Andreas Cervenka lyfter på locket

Av och till kommer ett exempel på lysande ekonomijournalistik och upplysande rapportering om tingens ordning. Ett sådant är utan tvekan Andreas Cervenkas ”Den blinda fläcken”, som diskuterar var pengar kommer ifrån. Cervenka börjar med att påpeka hur underlig just denna fråga är:

Men ställ en slumpvist utvald parlamentariker mot väggen och fråga: ”hur görs pengar?” och risken är överhängande att du möts av en tom och glasartad blick.

Till läsare som så här dags börjar gäspa och anar onödig repetition av redan självklara kunskaper: hatten av! Alla ni andra: känn ingen stress. Faktum är att konceptet pengar och hur de skapas är insvept i en nästan vodooartad mystik.

Så är det. Pengar ses idag som något lika magiskt som siffror ansågs vara vid Pytagoras frukostbord. Det är varken en vara eller ett bytesmedel, utan en beslöjning (”veil”) som underlättar transaktioner genom att minska kostnaderna för transaktionen som sådan. Så länge folk accepterar denna mystik kommer marknaderna att fungera, men eftersom det är just folks uppfattnining av trovärdigheten i mystiken som ligger till grund så är vårt moderna samhälle oerhört sårbart. Inte minst som folks djuriska andar (”animal spirits”) skapar flockmentalitet i köp- och säljrusher.

Det är i alla fall så som neoklassiska nationalekonomer tänker på pengar. Vilket är långt ifrån hur österrikare ser på pengar… Sedan Mengers lysande essä från 1892 och Mises teori och klassificeringsschema i Theory of Money and Credit har österrikare talat om något helt annat än andra ekonomer. Här finns varken mystik eller beslöjningar, utan en väl utvecklad teori om hur ett allmänt accepterat bytesmedel uppstår och hur detta påverkar ekonomin.

Men så är det givetvis inte idag. Det vi använder dagligen och kallas ”pengar” har väldigt lite med begreppet pengar i österrikisk teori att göra. Så var kommer de ifrån? Cervenka är oerhört tydlig (och har rätt): pengarna skapas av privata banker (förvisso med statens godkännande och påmaning). Därför har vi också ständig monetär inflation.

Artikeln är klart läsvärd. Den innehåller visserligen en del underligheter, som t ex omnämningen av pengar som ”den kanske viktigaste råvaran som finns” (som skapas i bankernas datorer?), men i det stora hela är det en förvånansvärt klarsynt och upplysande artikel. Läs den.

8 kommentarer till ”Andreas Cervenka lyfter på locket

  • Andreas Cervenka har utfört ett bra upplysningsarbete under flera år nu med anledning av finanskrisen, han har väl nyligen även gett ut en bok om vad pengar är. När man tittar på läsarkommentarer så är väl han den enda i deras personal som får översvallande positiva såna, vilket är ett gott tecken. Mitt intryck är dock att han inte bryr sig egentligen, han har insett hur absurd en fiatekonomi är och slår som journalist mynt av att raljera om det. Jag tror inte att han känner till österrikisk ekonomi. Och i artikeln du länkar till så menar han att ökade statliga regleringar av bankerna vore lösningen.

    Pengar som ”råvara”, det är nog en slarvig association till engelskans ”commodity” som mer allmänt betyder varor. Pengar är ekonomins viktigaste vara, inte råvara. Svengelska Dagbladet är väl känt för att bedriva journalistik genom att översätta artiklar från engelskspråkiga media, även om Cervenka är en av de få där som faktiskt skriver texter själv, och det rätt rappt och underhållande.

  • Cervenka är verkligen en frisk fläkt i journalistkåren. Och nog tycks han känna till Österrikiska skolan (och kanske framförallt Detlev Slichter) då han nämnt den i flera krönikor.

  • Egensinnig,
    Jag håller med om att Cervenka skrivit en del bra grejor. Men jag har tidigare kommenterat på hans alster där man verkligen inte kan säga att han hamnat rätt. Så det verkar som att han är lite ojämn. Men det gör honom förstås bättre än de flesta, för de verkar så gott som *alltid* hamna fel.

    Däremot håller jag inte med om tolkningen av pengar som vår ”viktigaste råvara”. Även om det är så att Cervenka bara slarvigt översatt ”commodity money” till ”pengar som råvara” så är det helt fel – pengar idag är inte guld eller varukorgar eller något sådant. Och ”commodity money” kan inte heller skapas av banker när någon vill ha ett lån. Så det stämmer inte alls – om man inte utgår ifrån att Cervenka har noll förståelse för vad han skriver. Det vore kanske inte helt otroligt, men det verkar inte så med tanke på vad Cervenka annars skriver… och hur rätt han har i övrigt i artikeln.

  • Han har kanske gjort referenser till österrikiska skolan som jag missat. Men jag har uppfattat honom som någon som dragit sunda slutsatser baserat på andra källor, även om han inte kan ha missat en del österrikare. Att han uttrycker sig slarvigt ibland kan man förlåta, han är journalist och en av få nu för tiden som använder språket på ett mustigt och underhållande sätt. Hans utgångspunkt är förstås skribentens, inte akademikerns, så han nappar nog mer på sånt som är slående än på några djupare utredningar av hur saker och ting egentligen ligger till.

    Men kul att någon gör som han, och att han gillas så tydligt av läsarna. I relativa termer, inga övriga jämförelser, men det måste vara lite som att kunna läsa Henry Hazlitt i WSJ en gång i tiden, mitt i allt vansinne. Som Ron Paul’s Texas Straight Talk varje söndag, gammeldags inspelat på en telefonsvarare, en förnuftets röst. Även om Cervenka som sagt inte går hela vägen eftersom han inte verkar ha de fundamentala värderingarna som skulle krävas för det. Jag vet inte vem den näst bäste ekonomijournalisten skulle vara i Sverige nu, men den håller i vart fall till väldigt många trappsteg nedåt mot källaren på en skala, och rapporterar mest bara sina meningslösa ”+0.8% idag”-nyheter som om det vore en väderrapport.

  • Jag har länge undrat över hur det blivit så här: det är inte ens 100 år sedan Sverige lämnade den Skandinaviska Myntunionen med guldstandard, och gick över till en nationell fiatvaluta, mot folkviljan men med Första världskriget som ursäkt. Men i dag i eurokrisens skugga, har de flesta svenska libertarianer istället blivit nationalistiska riksbankskramare. Finns det ö.h.t. någon historiker som belyst detta 100-åriga skeende i Skandinavien ur österrikisk synvinkel?

  • Jag vet inte vad du menar med libertarianer skulle ha blivit riksbankskramare. Friedmans anhängare är ju det, men de är knappast libertarianer, även om de i övrigt i huvudsak förespråkar fria marknader (av utlitaristiska skäl, då kan man nämligen långsiktigt maximera statens skatteinkomster, brukar de argumentera!)

    1971 upphörde som bekant Bretton-Woods och nationella valutor började flyta. Och folk har helt enkelt vant sig vid det. I praktiken råder dock omfattande samordning centralbanker emellan och valutakursändringarna är bara i undantagsfall stora. Ron Paul förklarar att dollarn dessutom i praktiken är knuten till olja, via en överenskommelse med diktatorerna vid Persiska Viken. De har gått med på (eller tvingats) att bara sälja olja i utbyte mot dollar, vilket är grunden för privat internationell efterfrågan på dollar. Och vanligt använd valuta blir lätt standard och ännu vanligare. Så vi har ännu en variant av Bretton-Woods trots allt. Regressionsteremets mekanism har regregerat vidare. Kriserna med västs skulder och för Mellanösterns diktatorer ger anledning att tro att det snart sker en ny metamorfos av låtsaspengarna.
    http://www.youtube.com/watch?v=PRGOgelW9K4&feature=youtu.be

  • När Sverige övergav myntunionen och guldstandarden, var såvitt jag förstått ö.h.t. uppfattningen att staten skulle använda penningpolitiken för att styra ekonomin kontroversiell, och folk hade en annorlunda syn jämfört med i dag om vad som var riktiga och ärliga pengar. T.ex. lär nationalekonomen Gustav Cassel varit en stark förespråkare av guldstandarden. Men varför är det så sällan det omnämns i den historiska litteraturen, och ännu mindre som att det skulle vara relevant i dag, ens bland författare som kallar sig libertarianer? Johan Norberg nämner det mest som ett kuriosum i ”Den svenska liberalismens historia”, och går inte djupare in på det. Vem som är libertarian är kanske en definitionsfråga, men jag avser profilerna som fylkats kring t.ex. Frihetsfronten och tidningen Nyliberalen. Den allmänna tendensen till nationalkonservativ och selektiv kritik mot EU, men knappast motsvarande centralism och kommandoekonomi inom nationalstaten känns oroväckande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *