Krugman fortsätter ljuga

SvD Näringsliv skriver återigen om att Paul Krugman tycker att staten producerar för lite nya pengar och att vi måste spendera-spendera-spendera. Man upphör aldrig att förvånas över att det anses nyhetsmässigt att Paul Krugman återigen sagt precis samma sak. Vad är det med journalister och Paul Krugman?

Jag ser flera problem med det som skrivs i artikeln och i hur media hanterar Krugman som någon slags halvgud: (1) Krugman ljuger obehindrat, (2) han är knappast en auktoritet på ämnet, men (3) han säger det journalisterna tycker om att höra.

Krugman ljuger. Det kan inte längre råda någon tvekan om att Krugman ljuger om den Stora Depressionen. Det har under lång tid forskats ganska omfattande om den politik som president Hoover förde ”innan” Roosevelt och New Deal; forskningen visar otvetydigt att synen på Hoover som frimarknadsvän och låt-gå-politiker är som bäst en myt. Snarare är det fallet att han lade grunden för den New Deal som Roosevelt senare skulle bli känd för. Faktum är att även om Hoover hade en finansminister som förespråkade låt-gå-linjen (vilken utan tvekan hade varit mycket bättre än den förda politiken!), så uttryckte man från centralt håll under Roosevelt förundring över att så mycket av det de tänkt göra redan var gjort. Av Hoover.

För något år sedan hade man kunnat se mellan fingrarna vad gäller Krugmans nyttjande av myten. Men han har många gånger blivit påmind om den mer sentida forskningen och den förändring om vår kunskap om depressionen (inte minst den då förda politiken), så det går inte längre att tro att han helt enkelt inte vet. Och även om det skulle vara så att han faktiskt inte vet – vilket vore såväl remarkabelt som ganska illa för någon som utger sig för att vara forskare – så borde han väl ha letat upp fakta vid det här laget? För vad ska vi tro om forskare som inte först kontrollerar fakta…? […]

Flexibelt glas – Allt som glittrar är ej guld

Människans nedskrivna historia börjar med skrivkonsten. Generellt sett anses historisk tid omfatta de senaste 6000 åren. Däremot vet man att glastillverkning inleddes för minst 12.000 år sedan. Det kan mycket väl vara den första substansen som människan tillverkade. Idag är glas så vanligt förekommande och en så stor del av vår civilisation att vi oftast Läs mer om Flexibelt glas – Allt som glittrar är ej guld[…]

Flexibelt glas – Allt som glittrar är ej guld

Människans nedskrivna historia börjar med skrivkonsten. Generellt sett anses historisk tid omfatta de senaste 6000 åren. Däremot vet man att glastillverkning inleddes för minst 12.000 år sedan. Det kan mycket väl vara den första substansen som människan tillverkade. Idag är glas så vanligt förekommande och en så stor del av vår civilisation att vi oftast Läs mer om Flexibelt glas – Allt som glittrar är ej guld[…]

Hur dinosaurierna dog ut

Jag har nyligen läst WJT Mitchells The Last Dinosaur Book. Mirakulöst nog lyckas den med konststycket att använda dinosaurier i en attack mot kapitalismen. Fråga mig inte hur han lyckas – Mitchell babblar och babblar om Barney, fossila bränslen, Jurassic Park, terrängfordon, McDonalds-reklam, Andrew Carnegie – och på något sätt sammanfattas det hela som en Läs mer om Hur dinosaurierna dog ut[…]

Hur dinosaurierna dog ut

Jag har nyligen läst WJT Mitchells The Last Dinosaur Book. Mirakulöst nog lyckas den med konststycket att använda dinosaurier i en attack mot kapitalismen. Fråga mig inte hur han lyckas – Mitchell babblar och babblar om Barney, fossila bränslen, Jurassic Park, terrängfordon, McDonalds-reklam, Andrew Carnegie – och på något sätt sammanfattas det hela som en Läs mer om Hur dinosaurierna dog ut[…]

Jonatan Godtrogen: Epilog

Herr Godtrogen är en vis man med många fler år än jag bakom sig. Han gav mig mycket mer än en äventyrsberättelse. Under åtskilliga månaders samtal fick jag en överskådlig beskrivning av hans spännande livsfilosofi. En filosofi som genom åren hjälpt och visat honom vägen till ett fruktbart liv. Men det är en annan historia. Läs mer om Jonatan Godtrogen: Epilog[…]

Problemet med statsskuld

Den så kallade civiliserade världens stater drunknar i skuld. De flesta tycks överens om att det är ett problem, men vid närmare betraktelse är det inte lika många som kan förklara varför statsskuld skulle behöva leda till ekonomisk kris och fattigdom. Läs hela artikeln av Klaus Bernpaintner

Problemet med statsskuld

Den så kallade civiliserade världens stater drunknar i skuld. De flesta tycks överens om att det är ett problem, men vid närmare betraktelse är det inte lika många som kan förklara varför statsskuld skulle behöva leda till ekonomisk kris och fattigdom. Sammanfattningsvis innebär statsskuld att staten konsumerat upp folkets besparingar. Det är ett symptom på att staten tillåtits växa fortare än ekonomin i övrigt, eller att staten hållit värdeförstörande företag vid liv. Banker som lånat ut till stater som inte kan betala tillbaka kommer att gå omkull och utlösa finanskris.