Välsignelsen av en stark valuta

Om man lyssnar på vissa ekonomiska kommentatorer, skulle man tro att USA handelsunderskott mirakulöst skulle raderas med en snabb devalvering. En alltför högt värderad dollar gör import ”för billigt” och ger amerikaner incentiv till att köpa från utländska konkurrenter. Samtidigt gör den dyra dollarn amerikanska exportörer oattraktiva för resten av världen. Resultatet är ett handelsunderskott, vilket gör att amerikanerna importerar mer än de exporterar varje år, ett fenomen som verkar ha blivit värre sedan början av 1970-talet.

Två effekter av förhållandet mellan en svag valuta och ett lands ekonomiska hälsa bör dock kommenteras. För det första, är det sant att en försvagad växelkurs gör ens export billigare? För det andra, finns det skadliga sekundära effekter från att bedriva en svag valutapolitik? Låt oss ta de båda punkterna i tur och ordning med Japan och yenen som exempel.

En stark valuta ses vanligtvis som ett tveeggat svärd. Medan de flesta människor tycker om att titta på sina kontoutdrag och se massor av pengar, gäller det bara det om pengarna betyder något. Starka valutor låter innehavare njuta av fler importerade varor; både resor till främmande länder och priset på importerad elektronik blir mer överkomliga. Baksidan är att tillverkarna av dessa varor – exportörerna med en relativt starkare valuta – vanligtvis ses hamna i ett kostnadsunderläge.

Ett par anekdoter från Japan från de senaste 20+ åren ifrågasätter dock detta resonemang.

I oktober nådde yenen den rekordlåga nivån på ca 75 yen mot dollarn (en stark valuta kräver färre enheter för att köpa en annan valuta, ju lägre värde, desto starkare valuta). Detta markerade en 55 procentig värdeökning under det senaste decenniet, och en mer än 75 procentig värdeökning de senaste 40 åren. Men under hela denna period har den japanska exportmarknaden fortsatt vara förvånansvärt stabil. Sedan 2000 har den japanska ekonomin lyckats behålla en i genomsnitt positiv handelsbalans, till ett belopp av 6 procent av BNP, trots den starka valutan.

Jämför det med USA: s rekord, vilket är oöverträffat i två avseenden. För det första har dollarn stadigt minskat i värde på valutamarknaderna sedan 2000. För det andra har USA: s handelsbalans knappt sett någon förbättring som följd. Efter att ha nått en låg punkt på negativa 6 procent av BNP 2008, har handelsbalansen visat en marginell förbättring, men ligger fortfarande starkt på den negativa sidan.

Växelkursen står endast för en del av den totala kostnaden utlänningar måste betala för att importera en vara. Inte mindre viktig är den faktiska kostnaden för varan i ursprungslandets inhemska valutaenhet. Ludwig von Mises ägnade ett heltkapitel åt detta problem i boken TheoryofMoneyandCredit för exakt ett sekel sedan, där han beskriver exakt varför en minskning av valutakursen inte nödvändigtvis leder till en större export.

Ett sätt, det sätt som förespråkas av de flesta förståsigpåare, att försvaga en valuta är att inflatera den.  Ett sådant ingrepp leder dock till två effekter. En är den eftertraktade depreciering av växelkursen. Den andra, och otvivelaktigt viktigare effekten, är en ökning i den inhemska inflationen. Vilken skillnad gör det för importören av amerikanska varor om den amerikanska dollarn nu är 5 procent billigare, om den amerikanska inflationen har gjort det pris som importören betalar i dollar 5 procent högre? Effekten är lika med noll.

I detta avseende erbjuder Japan en intressant fallstudie. Trots decennier av en kontinuerlig förstärkning av yenen, har den inhemska prisnivån stagnerat. Deflation har på senare tid eroderat det inhemska priset på varor i Japan. Utlänningar å sin sida, måste betala ett högre pris tack vare den stärkta yenen, men de betalar det högre priset på en mindre mängd pengaenheter på grund av deflationen. Ingen skada, inga problem, kan man säga.

Men effekten går längre. Inhemska japanska tillverkarna har tillgång till billigare importmarknader. Då det ligger på en relativt liten serie öar för en av världens största ekonomier, saknar Japan många av de naturliga resurser som krävs för att vara ett nav i den globala ekonomin. En stark yen ger producenter billig tillgång till utländska resurser, samtidigt som de kan behålla sina försäljningspriser. Detta resulterar i en god vinstmarginal. Konsumenterna gynnas också. Många japaner är väl erfarna resenärer, som kan resa över världen, trygga med sina värdefulla yen. Japanska konsumenter erbjuds en hög livskvalitet – komplett med fantastiska semesterbilder – tack vare den starka ställning de har i världen. Denna position kan hänföras till yenen.

Om vi vill ha en bra bild av nettoeffekten av dessa två krafter, kan vi vända vår uppmärksamhet mot den reala växelkursen. Justerat för förändringar i den japanska prisnivån jämfört med USA, blir historien om Japans konkurrenskraft betydligt tydligare.

Medan den nominella växelkursen fortsätter att krypa högre, har den reala kursen sjunkit ganska stadigt i över 15 år. Faktum är att i reala termer är yenen lika billig idag som den var 1986. Endast en ytlig analys fokuserad enbart på den nominella växelkursen skulle få en att tro att japanska tillverkarna befinner sig i underläge .

Om amerikanska beslutsfattare är oroliga över att amerikanska företag kommer att misslyckas i en global ekonomi utan en svag dollar, bör de ta lärdom av Japan. En dyr valuta medför inte dyra varor. I själva verket kan det ofta betyda precis motsatsen. När inflationstrycket minskar, minskar prisökningarna, eller som i Japans fall där priserna minskade något. När dessa priser faller tar det färre valutaenheter för att köpa en vara. Visserligen får man betala lite mer för att köpa varje Yen, krävs färre av dem.

För att avsluta med ett logiskt argument och driva ett reductio ad absurdum, bör amerikanska beslutsfattare fundera över varför de inte förespråkar skenande inflation. Visst, om de inflaterar dollarn tillräckligt kommer den garanterat att falla i värde på valutamarknaderna. Men till vilket pris? Den genomsnittlige amerikanen skulle bli utfattig, och den genomsnittliga utlänningen skulle sannolikt bara se en liten nettoeffekt – den vinst de gör på valutamarknaden skulle raderas av det ökade priset på den inhemska amerikanska marknaden.

Kommentera på bloggen.

Orginalartikeln är översatt av Johan Hesselberg.

2 kommentarer till ”Välsignelsen av en stark valuta

  • Det största problemet med en stark valuta – deflationstryck i dagens samhälle är att priset på alla varor och blir billigare nominellt, dock med dagens system är det väldigt svårt att sänka folks löner ändock nominellt. Vem vill ha sänkta löner? Det blir svårt att vinna val på det…

    Här spelar inflationen makthavarna i händerna, eftersom ”tack” vare inflationen är det möjligt att öka löner (nominellt), även om lönerna i många fall minskar realt.

  • Inflation är ju ett billigt sätt för ett land att minska statsskulden. En nationalekonom borde ju kunna räkna ut vid vilken statsskuld t.ex. USA når balans och skulden inte längre ökar, utan den nominella ökningen äts varje år upp av den reala minskningen pga inflationen.
    Att man sedan får en annan effekt och tar pengar från spararna och ger till de som lånar är ju en annan historia.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *