Social ingenjörskonst i förskolan

Efter tre dagars inskolning på förskolan med vår yngste son gav jag upp. Jag har skrivit om förskolan flera gånger tidigare framförallt här och här. Mot bättre vetande så bestämde jag mig för att ändå göra ett försök och ge det en chans tidigare i år när min son var 2,5 år. Det har tagit ett tag för mig att smälta detta men nu när jag har lite distans till det så kan jag skriva om det, för det som mötte mig var värre än jag hade kunnat tro. Några av er kanske fortfarande har den traditionella bilden av dagis där barnen får vara ute och leka i den stora sandlådan eller vara in i det stora roliga lekrummet. Riktigt så är det inte.

Innan jag berättar om inskolningen så vill jag säga att personalen som jobbar på förskolan ofta är fantastiska människor som vill väl och de har ofta mycket erfarenhet ifrån att ta hand om barn. Men det som har förvärrats för varje år är det som pedagogerna utbildas inom och sedan ska applicera i verksamheten, social ingenjörskonst.

Läs hela artikeln av Joakim Fagerström.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

10 kommentarer till ”Social ingenjörskonst i förskolan

  • Tack för din insikt.

    När jag börjar få barn i dagisålder så kommer jag göra mitt yttersta för att hitta andra alternativ. Att gå ihop flera föräldrar och starta dagmamma-verksamhet tycker jag inte låter så illa. Då kan man ju välja en dag-mamma/pappa som man litar på och man vet kommer att sköta sitt kall väl. Det är definitivt värt mitt ekonomiska stöd.

  • Klockrent skrivet av Joakim! Jag har talat med en del med såna där ”pedagoger”. De är så indoktrinerade att de verkligen tror på det där. Tragiskt. Och om man kallar det ”dagis” blir de mycket upprörda. Prova får ni se 🙂

  • Tack för denna artikel. Min son är snart 2 och mår som en prins och är väldigt duktig på alla sätt (partisk förälder givetvis, men ändå). Han har aldrig gått i förskola. Jag ser hellre att jag och hans mamma undervisar honom om hur man beter sig än ett gäng i samma ålder.
    Tack igen för en kanonbra artikel.

  • I total kontrast till dessa s.k. framsteg inom ’barnomsorg’ minns jag min egen barndom på sena 60 talet där total frihet rådde fram till skolstarten vid 7 års ålder. Vi var 14 barn från 9 familjer mellan 4-8 års ålder som bodde på en återvändsgata med runt 15 hus i ett idylliskt område inte så långt från skärgården. Våra mammor var hemma hela dagarna och var fullt sysselsatta med kafferep, mangla lakan, plåstra om sår och hålla sockerbiten på getingstinget, men de styrde aldrig våra lekar. Maten blev hemkörd av Joel från den lokala lanthandeln och doktorn gjorde hembesök. Vi lekte i skogar och vid slussen, pallade äpplen och byggde kojor, alltid utan någon vuxen hade något särskilt intresse vad vi höll på med. Vi var alltid ute, i alla väder, för det var inget på TV och Hasse Tellemar på hög volym väckte oss på Lördags morgonen. När vi skulle åka till badet klämde grannfrun in 11 barn i Farsans Peugeot rostiga 403:a, inklusive två uppe på hatthyllan där bak, och sen sladdade vi till sjön i hög fart utan säkerhetsbälten. Bilen till och med syntes utan att halvljuset var på.
    Det har skett en hel del förändringar!

  • Emanuel: Något positivt med detta är att jag har upptäckt att det finns allt fler alternativ även om myndigheterna gör allt för att krångla till det. Öppna förskolan som svenska kyrkan bedriver är faktiskt riktigt bra men du måste vara med som förälder men det är mycket barn där. Och desto fler som letar alternativ desto fler alternativ kommer att uppstå!

    Klaus: Tack, ja vissa saker de studerar är rent ut sagt hemska. Jag ska lägga upp namnen på några av de ”tänkare” som de studerar. Dessa ”tänkare” var mycket populär i Sovjet, jag tror inte att jag behöver säga mer.

    HQ: Underbart HQ! Man blir lite tårögd av att läsa det, en underbar barndom.

  • Joakim: Mycket bra lycka till, hoppas att du kan ha honom hemma så mycket som möjligt. Det handlar också om att föräldrar ska få självförtroendet tillbaka att de är mest lämpade att fostra sina barn inte en institution.

  • ….och om inte det finns något helvete så får dom finna sig i att deras namn i all evighet associeras med sinnessvagt förmynderi och socialistisk terrorisering. Under alla omständigheter är det synd att de inte fick tillräckligt med intellektuell smisk under deras levnad…

  • Du har fullständigt rätt i att ”barnomsorgen” tycks ha urartat på ett för både barn och föräldrar fatalt sett! Den sk Arbetslinjen innebär att maximal lycka endast tycks kunna uppnås genom maximal satsning på arbete! ”Arbeit macht frei” är inte en socialistisk Myrdalsk sentens utan härrör från Hitlers nationalsocialistiska (nazistiska) slogans!
    Dagens situation inom barnomsorgen kan inte skyllas på Myrdal (verksam på 1930-talet) utan är en konsekvens av kvinnors och mäns ångest inför missade pensionspoäng, lönenivåerna, ekonomiska neddragningar inom omsorgssektorn och en ideologisk syn som allmänt nedvärderar omsorg och omhändertagande som viktiga värden i samhället.
    Försämringarna har skett successivt, men accelererat under alliansregeringens tid. Tid är pengar. Tid och resurser som inte används direkt i produktionen anses sedan slutet av 80-talet vara tärande. Ett påfund av ekonomer, som okritiskt anammats av våra politiker från höger till vänster.
    Jag satsar mer på att det blir ”socialisterna” som tar initiativ till en förändring, än att alliansen avsätter mer pengar till vad som kan kallas den ”improduktiva sektorn” där barn och gamla lämnas att klara förhållanden som aldrig skulle accepteras på arbetsplatser i produktionen.

  • Min poäng är att både socialister och alliansregeringen ska låta bli våra barn. Vilka som sitter vid rodret spelar ingen större roll, ingen är emot detta. Jo jag skyller social ingenjörskonst och dagis på Myrdal, det håller t.o.m. socialister med om, skillnaden är om man tycker att det är positivt eller ej.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *