone de Beauvoir serverade och planterade. Beauvoir är själva upphovet till den radikalfeministiska rörelsen. Hennes teori om kvinnan som ”den andra” – den passiva kvinnan formad av patriarkatet – är själva fröet till teorin. Den förklarar också varför feminism med tiden fått en sådan slagsida för traditionella vänstervärderingar. Beauvoir menade att feminismen per definition är vänster och antikapitalistisk. Socialism var emellertid inte nog, menade Beauvoir, det krävdes också en speciell feministisk insikt i antagonismen mellan kvinnor och män. Det var också Beauvoir som menade att kvinnors enskilda framgångar var betydelselösa, och som dessutom framförde idén att den sexuella revolutionen snarast ökat mäns exploatering av kvinnors sexualitet.

Därför kan det tyckas anmärkningsvärt att vi i Sverige har en finansminister som påstår sig hysa liberala värderingar och samtidigt inte reflekterar något djupare kring att han framhåller Beauvoir som ett feministiskt föredöme. Eller att vi har liberala feminister som pläderar för lagar som behandlar kvinnor som om de inte kan utöva fri vilja på samma sätt som män. Men kanske är det inte så konstigt med tanke på att den svenska välfärdsstaten vilar på en underliggande strävan efter den autonomi (frihet från social och ekonomisk påverkan) som socialister framhåller. Denna autonomiidé är grunden för den byråkratiska och paternalistiska stat som många tänker sig ska ha som uppgift att omfördela inte bara ekonomiska resurser, utan även makt. Den franska filosofen Michel Foucault uttryckte detta speciellt kärnfullt genom att påpeka att staten tagit över kyrkans historiska roll som reformator av den mänskliga naturen, och i synnerhet över sexualiteten. Denna statliga roll har blivit framträdande inom modern feministisk debatt och teori men är lika mycket en allmän politisk tendens, och det är det senare som är pusselbiten till att förstå varför dominerande delar av feminismen transformerats till en allierad med staten, en statsfeminism.  Friheten att handla ses som möjliga hinder för den autonoma jämställdhetsidén och måste därför regleras och byråkratiseras.

Omstart

Att just Sverige blir först i världen med en lag som kriminaliserar köp av sex är inte förvånande – lagen passar väl in i denna välfärdsidé om strävan efter autonomi, och i kombination med den könsmaktsteoretiska föreställningen att män utsätter kvinnor för prostitution. Detta är motivet för lagen: Sexsäljaren (kvinnan) antas inte kunna ge sitt fulla samtycke, och sexköparen (mannen) är därför ansvarig för hennes beslut. Det är inte en enkel fråga om ett radikalfeministiskt genomslag, utan en teori som i delar tycks ha fallit i särskilt god jord i Sverige för att vi redan har en allmän politisk inställning som sammanfaller. Sexköpslagen är ett symptom på detta tänkande och hyser i sig en möjlig moralisk utsaga om kvinnors och mäns väsen och sexualitet. Detta medför att det inte heller är förvånande att statsfeminister går armkrok med religiösa fundamentalister och sexualmoralister.

Detta politiska sätt att tänka är fundamentalt fel för en feminism som söker sträva efter kvinnors självbestämmande och självständighet. För att tillmätas och erkännas kontroll över vår sexualitet krävs också att ansvar för den. Men detta är inte relevant för statsfeminister, och av devisen att en kvinnans kropp är hennes rättighet återstår ingenting. Vi måste börja om från början med en maktkritik som visar att paternalism alltid, nu som förr, är central för kvinnors brist på självbestämmande.

2 kommentarer till ”Kvinnans rätt till sin kropp

  • En väldig bra artikel.

    Man måste se vänstervridningen av miljörörelsen och feminismen som ett resultat av realsocialismens kollaps i östeuropa.

    Vart skulle rödvinsvänstern ta vägen efter kollapsen. De har investerat hela sitt liv i att drilla sig själv i ett kollektivistiskt utopiskt tänkande.

    De nya rörelserna fylldes snabbt upp med ett hav av människor som sökte ny existentiell bas. Ganska snabbt så etablerade de sin gamla basen med en ny ren front.

  • Kvinnans rätt till den egna kroppen är helt riktigt det fundamentala (egentligen handlar det ju om alla människors självägande). Att förespråka abortförbud är därför att förespråka slaveri.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *