Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

Kommunism i fårakläder

Uppmaningen att rädda mänskligheten är alltid en falsk fasad för strävan att regera över den.
– H. L. Mencken

En av de mer intressanta lektionerna här på Masters-programmet i Österrikisk ekonomi i Madrid är Gabriel Calzadas klass om miljön och marknaden. Till en lektion för ett tag sedan var vi tvungna att läsa och kritisera en uppsats med titeln ”The limit to growth”, från The Club of Rome.

Det roligaste och mest givande med just denna klass är att vi får läsa en hel del kända artiklar som tar upp de vanliga miljöargumenten, och sedan har vi en lång diskussion där vi kritiserar artikeln och tar upp alternativa, och frihetliga och ekonomiska, synsätt.

Just denna artikel skrevs 1972 och tog upp ”befolkningsfrågan” som ansågs vara ett gigantiskt hot mot mänskligheten. Detta var inte helt olikt den tidigare artikeln vi hade läst, med titeln The Tragedy of the Commons, som jag skrivit kort om tidigare här (se rubriken Onsdag).

Detta är också intressant i samband med att vi nyligen blev 7 miljarder människor på jorden. Rapporteringen har varit blandad. Det hävdas både att det är fantastiskt, men också farligt. Bland annat SVD hävdar att problemet är att ”jordens resurser redan är kraftigt överutnyttjade”, vilket som vi kommer se i denna artikel, är exakt samma argument som fördes fram på 70-talet, och som Julian Simon motbevisade genom att visa att resurser kan delas in i två kategorier: naturresurser och ekonomiska resurser. Det är förvisso sant att de naturgivna resurserna ”förbrukas”, men om vi ser på resurser i en ekonomisk betydelse är de i princip oändliga.

Läs hela artikeln, av Joakim Kämpe.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

Svenska frihetskämpar, förena eder! Bli Patreon

24 kommentarer till ”Kommunism i fårakläder

  • Följde länken ”The limits to growth” och fann att uppsatsen inte var skriven av The Club of Rome, utan var en sammanfattning gjord av Eduard Pestel publicerad på websidan ”PropagandaMatrix” med avsikten att visa att Club of Rome har ett ”depopulation agenda”. Jag hoppas att undervisningen i Österrikisk ekonomi i Madrid inte också bygger på sammanfattningar publicerade på propagandistiska websidor. Risken är i så fall stor för missförstånd och för att man okritiskt accepterar propagandisters agenda.

  • Fast Gunnar nu framgår det tydligt i början att det är sammandrag baserat på boken som är producerat av Eduard Pestel?

    from PropagandaMatrix Website
    Abstract established by Eduard Pestel

    A Report to The Club of Rome (1972),
    by Donella H. Meadows, Dennis l. Meadows, Jorgen Randers, William W. Behrens III
    Short Version of ’The Limits to Growth’

    Jag har inte läst boken, har du? Menar du att sammandraget är en felaktig bild av boken?

  • Pestels sammanfattning är i stort sett rättvisande. Men det hade varit bättre att gå till originalet om man nu vill kritisera det. Då hade det kanske blivit klart att bokens huvudproblem inte är befolkningsfrågan eller att boken skulle ha något avfolkningsagenda (som PropagandaMatrix påstår).
    Jag håller helt med dig när du skriver: ”Det har varit ett stort misstag att inte ta miljöfrågan på tillräckligt stort allvar, och det är på god tid att det ändras.” Det är synd att den Österrikiska skolan i ekonomin är lika blind som de traditionella ekonomiska teorierna och tror att oändlig ekonomisk tillväxt är möjlig på en ändlig planet. En svaghet hos många företrädare för den Österrikiska skolan är att varje diskussion av ekologiska problem avfärdas som vänsterideologi.

  • Personligen känner jag ingen österrikare som är ointresserad av ekologiska problem, men det finns säkert någon någonstans.

    Österrikarna har en välutvecklad, enkel, beprövad och effektiv modell för att undvika ekologisk förstörelse: rätten till privat egendom. Men vänstern tenderar att hata privat egendom och istället föredra kollektivistiska lösningar med komplicerade statliga reglementen fulla av kryphål som oansvariga element inte är sena att utnyttja.

    Svagheten ligger därför snarare på vänsterkanten, där varje egendomsbaserat förslag på lösning avfärdas som kapitalistisk egoism och ondska.

  • Då är det hög tid för en seriös diskussion av frågan om de problem som författarna till Tillväxtens Gränser pekade på kan lösas genom rätten till privat egendom. Jag tvivlar på det efter att nyligen ha läst Ugo Bardi: The Limits to Growth Revisited, Springer, 2011.

    • Gunnar,

      Ja, skyll inte på Fagerström för mina missar! 🙂 Inser att det inte är tydligt i texten, ber om ursäkt för det.

      Men som du säger är sammanfattningen rättvis. Så har du något annat att invända mot i artikeln annat än en fellänkning?

      Visst kan man väl säga att problemet inte är befolkningsfrågan som sådant, utan snarare att vi får slut på naturresurser. Och en allt snabbare ökande befolkning utarmar dessa resurser snabbare. Detta är så vitt jag förstår argumentet. Den lösning som föreslås är att hålla befolkningen stabil (lika många dör som föds) och att se till att kapitalinvesteringarna motsvarar avskrivningstakten. Detta är total kommunism.

      Men som jag skrev, inte ens detta anses tillräckligt, utan vi måste minska befolkningen ytterligare om vi vill att jämviktsutopin skall fortgå.

      Som svar på detta menade Simon att naturresurser förvisso är ändliga, men resurser i en ekonomisk mening är det inte.

      Förstår inte riktigt vad det är du motsätter dig så du får gänra utveckla det vidare.

  • Det var andra Joakim som skrev Gunnar inte jag 🙂 Professor Calzada är mycket påläst på de här frågorna och han har säkerligen läst boken. Kämpe kan säkert fråga.

    Sen är det en annan sak om man håller med om analysen eller inte. Det är ju inte så ovanligt att folk har totalt skilda uppfattningar om en bok. Så det är väl bättre att fokusera på argumenten istället, precis som du säger.

  • Tillväxtens Gränser undersöker inte bara befolkningsmängd och naturresurser, utan också ”food per capita”, ”industrial output per capita” och ”pollution”. Boken undersöker hur dessa faktorer samverkar med varandra genom en systemteoretisk analys understödd av datorsimulationer och empiriska data. Sådana undersökningar visar att systemet som det hittills är utformat inte är långsiktigt hållbart, utan att det finns gränser för den ekonomiska tillväxten. Som jag skrev tidigare: Oändlig ekonomisk tillväxt på en ändlig planet är inte möjlig. Boken anger inte hur detta problem skall lösas, utan pekar på det angelägna i att komma fram till ett system som är långsiktigt hållbart. Ekonomer, tyvärr också i den Österrikiska skolan, vägrar att ta detta problem på allvar, och hänvisar till någon slags ”ymnighetshornsteori” som hävdar att resurserna är oändliga, om inte i fysisk så i varje fall i ekonomisk mening. Detta är ett allvarlig fel. För utförligare diskussion hänvisar jag till Bardis ovan nämnda bok.

  • Vari ligger felet att ekonomiska resurser är oändliga?

    Poängen som Simon sa var att naturresurser inte är oändliga, men ekonomiska resurser är det, eftersom de består av nya kombinationer av befintliga saker. Detta kan sammanfattas som jag skrev med påståendet att en persons skräp är en annan persons skatt.

    Det har alltid funnits domedagsprofeter, som hävdat att undergången är nära. Simons poäng var att detta hade att göra med att dessa personer inte förstod vad en ekonomisk resurs är.

    Och boken anger visst hur problemet skall lösas. Det skall lösas genom upprättandet av jämviktsamhället, där dödstalen och födelsetalen hålls på samma nivå, givetvis av staten. Det enda ”vi” behöver göra är att ge upp våra fri- och rättigheter och underkasta oss, för allas bästa givetvis. Detta är enbart en ytterligare ursäkt för kommunism (vilket var min poäng).

    (Det är inte för inte som grupper som 10:10 trycker ut ”roliga” reklamfilmer där man ”på skoj” ser till att mörda människor som inte håller med.)

    Och, dessutom, det är precis inom de områden där äganderätten är som allra mest inskränkt som vi ser det värsta överutnyttjandet och den värsta miljöförstöringen. Om det är något som kommer leda till mänsklighetens och jordens undergång så är det politiker, och staten, och deras eviga ”trixande och fixande”.

    Den fria markanden och privat egendom är jordens och miljöns allra bästa vän.

  • Joakim Kämpe,
    tyvärr räcker det för argumentationen i Tillväxtens Gränser att resurserna är fysiskt begränsade. Tillväxtens Gränser pläderar för ett långfristigt hållbart samhälle, men menar inte att detta kan åstadkommas genom att hålla en variabel, som t.ex. befolkningstalet, konstant. Tillväxtens Gränser säger inte att detta skall ske genom statligt tvång. Jag hoppas att en sådan lösning inte skall bli nödvändig, utan att det kan ske med maximala fri- och rättigheter.
    Hur vore det att argumentera mot vad som faktiskt står i Tillväxtens Gränser i stället för att göra det lätt för sig och tala om kommunism i fårakläder?

    • Som sagt kan man dela in resurser i två olika grener, naturresurser (ändliga), och ekonomiska resurser (oändliga). Vad är felet i detta resonemang?

      Vidare, menar du att sammanfattningen är felaktig? Det står:

      ”Equilibrium means a state of balance or equality between opposing forces. In the dynamic terms of the world model, the opposing forces are those causing population and capital stock to increase (high desired family size, low birth control effectiveness, high rate of capital investment) and those causing population and capital stock to decrease (lack of food, pollution, high rate of depreciation or obsolescence).

      The word “capital” should be understood to mean service, industrial, and agricultural capital combined. Thus the most basic definition of the state of global equilibrium is that population and capital are essentially stable, with the forces tending to increase or decrease them in a carefully controlled balance.

      […]

      We have only specified that the stocks of capital and population remain constant, but they might theoretically be constant at a high level or a low level – or one might be high and the other low. The longer a society prefers to maintain the state of equilibrium, the lower the rates and levels must be.

      By choosing a fairly long time horizon for its existence, and a long average lifetime as a desirable goal, we have now arrived at a minimum set of requirements for the state of global equilibrium.

      They are:
      1. The capital plant and the population are constant in size. The birth rate equals the death rate and the capital investment rate equals the depreciation rate.
      2. All input and output rates —birth, death, investment, and depreciation— are kept to a minimum.
      3. The levels of capital and population and the ratio of the two are set in accordance with the values of the society. They may be deliberately revised and slowly adjusted as the advance of technology creates new options.”

      Är detta felaktigt och inte representativt för boken menar du? Som jag sade tidigare, och som jag antar är de flesta österrikares argument, så är den fria marknaden och privat egendom jordens och miljöns bästa vän. Där egendomsrätten är som mest inskränkt har vi det sämst ställt både med resurser och miljöförstöring.

  • Inget av detta spelar så stor roll. Västvärldens folk håller redan på att avskaffa sig själva med tanke på våra låga födelsetal. Vi gör helt klart vår del för att rädda arma Moder Jord. Alla kommunister borde vara jättestolta över detta fina resultat som deras goa välfärdsstat åstadkommit.

    I den fattiga delen av världen däremot, där förökar sig folk som kaniner. De gör det för sin ekonomiska trygghets skull och är därför lite tröga att hörsamma världssamfundets vädjanden om att minska mängden färgade människor för att rädda planeten.

    Det enda som hjälper är nog att vi bombar dem lite. Bara lite lagom för att rädda Jorden alltså. Annars kanske de svälter på grund av resursbrist och det vore grymt. Lite som skyddsjakten på älgbeståndet. Och vill vi inte bomba dem så gör det inte så mycket heller för om några generationer finns inte så många västmänniskor kvar med för mycket fritid som kan bekymra sig.

  • Joakim Kämpe,
    det du citerar av Pestel är inte representativt för vad som påstås i Tillväxtens gränser, där långsiktig hållbarhet är systemteoretiskt definierat. Pestel var visserligen medlem i Club of Rome, men inte medförfattare till Tillväxtens Gränser. Ditt citat visar att han inte var något större ljus. Det visar också att man bör kritisera orginalskrifter, inte andras tolkningar.

    Klaus Bernpaintner,
    vad du skriver är inte relevant för diskussionen av Tillväxtens Gränser. Även om författarna till Tillväxten Gränser vore kommunister som är jättestolta över sin ”goa välfärdsstat”, så är detta irrelevant för frågan om analysen i Tillväxtens Gränser är sann eller falsk (och vore exempel på vad man i argumentationsanalys kallar ett genetiskt felslut). Man måste ta ställning till VAD författarna till Tillväxtens gränser säger, inte till VARFÖR de säger något. Misstänkliggöranden om diverse dolda politiska agenda hör inte hemma i en seriös debatt.

  • Gunnar

    För att vara helt ärligt så förstår jag inte riktigt vad din poäng är. Jag har aldrig hört någon österrikisk ekonom tala om en värld av oändliga resurser. Tvärtom är ekonomi så viktigt eftersom vi lever i en värld av knappa resurser.

    Så vad är det du kritiserar? Den österrikiska skolan, eller någons återgivelse av någons bok i vilken någon har gjort den tämligen tomma observationen att jorden inte är oändlig?

  • Kaj,

    min poäng är att är att den österrikiska ekonomin (som jag beundrar) kan förbättras genom att ta ekologiska problem och tillväxtens gränser på allvar. Jag tror att detta är viktiga problem och hoppas att de skall kunna lösas inom ramen för den österrikiska ekonomin som har den sunda inställningen att misstro ”myten om staten”.

    • 1. Ok, så du håller med om att Pestels artikel är dålig? Och när du säger att det inte är representativt öfr, menar du att detta inte står i boken alls, utan det är något som han har hittat på?

      2. Nej, Julian Simon var inte en österrikisk ekonom, men jag tycker hans argument om att man måste dela in resurser i naturresurser och ekonomiska resurser är bra och belysande. Har fortfarande inte hört ngn invändning mot detta förutom att det är ”allvarligt fel”. Varför?

      3. Men helt oavsett, den fria marknaden och privat äganderätt är det absolut bästa för miljön och jorden. Detta inte bara för att det inte bara handlar om att vi måste allokera de resurser som finns idag (statisk effektivitet), utan än mer eftersom det är viktigt att vi gynnar skapandet av nya medel och nya mål (dynamisk effektivitet). Där äganderätten och marknaden är som mest inskränkt är det också värst ställt med miljön.

  • Joakim Kämpe,
    en hel del i Pestels referat är riktigt, men inte hans förslag till hur problemen skall lösas, eftersom han inte riktigt förstått den systemteoretiska ansatsen.

    Jag tror det är ett allvarligt fel att tro naturresurserna är oändliga. Det är möjligt att de i någon ekonomisk mening är oändliga, men jag tror att det vore ett allvarligt fel att tro att det skulle lösa problemet med tillväxtens gränser.

    Trots att jag är positiv till privat äganderätt och fria marknader, betraktar jag det som ett problem hur man med deras hjälp skall kunna lösa problemet med tillväxtens gränser.

    Till slut vill jag åter en gång hänvisa till Bardis bok ”The limits of growth revisited” med dess mycket intressanta undersökning av hur man med systemteori kan analysera komplexa system med många samverkande faktorer. Jag tror att samverkan mellan ekonomi och ekologi måste undersökas på detta sätt om man vill finna hållbara lösningar.

  • 1. Så, det Pestel skriver har alltså inget med boken att göra (dvs. populationen och kapitalet)? Det är helt hans egen uppfinning?

    2. Jag skrev inte att naturresurserna som sådana är oändliga, jag skrev att ekonomiska resurser enligt Simon är oändliga. Detta var själva orsaken till att Simon delade in dem i dels naturresurser (ändliga) och dels ekonomiska resurser (oändliga). Ex. bara för att vi har tillverkat en platsflaska eller en bil från naturresurser, betyder det inte att den försvinner. Även i denna form kan vi använda den som en ekonomisk resurs. Som jag skrev, en persons skräp är en annans skatt.

    3. Du skrev att du inte tror att problemen (inbillade eller riktiga) kan lösas genom ”rätten till privat egendom”. Varför inte? Du får gärna utveckla detta.

    4. Är det något som står i Bardis bok, att vi måste ge upp rätten till privat egendom?

  • Gunnar

    Jag antar att jag inte håller med om att ÖS skulle brista i den här frågan.

    Ta konjunkturcykelteorin till exempel. En av de viktigaste punkterna i ÖS kritik av modern penningpolitik är att den binder knappa resurser i förlustbringande företag, vilket leder till enormt resursslöseri.

    Eller argumentationen för privat äganderätt. ÖS har alltid slagit fast att då folk äger resurserna de använder så kommer de att ta mycket bättre hand om dem. Det gäller framför allt mark (jordbruk, jaktmarker, fiskevatten, skogar). Inskränkningar i den privata äganderätten leder till fenomenet Tragedy of the Commons.

    Jag skulle gärna se att du gav konkreta exempel på österrikare som antytt något annat än att världens resurser är knappa och ändliga och att vi därför bör hushålla med dem på bästa sätt.

    Ekonomisk tillväxt i österrikisk mening betyder ökad produktionsförmåga. Man ökar inte sin produktionsförmåga genom att förfara ovarsamt med naturresurserna. Tvärtom är har teknologisk utveckling och ekonomisk tillväxt gått hand i hand med mer effektivt utnyttjande av naturresurserna.

    Jag håller med dig om detta är en viktig fråga, men jag har ännu inte sett det minsta bevis eller ens antydan om att österrikarna skulle ha nonchalerat den. Tvärtom.

  • En väldigt kommenterad artikel. Vad kan detta tänkas bero på tänkte jag. Men man fick ännu en diskussion som defererar till en, eller ett par böcker. Förvisso intressant att läsa men det finns så mycket galenskaper skrivna att man inte kan eller vill ta sig igenom allt. Och en försäljning som innehåller varenda plattityd, så som ”food per capita”, ”industrial output per capita”, ”pollution”, systemteoretiskt.

    Om man bygger ett datorsystem är systemteori en bra ide. Det är tom nödvändigt.
    När man diskuterar människor är det vansinne. Den bästa illustreringen hämtar jag från dessa kommentarer

    ”Tillväxtens Gränser säger inte att detta skall ske genom statligt tvång. Jag hoppas att en sådan lösning inte skall bli nödvändig, utan att det kan ske med maximala fri- och rättigheter.”

    Så vad händer om någon skulle tycka det var nödvändigt med statligt tvång? När är den rätta tidpunkten att träda i aktion? Vem skall träda in? Vad har denna entitet rätt att göra? Dessa saker ingår i diskussionen och jag har inte hört något resonemang, endast en kallelse. Så vad är resonemanget? Vad är din syn Gunnar?

    Angående simulering
    Har man verifierat att dator simuleringen har det rätt värdet i parametern ”relationship man-woman”, det enskillda väde gemensamt för simuleringsscoopet, i detta fall hela världen? Har man kontrollerat att ”relationship man – his first son ” som är kopplat till ”man age @ birth” som är koppat till ”first son -current age” detta givet ett väde som gäller för hela scoopet, dvs hela världen. Och glöm inte att sätt N/A när detta gäller.

    Jag behöver väl inte trycka på mer för att beskriva det absurda med att simulera människor. Och varför skulle man? Släpp marknaden totallt fri så kan du ta ett snapshot hur människor fritt interagerar bara genom att titta.

    Austrian school som jag har förstått det beskriver inte vad man skall göra utan hur saker sitter ihop.

    Om man betalar som regering höga skatter och inflation så får denna entitet resurser till att, via BIS och ett generellt internationellt samarbete, råna andra områden som hellre ängnar sig åt andra saker än att kriga. Vanligtvis via lokala användbara idioter som gör det verkliga skjutandet, pinliga förhörandet och dödandet. Detta frigör sedan guld, silver, koppar och andra resurser för exploatering. I detta finns ingen frimarknadsmekanism. När dom som bor på området börjar störas av aktiviteten så är det staten i detta område som bestämmer vad som händer, inte dom som bor och verkar i området . Så skulle dom vilja höja priset för att minska aktiviteterna eller tom upphöra med gruvdriften, kommer statliga gangsters och säkrar att driften forsätter ostört. Om man har tillgång till artificiellt billga resurser så finns inget incitament att utveckla produkter som är mindre resurstunga. Så skövlingen fortsätter. Detta är basen till dom problemen med resurser. Så avskaffa staten.

    Sen läste jag något om en definition av seriös diskussion. Något om inte bry sig om varför något sägs utan vad som sägs.
    Som råd i framtiden Gunnar, vill du att någon skall kommentera vad som sägs, se till att säga något. Annars är det lätt att fundera över vad för folk som kommer springande med böcker utan att föra fram ett resonamang runt vad man lärt sig från dom. Utan man fodrar att alla skall läsa den så att man kan ha en ”seriös diskussion”. Du har möjligtvis inte en farbror i förläggar branchen :-D?

    Förövrigt tycker jag man borde avskaffa riksbanken.

  • Vad är agendan för att påstå att något som någon kallar för ”ekonomiska resurser” är ”oändliga”? Ekonomiska resurser är ju beroende av ändliga naturresurser vars exergi och emergi förbrukas när och om dessa naturresuser brukas och förbrukas och sprids entropimässigt snabbare än ny exergi och emergi finns tillgängliga i en produktionsprocess där mänsklig arbetsförmåga och motivation mm. är ändliga resurser.

    • Det som Simon argumenterar är att saker och varor är olika saker. En vara är en sak som en människa ser en nytta för. Även konceptet knapphet är en, så att säga, mänsklig konstruktion som är kopplad till konceptet av en vara. Det låter kanske galet, men om vi exempelvis helt och hållet skulle överge en naturresurs skulle den inte vara en vara längre och inte heller knapp, eftersom vi inte har någon användning för den. Den skulle helt enkelt vara en sak.

      Hans argument är att naturresurser, som ex. koppar, blir mindre knappa då efterfrågan på resurserna driver fram återvinning, alternativutvecklingar, nya bryttekniker, ersättningsresurer, nya effektiva sätt att utnyttja resurserna på etc. Detta menar han visar sig i prissystemet, med sjunkande priser. Det är i kort Simons argument, om jag förstått det rätt. En stor del av argumentet i LTG (iaf enligt sammanfattningen) är att priset på naturresurser kommer öka så till den milda grad att all produktion kommer att fokusera på att utvinna dem, och mindre och mindre kommer att produceras (och hela produktionssystemet faller ihop och de allra flesta dör).

      Simon slog dessutom vad med Paul Ehrlich, som om denne hade rätt, att resurserna blev knappare och knappare, då skulle de stiga i pris. Simon hävdade att detta inte var fallet, utan de skulle istället sjunka i pris. Ehrlich fick välja 5 råvaror och sen skulle de följas över 10 års tid. Det visade sig att Simon hade rätt, även innan man justerat priserna för inflation. Ehrlich avböjde vidare vadslagning, men hävdade att han ändå hade rätt.

      Men, helt oavsett om Simon har rätt eller inte (tycker att det är ett intressant och lockande argument), att modellera världen med några statiska datormodeller, och helt bortse den mänskliga faktorn (som ju är omöjlig att modellera), missar hela poängen. Människor är agerande varelser, inte atomer, och det innebär att de agerar målmedvetet. Marknadsekonomin, som ju består av människors fria interagerande, är omöjlig att modellera, och således kan modeller av detta slag inte säga oss särskilt mycket om verkligheten.

      Modellen bortser från människor (som ju utgör marknaden), och menar ex. att nedsmutsning och förorening kommer att öka i en sådan omfattning att människor kommer att dö som flugor. Men detta missar helt och hållet ex. äganderätten. I den mån som föroreningar och nedsmutsning ökar och dödar människor är det en effekt av att den helt bortser från äganderätten och missförstår hur prissystemet fungerar. Den fria marknaden och privat egendom är som sagt jordens och miljöns bästa vän.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *