Vad turkarna kan lära oss om återvinning

(Denna artikel är en repris och publicerades ursprungligen i september 2011)

Den svenska sopåtervinningen fungerar på samma sätt som alla andra centralplanerade system: den ökar och centraliserar makten, medan de förväntade resultaten aldrig införlivas. I detta fall fungerar dock systemet: människor sorterar sina sopor i olika behållare – eftersom de inte har något val. Dessutom behöver de kommunala sophämtningsföretagen inte göra så mycket arbete samtidigt som de får mer betalt än någonsin tidigare. Folk är irriterade, men reagerar inte riktigt. Svenskarna klagar mycket i allmänhet (på allt), men de gör inget motstånd; de är vana vid att bli hunsade av den mäktiga staten och har tolererat detta ända sedan 1523.

I Istanbul måste eskicis axla samma risker som alla andra företagare. De får inte betalt per timme. Det som de fiskar upp från soptunnorna kan vara värdelöst en dag, och värdefullt en annan, och konkurrensen ökar alltjämnt.

Läs hela artikeln, av Doug French.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

1 kommentarer till ”Vad turkarna kan lära oss om återvinning

  • Samma sak i Kina där jag bor. Det finns en intensiv återvinningsindustri. Lumpsamlaren (?) där jag bor nu har till och med ett flott visitkort, han är enmansföretagare och hans titel är ”återvinnings chef”, och har man något att sälja ringer man honom på mobilen, så kommer ha och hämtar, och betalar ärligt och kontant. Det kan vara allt från gamla bildelar eller pappershögar, allt får man betalt för. Varje kväll dyker en lastbil upp på parkeringsplatsen, i går kväll lastade man den till 3 meter högt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *