Relationen mellan USA och Japan före WWII

Denna artikel är ett översatt utdrag från Pearl Harbor: The Seeds and Fruits of Infamy, del 1, kapitel 4, ”U.S. Military Plans and Preparations” (2010).

Relationerna med Japan hade varit kyliga under en längre tid. Roosevelt-regeringen var fullt medveten om Japans importberoende. Ändå bröt USA sitt långvariga handelsavtal med landet. Från och med januari 1940 var Japan tvunget att ansöka om tillstånd varje gång de ville importera något från USA. I juli 1940 införde regeringen ytterligare exportförbud gentemot Japan genom att kräva att de skaffade licenser för att få köpa flygmotorer och strategiskt materiell. (När försäljningen av flygbränsle, som USA definierade som 86-oktanigt eller högre, erlades med handelsförbud den 1 juli 1940, lyckades Japan komma på ett sätt att använda 76-oktanigt bränsle istället.) Den amerikanska regeringen drog åt snaran kring den japanska ekonomin för att tvinga landet att vända sig till andra källor för att få de varor och material som de annars köpte från USA.

Japanerna hade betydande handelsintressen i Sydostasien, speciellt i Franska Indokina (numera Vietnam, Laos och Kambodja). Efter att Frankrikes styre föll i juni 1940 hade Japan förhandlat med Vichy-regimen om att få ockupera franska Indokina, att ta över deras militärbaser och upprätthålla ordningen. Den ganska hjälplösa Vichy-regimen gav efter. Allteftersom handeln med USA försvårades blev Japans kommersiella intressen i Indokina allt mer betydelsefulla, och de förlitade sig alltmer på regionen för att införskaffa de livsmedel och råvaror som de behövde. Handelspakter som senare upprättades med Indokina garanterade kontinuerliga leveranser av ris, gummi och andra nödvändiga råvaror åt Japan.

USA:s ambassadör i Japan höll Roosevelt fullt informerad om landets prekära ekonomiska situation och brådskande importbehov. Chefen för den amerikanska marinen hade varnat presidenten om faran med att införa ett oljeembargo mot Japan. Han hade ”informerat utrikesdepartementet i otvetydiga termer att om Japans oljeleveranser stängdes av, skulle de, enligt honom, dra ut i krig.” Han menade inte ”nödvändigtvis mot oss, men … om Japans ekonomi kvävdes och stryptes på grund av att de inte kunde få tag på olja, skulle de vända sig någon annanstans istället … och om jag vore dem skulle jag göra” samma sak.

Många människor, däribland presidentens fru, Eleanor Roosevelt, oroades över vad Japan kunde tänkas göra. Under hösten 1940 hade hon frågat sin man om de fortsatta oljeleveranserna till Japan. FDR svarade Eleanor den 13 november 1940,

Det verkliga svaret, som du inte kan berätta, är att om vi förbjuder oljetransporter till Japan kommer de att öka sina inköp av mexikansk olja, och dessutom kan de drivas till att lägga beslag på holländska Ostindien. I skrivande stund anser vi alla att en sådan åtgärd från vår sida skulle leda till fler krig i Fjärran Östern. [Signerat] FDR

Roosevelt var således väl medveten om farorna med att stoppa oljeexporten till Japan. Japan fruktade också att deras tillgångar i USA skulle frysas, vilket ytterligare skulle ha förvärrat den ekonomiska situationen.

Den brittiske ambassadören i Tokyo, Sir Robert Craigie, skickade i februari 1941 ett telegram till utrikesdepartementet i London om att Japan snart skulle börja vandra mot det brittiskt styrda Singapore – en, på den tiden, viktig handels- och kommunikationslänk mellan Storbritannien och dess utländska kolonier. Storbritanniens utrikesminister, Anthony Eden, kallade till sig Mamoru Shigemitsu, Japans ambassadör i London, och ”grillade honom grundligt” angående de ”extravaganta och sensationella telegrammen” som inkom från den brittiska ambassaden i Tokyo.

När Eugene H. Dooman, rådgivare vid den amerikanska ambassaden i Tokyo, kallade till sig Japans vice utrikesminister, Chiuchi Ohashi, berättade Ohashi för honom att ”Sir Roberts spådomar inte innehöll några som helst sanningar.” Ohashi sade att han ”flera gånger hade sagt till Sir Robert att Japan inte skulle gå in i Singapore eller holländska Ostindien, såvida inte vi (japaner) blir pressade (av amerikanska embargon).”

Ohashi sade emellertid också att ”om det skulle uppstå oroligheter i Indokina som fransmännen inte kunde tygla … så skulle vi vara tvungna att kliva in och slå ner upproren.” Ohashis medgivande var ytterligare en påminnelse om faran som det skulle innebära att resa handelsembargon mot Japan.

Originalartikeln har översatts till svenska av Mises.se

Kommentera på bloggen

1 kommentarer till ”Relationen mellan USA och Japan före WWII

Kommentarer inaktiverade.