Anmärkningar gällande den populära tolkningen av den “industriella revolutionen”

Det hävdas allmänt att den moderna industrialismens historia, och speciellt den brittiska “industriella revolutionen”, bidrar med empiriska bevis på den “realistiska” eller “institutionella” doktrinen korrekthet och helt och hållet exploderar ekonomernas “abstrakta” dogmatism.

Ekonomerna förnekar att fackförbunden och statens arbetarvänliga lagstiftning varaktigt kan, och har kunnat, gynna hela den lönearbetande klassen eller höja deras levnadsstandard. Men fakta, hävdar anti-ekonomerna, har motbevisat dessa vanföreställningar. Statstjänstemännen och lagstiftarna som antog fabrikslagarna visade prov på bättre verklighetsinsikt än ekonomerna. Medan laissez-faire-filosofin, utan vare sig förbarmande eller medkänsla, lärde ut att den slitande massans lidande var oundvikligt, lyckades lekmännens sunda förnuft att kväsa de profitsökande företagens värsta övergrepp. Förbättringarna av arbetarnas förhållanden är helt och hållet statens och fackförbundens bedrift.

De är dessa idéer som genomsyrar de flesta historiska studier som har att göra med den moderna industrialismens utveckling.

Läs hela artikeln, av Ludwig von Mises.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *