Fattigdom är rikedom

En tendens jag tycker mig märka på senare tid är tendensen att media, eller ja egentligen folk i allmänhet, hävdar att de typiska tecknen på att vi håller på att bli fattigare egentligen är tecken på framsteg och att vi håller på att bli rikare. Klaus tog nyligen upp exemplet med att de nya mynten, som ju givetvis har att göra med inflation som gör oss fattigare, påstås vara bra för att de är mer miljö- och hälsovänliga.

Ett annat exempel hittade min fästmö, i denna bild på Facebook för ett tag sedan:

Texten på bilden lyder, ”Ett utvecklat land är inte ett land där de fattiga har bilar, utan där de rika använder kollektivtrafik.”

Detta är dels en variant av det klassiska marxistiska påståendet om produktionens slösaktiga anarki. Bara allt planeras och centraliseras kommer allt att bli bättre och vi kommer bli rikare eftersom vi slipper allt kapitalistiskt slöseri. Men vi blir varken rikare eller fattigare i någon kollektivistisk mening, utan det gäller enbart för individuella människor. Och om nu någon individ vill ha en bil får han det givetvis bättre om han har råd med det än om han inte har råd med det. Det är elementärt.

Dessutom, att vara beroende av staten eller någon annan för att kunna ta sig från plats A till plats B är inte att vara vare sig rik eller fri.

Precis som vanligt är krig inte fred, frihet är inte slaveri, okunnighet är inte styrka, och fattigdom är inte rikedom.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *