Den representativa demokratins oförsvarbarhet

[Denna artikel är en sommarrepris och publicerades ursprungligen 3 November 2010.]

Principerna för en legitim befallning

Tom Hanks och Passepartout är de enda två mänskliga invånarna på en öde ö. Ingen av dem är medveten om den andres existens tills de en ödesdiger dag råkar på varandra. Vad som sedan händer är en fråga av stor betydelse. Kommer de att hälsa på varandra artigt för att sedan återgå till sina respektive företag? Kommer de bestämma sig för att samarbeta för ömsesidig nytta? Kommer de att slåss? Vem vet? Vi kan dock vara relativt säkra på att om Hanks skulle befalla Passepartout att ”Dra upp flotten! Lyft den där traven ved!” eller kräva att Passepartout skulle ge upp sin avskyvärda vana att dricka kokosnötsmjölk till sin fisk, eller insistera på att Passepartout skulle samarbeta med honom i hans fiske- och jaktäventyr, eller avstå från hårt kroppsarbete på söndagar – kort sagt, om Hanks på något sätt krävde att Passepartout skulle lyda hans befallningar, skulle Passepartout, tror jag, ogilla, och förmodligen även göra motstånd mot sådana förelägganden. Detsamma gäller självklart om rollerna skulle vara de omvända och Passepartout skulle komma att överta posten som öns härskare.

Läs hela artikeln, av Gerard N. Casey.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *