Jonatan Godtrogen: Kap. 18

Haren och sköldpaddan i ny tappning
Jonatan drömde om kvinnan från Särintressenas karneval. Hon gav honom hela tiden pengar och tog sedan tillbaks dem igen. Igen och igen betalade hon honom för att genast knycka tillbaks pengarna. Med ett ryck vaknade Jonatan och kom ihåg att han var tvungen att redovisa sina inkomster för skattemyndigheten.

Lukten av nyrostat bröd fyllde luften. Den gamle mannen stod vid bordet och lade fram tjocka skivor av bröd och sylt till frukost. Vid bordet satt en liten pojke och såg ledsen ut. Mannen förklarade att det var deras barnbarn, Pelle, som skulle bo hos dem ett tag.

”Jag kommer ihåg dig,” sade Pelle glatt. ”Morfar, han hjälpte mig och mamma när vi fick lämna gården.” Nyheten att han hade hjälpt det gamla parets dotter gjorde Jonatan än mer välkommen. Medan Jonatan högg in på en tjock skiva bröd med smör hoppade den lilla pojken omkring och försökte rätta till sina omaka strumpor. ”Mormor, snälla, kan inte du läsa den där historien för mig,” bad han.

”Vilken då, sötnos?” Hon lade upp ett par stekta ägg på Jonatans tallrik.

”Min favorit, den om sköldpaddan och haren. Bilderna är så fina,” strålade Pelle.

”Nåja, okej då,” sade Greta och tog ut en bok ur köksskåpet. Hon satte sig bredvid lilla Pelle och började, ”’Det var en gång …’”

”Nej, nej, mormor, ’för länge sedan …’” avbröt pojken.

Greta skrattade. ”Som sagt…’för länge sedan levde en sköldpadda som hette Frank och en hare vid namn Lysander. Båda djuren var brevbärare och delade ut brev till alla som bodde i deras lilla by. En dag hörde Frank, vars skarpa öron var mycket effektivare än hans korta ben, hur några av djuren berömde Lysander för hur snabbat han delade ut posten. På några timmar delade han ut vad andra behövde dagar för att hinna med. Förgrymmad över deras respektlöshet kravlade Frank bort till dem och bröt in i diskussionen.

”’Hare’, sade Frank nästan lika långsamt som han gick, ’jag slår vad om att jag inom en vecka kan få fler kunder än du. Jag sätter mitt rykte på det.’

”Utmaningen överrumplade Lysander. ’Ditt rykte? Ha! Vad alla tycker om dig kan du inte satsa,’ utbrast haren skrytsamt. ’Men det spelar ingen roll, jag antar ändå vadet!’ Grannarna skrattade hånfullt och sade att den slöa sköldpaddan inte hade en chans. För att bevisa att de hade rätt kom de överens om att på exakt samma plats kora vinnaren om en vecka. Medan Lysander gav sig iväg för att ordna med förberedelserna satt Frank kvar en lång stund. Till slut vände han sig om och lunkade iväg.

”Lysander satte upp anslag över hela bygden, som berättade att han tänkte sänka priserna till under hälften av vad Frank tog. Utdelning skulle från och med nu ske två gånger om dagen, också på helger och under semestern. Haren for genom varje område ringande i sin klocka. Han delade ut och hämtade post, sålde frimärken, kuvert och annat, han till och med vägde och slog in paket på plats. För en mindre avgift lovade han att dela ut när som helst, dag som natt. Och han var alltid ärlig och trevlig, helt utan kostnad. Eftersom han var effektiv, kreativ och trevlig växte harens kundkrets snabbt.”

Pelle satt som klistrad vid bilderna och hjälpte mormor att vända blad medan hon fortsatte att läsa högt. ”Ingen hade sett skymten av sköldpaddan. Lysander kände sig säker på att vinna då han efter en vecka sprang för att möta grannarna som skulle döma. Till sin förvåning såg han att sköldpaddan redan var där och väntade på honom. ’Verkligen tråkigt, Lysander,’ sade sköldpaddan med sin kalla, långsamma röst. ’Under tiden du har stressat från hus till hus har jag bara det här enda brevet att dela ut.’ Frank överlämnade ett dokument och en penna och tillade, ’Var vänlig och skriv under vid den prickade linjen.’

”’Vad är det här?’ frågade Lysander.

”’Vår kung har utnämnt mig, sköldpaddan, till Postmästare och har auktoriserat mig att dela ut alla brev i landet. Tyvärr, hare, men du måste upphöra med din verksamhet och sluta dela ut post.’

”’Men, det är inte möjligt!’ sade Lysander och trummade med fötterna av ilska. ’Det är inte rättvist!’

”’Det är också vad kungen sade,’ svarade sköldpaddan. ’Det är inte rättvist att några av hans undersåtar skall få bättre service än andra. Således gav han mig ett exklusivt monopol för att försäkra sig om att alla får samma service.’

”Ilsket pressade Lysander sköldpaddan och sade, ’Hur fick du honom att göra detta? Vad erbjöd du honom?’

”En sköldpadda kan inte le så lätt, men han lyckades rulla upp ett fjäll i ena mungipan. ’Jag har garanterat kungen att han kan skicka alla sina meddelanden utan kostnad. Och, naturligtvis, nämnde jag för honom att om han har förmedlingen av all korrespondens i lojala händer blir det lättare för honom att ha kontroll över rebelliska undersåtar. Om jag skulle tappa ett brev här eller där, tja, vem skall klaga?’

”’Men du har alltid förlorat pengar på att leverera post!’ påpekade haren irriterat. ’Vem skall betala för dina förluster?’

”’Kungen bestämmer ett pris som garanterar min vinst. Om människor slutar skicka brev kommer skatter täcka mina förluster. Det kommer inte att dröja länge förrän folk har glömt att jag en gång hade en rival.’” Mormor tittade upp och tillade, ”Slut.”

”Den här historiens sensmoral,” läste mormodern, ”är att du alltid kan vända dig till myndigheterna om du har bekymmer.”

Lilla Pelle upprepade, ”’Du kan alltid vända dig till myndigheterna om du har bekymmer.’ Jag skall komma ihåg att göra det, mormor.”

”Nej, älskling, det är bara vad som sägs i boken. Det är nog bättre om du skaffar dig din egen moral.”

”Mormor?”

”Ja, älskling?”

”Kan djur prata?”

”Det är bara fåglar som pratar, mitt barn. Det här är bara en saga, inte den stora Skalden.”

”Berätta om den stora Skalden, mormor.”

Hon skrattade. ”Hur många gånger har du hört den historien? Skalden är den visa kondoren som far över de sju haven, från Höga öns snöklädda toppar till Röds ångande stränder. Nej, nej, du kan inte lura mig att berätta ännu en historia, vi spar den till i morgon.”

Jonatan avslutade sin måltid och tackade det gamla paret för deras gästfrihet. När de stod allihop på verandan för att säga adjö, sade den gamle mannen, ”Om du någon gång i framtiden behöver hjälp skall du bara tänk på oss som din egen morfar och mormor.”

Kommentera på bloggen