Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

Ockupera Vita Huset i stället

Jag skrev den här kolumnen för länge sedan, men några andra kom emellan i publicersingsordningen. Publicerades i ÅU 10.2.2012.

 

Under hösten 2011 skapade Occupy-rörelsen stora rubriker världen över med deras demonstrationer och slagord ”Vi är 99-procenten”. USA:s ekonomiska problem har lett till krav på högre skatter för de rika, inte minst från Obama. Han har fått stöd av miljardären och nyttige idioten Warren Buffet, som öppet bad om att få höjd skatt, eftersom han tyckte det var orimligt att hans sekreterare betalade mer skatt än han själv.

Finska staten har också sina nyttiga idioter, bl.a. journalisten Staffan Bruun och professor Alf Rehn. I Sverige har Anders Borg sagt att det är häftigt att betala skatt. För ju mer skatt vi betalar desto bättre får vi det, eller hur? Det finns inget problem som inte staten kan lösa, bara den får litet mer pengar och litet mer makt. Naivitet av den här graden kan vänta sig från Röd Ungdom, men man vill ju inte riktigt höra det från ekonomiprofessorer och (liberala?) finansministrar.

Men varför vore ännu högre skatter ett problem för tillväxten? Svaret är enkelt. Människor agerar och reagerar på incitament. Ju mer du låter någon behålla frukten av sitt arbete, desto villigare är han att jobba och vice versa. Det här var ett av de första problemen Lenin stötte på efter sitt maktövertagande. Eftersom ingen fick behålla någonting av sitt arbete var det ingen ville jobba överhuvudtaget. Hans lösning var att avrätta på måfå utvalda arbetare. Det fick de överlevande att komma igång.

Vad leder då ännu högre skatter till i praktiken? Det första som händer är att de som vi vill att jobbar mest, företagarna, kommer att jobba mindre. Det startas färre företag, blir färre generationsskiften och därmed färre arbetsplatser. Naturligtvis är det många andra faktorer som spelar in, men höjda skatter är aldrig ett incitament till ökat arbetande och ökat företagande. För om det vore det skulle företagarna själva kunna skapa detta incitament genom att tvinga sig själva till att betala högre skatt än vad lagen kräver. Det blotta faktum att skattekonsulter har så mycket jobb bevisar att skattebetalning inte är så populärt bland dem som faktiskt betalar skatten.

Företagande innebär mycket jobb och mycket risk, ofta för mycket begränsad kompensation. Trots detta har staten som uttryckligt mål att sudda ut skillnaderna mellan företagare och arbetare vad gäller beskattning. Med andra ord ska en företagare beskattas lika hårt som en arbetstagare, utan den minsta hänsyn till det faktum att en företagare inte har övertidsersättning, ingen semester, inget anställningsskydd eller något annat som vanliga anställda har. Med andra ord ska det inte få finnas någon morot trots den risk han tar, ofta med hela sin förmögenhet i pant.

Under dessa omständigheter kan man fråga sig varför någon överhuvudtaget skulle vilja bli företagare i stället för vanlig anställd. Varför ta risken när det inte finns någon nämnvärd belöning? Kanske den skatteförespråkande professorn Rehn har ett svar på den frågan? För om vi faktiskt vill skapa produktiv sysselsättning, det vill säga arbetsplatser inom den privata sektorn, är det här en fråga som vi måste fundera på.

Om Occupy-rörelsen förstod någonting om ekonomi skulle de inte vara på Wall Street, de skulle marschera längs Pennsylvania Avenue till Vita Huset, Capitol Hill och Federal Reserve. De skulle kräva kraftigt sänkta offentliga utgifter, kalhygge av den regulatoriska djungel som kväver företagandet och sedan, i takt med att budgeten börjar visa plus, sänkta skatter. Det skulle skapa de jobb som åtminstone vissa av dem anser är en mänsklig rättighet. Det borde fackföreningarna i Finland också göra i stället för att strejka vart och vartannat år. Arbetsplatser är något man skapar, inte något man kräver.

 

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

1 kommentarer till ”Ockupera Vita Huset i stället

  • ”… För ju mer skatt vi betalar desto bättre får vi det, eller hur? Det finns inget problem som inte staten kan lösa, bara den får litet mer pengar och litet mer makt…”
    Mancur Olson:
    ”… En kollektiv vara är till nytta för många, men den som överväger att producera varan finner snabbt att hon eller han bara kommer i åtnjutande av en mycket liten del av nyttan, men tvingas däremot att bära merparten av kostnaderna.
    Organisationer som driver ett kollektivs intresse bildas bara i undantagsfall. Anledningen är att de som tar initiativet finner att de är dem som får dra hela lasset, med arbetstid och kostnader. Sannolikheten mindre – att organisationen bildas – ju större kollektivet är…//… Bland stora kollektiv som är oorganiserade, eller svagt organiserade, finns konsumenter, fattiga, skattebetalare och arbetslösa…”

    Enligt min åsikt, så blev det den 8 februari 2012 ett markant genombrott för hur fler och fler av en myllrande mångfald av konsumenter för varje enskilt projekt målmedvetet, ömsesidigt och samordnat, spontant organiserar sig för att genomföra för alla parter önskvärda projekt.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Kickstarter

    http://news.cnet.com/8301-1023_3-57374433-93/kickstarter-racks-up-over-$2-million-for-two-projects/

    http://www.businessinsider.com/8-people-who-raised-some-serious-cash-from-kickstarter-2012-2

    ”Double Fine managed to avoid about 57 meetings with publishing execs who would have told them that no one wants an adventure game anymore.”
    — Jeff Green (PopCap’s director of editorial and social media) @greenspeak
    http://www.kickstarter.com/projects/66710809/double-fine-adventure

    Detta bör bl.a. innebära att där riskkapitalisterna är avvisande eller tveksamma på grund av exempelvis allmänningens dilemma, så kan en myllrande mångfald av intresserade och engagerade konsumenter konkurrera med dessa, och ha avsevärda komparativa fördelar i rollen som ”brukskapitalister”. Detta gäller då inte enbart för immateriella objekt utan kan lika gärna gälla fysiska saker, system och tjänster. Sharing is Caring.
    But wait – isn’t that the point of democracy? We pay taxes, we vote, and the person we vote into office directs our tax money into the projects we want to see. Involving Kickstarter, a for-profit business, just privatizes that process. Speaker Quinn is encouraging citizens to act as agents of change through consumption of Kickstarter’s services. This makes democracy just another product in what SlavojŽižek calls cultural capitalism — buying into a progressive identity through purchased goods… When politicians encourage participation in the products of cultural capitalism over the available public solutions, government is not performing as it should.
    http://www.policyshop.net/home/2012/2/10/kickstarter-cant-solve-public-problems.html

    ”… Det borde fackföreningarna i Finland också göra i stället för att strejka vart och vartannat år. Arbetsplatser är något man skapar, inte något man kräver…”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *