Robin Hood – en missförstådd skatterebell

Uttrycket robin hood-skatt är ett gammalt uttryck som har använts om flera olika skattetyper. Till exempel det används ofta för att beskriva den progressiva inkomstskatten som innebär att rika betalar högre skatt med vilken stöd, bidrag och samhällstjänster finansieras. Förmånstagarna är de fattiga som betalar mycket mindre in men får mycket mera ut ur systemet. På senare tid har också de föreslagna bank- och transaktionsskatterna kallats robin hood-skatter. De rika bankirerna ska betala en extra skatt som främst kommer de vanliga, fattiga medborgarna till godo. Med andra ord är det staten som agerar Robin Hood, den tar från de rika och ger till de fattiga. Men vad var det som Robin Hood egentligen gjorde?

En sekunds eftertanke visar hur gravt missförstådd Robin Hood historien är. Visst var han de svagas förkämpe mot de starka, men han stal ju egentligen ingenting såsom det ofta brukar påstås. För vem var det som var skurken i historien? Oftast är det sheriffen av Nottingham. Ibland är det prins John. Ibland både ock. Vad är det som Robin Hood tar tillbaka? Jo, skatter som sheriffen och/eller prinsen har tvingat ur de stackars bönderna och hantverkarna i Nottingham med omnejd. Vilka likheter finns mellan historiens Robin Hood och skatteverket idag? Inga alls.

I sagan är det just staten och skattverket som förtrycker de fattiga till förmån för kungen och adeln. De tar de fattigas pengar och bränner ner deras hus om de inte kan betala. Det är de rika och mäktiga som lever loppan på de fattigas och svagas bekostnad? Hur är det idag? Precis tvärtom. Ju mer du tjänar desto mer skatt betalar du. Om du är företagare och anställer någon tillkommer en rad andra skyldigheter och avgifter. Dessutom måste du ge betald semester och semesterersättning till dina anställda. Alla avgifter och förmåner gör att då man som företagare planerar att anställa någon måste man multiplicera bruttolönen med 1,7(!) för att kunna uppskatta den verkliga kostnaden. När du väl har anställt någon är det dessutom väldigt svårt och alltid dyrt att sparka en specifik anställd och ersätta honom med någon annan, ifall det visar sig att han inte var lämplig. Att anställa någon är bland det dyraste och mest riskabla man kan göra som företagare.

Att vara fattig är förstås sällan trevligt i sig, men det finns nog ingen fattig person i Finland som kan påstå sig vara förtryckt av de rika. Tvärtom har man som fattig rätt till en lång rad stöd, bidrag och samhällstjänster enbart på basis av att man är medborgare. Även om vissa bidrag och stöd åtminstone formellt förutsätter någon sorts motprestation, är kravet i praktiken sällan mer än just formellt. Andra är helt villkorslösa.

Så om man vill tala om förtryck som i sagan om Robin Hood så är rollerna helt omvända i Finland. Här är det de rika som plundras till förmån för de fattiga. Det är de fattiga arbetstagarna som är privilegierade i motsats till sina arbetsgivare, som rätt sällan är desto rikare än sina anställda. Staten är de facto en anti-Robin Hood, som i stället för att ta tillbaka stulen egendom i stället använder våld för att stjäla egendom och fördela den bland sina gunstlingar. Staten är sheriffen och prins John, vilket förstås är helt naturligt eftersom sheriffen och prins John var staten.

De enda robin hoods som finns idag är de som hjälper medborgarna att minimera denna plundring. Enligt Rothbard var dessa personer rena rama hjältar (skräll, jag vet 🙂 En skattekonsult har alltså mycket mer gemensamt med Robin Hood än vad en skattmas har. Tyvärr är skattekonsulter ofta lika missförstådda som Robin Hood.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

11 kommentarer till ”Robin Hood – en missförstådd skatterebell

  • Min åsikt är att gruppen skattekonsulter helt enkelt resultatet av att statlig intervention gör det mer lönsamt att försöka komma undan skatt än att vara entreprenör. skattekonsulter är varken hjältar eller skurkar, de är yrkesmän som alla andra, men i ett genuint kapitalistiskt samhälle kommer de inte att behövas och därmed inte existera som yrkesgrupp.

    Du har en bra poäng i att begrepp som ”robin hood skatt” inte stämmer med sensmoralen i Robin Hood.

  • Som Ayn Rand skrev i Atlas Shrugged:

    ”It is said that [Robin Hood] fought against the looting rulers and returned the loot to those who had been robbed, but that is not the meaning of the legend which has survived. He is remembered, not as a champion of property, but as a champion of need, not as a defender of the robbed, but as a provider of the poor. He is held to be the first man who assumed a halo of virtue by practicing charity with wealth which he did not own, by giving away goods which he had not produced, by making others pay for the luxury of his pity. He is the man who became the symbol of the idea that need, not achievement, is the source of rights, that we don’t have to produce, only to want, that the earned does not belong to us, but the unearned does. He became a justification for every mediocrity who, unable to make his own living, had demanded the power to dispose of the property of his betters, by proclaiming his willingness to devote his life to his inferiors at the price of robbing his superiors.”

  • ”… då man som företagare planerar att anställa någon måste man multiplicera bruttolönen med 1,7(!)…”
    När då bruttolönen x 1,7 ingår i de priser + moms som även de fattiga betalar så måste ju existensbidragen också bli 1,7 ggr + 1,7 gångersmoms dyrare än de annas skulle ha blivit. De flesta tycks glömma bort att det är en ständig rundgång i systemet. Inte minst när det gäller maten, boendet och arbets-, dagis- och dagligvaruresor.

  • ”… då man som företagare planerar att anställa någon måste man multiplicera bruttolönen med 1,7(!)…”

    Jag skulle vilja hävda att det är ännu värre. Så här resonerar många entreprenörer jag mött (med rätta): ”Om jag ska betala Andersson så att denne får 1000 kr netto i handen måste jag fakturera mina kunder ca 14000 kr”. Det kommer sig av att båda parter tvingas betala marginalskatt, arbetsgivaravgifter och moms.

    Har beskrivit det i detalj här, http://mises.org/journals/scholar/Johnsson3.pdf.

  • Helt riktigt. 1,7 är tumregeln i Finland så jag körde med den. Kostnaderna förs ju vidare för annars går ju företaget omkull. Men det är det ju ingen som tänker på, som vanligt. Vad var det Bastiat och Hazlitt sade om det man inte ser…

    Just arbetsgivaravgifterna är ett fantastiskt bra exempel på det här. Man ser vad företaget måste betala, inte vad det kostar för konsumenten (och i många fall arbetstagaren).

  • ar det nagon som kanner en skattekonsult som kan gora mirakel for en bolagsslav :-D? Kanns inte helt uppenbart nar man bara tjanar lon, men det skulle vara sa skont att stick it 2 the man :-).

  • @Mikael. Det är nog ingen slump att staten har ett extra hårt grepp om sina löneslavar. De är lättast att dupera får man antaga. Jag är en av dem…

  • @Richard: Sant.. Jag gjorde ett dåligt val när jag var 15 år och blev ingenjör. Nu sitter man och funderar över vad man skulle gjort annorlunda.
    Frihet-från-stat har många fördelar. Men en fördel som kanske inte tas upp alltid är den extrema strömlinjeformningen av människors liv. Man drar artificiellt upp hastigheten så folk inte skall hinna tänka. Man förstör life-discovery mekanismen :-).

    Vill man något väldigt mycket eller har väldigt god guidning kan man säkert hitta rätt direkt. Men för dom som inte har dessa förutsättningar så dras man in cyklonen. Så mycket tid investeras som kunnat användas till gott för folk och samhällen.
    Så avskaffa staten, låt folk hitta sina vägar. Inte ha en lagstadgad företeelse som håller tillbaka eller dödar allt som inte följer den artificiellt skapade strömmen. Genom medel som dessa:
    http://www.svd.se/naringsliv/randerna-kvar-i-svenska-tigern_6671180.svd

    Som ofta nämns på dessa sidor, ett rent fantasifoster. Men hastigheten hos folk dras upp likt förb****.

    Lite överpersonligt kanske men dunderskönt att skriva :-D.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *