Jonatan Godtrogen: Kap. 14

Det stora biblioteksslaget

Trängseln ökade allteftersom Jonatan närmade sig stadens centrum. Välklädda människor med upptagen åsyn marscherade målmedvetet längs trottoarerna. Då han korsade ett stort torg såg Jonatan en äldre man och en ung kvinna inbegripna i ett häftigt gräl. De svor och skrek, viftade våldsamt med armarna i luften och hoppade upp och ner av ilska. Nyfiket gjorde Jonatan sällskap med en mindre grupp åskådare för att se vad bråket gällde.

Just när polisen kom för att sära på dem, vände sig Jonatan mot en bräcklig gammal dam med käpp och frågade, ”Varför är de så arga på varandra?” Kvinnans ansikte var fullt av djupa rynkor. Hon studerade Jonatan noggrant innan hon med tunn röst svarade, ”De där bråkstakarna har grälat med varandra i åratal om böckerna i stadsbiblioteket. Mannen klagar alltid på att många böcker innehåller snusk och annat omoraliskt material. Han vill att de böckerna skall sorteras ut och brännas. Hon svarar med att kalla honom ’uppblåst puritan’.

”Och hon vill läsa de böckerna?” sköt Jonatan in. ”Nja, inte riktigt,” sade en annan åskådare, en lång man med en liten flicka vid sin sida, samtidigt som han log försmädligt. ”Hon klagar också, men på andra böcker. Hon menar att många böcker innehåller rasistiska och sexistiska fördomar.” ”Pappa, pappa, vad är ’fördomar’?” bad den lilla flickan och drog i hans byxben. ”Ett ögonblick, sötnos. Som jag precis sade,” fortsatte mannen, ”kvinnan kräver att de sexistiska och rasistiska böckerna slängs ut och att biblioteket köper in hennes lista på böcker i stället.”

Vid det här laget hade polisen satt handfängsel på slagskämparna och släpade dem nu nedför gatan. Jonatan skakade på huvudet och suckade. ”Jag antar att polisen arresterade dem på grund av bråket?”

”Inte alls,” skrattade kvinnan. ”Både två arresterades för att de vägrat betala biblioteksskatten. Enligt lagen måste alla betala för böckerna – oavsett om de tycker om dem eller inte.”

”Verkligen?” sade Jonatan. ”Varför låter inte polisen dem behålla sina pengar så att de kan stödja bibliotek de tycker om?”

”Men då skulle min dotter inte ha råd att gå till ett bibliotek,” sade mannen samtidigt som han gav sin lilla flicka en stor röd- och vitrandig polkagris.

”Hallå där, min gode man,” sade den gamla kvinnan och kastade en ogillande blick på godiset. ”Är inte näring för din dotters hjärna lika viktigt som näring för hennes mage?”

”Vad syftar du på?” svarade mannen återhållsamt samtidigt som han sneglade åt polkagrisen. Redan rann godis längs dotterns klänning.

Med en eftertänksam min fortsatte kvinnan. ”För länge sedan fanns massor av medlemsbibliotek. Människor valde själva och betalade endast för de bibliotek de tyckte om. Biblioteken tog ut en mindre medlemsavgift varje år, men ingen klagade. Biblioteken konkurrerade om medlemmar genom att erbjuda de bästa böckerna och den mest kompetenta personalen, de längsta öppettiderna och det bekvämaste läget. Vissa lämnade och hämtade till och med böckerna hemma hos medlemmarna. När människorna betalade själva var biblioteksmedlemskap något värdefullt och prioriterat – mer värt än godis!” tillade hon kritiskt. Kvinnan vände sig direkt till Jonatan och förklarade. ”Sedan beslöt Lordernas Råd att bibliotek var alltför viktiga för samhället och därför borde inte människor behöva betala för att använda dem. Så rådet inrättade ett gratisbibliotek. Tre bibliotekarier anställdes för dyra löner för att göra samma arbete som en person gjort tidigare. Öppningstiderna begränsades, men rådets bibliotek var ändå populärt eftersom det var kostnadsfritt. Inte långt därefter förlorade medlemsbiblioteken sina kunder och gick i konkurs.”

”Inrättade lorderna ett gratisbibliotek?”, upprepade Jonatan. ”Men jag tyckte du sade att alla måste betala en biblioteksskatt?”

”Det är riktigt. Men vanligtvis säger man att rådets service är ’gratis’ trots att folk tvingas betala. Det är mer civiliserat”, sade hon ironiskt.

Den långa mannen protesterade energiskt, ”Medlemsbibliotek? Jag har aldrig hört talas om några sådana!”

”Självklart inte,” replikerade den gamla kvinnan. ”Rådets bibliotek har funnits så länge att du inte kan föreställa dig något annat.”

”Nej, nu får du allt ge dig!” utbrast mannen. ”Kritiserar du biblioteksskatten? Om lorderna skall kunna tillhandahålla en värdefull samhällsservice måste människor tvingas till att betala.”

”Den kan inte vara särdeles värdefull om man måste använda våld,” sade kvinnan och tittade mannen stint i ögonen.

”Det är inte alla som vet vad som är bra för dem! Och de finns andra som inte har råd,” förklarade mannen. ”Alla intelligenta människor vet att ett fritt samhälle bygger på en fri tillgång på böcker. Skatter sprider bördan så att alla betalar sin rättvisa del, annars skulle vissa kunna åka snålskjuts på oss andra!”

”Din biblioteksskatt gör att än fler kan åka snålskjuts,” invände den gamla kvinnan. ”De som använder biblioteket och de som undantas från skatten åker snålskjuts på alla andra. Hur rättvist är det? Vem tror du har mest inflytande hos Lordernas Råd, en av rådets rika vänner eller en fattig kille som inte slutar sitt arbete förrän efter biblioteket har stängt?”

Mannen tog ett steg fram och sköt sin lilla flicka bakom sig. Han svarade uppjagat, ”Och vad för slags bibliotek vill du ha? Skulle du välja ett medlemsbibliotek som kanske är fördomsfullt gentemot någon grupp i samhället?”

”Fördomar kan man aldrig undvika!” skrek kvinnan och lutade sig intill hans ansikte. ”Vad tror du de här bråkade om nyss? Vill du att clownerna i rådet skall välja fördomarna åt dig?”

”Jaha, vem är det som är en clown?” genmälde mannen och puttade till kvinnan så att hon tappade balansen. ”Om det inte passar kan du lika gärna flytta ifrån ön!”

”Din oförskämda lymmel!” svarade kvinnan och slog till mannen i huvudet med käppen. ”Jag betalade för ditt bibliotek innan du var född!” De började skrika åt varandra, det lilla barnet brast ut i gråt och någon försvann iväg för att kalla på polisen. Jonatan trängde sig förbi dem och bestämde sig för att söka skydd i det närliggande bibliotekets lugna miljö.

Kommentera på bloggen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *