Papperspengars kollaps recenseras

En läsare vid namn Pelle uppmärksammade oss på att Detlev Schlichters bok ”Papperspengars kollaps” recenserats i Sydsvenskan av Kenneth Hermele, ekonom och doktorand, i humanekologi (?). Inte helt oväntat är det en sågning.

Murray Rothbard sade en gång att en av de viktigaste lärdomarna i livet var lärdomen att pengar är en vara, vilket också är vad Ludwig von Mises visade i sin bok ”The Theory of Money and Credit”. Denna lärdom har dock gått Kenneth Hermele helt förbi, och vid upprepade tillfällen gör han också poängen att pengar inte är varor, dock utan vidare förklaring.

Det mest väsentliga i Kenneth Hermeles recension är annars att han motsätter sig guldmyntfoten, på, enligt mig, felaktiga grunder, samt att han missförstår vad Schlichter menar när han pratar om inflation. Hermele skriver att Schlichter vill,

tillbaka till guldmyntfoten: varje krona ska motsvara en viss vikt i guld, inflationen kommer att försvinna liksom statens möjlighet att påverka ekonomin.


Då Schlichter pratar om inflation menar han inte prisökningar, utan han menar en ouppbackad ökning av penningmängden. Det säger sig själv att om varje ”krona” är knuten till en viss mängd guld kan vi inte ha någon inflation om vi använder oss av denna definition. Visst kan det hända att vi får generella prisökningar, men det absolut mest sannolika är att vi får generella prissänkningar istället (vilket förklaras väldigt enkelt och pedagogiskt i Schlichters bok). Det är precis detta som Schlichter menar när han skriver att ”deflationsprocesserna måste ges fritt spelrum”. Enligt Hermele är detta ”något kryptiskt”, men det enda Hermele behöver göra är egentligen att titta på det prisfall som finns inom teknologisektorn för att få en bild över hur priserna skulle utvecklas på en fri marknad under en guldmyntfot. Och det är inget hemskt med det, snarare tvärtom!

Eftersom Hermele upprepade gånger citerar Keynes antar jag att Hermeles uppfattning om kapitalteori inte sträcker sig bortom den neoklassiska teorin om ”the circulating flow of capital”. I denna modell innebär prissänkningar att företagen får mindre intäkter, vilket leder till att de måste sänka lönerna, vilket leder till minskade intäkter etc. i en ond spiral ner i botten. Dock är denna ”teori” gravt felaktig och representerar inte alls verkligheten. Därför blir det också ironiskt att Hermele kritiserar oss österrikiska ekonomer för att inte förstå något om hur den verkliga ekonomin ser ut!

Vidare skriver Hermele,

Schlichter tror dessutom att guld är en okomplicerad vara att knyta valutorna till, det verkar märkligt nog inte spela någon roll att världens guldproduktion kontrolleras av Kina, USA, Ryssland och Sydafrika.

Först och främst, inget i världen är okomplicerat. Till och med något så skenbart enkelt som en penna är fruktansvärt komplicerat att tillverka. Men just komplexiteten av något är snarare ett argument mot möjligheten att planera och styra det, och för att låta ”marknaden” göra det. Dessutom är poängen att under en guldmyntfot är guld pengar och pengar är guld. Svårare än så är det inte.

Hermeles kritik mot att guldproduktionen kontrolleras av Kina, USA, Ryssland och Sydafrika är dessutom missriktad. Precis som Jesus Huerta de Soto säger, i ”Money, Bank Credit, and Economic Cycles” (s. 782, 3rd edition):

The danger that a pure gold standard might come to rely too heavily on the gold production of South Africa and the nations which today make up the former Soviet Union has been highly exaggerated. Furthermore such warnings are based on a mistaken disregard for the fact that though these countries mine a substantial proportion of the new gold extracted each year (South Africa with 34 percent and the former Soviet Union with 18 percent of the annual production of new gold),the relative importance of the volumes they produce, in comparison with the existing stock of gold in the world (which has accumulated throughout the history of civilization because gold is immutable and indestructible), is practically insignificant (no more than 0.5 percent per year). In fact most of the worldwide stock of gold is spread among the countries of the European Union, America, and Southern Asia. Moreover now that the Cold War has ended, it is unclear how nations like South Africa and the former Soviet Union, whose annual gold production amounts to only a tiny fraction of the world’s total stock, could play a disruptive role, especially when they would be the first nations to suffer from the effects of any policy aimed at artificially reducing the production of gold.

Givetvis är ingen recension av en vettig ekonomibok komplett utan en attack på nyliberalismen. Det gör mig förvisso inget då ingen av oss här på Mises.se är nyliberaler (se ex. Hans Ps underbara artikel). Hermele anklagar ”nyliberalismen” för att ha försvagat politikens makt gentemot marknadens makt, vilket enligt honom är det som har gett upphov till de ekonomiska kriserna. Det är svårt att se, eller ens föreställa sig, orsakssambandet och Hermele gör heller ingen ansats att försöka förklara det. Istället menar han att vi behöver mer ”expansiv och pådrivande politik”. Detta är så klart inget annat än finare ord för att säga att staten måste trycka mer pengar och skuldsätta sig ännu mer, det vill säga exakt det som Schlichter förklarat är orsaken till krisen. Med andra ord, vi släcker elden genom att hälla på mer bensin. Det stämmer ju förvisso i den meningen att det till slut inte finns något kvar som kan brinna när allt brännbart eldats upp. Om man däremot vill rädda något från eldens verkan finns det andra lösningar.

Hermele avslutar sin sågning med följande ord,

Hela föreställningen om att det finns ett och bara ett svar på alla frågor, en och bara en lösning på alla problem – guldmyntfot exempelvis – en norm giltig för alla tider är den verkliga orsaken till eurons kris.

Här kan man i alla fall hålla med i detta: lösningen på de problem vi har går inte att lösa genom att man tvingar folk att acceptera en råvara (ex. guld) som pengar, utan snarare att vi släpper valet fritt och låter marknaden (som ju enbart utgörs av alla människor och deras interaktioner) välja. Detta är dock sannolikt inte vad Hermele förespråkar. Istället följer han själv den standard-Keynesianska och socialistiska vägen som förespråkar mer penningtryckande och mer centralplanering, trots att detta upprepade gånger historiskt och teoretiskt visat sig vara en (kanske välmenande) väg till helvetet. Således, och i största välmening, avslutar jag med att ge Hermele lite fler lästips. Till skillnad från Hermeles anklagelse är det han själv som inte verkar veta något om hur den ”verkliga ekonomin ser ut”.

Ludwig von Mises”Socialism” och ”Economic Calculation in the Socialist Commonwealth”, som effektivt tar kål på alla idéer om att centralplanering kan fungera. Fortfarande inte motbevisad, trots otaliga försök och en lång historisk debatt. Den socialistiska ekonomen Heilbroner hade i alla fall tillräckligt med ryggrad för att utropa att ”Mises hade rätt!” när de empiriska bevisen på Mises argument mot socialism var alldeles för överväldigande. Andra ekonomer var inte lika ärliga.
Jesus Huerta de Soto”Socialism, Economic Calculation and Entrepreneurship”, som går igenom den historiska debatten mot socialism och centralplanering som nämndes ovan.
Murray Rothbard”What has government done to our money?” (snart på Svenska!) samt ”The Mystery of banking”, för en grundkurs i pengar och bankteori.
Ludwig von Mises”Theory of Money and Credit”, för en mer genomgående förklaring om varför pengar är en vara.
Jesus Huerta de Soto”Money, Bank Credit and Economic Cycles” (under översättning), som historiskt och teoretiskt förklarar problemen med ett bankväsende med bråkdelsreserver och en centralbank, samt förklarar fördelen med marknadspengar. Innehåller även en mycket bra genomgång av Österrikisk kapitalteori (s. 266 – 312)
Friedrich August von Hayek”Prices and Production, and Other Essays”, för en förklaring av kapitalteori.
Ludwig von MisesHuman Action, för den mest genomgående förklaringen om vad Österrikisk ekonomi är.

Som avslutning råder jag också Hermele att titta igenom Klaus Bernpaintners videoserie i 4 delar, som har det passande namnet ”Verklighetsekonomi”.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

7 kommentarer till ”Papperspengars kollaps recenseras

  • När man sågat en sågning, så är det ju bara artigt att meddela sågaren om detta med ett email eller så. Jag hoppas du gör så.
    (Inte bara för att jag skadeglatt vill att han känner sig obekväm av sån uppvaktning och kanske drar sig för att upprepa den typen av påståenden framöver av rädsla för mothugg. Eller jo förresten, mest bara därför…)

  • Håller med Egensinnig. Man kan ju alltid hoppas att Hermele försöker sig på ett svar på tal 🙂

    Är det annars någon som vet vad ”humanekologi” är?

  • Humanekologi skulle kunna vara en synonym för… vetenskapen om ekonomin! (människors samverkan i balans med varandra). Men det är naturligtvis inte vad det betyder för Dr:and Hermele.

  • Skulle också vilja framhålla Mises skrifter om interventionism också eftersom de är än mer relevanta för dagens system än de om socialism, förvisso innehåller Human action en hel del på det området.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *