Den filosofiska dadaismen slutar i Götterdämmerung

Replik till Och Gud var staten

Marxismens intellektuella förespråkare har sedan länge insett att deras bästa möjlighet till försvar är språkförstöring, då ett upphävande av ordens mening effektivt gör kritik av deras ståndpunkt omöjlig. Med hjälp av nonsens-artade resonemang som fullständigt saknar koppling till verkligheten kan man måla upp en bild som föreställer precis vad man behagar, och därtill inte behöva försvara den. Filosofi har degenererat till konsten i att använda stora ord i grammatiskt komplicerade meningar.

Att DNs kulturredaktion länge försökt förfina denna konst är naturligtvis inget nytt, men låt oss för sakens skull försöka dekryptera den krönika som Lena Andersson skrev i helgen. I denna krönika, titulerad “Och Gud var staten” så framläggs följande teori : I civilsamhället frodas skillnader bland människor, vilket leder till klassklyftor och diskriminering. Den egalitära staten skall agera som “utjämnare” och konsekvent agera för att förgöra all form av mänsklig egenart, så att vi alla är lika mycket värda (d.v.s. värda ingenting alls). Så långt inget nytt, detta är grundteorin för all form av marxism, kultur-relativism och dödsönskande självförstörelse av samhället. Därefter följer ett antal paragrafer av dadaistisk analys av det moderna samhället enligt egalitismens grundprinciper (en analys som oundvikligen är meningslös eller struntprat, eftersom alla former av social analys kräver ett ramverk av värderingar, något som egalitismen per definition försöker upphäva). Och så här långt hade man kanske kunnat acceptera denna skrivelse som bara ytterligare en propagandaskrift för statsdyrkandet, fött av okunskap, indoktrinering och en total oförmåga i att någonsin välja ett synsätt bortom “status quo”. Men sedan är Lena Andersson tvungen att dra in Gud i det hela, och då är det inte utan att man härsknar till ordentligt.

Enligt Lena Anderson är den egalitära staten Gud. Jag undrar vad Jesus Kristus skulle ha haft att säga om den saken. Jag minns inte riktigt i vilken del av Bibeln som Jesus går til fariseérna och ber dem ödmjukast om att jämna ut skillnaderna bland folket i sann egalitär anda. Jesus är naturligtvis svårbegriplig för den moderna människan, särskilt för den moderna intellektuella människan, eftersom han gick ut och gjorde något själv istället för att (som dagens intellektuella) gnälla och åberopa de politiska strukturerna för att omforma världen enligt den narcissistiska världsbild som folk som aldrig haft ett vettigt jobb tenderar att få. Huruvida detta berodde på att Jesus troligen haft ett vettigt jobb och inte suttit och ruttnat ihop i några decennier på ett propaganda-ministerium går naturligtvis inte att bevisa. Nåväl. Diskussionen går därefter rakt ned i någon form av 1984-liknande mardröm, med följande deklaration :

Det som skapade Gud kan i själva verket ha varit längtan efter ett samhällsbygge som lindrade förtrycket och lidandet som följer när människorna lämnas i fred och frihet.

Vi är av detta kallade att förstå att förtrycket och lidandet blir mycket mindre under, just det, förtryck och slaveri. Språkförstöringen är därmed komplett, A = B, slaveri är frihet, fred är krig och staten är vår räddare från vårt mänskliga armod. Det går inte att kritisera ovan deklaration, eftersom den inte betyder något. Den har ingen logisk konsekvens, och precis som man inte kan kritisera tre sidor slumpmässigt utvalda ord ur en ordbok finns heller ingenting att säga om detta. Den intellektuella självdestruktionen är slutförd. Lena Anderson har härmed förklarat sig som Gud över mänskligheten, men till skillnad från den kristna guden är hennes budskap fullständigt obegripligt. Slutsatsen kan inte bli något annat än att dagens intellektuella lider av någon mysterisk variant av schizofreni som bara tar sig uttryck när de fattar en penna. Skrämmande.

Lena Anderssons krönika ger därtill tydliga bevis för en tes jag länge framhållit, nämligen att det bland intellektuella inte finns några ateister. Den sekulära staten är deras Gud, och deras dyrkan av parlamentarisk demokrati som lösningen på allt ont baseras vare sig på empirisk kunskap eller a priori resonemang, utan är en modern trossats. Dessvärre är den moderna staten som gudskonstruktion precis lika nedbrytande som den kristna tron genom historien varit uppbyggande för samhället.

Då den moderna välfärdsstaten nu har nått det stadium där den snart nog förgjort den underliggande kultur av kristna värderingar och individualism som den vilar på, kan vi därmed förvänta oss dess kommande nedgång och fall. Den värdegrund som vi fortfarande tar förgiven har under decennier massakrerats under egalitismens anfall. Slutresultatet av värderingarnas undergång är samhällets och civilisationens undergång. Denna eskatologiska slutsats är dock inte, likt religiösa sådana, baserad på en tro om Guds slutliga ingripande, utan vårt samhälles baneman kommer istället bli samma som Roms då samhällsekonomin omöjligen kan fortgå under de attacker som den konstant får utstå från statligt håll i den egalitära “rättvisans” namn. Ett döende samhälle dör svältdöden. Vår tids Götterdämmerung har vi skapat alldeles själva.

Denna tråkiga framtid till trots kommer vissa av oss ändå kunna känna att livet inte varit förgäves, så länge vi vågar stå upp för det som är rätt och riktigt. Statsdyrkarna å andra sidan, kommer se sitt tilltänkta himmelrike förfalla och sluta sina liv som miserabla fattig-pensionärer vars enda nöje kommer vara att gnälla sig fram till sina sista dagar.. Själv ser jag fram emot möjligheten till ett liv även efter detta, om nu så skulle ske. Jag tror det kallas gudomlig rättvisa.

6 kommentarer till ”Den filosofiska dadaismen slutar i Götterdämmerung

  • Det är relativismen som ständigt återkommer i diskussionen med socialister. Allt beror på hur man ser på det, ingenting är egentligen rätt eller fel, allt är ok och helt plötsligt förvandlas frihet till rätten att få leva på någon annans bekostnad, slippa arbete och göra det man tycker är kul. På detta sätt kan de egentligen rättfärdiga vad de vill. Smidigt men vidrigt.

  • Hans. Dräpande!
    Skicka denna till Lena Marx Anderson och be henne kommentera din kritik.
    Det skulle vara otroligt intressant att vara en fluga på väggen när hon läser detta. Personligen så tror jag inte ens hon skulle förstå vad du pratar om, inte för att du inte är tydlig utan för att hennes skygglappar har glidit framför ögonen.
    🙂

  • ”I civilsamhället frodas skillnader, specialisering och egenart. Det är där människor delar upp sig i gemenskaper och det är där de får dra för gardinerna. Det är där klassamhället återskapas och friheten att underkuva, styra och förfördela blomstrar – i familjen, församlingen, företaget, intressegemenskapen. En egalitär stat behövs uppenbarligen som motvikt. Men vad är den egalitära staten? Hur bör den se på medborgarna?”

    Först så måste man fråga sig vad man gillar.

    VI GILLAR OLIKA
    eller
    VI GILLAR LIKA
    Gillar man lika är man en ond person.
    Ondskan ger sig i uttryck att man är en rasist.
    Man vill med våld förgöra alla variationer i samhållet.
    Man vill förgöra naturens mångfald

    Det enklaste är att förbjuda privat äganderätten som bygger på att en fri människa har rätt till sitt eget produktionsresultat. Istället så är det staten som neutralt och objektivt delar ut lika objekt till alla.

    Alla kan få en 100 kvadratmeter stor lägenhet. Först så får de statliga tjänstemännen sin lägenhet i centrala stockholm. Resten får sinna 100 kvadratmeter i norrland eller tensta.
    Uppenbart är detta en stat som det är värt att offra livet när man försöker fly från den.

    Men man kan börja hennes lika projekt med att utplåna denna olikhet.
    Lena Andersson skriver på DN och jag skriver på kommentator fältet.

  • Håller med om att etatismen för väldigt många intellektuella är en religion eller åtminstone fyller samma funktioner i livet som en religion gör.

    Kan inte se i vilken mån ”kristna värderingar” skulle vara någon slags grund till det positiva som känneecknat västerländsk civilisation tidigare. Tvärtom är just den egalitära altruismen att älska allt annat än sig själv och att ägna sig åt idelig kollektiv och individuell självspäkelse typiskt kristna idekomplex. Kristen tro och kristna kyrkor med tillhörande intellektuella etablissemang har också länge agerat för att legitimera etatism. Kristna och kristen tro har ofta varit sanna frihetsfiender och förtryckare, och bidragit till blodiga krig. De flesta värderingar som varit västerlandet till godo kommer från filosofin och inte religionen. Möjligen kan det faktum att kristendomen är mer individcentrerad än de andra abrahamitiska religionerna varit något som bidragit till att ha underlättat inträdet av liberalism och kapitalism.

  • ”Möjligen kan det faktum att kristendomen är mer individcentrerad än de andra abrahamitiska religionerna varit något som bidragit till att ha underlättat inträdet av liberalism och kapitalism”
    Det finns en extremt stark korrelation mellan protestantisk kristendom och
    liberalismen.

    Nu kommer snart en anarkist och påpekar att korrelation inte är kausilitiet. Då glömmer de att korrelation ofta är en stark indikation på kausilitet.

    Det är troligen den antiauktoritära aspekten i sola scriptura som sedan leder fram till eller frigör liberalismen.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Sola_scriptura
    Liberalismen leder sedan fram till kapitalismen som blir det enda ekonomiska systemet som klarar av att generera ökat välstånd för de bredda massorna. Av någon outgrundlig anledning så har kapitalismen aldrig otur med vädret i matproduktionen.

  • I så fall tackar vi för intressanta gamla religioners bidrag och rör oss vidare här i världen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *