Den logiska aspekten av polylogism

Denna text är hämtad från kapitel tre av Human Action.

2. Den logiska aspekten av polylogism

Marxistisk polylogism hävdar att sinnets logiska struktur skiljer sig åt mellan olika samhällsklasser. Rasistisk polylogism skiljer sig från Marxistisk polylogism enbart i det att den tillskriver varje ras en speciell logisk sinnesstruktur och påstår att alla medlemmar av en specifik ras, oavsett klasstillhörighet, är utrustade med denna speciella logiska struktur.

Det är meningslöst att här ge sig in i en diskussion om koncepten samhällsklass eller ras såsom de appliceras av dessa doktriner. Det är inte nödvändigt att fråga Marxisterna när och hur en proletär som lyckas nå borgarnas rang ändrar sitt proletära sinne till ett borgerligt sinne. Det är onödigt att be rasisterna förklara vilken sorts logik som gäller för folk som inte är renrasiga. Det finns mycket mer seriösa invändingar att ta upp än dessa.

Varken Marxisterna eller rasisterna eller de som stöder någon annan form av polylogism gick längre än att utropa att sinnets logiska struktur skiljer sig åt mellan klasser, raser och nationer. De försökte aldrig demonstrera på vilket sätt den proletära logiken skiljer sig åt från den borgerliga logiken, eller på vilket sätt den ariska logiken skiljer sig från den icke-ariska logiken, eller på vilket sett den tyska logiken skiljer sig från den franska eller brittiska. I Marxisternas ögon är Ricardos lag om komparativa fördelar falsk eftersom Ricardo var borgerlig. De tyska rasisterna fördömer samma teori eftersom Ricardo var jude, och de tyska nationalisterna gör det eftersom han var engelsman. Vissa tyska professorer förde fram alla dessa tre argument tillsammans som bevis på att Ricardo hade fel. Men det är inte tillräckligt att förkasta en teori genom att visa vilken bakgrund dess författare har. Det som krävs är först och främst att föra fram ett logiskt system som är annorlunda än det som författaren använder. Därefter är det nödvändigt att undersöka den bestridda teorin punkt för punkt och visa var i dess resonemang det dras slutsatser som – även om de är korrekta om vi använder oss av författarens egen logik – är felaktiga om vi använder oss av den proletära, ariska, eller tyska logiken. Och, slutligen, borde det förklaras vilken sorts slutsatser kritikerns egen logik måste leda till om vi ersätter författarens felaktiga slutsatser med kritikerns korrekta. Som alla vet har detta aldrig gjorts, och kan heller aldrig göras.

Sedan har vi det faktum att det finns motsättnignar gällande de huvudsakliga problemen som existerar mellan folk av samma klass, ras eller nation. Olyckligtvis finns det, säger nazisterna, tyskar som inte tänker på ett korrekt, tyskt, sätt. Men om en tysk inte av nödvändighet alltid tänker som han borde, utan må tänka på samma sätt som en människa som har utrustats med en icke-tysk logik, vem skall då bestämma vilka idéer som är “verkligt” tyska och vilka som är otyska?

Professor Franz Oppenheimer påstår följande: “Individen begår ofta misstag då han ser efter sina egna intressen; en klass begår aldrig misstag i det långa loppet”. Detta borde innebära att majoritetsbeslut är ofelbara. Men nazisterna förkastade majoritetsbeslut som uppenbart otyskt. Marxisterna ger tomma bekännelser till den demokratiska majoritetsprincipen. Men så fort det testas i verkligheten föredrar de minoritetsstyre, förutsatt att det är deras eget parti som styr. Låt oss inte glömma bort att Lenin våldsamt upplöste den valda valmanskåren under sin egen regerings förebud eftersom endast en femtedel av dess medlemmar var bolsjeviker.

En konsekvent polylogist måste hävda att idéer är korrekta om deras författare är medlem i rätt klass, nation eller ras. Men konsekvens är inte en av deras dygder. Marxisterna är således benägna att kalla alla de tänkare vars doktriner de håller med om för “proletära tänkare”. Alla andra nedvärderas och kallas för antingen klassfiender eller samhällsförrädare. Hitler var till och med ärlig nog att erkänna att den enda metoden som var tillgänglig för honom, för att ta reda på vilka som var sanna tyskar och vilka som var blandras och främlingar, var att utforma ett genuint tyskt program och sedan vänta och se vilka som stödde det. En mörkhårig man vars kroppsliga egenskaper inte på något sätt alls passade in på den stereotypa blonda ariska härskarrasen, hävdade att han hade gåvan att upptäcka den enda doktrinen som var passande för det tyska sinnet och rätten att exkludera från den tyska klassen alla de som inte accepterade hans doktriner, oavsett vad deras kroppsliga egenskaper må ha varit. Inga fler bevis behövs för att visa hur falsk hela denna doktrin är.

Originalartikeln har översatts till svenska av Joakim Kämpe.

Kommentera på bloggen.

5 kommentarer till ”Den logiska aspekten av polylogism

  • Det finns många frågor där världen skulle varit bättre om man brytt sig om att lyssna på Mises. Såsom exempelvis ämnena inflation, socialism och polylogism..

  • Finns det nån samling av översättningarna av t.ex Human Action?
    Det skulle vara trevligt att kunna läsa den på svenska och kanske till och med bidra lite.

  • Ok, Joakim, det var ju bra! Inte så mycket översatt än alltså.
    Jag återkommer när jag läst klart den så kan jag hjälpa till att översätta de delar som tilltalade mig mest.

    Hälsningar Martin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *