Facebook är vad staten vill att internet ska vara

Rubriken låter kanske inte så hotfull med tanke på att de allra flesta verkar häcka på Facebook dagarna i ända, sprider bilder av och på sig själva, samt rapporterar om varenda litet steg som tas i vardagen. Om folk nu självmant väljer ett sådant forum för att på något sätt försöka synas, så är det väl inget problem? Nej, det enkla svaret är att det inte är något problem att människor frivilligt och gärna sprider information om sig själva.

Men samtidigt går det inte att komma ifrån att Mark Zuckerberg alltmer personifierar staten. Facebook har hela tiden haft problem med sin ”image”; redan från början hade man klausuler i användaravtalet som hävdade att Facebook ägde rätt till allt som användarna lägger upp via sitt konto. Med andra ord: all den information som du frivilligt lägger upp om dig själv som dina vänner ska få ta del av, blir automatiskt Facebooks egendom. Givetvis har det med jämna mellanrum blossat upp protester, men även om Facebook backat på punkt efter punkt så har man samma inställning.

Det ligger helt enkelt ganska mycket i det Julian Assange lär ha sagt angående att magasinet Time utsett Mark Zuckerberg till årets man: ”Vilka är skillnaderna mellan Mark Zuckerberg och mig? Jag ger privat information om företag till dig gratis, och jag är en skurk. Zuckerberg ger din privata information till företag för pengar, och han är Man of the Year.”

Men faktum är att även om Facebook helt skulle avstå äganderätten till din information, vilket man i stort sett har gjort efter att Google+ lanserades (som från början lovade att aldrig göra anspråk på användarnas information), så är systemet slutet och kontrollerat – precis som politiker världen över vill att Internet ska vara.

Sedan internetboomen på 1990-talet har man talat om ”Internet2”, en slags uppdaterad version där man ska kunna separera trafiken i nätet för att garantera bandbredd. Ett problem med internet idag, heter det, är att all information är jämlik – ingenting har prioritet över annat, vilket gör att det kan bli trafikstockning. En lösning på detta är att utrusta varje datapaket med en identitet och prioritet, vilket gör att man kan separera trafiken. Med andra ord: om du betalar så får du garanterad bandbredd, medan andra får vänta.

Detta kan ju låta som en ganska normal lösning – det är ju så t ex privata vägar löser trafikstockningar. Men faktum är att detta omedelbart omintetgör anonymiteten på internet, vilket gör att all kommunikation långt mycket enklare kan övervakas, kontrolleras, samt stängas av där man så önskar. Det är dessutom så att utvecklingen har gått ganska långt framåt och hela tiden ökar i hastighet – det är inte längre ett problem om man vill ladda ned JPEG-bilder, vilket tidigare tog lång tid och ”stal” bandbredd från andra användare. Idag ser vi på streamade, högupplösta långfilmer utan alltför stora problem.

Det finns också lösningar där t ex Google kan skapa sig en uppfattning om vårt agerande på webben genom att förse länkar på sin hemsida med extra parametrar. Men just på grund av att internet i grunden är jämlikt och okontrollerbart så kan man när som helst välja att inte vara inloggad, ”surfa” genom proxy, radera cookies, osv. Makten ligger i användarnas händer helt enkelt för att strukturen är starkt decentraliserad – och för att man inte från central ort gör skillnad på olika användare.

Ett Internet2 skulle fungera helt annorlunda – i alla fall bakom det användarna ser. Det skulle ha full kontroll på vem som gör vad, kunna följa varje försök till kommunikation och kartlägga mönster i handlande, skapa sociogram över hela världen med näst intill komplett information. Med andra ord, polisstatens våta dröm.

Hur fungerar Facebook? Precis som för Googles tjänster handlar det om att tjäna pengar på att lära känna sina användare. Men Facebook är rena motsatsen till Google i ansats. Google levererar ett antal tjänster, som förvisso med fördel kan användas tillsammans, men där användaren aldrig är tvingad att använda Googles produkter. Inte heller måste man hålla sig till att surfa på Googles villkor: internet är fritt, öppet och Google tillhandahåller helt enkelt tjänster som gör det lättare för användaren – och därigenom kan man erhålla information som gör att man kan sälja skräddarsydda annonsplatser till annonsörer.

Facebook går ut på samma sak, men bygger inte på internets öppna struktur. Google har hela tiden ”problemet” att användare kan välja någon annan, kan surfa anonymt, osv. Facebook ”löser” detta problem genom att tvinga användarna till att aldrig lämna Facebook. Enda anledningen till att man kan göra detta är att man blivit en så stor aktör; med nästan en miljard (!) aktiva användare har man en tillräcklig bas för att locka företag till sig. Och Facebook har full kontroll eftersom användarna inte kan länka in material från andra webbplatser utan måste ladda upp den till Facebook, de måste aktivt och symmetriskt skapa och bekräfta relationer, samtidigt som alla kommentarer, diskussioner och information automatiskt sker mellan användare. Facebook har full koll på vad du gör, registrerar allt, samt bygger sina annonser på det.

Man kan enkelt se detta i de annonser som finns. Facebook är fortfarande ganska omoget – de har information att göra enormt mycket mer, men har ännu inte lyckats dra full nytta av informationen. Men vi kan räkna med att de nästan töntiga annonserna i stil med ”Din vän X tycker om Y – gilla Y du också!” snart byts ut mot mer personliga annonser där produkten inte alla gånger är så uppenbar. Facebook har tillräcklig information för att göra annonser av dina relationer och således pracka på dig prylar utan att du ens märker det.

Lägg till detta det faktum att alltfler länkar från Facebook inte längre är länkar. Att varje länk förses med en spårkod är inte så konstigt – ju mer man vet, desto mer kan man tjäna. Google gör amma sak. Problemet är att Facebook kopplar varje klick till din profil, som du själv håller uppdaterad och som ofta är så personlig att det bara är du (och staten) som känner till allt detta. Hur många har inte ”dolt” delar av profilen för icke-vänner? Men det är inte dolt för annonsörer.

Men länkarna är inte längre länkar, utan det är ofta en ”app” på Facebook som ger tillgång till artiklar i tidningar osv. Baserat på dina intressen och dina vänners intressen kommer numera skumma meddelanden upp i ens ”feed”: ”X läste artikeln Y, läs den du också”. Klicka på länken och den tar dig till en sida som ber om din tillåtelse att ge åtkomst till din profil. Varför då? Jo, för att Facebook tjänar pengar på att förse tidningen med information om vem det är som läser artikeln.

Steget till att inte endast sälja ”tjänsten” att ta fram artiklar som kan vara av intresse för användaren, utan istället visa artiklar som ”på rätt sätt” påverkar dig och din världssyn (eller helt enkelt tysta sådan rapportering som inte är opportun) är inte långt. Facebook har dessutom en vana av att både tillmötesgå och överstiga politiska krav… Medan Google har ”do no evil” som tagline, verkar Facebook ha anammat raka motsatsen.

Facebooks stora problem är att användare väljer att inte använda Facebook till allt. Om man använder andra hemsidor så har Facebook inte kontroll över vad du gör – och den informationen kan vara viktig. Av den anledningen försöker man skapa en facebookdimension av hela internet. I den utsträckning man inte kan tvinga användare att hålla sig till facebook.com kan man i alla fall följa användaren och samla information. Därav de ständiga ”facebookinloggningar” som finns på alla möjliga hemsidor – varje inloggning loggar automatiskt vem du är och vad du gör. Om du t ex läser en artikel på Aftonbladet.se och antingen har loggat in tidigare eller loggar in med ditt facebookkonto för att kommentera så får Facebook full information om vad du gör: vad artikeln handlar om, ifall du svarar på en viss kommentar, vad den kommentaren och din egen handlar om. Allting kan loggas, översättas, katalogiseras och läggas till din profil.

Men även om man kan tycka att Facebooks agerande är tvivelaktigt så är informationsinsamlandet i sig varken konstigt eller nödvändigtvis av ondo. Alla företag gör samma sak. Inte minst Google gör detta. Men skillnaden ligger i att Facebook konsekvent motarbetat öppenhet och förespråkat ökad kontroll; Google har, om något, gjort precis tvärtom – även om man har gått t ex den kinesiska regimen till mötes med censur så passar man på att också undergräva den. Google har med all önskvärd tydlighet tagit ställning mot statlig övervakning och kontroll över internet. Har Facebook?

Facebook visar inget som helst intresse för att ta ställning för varken människor eller rättigheter; man kör helt och hållet på maktens inslagna linje. Zuckerbergs uttalande om att privatlivets tidsålder är förbi är helt i linje med nästan allt han gjort och sagt. Trots att han säger att det inte längre är en ”social norm” att ha en privat sfär hålls hans eget privatliv intakt och skyddas. Och samtidigt sprider han förstås gärna detaljer om alla andras privatliv för vinden – i alla fall så länge det finns möjlighet att tjäna en slant på det. Mannen har helt enkelt inga skrupler och tycker att det här med integritet är ganska besvärande. I alla fall för hans skötebarn Facebook.

Vi kan räkna med att Zuckerberg kommer att vara oerhört inflytelserik när den politiska makten på allvar försöker skapa en ”upphottad” version av internet. Även om dessa idéer skrotats flera gånger redan så kommer de tillbaka med jämna mellanrum – lika säkert som en beslutande euro-folkomröstning görs om ifall resultatet inte blev ett ”ja”. Kanske blir det i form av ett direkt angrepp på informationsfriheten; kanske blir det istället trevande och smygande försök att ta kontroll över internet steg för steg. I bägge fallen kan vi nog räkna med att Zuckerberg är där och hjälper till.

Kommentera på bloggen.

1 kommentarer till ”Facebook är vad staten vill att internet ska vara

Kommentarer inaktiverade.