När marknaden tog över skolan

Apple presenterade nyligen sin nya satsning på utbildning. Dels har man lanserat ett nytt och revolutionerande system för digitala och interaktiva läroböcker för iPad i samarbete med flera av världens största utgivare. En titt på deras keynote från igår ger en idé om vilket revolutionerande framsteg detta är (och kommer bli) för undervisning och utbildning. I samma veva lanserade man också ett system för digitala läroplaner, där flera av de mest framstående universiteten i USA, inklusive Stanford, MIT och Duke, har lanserat kompletta läroplaner och kurser för allmänheten med både förinspelade videoföreläsningar, digitala läroböcker och övningar – med andra ord allt man behöver för att genomföra en fullständig universitetskurs – direkt i ens egen iPad.

De senaste åren har även Khan Academy haft otroliga framgångar med sin webbaserade undervisning som innefattar både förinspelade videoföreläsningar och digitala uppgifter i framförallt matte, men även ämnen som fysik, kemi, ekonomi, m.m. Undervisningen är helt gratis för vem som helst på Jorden att använda, och ett flertal skolor runt om i världen (både i u- och i-länder) har börjat ersätta sin gamla matteutbildning med Khan Academy, vilket har gett makalösa framgångar vad det gäller studenternas kunskapsnivåer och engagemang. Hela projektet finansieras bl.a. av Bill Gates vars privata välgörenhetsorganisation har tryckt ner stora summor pengar i Khan Academy för att kunna fortsätta erbjuda gratis och högkvalitativ utbildning åt vem som helst. Idag har Khan Academy levererat 111 miljoner undervisningar, och det borde vara ett måste för alla skoladministratörer (och alla andra som är intresserade av utbildning och teknologi) att se det tal som sajtens grundare höll på Ted Talks förra året.

Jag har länge varit av uppfattningen att teknologi är det främsta vapnet vi har mot staten, främst eftersom det ökar den globala kommunikationen mellan människor som bor bakom olika nationsgränser. En stat som Kina får det svårare och svårare att kontrollera medborgarna när fler och fler av dem får tillgång till mobiler och information via Internet. Visst gör teknologi också att staten får övervakningsmöjligheter som forna diktatorer drömde våta drömmar om, men staten ligger alltid steget efter i utvecklingen eftersom den är en stor, seg och byråkratisk monolit. Statlig centralplanering och monopol är alltid mindre effektiva och nydanande än frivilliga, privata organisationer, och därför förlorar staten i det långa loppet.

Teknologi gör det också ännu lättare för individer och privata aktörer att göra sådant som många personer felaktigt tror att staten måste sköta. Utbildning är ett typexempel, och man kan fråga sig om vi snart ens behöver traditionella skolor när det numera finns både digital undervisning, läroböcker och läroplaner som är oerhört mycket bättre än vad statliga skolor erbjuder. Hemskolning har t.ex. aldrig varit så lätt att genomföra som idag rent teknologiskt sett, och det har gång på gång konstaterats i amerikanska mätningar att hemskolade elever presterar betydligt bättre än de som går i statliga skolor (i många fall med 30% bättre resultat på olika nationella prov).

Men fastän teknologin redan finns där har vi som vanligt något som sätter käpparna i hjulet för framfart och utveckling; staten. I Sverige har staten förbjudit hemskolning, och i alla västländer runt om i världen konfiskerar staten pengar från barnfamiljer i form av skatt som istället hade kunnat användas till att antingen ge barnen billig hemskolning, eller bilda privata skolkollektiv som drar nytta att den senaste teknologin och därför skulle kräva minimala ekonomiska resurser för att överträffa den statliga utbildningen.

Lyckligtvis gör teknologi i händerna på privata aktörer att det blir allt svårare för statskramare att hitta på skäl till varför staten måste ha kvar sitt utbildningsmonopol. För några dagar sedan argumenterade den folkpartistiska politikern Lotta Edholm att skolplikten borde skärpas, och att barn måste utbildas i statligt godkända skolor. Ett hvuudskäl till detta är enligt henne att den svenska skolan lär ut ”demokratiska värden och mänskliga rättigheter”, och att föräldrar som vill hålla barnen hemma därmed har osunda värderingar.

Förutom att detta är en makalöst felaktig slutsats kan man konstatera det ironiska i att någon som säger sig vara liberal är emot valfrihet och rätten att bestämma över sitt eget liv (och sina barns liv). För det andra kan man fråga sig varför man behöver tvinga föräldrar att sätta sina barn i den statliga skolan ifall den nu lär ut så oerhört sunda värderingar – då borde väl folk självmant vilja att deras barn ska ta del av dessa, i synnerhet om den är ”gratis”? För det tredje kan man undra varför vi har rätt att bestämma över vad andras barn ska lära sig genom att vi kan gå och rösta om skolpolitiken – men vi får inte bestämma över vad våra egna barn ska lära sig genom att välja deras utbildning. För det fjärde är det många av oss som just anser att de värderingar som staten lär ut – tvång och våld – inte är särskilt fina idéer, och att vi hellre vill lära dem om fred och frihet och därför inte har något till övers för statens läroplaner.

Men även om man ignorerar allt det principiella och filosofiska i detta finns det förstås den uppenbara invändningen att statlig utbildning oftast håller väldigt låg kvalitet. Precis som med alla statliga verksamheter körs den enligt one-size-fits-all och försöker stöpa alla elever i samma mall och försöka lära dem samma saker och på samma sätt i samma miljö. De undervisningsmetoder som används i skolan idag är också desamma som för 50 eller 100 år sedan, samtidigt som omvärlden (marknaden) har genomgått en extrem utveckling under den tiden. Eller som en lärare som Apple intervjuade uttryckte det: ”man kan inte förvänta sig att barn som har tillgång till laptops, iPads och smart phones i det privata livet ska komma till en skolmiljö där allt sånt tas ifrån dem och de slungas tillbaka till 50-talet”.

Det är väldigt intressant men föga förvånande att privata aktörer som Apple och Khan Academy på mindre än 5 år har gjort mer för att utveckla skolan och utbildning än vad världens alla stater har gjort under det senaste seklet. Skolan är ett av de tydligaste exemplen på statsmisslyckanden, och frågan är bara när staten har tänkt släppa den fri och låta de som är bäst på utbildning ta över, d.v.s. alla vi som utgör marknaden.

Kommentera på bloggen