Jonatan Godtrogen: Kap. 26

Till var och en efter behov

En trumpetfanfar tillsammans med en rungande virveltrumma tystnade åskådarna. Konferencieren lyfte sina armar mot publiken, ”Ni föräldrar där ute har väntat länge nog på finalen. Ert barns tolvåriga vandring har nått sitt slut. Dags för Examensspelet!”

Orgelmusik strömmade ut ur högtalare och fyllde den stora hallen samtidigt som flera sidodörrar öppnades. Genom dörrarna paraderade studenter i examensmössor och långa svarta rockar. Publiken bröt ut i en ny omgång högljudda applåder, som då och då överröstades av enstaka rop och visslingar.

Jonatan viskade till en kvinna som stod bredvid honom, ”Vad är Examensspelet?”

Hon vände sig halvt om och svarade, ”Det är en tävling för ungdomarna i våra allmänna skolor.” Kvinnan tystnade kort för att lyssna på presentationerna, men fortsatte sedan. Med en kraftansträngning lyckades hon överrösta oväsendet. ”Det är kulmen på barnens formella utbildning. Fram tills nu har poängen med en formell utbildning varit att visa på vikten av hårt arbetet och bra resultat i strävan efter kunskap. I kväll hedrar vi de bästa studenterna för deras framgångar och utmärkta prestationer. Men det främsta priset, som inte har delats ut ännu, är Avskedstrofén, som går till vinnaren av Examensspelet.”

Jonatan kisade med ögonen och tyckte sig känna igen en tjock figur på scenen. ”Vem är det som hälsar på studenterna när de stiger fram?”

”Men, det är lady Bess Tweed. Känner du inte igen henne från tidningarna? Hon är vår förträffliga talman. Som medlem av Lordernas Råd och politikernas drottning är hon hedersgäst, som alltid, och hon älskar publiciteten. Hennes yrke är samtidigt det mest aktade och det minst respekterade på ön. Så hon är perfekt får Examensspelet.”

”Hur går spelet till?” frågade Jonatan.

”Det fungerar så här,” sade kvinnan och talade intill Jonatans öra. ”Lady Tweed håller ett av sina vanliga förberedda politiska tal och studenterna skriver ner alla fraser som direkt motsäger vad de lärt sig eller praktiserat i skolan. Den som finner flest motsägelser koras till vinnare av den prestigefyllda Avskedstrofén. Shhhh, lady Tweed har börjat. Lyssna.”

”… därför har vi lärt oss om fördelarna med frihet,” deklarerade lady Tweed högt och tydligt. ”Vi vet att fri vilja och personligt ansvar leder till mognad och tillväxt. Detta är ett obestridligt faktum och det är samtidigt utmaningen som möter vårt fina samhälle. Människor genom historien har alltid sökt frihet. Hur underbart är det inte att vi nu lever på en fri ö …”

Kvinnan pekade mot studenterna på podiet bakom lady Tweed. ”Se hur de skriver i rasande fart. Oj, så många punkter att ställa upp!”

”Motsade lady Tweed vad studenterna lärt sig i skolan?” frågade Jonatan.

Kvinnan fnittrade, ”Fri vilja? Nonsens. Skolan är en plikt. Barn tvingas närvara och alla tvingas betala för den. Tyst nu!”

”… och vi har tur som har de bästa tänkbara skolorna, framför allt nu då våra främsta ekonomer förutspår att vi är på väg mot hårdare tider,” sade lady Tweed med rungande röst. ”Våra lärare är ideala förebilder för våra studenter och de lyser upp vägen mot demokrati och välstånd med sanningens och kunskapens lampa …”

Kvinnan intill Jonatan tog i förtjusningen tag i hans arm. Hon tjöt, ”min dotter är den tredje studenten från höger i andra raden. Hon skriver; hon tar hem alla poäng, det är jag säker på.”

”Jag förstår inte,” frågade Jonatan. ”Vilka poäng?”

”Bästa skolorna? Omöjligt att jämföra då det inte finns några alternativ. Lady Tweed skickade sina barn till landsbygden för lektioner medan myndigheterna tilldelar våra barn den närmaste allmänna skolan. Lärare som förebilder? Ha! Studenterna måste sitta tysta och lyda order i tolv år och de får bokstavsbetyg och pappersstjärnor som tack för besväret. Om en lärare fick pappersstjärnor i stället för en lönecheck, skulle han kalla det slaveri och gå ut i strejk! ’Lyser upp vägen mot demokrati?’ Inte en chans! Förebilden i klassrummet är envälde.”

Lady Tweed sänkte ödmjukt huvudet, ”… ni har nu nått fram till denna milstolpe i era liv. Varenda en av oss inser att vår röst endast är en bland många i mänsklighetens kör. Vi vet att brutal konkurrens och en hänsynslös, girig kamp för att nå toppen inte har en plats i dagens värld. För oss är den finaste egenskapen offret. Offer inför andras behov, offer till fördel för det stora flertalet som är mindre lyckosamma …”

Kvinnan nästan skrek av förtjusning. ”Se hur studenterna kämpar! Vilken guldgruva av motsägelser! ’Mänsklighetens kör’? ’Offer’? I skolan fick de alltid lära sig att göra sitt bästa, att försöka vinna. Och Tweed själv, hon är ingen latmask. Hon är den mest högljudda, mest krävande och skrupelfria av dem alla. Hon har lyckats slå sig fram till en ledande position med hjälp av alla smarta manöver du kan föreställa dig. Studenterna framme på scenen vet att de inte kommit så här långt genom att offra sina betyg för de inkompetenta studenterna omkring dem.”

Jonatan lyckades inte få någon rätsida på vad kvinnan sade. ”Menar du att i skolan får eleverna lära sig att göra sitt bästa. Och ändå, vid examen, säger lady Tweed åt dem att offra sig själva för andras skull?”

”Nu har du fattat,” svarade kvinnan. ”Lady Tweed predikar om en förändrad värld för studenterna. Från var och en efter förmåga och till var och en efter behov. Det är deras framtid.”

”Varför kan de inte vara konsekventa och lära ut samma sak före och efter examen?” frågade Jonatan.

”Myndigheterna arbetar på det,” sade kvinnan. ”Skolsystemet bygger på en gammalmodig tradition där högsta betyg ges för de bästa resultaten. Nästa år planerar de en genomgripande förändring av hela betygssystemet. De tänker införa incitament och belöningar som förbereder studenterna för den nya verkligheten. Betyg skall delas ut efter behov snarare än prestation. De sämsta studenterna får MVG och de bästa IG. Man menar att de sämsta studenterna har ett större behov av bra betyg än de bästa.”

Jonatan skakade på huvudet och upprepade hennes ord för att vara säker på att han hört rätt, ”De sämsta studenterna får MVG och de bästa IG?”

”Precis,” nickade hon.

”Men vad kommer hända med resultaten? Kommer inte alla försöka bli mer behövande och mindre dugliga?”

”Vad som är viktigt, enligt Tweed, är att reformen innebär en modig, humanistisk förändring. De bästa studenterna lär sig vikten av mänskligt offer och de sämsta studenterna instrueras i vikten av ett gott självförtroende. Skolbyråkrater har uppmanats att använda samma system vid befordring av lärare.”

”Vad tyckte lärarna om det?” frågade Jonatan.

”Vissa älskade förslaget, andra hatade det. Min dotter säger att de bättre lärarna hotade att sluta om planen genomfördes. Till skillnad från studenterna har lärarna den lyxen, de kan välja – än så länge.”

Kommentera på bloggen