Replik på Dala-Demokratens kultursida

Idag publicerar Dala-Demokraten vår replik på Bo och Camillas artikel som vi tidigare har kommenterat här och här. Imorgon svarar Bo och Camilla på kritiken och vi ser fram emot svaret.

Not – 2015-09-09: Några dagar efter att vår replik hade publicerats, togs den bort utan förklaring från Dalademokratens hemsida. Den replik på vår replik som utlovades efterföljande dag dök aldrig upp. Här finns en cachad version av artikeln.

För den som är intresserad att läsa, återpostar vi texten här:

”Staten löser inga problem”

Publicerad: 2012-01-11 05:50

Debatten om nyliberalismen rasar vidare. Nu får Bo Dahlner och Camilla Furuskog mothugg från representanter för Ludwig von Mises Institutet i Sverige. ”Skatt är omoraliskt och vi är motståndare till beskattning och alla andra former av tvång.”

Den 4/1 skriver Bo Dahlner och Camilla Furuskog om vårt motstånd till en skattefinansierad välfärd. Det är en intressant och objektiv artikel, men tyvärr finns det en del missförstånd som behöver redas ut.

Det är lätt att vara generös med andras pengar – i synnerhet när man själv inte behöver samla in dem. Man kan dock fråga sig ifall Bo och Camilla hade varit lika stora förespråkare av en skattefinansierad välfärd ifall de själva var tvungna att driva in dessa pengar? Ponera att Skatteverket gav dem en batong och ett tjänstevapen och förklarade att de måste driva in en del av summan på egen hand. Skulle de då knacka på hos sina grannar i Spånga och påpeka att det var dags att betala skatt? Vad skulle de göra om vissa grannar inte ville betala? Hade de då dragit upp batongen eller vapnet och påpekat att skatt inte är frivilligt? Vad händer om en granne fortfarande inte vill betala? Smäller det?

Vi tror att Bo och Camilla hade lämnat sina grannar i fred i en sådan situation, eftersom de med all sannolikhet skulle vara motvilliga att ta andras egendom under hot om våld. Är man dock inte själv beredd att utföra de våldshandlingar som krävs för att upprätthålla en välfärdsstat så kan man inte heller leja ut sina moraliska kval till staten och låta den göra grovjobbet. Då blundar man bara för vad det är man egentligen förespråkar. Skatt är i allra högsta grad omoraliskt, och tycker man att det är ett befängt påstående måste man ta sig en titt på ovanstående scenario igen och med handen på hjärtat säga att man hade varit beredd att utsätta sina medmänniskor för sådana handlingar. Då är man dock varken omtänksam eller solidarisk.

För oss libertarianer är det en självklarhet att aldrig hota våra medmänniskor för att få dem att stödja en viss verksamhet. Det är därför vi är motståndare till beskattning och alla andra former av tvång. I våra ögon är frivilliga sammanslutningar alltid överlägsna påtvingade diton. Här skiljer vi oss också från flera av de organisationer som Bo och Camilla klumpar ihop oss med, i synnerhet Timbro och Svenskt Näringsliv. Båda dessa anser att ett visst mått av tvång är okej och till och med nödvändigt – bara lite mindre än Socialdemokraterna. Ungefär på samma sätt som att både S och SD tycker att man måste begränsa invandringen; Socialdemokraterna vill bara ha lite lägre murar.
Vi får lära oss från barnsben att staten inte bara är nödvändig utan till och med god. Därmed utvecklar vi också en sorts kognitiv dissonans där det som är strängt förbjudet och omoraliskt för privatpersoner i högsta grad är tillåtet och moraliskt så länge det görs av en organisation som kallas Staten. ”Det är inte olagligt om presidenten gör det”, som Richard Nixon uttryckte det.

Vårt motstånd till tvång vilar dock inte bara på moraliska skäl; frihet är nämligen också effektivt. När människor själva får bestämma över sina pengar maximerar man också deras chanser att bli nöjda med resultatet. Hade Bo och Camilla blivit mer nöjda med sina matinköp ifall en politiker bestämde vad de skulle handla?
Om en viss verksamhet anses tillräckligt bra och viktig kommer det inte heller vara några som helst problem att hitta en stor mängd människor som frivilligt stödjer den. Sådana organisationer måste dessutom vara effektiva och hålla hög kvalitet för att inte förlora medlemmar till andra, bättre alternativ.

Statliga verksamheter kan vi dock inte välja bort till förmån för något bättre. Hos staten finns inget ”öppet köp”. Hos staten får vi ingen ersättning för utebliven eller undermålig service. Detta gäller oavsett om det styrande partiet heter M eller S; monopol lider alltid av samma problem. Varför har Konkurrensverket inga konkurrenter, förresten?
Bo och Camilla tycker förmodligen inte att staten borde finansiera eller producera mat, kläder, bilar och datorer – förmodligen för att de vet att kvalitén och variationen skulle rasa. Ändå vill de ha den modellen för äldrevården. Argumentet är att vi har provat ”privatisera” äldrevården med bedrövligt resultat. Gott så – förutom att den inte är privatiserad.

Det staten däremot har gjort är att överlåta driften av vårdhemmen till privata bolag och sedan gett dem en hel hög skattepengar i gengäld. Vi kan föreställa oss vad som skulle hända om vi applicerade samma ”privatisering” på mataffärer; ICA och Coop får i uppdrag att driva butiker runt om i Sverige, Staten finansierar hela deras verksamhet med skatter och kräver i gengäld att de levererar en viss mängd och typ av matprodukter.
Resultatet skulle förstås bli att de levererade så
billiga och lågkvalitativa produkter som det bara gick så länge de levde upp till Statens minimumkrav. Mataffärerna skulle inte längre tjäna pengar på att göra oss kunder nöjda – de skulle endast tjäna pengar på att göra Staten nöjd. Vi konsumenter blir endast en belastning snarare än en tillgång.

Så fungerar äldrevården idag, och vill vi komma till rätta med det bör vi ta bort staten från ekvationen helt och hållet och låta äldreboenden konkurrera om kunderna – precis som normala företag måste göra. Då skulle det bli en väldig fart på vårdbolagen som plötsligt måste göra de äldre och deras anhöriga nöjda för att över huvud taget få några pengar alls.

Avslutningsvis är det värt att notera att Bo och Camilla skriver att ”de libertarianska rörelserna i Sverige har stora ekonomiska resurser bakom sig”. Utöver att det är en felaktig generalisering kan man påpeka att Bo och Camillas eget parti – Socialdemokraterna – får cirka 50 miljoner kronor per år från Partibidragsnämnden – direkt från oss givmilda skattebetalare. Ännu mer trillar in på kommunal- och landstingsnivå. Vi tvingas alltså stödja en politisk organisation som vi inte stödjer, och om vi vägrar betala hamnar vi i fängelse. Solidariskt så det stänker om det.

I kontrast till detta driver vi Mises-institutet på helt ideell basis. Av ren princip tar vi inte emot några skattefinansierade bidrag, eftersom vi är emot tvång. Vi finansieras uteslutande av frivilliga donationer och medlemskap från våra supportar. I gengäld måste vi leverera mervärde till dessa personer och hålla en hög nivå på våra publiceringar och konferenser – annars skulle de vända sig till något bättre alternativ.
Enligt Bo och Camilla vore det hemskt att organisera det svenska samhället enligt den modellen.

Joakim Fagerström
Ordförande
Joakim Kämpe
Redaktör
Klaus Bernpaintner
Senior Fellow
Per Bylund
Senior Fellow
www.mises.se

Fotnot: I morgon svarar Bo Dahlner och Camilla Furuskog på kritiken.

16 kommentarer till ”Replik på Dala-Demokratens kultursida

  • Intressant nog har de prytt artikeln med en bild från Walk for Capitalism Stockholm, som undertecknad anordnade i början av 2000-talet. Och bilden de valt visar mig – jag är mittensnubben på bilden. Kul! Och otroligt snyggt (tursamt?) av redaktionen.

  • Kommentaren i bildtexten om Kristina Axén Olin är förresten typisk för medias begränsade perspektiv. Axén Olin hade ingenting med evenemanget att göra, utan var inbjuden som talare på grund av att hon då var ”het” och därmed skulle locka en väldig massa moderater till att gå med i demonstrationen. Om jag inte minns fel så var en av de andra talarna Mauricio Rojas. Och, givetvis, undertecknad.

  • Bra av dem att ta in en ganska lång och välskriven replik som helt går emot deras ideologi. Det är hoppfullt att de ens tillåter en debatt att synas på sina egna sidor. Särskilt som ni gör mos av argumenten i originalartikeln.

  • Jaha – är Greider tillbaka från semestern? Alla länkar till artikeln i tidningen har försvunnit (den ovan fungerar fortfarande – för tillfället i alla fall). Om man gör en sökning på ordet ”staten” på tidningens hemsida kommer inte artikeln upp heller. Det var väl bara en tidsfråga innan den välbekanta censuren kopplades in. Men vi vet ju varför. Dom har inget att komma med så då kör man kollektiv strutsning istället.

  • Dalademokraten har definitivt tagit bort varenda länk Mises Institutets replik på deras felaktigheter. Vi kan fortfarande se artikeln om man länkar från ovan men i själva tidningen finns det inga spår av den. Som jag förstår hade vi ett svar att vänta, men det verkar som det uteblir och man får väl förmoda att någon känner sig skamsen att de inte får (eller kan) svara. Skamsna ska dom vara för att dom uppmuntrar ingen debatt och de arbetar emot yttrandefrihet. Som kejsaren utan kläder tål Socialdemokratin ingen direkt kritik och dom vet nog att vi som skrattar ut eländet blir fler och fler.

  • ..och för att förhindra något eventuellt missförstånd så bör nya läsare förstå att begreppet socialdemokrati innefattar, i allra högsta grad, sittande makthavare. En annan nyans av rött helt enkelt…

  • Jag tror jag tittade överallt, men det är möjligt att jag har missat denna. I så fall ber jag om ursäkt. Skönt att den sitter där den sitter i alla fall. Då får vi hålla tummarna att att svar är nära förestående…och att en ytterligae replik tillåtes.

  • Bo och Camillas svar var publicerat för en stund, möjligen en hel dag, innan den togs bort eller, alternativt, flyttades till annan adress utan att man länkar dit. Deras svar fanns här: http://www.dalademokraten.se/Opinion–Kultur/Kultur/Nyliberaler-vill-minska-valfarden-/

    Nu är det som sagt borta, men jag hann läsa artikeln innan den togs bort. De missade i stort sett samtliga poänger vi gjorde i vårt svar och fortsatte att diskutera någon slags nyliberalismens makt över regeringen och diverse definitioner av nyliberalism. Alltihop var dock ganska förvirrat.

    Jag laddade tyvärr inte ned artikeln innan den togs bort, men jag citerade några stycken i ett mail jag skickade. Eftersom artikeln är borta citerar jag dem här (detta är dessvärre allt jag har):

    ”Manchesterliberalismen uppstod som en reaktion på socialliberalismen. Man ansåg att socialliberalerna hade förstört den ursprungliga liberalismen. Den ekonomiska friheten (den fria marknaden) hade förstörts. Man menade att staten inte skall ingripa inom näringslivet. Företagen skall sköta sig själva utan regleringar. Manchesterliberalismen förespråkade ekonomisk frihet. Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet står i stort sett för den politiken.”

    ”Företrädarna för Mises-institutet förordar att vården helt och hållet ska drivas av privata aktörer utan skattepengar. Men vem ska då ta hand alla de som inte har råd med de privata aktörerna avgifter? Ska sjuka och gamla nekas vård om de inte har de ekonomiska resurserna att själva betala vården.

    Vidare skriver de att i statlig verksamhet finns ingen ersättning för undermålig service. Men då vill vi påminna om att man kan överklaga felaktiga beslut och göra anmälningar till olika myndigheter och inte kraven för en god vård uppnås. I vissa fall kan man även få skadestånd. Slutligen kan man också genom de demokratiska organen ställa politikerna till svars om man är missnöjd. Ludwig von Mises Institutet i Sverige har en informativ hemsida som visar vad de står för. Vi betraktar institutet som en liten ideell organisation med stora ord. Där framförs åsikter som skrotades i mitten av 1800-talet. Något borde de ha lärt sig av historien!”

    ”… sedan uppdagades det ena efter det andra äldreboendet som Carema drev med liknande problematik. Varför blev det så? Svaret på frågan är mycket enkel: De sänker alla omkostnader och får högre vinster. Vi kunde bland annat läsa om hur personalen skulle väga kissblöjor för att spara pengar.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *