I Göran Greiders värld

Göran Greider säger i Aftonbladet farväl till nyliberalismen. För enligt honom har världen de senaste tre decennierna sjuknat in i en nyliberalism i spåren av finanskapitalismen, som skapat klassmotsättningar, lidande och allehanda problem. För Greider är det antagligen ”självklart” att finanskrisen är ett resultat av de långtgående avregleringar som skett konsekvent under 30 år i spåren av de stora profeterna Ronald Reagan och Margaret Thatcher.

Men nu är det väl ingen som förvånas över att just Göran Greider skriver detta i just Aftonbladet. Han är ju inte bara smått knepig, utan han är också oerhört ignorant och en total katastrof vad gäller att förstå sig på ekonomi. Men han är lika debattglad och stor i mun som han är runt midjan – och bägge är lika långt ifrån tilltalande. Faktum är att en värld som följer Göran Greiders rekommendationer skulle implodera snabbare än Nordkoreas ekonomi, ett faktum som vi varit medvetna om sedan åtminstone 1920. Men det hindrar förstås inte den pratglade Greider.

Jag hade själv ”förmånen” att debattera denne Greider live på Sveriges Radio för ungefär ett decennium sedan. Han sa samma sak då som han säger nu, och han har inte blivit speciellt mycket klokare. Det som slog mig under den debatten var hur oerhört oschysst Greider är och hur oförsiktig han är i användningen av fakta. Att fara med direkta osanningar är inte något som stoppar honom, utan snarare tvärtom. Och gärna kryddat med någon påhittad anekdot. Bara han får prata vidare – och gärna i mun på sin motståndare. Göran är nämligen inte det minsta intresserad av debatten, utan gillar mest att höra sin egen röst.

Och nyliberalismen eller högerspöket är hans (och hela vänsteretablissemangets) favorithatobjekt – det är ett begrepp som liksom står för allt Göran tycker illa om. Som Ronald Reagan och Margaret Thatcher. Men nu ska man inte klandra honom helt och hållet för det, för just Ronald Reagan och Margaret Thatcher är knappast goda företrädare för frihetens idéer. Bägge var blodtörstiga politiska ledare med en smak för militarism. I alla fall Reagan såg till att öka statens utgifter rejält. Men med hjälp av en frihetsbetonad retorik retade bägge gallfeber på sådana som Göran Greider. Och det är delvis ett problem, för nu kan sådana som Greider hävda att nyliberalismen (dvs ”marknadsfundamentalismen”) varit ohotad i maktens centrum i decennier. Samma nyliberalism, som utan tvekan – om vi ser till fakta, vilket Göran sällan gör – lett till en rejäl ökning vad gäller antalet regleringar och statens storlek har egentligen utvecklats i greidersk riktning och takt. Men samtidigt tar Göran tillfället i akt att hävda att vi ”egentligen” sett avsevärda avregleringar, skattesänkningar, en tillbakarullad stat, osv.

Göran kan nämligen inte få nog av staten (i alla fall så länge den gör som han tycker – och dess incitament är ju helt klart att agera åt det hållet). Och därigenom bevisar han grunden till den sunda nationalekonomiska analysen, dvs att människor har önskemål och vill ha saker – och att det inte finns någon egentlig gräns för dessa önskemål, vi är aldrig nöjda. Göran kan inte få nog, men han vill uppenbarligen gärna se en ekonomi som skapar så lite värde och tillfredsställelse som möjligt. Det är liksom så det brukar vara med gaphalsar som egentligen inte förstår så mycket. Stor i orden, men liten… eller kanske inte så liten egentligen.

3 kommentarer till ”I Göran Greiders värld

  • Göran och hans gelikar lever på människors okunskap och bristande ekonomiska (och generellt samhällsvetenskapliga) förståelse. De har inget att komma med utan får leva på att spela på mytologier som att samhället blivit nyliberalt och oreglerat, och sagor som att amerikansk militarism har med frihet och liberalism att göra.

    Det är svårt att göra sig hörd ibland i ett samhälle där dessa myter och sagor har så starkt fäste, men den goda sidan av saken är ju att det är just myter och sagor som inte kan vinna i längden mot sanning och förnuft.

    Hoppas jag…

  • Titta för guds skull inte på kommentarerna! Får en endast att be till gud att Ron Paul vinner innan världen blir en marxistisk/EUSSR träskmark.

    Något som förvånar mig är att socialister att tror att företag kan endast göra vinster genom att behandla kunden illa och skära ner kostnader så mycket att dem knappt har huvudprodukten kvar.
    Vinster kommer genom att ge kunden ett värde, ett högre värde som är större än vad alla konkurrenter kan erbjuda kunden. För att företaget ska kunna ge detta värde behövs det att kunden blir nöjd, får en bra och hållbar produkt, ett positivt bemötande, osv. Detta tycks socialisterna inte vara kapabla att få in i hjärna, utan de sitter fast i sina floskler om hur all vart dåligt till facket kom.

  • Visst är det så, anonym. Socialister kan inte förmås att förstå att marknaden inte är ett nollsummespel eller att värde inte har att göra med antalet arbetstimmar. De är totalt fast i en 1800-talssyn på ekonomi (samtida med Marx) samtidigt som de är – tycks det mig – merkantilister på lokal nivå.Och materialister, förstås: värde och rikedom har endast med naturresurser att göra, från vilket de härleder att ”uppenbarligen” måste vissa fattiga afrikanska länder med diamantgruvor vara utsugna – för annars hade de varit rikast.

    Man får heller inte glömma att många socialister ofta skyr fakta – de utgår helt ifrån sina känslor och anpassar fakta därefter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *