Har våldet ökat?

Inom mitt utbildningsområde – kognitionsvetenskap – fokuserar man mycket på hur lättlurade vi människor är; hur våra hjärnor är programmerade att hitta mönster även där dessa inte finns, och hur vi ofta baserar vår verklighetsbild på våra egna personliga intryck snarare än objektiv fakta. Steven Pinker, en något mera framstående kognitionsvetare än jag själv, har fått stor uppmärksamhet i samband med sin bok The Better Angels of Our Nature: Why Violence Has Declined där han undersöker våra fördomar om våld, och huruvida dessa stämmer eller ej.

Pinker konstaterar att den tidsålder vi lever i just nu är, statistiskt sett, den fredligaste i världshistorien; det är mycket mindre risk att bli nerslagen eller våldtagen på offentliga platser, dagens krig är färre och mindre blodiga än tidigare, och offentliga avrättningar och tortyr är inte längre populär underhållning. Trots 1900-talets många masskrig och folkmord visar Pinker att risken för att bli dödad av en annan människa var bra mycket högre innan dess. Ändå tror många att samhällsklimatet har blivit allt hårdare och våldsammare. Pinker försöker hitta svaret på båda dessa frågor; varför har våldet minskat, och varför tror vi det motsatta?

Många liberaler har hyllat boken till skyarna då den utgör ett nästan direkt stöd för klassisk liberalism; enligt Pinker beror våldsminskningen på uppkomsten av kapitalism, global handel och nationalstaterna. För oss libertarianer är det en självklarhet att handel minskar våldet och ökar civiliseringsprocessen; man är helt enkelt mindre benägen att kriga mot någon när man är beroende av deras varor och tjänster, och människor får också större förståelse för värdet av individuella skillnader när ekonomin bygger på arbetsdelning, kreativitet och entreprenörskap. Däremot hoppar Pinker i galen tunna när han drar slutsatsen att uppkomsten av stater har varit ett nödvändigt villkor för att världen har blivit mer civiliserad.

SvD publicerade för ett tag sedan en sammanfattning av Pinkers bok. Här följer några utdrag tillsammans med mina kommentarer.

Pacificeringen inträffade i och med statens tillkomst. Även i sina allra våldsammaste former är staten bara en tredjedel så våldsam som ett genomsnittligt icke-statligt samhälle. Europas två våldsammaste århundraden, 1600-talet med sina många, långa religionskrig och 1900-talet med de två världskrigen, var bara en fjärdedel så våldsamma som det icke-statliga snittet. I dag tar vi staten för given, men över 99 procent av mänsklighetens historia utspelas i icke-statliga samhällen.

Det är ett misstag att tro att mänsklighetens historia skulle ha präglats av ett mestadels statslöst tillstånd. Detta resonemang håller bara om man utgår ifrån att endast 1900-talets nationalstater och den senare medeltidens kungadömen bör klassas som stater. En stat är dock ett våldsmonopol som dikterar hur människor ska leva, och sådana organisationer har funnits genom hela världshistorien. De faraoniska dynastierna, de kinesiska dynastierna, Mongolväldet, Rommariket, de medeltida europeiska despoterna och de flesta samhällen innan dess var alla stater av ett eller annat slag. Man behöver inte utfärda pass och driva ett folkhälsoinstitut för att kunna kalla sig för stat.

Vidare:

I växelverkan med kapitalismen blev staten en ännu effektivare kraft för våldsminskning. Pinker lånar och bygger ut en teori som först lanserades av den tysk-judiske sociologen Norbert Elias, vilken enkelt låter sig sammanfattas: statens våldsmonopol gjorde brott kostsammare, medan friare marknader och större rörlighet gjorde samarbete mer förtjänstfullt.
[…]
Pinker är noga med att påpeka att föreställningen om människans ”civilisering” måste kvalificeras en aning. Statens ökade makt gjorde det förvisso möjligt att bestraffa beteenden som stred mot statens lag, vilket mycket riktigt ledde till en drastisk våldsminskning överlag. Men vem som kan och bör bestraffa bestraffaren har förblivit en öppen fråga, och statsterror var länge en betydande post i våldsstatistiken (och fortsätter att vara det på vissa håll).

Pinker begår det stora misstaget att sätta likhetstecken mellan staten och rättskipande. Föga förvånande kanske då han säkert inte känner till att det finns icke-tvingande, fredliga alternativ till statliga rättsväsenden. Det är icke desto mindre fel.

Stater kan förstås upprätthålla ett visst mått av lag och ordning, men stater är blott ett – och tillika det sämsta – sättet att göra detta på. Dels måste staterna själva begå brott för att kunna göra jobbet; de måste tvinga åt sig pengar från invånarna och hota dem med våld om de går emot statens påbud. Därtill har våldsmonopol, som Pinker själv påpekar, en tendens att leda till storskalig terror och krig.

Pinker har förstås helt rätt i att organiserad rättskipning och stabila rättsinstitutioner är en absolut nödvändighet för samhällets utveckling. Däremot har han helt fel i att detta är samma sak som en stat.

Man ska också komma ihåg att staters politik endast är en funktion av de idéströmmningar som genomsyrar samhället – inte tvärtom. Det var inte staterna som lanserade idéerna om ökad tolerans och respekt för mänskliga rättigheter. Tvärtom har stater i alla tider motarbetat detta. Istället var det liberalismens och upplysningens intåg som drev vissa stater till att bli lite snällare; att inte längre halshugga statskritiker, slakta urinvånare i fjärran kolonier eller deportera snattare till arbetsläger i Australien. Idéerna kommer först, och i bästa fall följer staterna efter.

Därmed är det inte heller konstigt att det nästan uteslutande har varit just stater som har haft rollen att agera polis och “försvarare” av idéerna om lika rättigheter och individuell frihet. Insikten om att frivilliga, privata rättsväsenden kan göra jobbet mycket bättre lanserades på allvar först på 1960- och 70-talet. Det kan därför ta lång tid innan det slår rot bland allmänheten, i synnerhet som blotta idén om att alla människor bör ha lika rättigheter lanserades för 300 år sedan men har börjat ses som en självklarhet först de senaste decennierna.

Det kan förstås gå snabbare än man tror. Ingen förväntade sig trots allt revolutionerna i Mellanöstern förra året eller att Sovjetunionens kollaps skulle gå så fort när den väl drog igång. Ett annat hoppfullt exempel är det medeltida Island som grundades av norrmän som flytt undan den norska kungens skatter och tyranni. Det s.k. Isländska Samfundet bildades helt utan skatter eller monopolistiskt rättsväsende. Samtidigt var brottsnivåerna av allt att döma lägre än både dåtidens Europa och nutidens Amerika. Även här var det idéerna som var centrala – inte staten. Det fanns en sorts tidig upplysning på Island som lade grunden för ett relativt fredligt och statslöst samhälle. Att folket är upplyst och förnuftigt är både ett nödvändigt och tillräckligt villkor för att minimera våld.

Det finns ett annat stort fel i Pinkers teori som också behöver tas upp:

Pinker slår hål på ett antal vanföreställningar kring brottslighet. Till exempel tar han upp den djupt rotade föreställningen att underklassen, ständigt överrepresenterad i brottsstatistiken, slår in på brottets bana av desperation. I själva verket har denna föreställning dåligt stöd i forskningen. Snarare är det så att underklassen i praktiken är statslös. Eftersom förhållandet mellan staten och marginaliserade grupper präglas av ett ömsesidigt misstroende, tenderar de att ta till ”självhjälp” för att lösa problem som medel– och överklassen överlåter åt rättsapparaten.

Här finns mycket att bena i. För det första är desperation visst en viktig faktor i det hela. Även om många definitivt fasas in i brottslighet av sociala skäl handlar det i slutänden alltid om försörjning – folk som har bättre alternativ blir sällan brottslingar. De statliga minimilönerna och andra arbetshinder leder dock till att många av dessa personer saknar alternativ. Det blir indirekt förbjudet för personer med väldigt låg produktivitet att arbeta lagligt när staten tvingar företagen att betala mer än värdet av vad dessa personer kan producera.

Har man dock väl hamnat i den kriminella världen är det enkelt och vanligt att börja med att sälja droger, smuggelvaror, svarttjänster, hasardspel och liknande ekonomiska aktiviteter som staten har förbjudit. Förbuden leder till enorma vinstmarginaler eftersom det finns en stor efterfrågan men ett litet eller obefintligt lagligt utbud. Precis som för lagliga företag uppstår det dock ständiga dispyter inom denna handel, och istället för att gå till en domstol blir de kriminella tvungna att ta till andra metoder. Här kommer våldet in, då det enda sättet att värna om sin verksamhet och hämnas oförrätter är att misshandla eller mörda sina antagonister. Därmed föds också en andra kriminell marknad där det finns stora pengar att tjäna som lönnmördare och professionell mörbultare.

De som köper gängens droger tvingas också betala ockerpriser eftersom det statliga förbudet driver upp priserna, och de som skuldsätter sig i deras hasardspel kan inte heller räkna med några avbetalningsplaner. Här föds en tredje kriminell marknad, där de organiserade brottslingarnas kunder (eller offer) tvingas stjäla och mörda för att få ihop pengar till sitt missbruk – ett missbruk som hade varit svårare att hamna i och betydligt lindrigare för plånboken utan ett våldsmonopol.

Det här är de verkliga skälen till underklassens högre benägenhet att hamna i brottslighet.

Allt är dock inte fel i Pinkers teori, och jag har främst fokuserat på hans felsteg än så länge. En av de bättre aspekterna av hans teori är till exempel följande:

[Pinker bekänner] färg på ett sätt som är svårsmält för många. Han påstår att alla samtal om moral baserade på förnuft och logik, som beaktar olika synpunkter och invändningar, oundvikligen kommer att nå fram till en överordnad moral – en moral som, i brist på ett bättre ord, är naturlig. Det är inte konstigare, menar Pinker, än att molekylärbiologer förr eller senare skulle upptäcka att DNA har fyra baser.
Förnuftet tenderar därmed mot icke-våld. Detta är en central insikt hos Pinker. Absurda föreställningar (om till exempel häxor, homosexuella eller judar) leder ofta till våld, i enlighet med Voltaires klassiska kvickhet att dumheter genererar grymheter. Förnuftet stärker vår förmåga till självbehärskning och långsiktigt tänkande, och det hjälper oss att tänka i proportionella termer.

Här finns inte mycket att anmärka på, utöver att det är lustigt, eller kanske tragiskt, att idén om absoluta och objektiva rättigheter mycket riktigt upprör och chockerar de flesta än idag. Pinker har dock helt rätt i att det blir extremt svårt att hålla igång irrationella idéer i det långa loppet. Det är närmast omöjligt att föreställa sig att västvärldens befolkningar i framtiden skulle kriminalisera homosexualitet, slakta judar eller legalisera våldtäkt inom äktenskapet. Vilka argument skulle lyckas övertala folk om det? Mänsklighetens kollektiva förnuft verkar, åtminstone i västvärlden, ha nått den nivå där åtminstone dessa idéer inte kan slå rot. Pinker menar också att denna ökande grad av förnuft minskar risken för världskrig, även om han medger att sådana krig fortfarande kan inträffa i framtiden.

Varför tror vi då att världen har blivit mer våldsam när den i själva verket inte har det? Förklaringen är enligt Pinker vår tendens att bli lurade av våra sinnen. I dag kablas varje litet krig och våldsbrott ut i TV, radio och Internet i realtid. Vi blir underrättade om varenda liten konflikt i världen och är omgivna av information om våld och elände var vi än vänder oss. En vanlig arbetare på 1800-talet var sällan medveten om eventuella inbördeskrig på andra kontinenter, medan varenda kotte idag känner till konflikterna i Sudan och Uganda. Det var också snudd på omöjligt att avslöja poliser som misshandlade människor innan Internet och TV fanns i varje hushåll. När en polis idag sprejar ner oskyldiga personer med pepparsprej filmas det och hamnar på Youtube och ses av miljontals människor. Antalet våldtäker och självmord har också sett ut att öka i många länder de senaste decennierna, men i själva verket är det oftast bara statistikföringen som blivit bättre – den faktiska förekomsten har nästan alltid minskat.

Allt detta bidrar dock till att vi känner oss mindre säkra och tror att våldet ökar. En enkel jämförelse är en person som kollar på varje avsnitt av Efterlyst och läser skvallerblaskor på daglig basis. Han eller hon kommer oundvikligen uppfatta samhället som mera våldsamt än någon som aldrig följer nyheterna.

Slutsats
Jag har ingen anledning att misstro Pinkers statistiska undersökningar eller hans slutsats om att världen blir allt mindre våldsam och mer human, även om man säkert kan diskutera enskilda tal. Man kan dock bortse helt från statistiken och ändå resonera sig fram till samma slutsats. Det är trots allt fullt logiskt att människor före upplysningen, den vetenskapliga revolutionen och den moderna psykologin var mer intoleranta och hade mindre respekt för mänskliga skillnader och rättigheter. När man inte förstår hur omvärlden fungerar och varför det är viktigt med respekt för andra faller det sig naturligt att vilja slå ihjäl eller förslava de som har “fel” religion/åsikter/sexualitet/hudfärg/klass/kön. Detta märks också på att de minst upplysta och minst kapitalistiska civilisationerna idag också tenderar att vara de mest våldsamma och minst välutvecklade.

Mycket, kanske till och med det mesta, av Pinkers teori är väldigt bra, och på det stora hela bör det ses som en framgång att hans idéer har fått så pass stort genomslag. Däremot är det oerhört viktigt att påpeka att det finns ett mycket bättre alternativ för upprätthållande av lag och ordning än de våldsamma, korrupta och nyckfulla våldsmonopol som vi förlitar oss på idag. En stat är på intet sätt en nödvändighet för lag och ordning – tvärtom är det stater som har stått för de värsta krigen och folkmorden genom historien. Genom att även kriminalisera olika varor och producera beskydd på planekonomiskt manér lägger staterna också grunden för de flesta av de våldsbrott som förekommer idag.

Staternas centralisering av makt utgör också ett aber för civiliseringsprocessen, då det ger människor incitament att utnyttja staten för att få försörjning, subventioner eller reglera affärskonkurrenter. Stater lär människor att använda tvång och våld för att få sin vilja igenom istället för att använda fredliga medel och samarbete. Ju snabbare vi överger den mentaliteten och fullföljer förnuftets logik om individuell frihet och lika rättigheter, desto snabbare kommer civiliseringsprocessen att fortskrida.

Kommentera på bloggen.