Recension The Market of Liberty

Nyligen läste jag om boken The Market of Liberty av Linda och Morris Tannehill och jag tänkte dela med mig av lite tankar kring boken som förhoppningsvis kan väcka lite intresse kring den. Den finns gratis här och att köpa här. Författarna grundar sig i Rands etik och Rothbards ekonomi och politik, detta märks tydligt i referenserna och noterna genom hela boken. Ekonomin i boken är alltså inspirerat av österrikisk ekonomi rakt igenom.

I det stora hela är det en mycket bra bok med många bra argument, om du är nyfiken på hur rättsväsende skulle kunna fungera på en fri marknad så är detta en bra bok att läsa.

Boken inleder med att ge en grund till vad en fri marknad är och varför staten är ett onödigt ont. Mycket av etiken i första och andra kapitlet känner man igen ifrån Rand och författarna hänvisar även till hennes verk och beskriver intressant Rand så här i en fotnot:

While Miss Rand is at present confused in the area of politics, her explanation of ethics is, by and large, very good.

Jag kan hålla med om att det ligger något i den kritiken.

Tredje kapitlet The Self-Regulating Market är en underbar genomgång hur en äkta fri marknad utan regleringar fungerar. Två favoritcitat:

Poverty and unemployment are the products of government intervention.

Jag skulle inte saga det bättre själv. Arbetslöshet existerar inte på en fri marknad.

The ensuing depression is actually the market’s only means of recovering from the inflation-caused malinvestment. Thus the business cycle, which has so often been blamed on laissez-faire capitalism, is actually the cold steel of the knife of government intervention in the market’s vitals-free trade.

En klockren beskrivning av den österrikiska synen på konjunkturcykeln.

I fjärde kapitlet Government – An Unnecessary Evil förs starka argument fram för att staten inte är ett nödvändigt ont tvärtom:

Government isn’t a necessary evil-it’s an unnecessary one.

I kapitlet beskrivs hur de flesta tänkare aldrig har ifrågasatt statens berättigande och existens utan tagit den för given. Vidare beskrivs staten som någon som initierar våld, om den upphörde med att initiera våld så skulle den upphöra att vara en stat och istället vara som vilket företag som helst på den fria marknaden. Eftersom staten inte är ett marknadsmonopol så måste det vara ett tvångsmässigt monopol och det finns inget tredje alternativ.

Demokrati sågas som ett mystiskt nonsens och omoraliskt då det inte går att motivera att miljontals människor har rätt att tvinga någon att göra något mot dess vilja om inte en person har denna rätt.

Vidare beskrivs slaveri som ett tillstånd där någon inte har rätt att utöva sitt självägandeskap utan styrs av någon annan. Att förespråka staten är att förespråka slaveri. När man förespråkar en begränsad stat hamnar man i den konstiga situationen att man förespråkar en form av begränsat slaveri.

Privata företag beskrivs som något som expanderar p.g.a. att de ger det som folk vill ha. Staten expanderar genom att ta ifrån folk det som de har genom våld (skatt och regleringar). Så privata företag ökar hela tiden välståndet och välbefinnandet hos sina kunder medan staten konstant minskar sina medborgares välstånd och välbefinnande.

Hur en statlig skola och en klass med pro-statliga intellektuella skapar en pro-statlig befolkning beskrivs även på ett bra sätt. Men en av de viktigaste anledningarna till att folk accepterar staten är att folk behöver någon att skylla på när något går fel och inte har självförtroende nog att klara sig på en fri marknad.

Kapitel 5 beskriver hur en fri och hälsosam ekonomi skulle fungera. I kapitel 6 beskrivs privat äganderätt som den princip som löser alla problem. I detta kapitel visar författarna att de har en lite annorlunda inställning till inmutning av äganderätter än Rothbard. Författarna väljer att fokusera mer på privata skiljedomstolar för att hantera konflikter i inmutning och ser inga problem med Columbus-komplexet så länge ingen konflikt uppstår (att någon inmutar en hel kontinent).

När det gäller invandring så tar har författarna samma hållning som Hoppe och andra, i en värld med privat äganderätt så är invandring ett icke problem.

Återigen beskriver författarna hur viktig principen är att du hela tiden måste betala för dig, byta värde mot värde, ge något för att få något. Oavsett om det gäller en bit mark eller att köra på en privat väg. Många tycker att detta är hemskt och vill hellre betala för detta indirekt via skatt. Här blir återigen de psykologiska orsakerna bakom folks tvekan till ett samhälle utan stat. De tror inte att de ska klara sig på en fri marknad, de har inte självförtroende nog. Men dessa psykologiska problem förändrar inte verkligheten, det enda moraliska är att man byter värde mot värde, och tar man det man inte har förtjänat så är man en parasit. En människa med självförtroende är stolt över att själv kunna betala för de tjänster han vill ha.

I kapitel 7 går författarna in på hur man ska lösa dispyter. De noterar att det är ganska intressant att de som förespråkar en stat tror att det enda sättet att lösa en dispyt är att lösa den med våld. Det är knappast nödvändigt att inrätta systematiskt våld och kränkande av äganderätter för att bekämpa våld. En privat skiljedomare förtjänar sitt uppehälle på sin skicklighet och rättvisa när han löser konflikter, en statlig domare är beroende och påverkas av politiska krafter.

Skiljedomstolar skulle anställa professionella skiljedomare till skillnad från de statliga domstolarnas jury bestående av lekmän, medborgare eller av politiskt tillsatta nämndemän. Skiljedomstolar måste attrahera kunder på grund av sin överlägsenhet istället för att använda tvång. De skulle då vara tvungna att bete sig som att de var intresserade av att lösa dispyten istället för att bete sig som domare som utmäter ett straff.

En annan viktig princip är utfrysning ifrån att göra affärer och samhället i stort. Denna metod är effektiv mot de som vägrar betala sina skulder eller att följa skiljedomstolars beslut. Ingen skulle vilja handla med den här typen av personer och inte heller försäkringsbolag skulle vilja ha med dem att göra.

Författarna går sedan in på skydd av liv och egendom. Först kommenterar de idén om att man skulle kunna ha en frivilligt finansierad stat. Även om man skulle hitta ett sätt att finansierar den frivilligt så skulle man vara tvungen att förbjuda konkurrens inom ett visst område annars skulle den upphöra att vara en stat. Någon som hyr en ”frivillig stat” för beskydd har i princip gjort sig själv försvarslös mot denna vilket gör detta till ett motsägelsefullt och meningslöst koncept.

Andra hävdar att våld och tvång skiljer sig ifrån alla andra tjänster och produkter och aldrig kan vara en del av marknaden. Här skiljer författarna på att initiera våld och vedergällningsvåld. Att initiera våld kan aldrig vara en del av marknaden då den förstör marknaden. Vedergällningsvåld är inte ute efter att förstöra marknaden utan att tygla aggression.

Om en enskild individ använder vedergällningsvåld för egen del så är hans handling ett marknadsfenomen lika lite som att det är ett marknadsfenomen när han lagar sin egen bil. Men om han anlitar någon att beskydda honom med vedergällningsvåld om det behövs så är den handlingen ett marknasfenomen lika mycket som när han hyr någon att reparera bilen.

För företag som tillhandahåller säkerhet och försvar så gäller det att erbjuda så bra tjänster som möjligt för att behålla sina kunder. En statlig polis däremot existerar endast för att beskydda staten. I demokratiska stater säger man att de är till för att beskydda medborgarna när de i själva verket större delen av tiden griper och straffar kriminella efter att handlingen har begåtts.

Den svarta marknaden inom t.ex. spel, prostitution och droger skapar och drar till sig kriminella och kriminella gäng. Genom att polisen ser till att lagar mot detta följs så skapar polisen en miljö som främjar kriminalitet. Dessutom blir du också förbjuden ifrån att skydda dig själv.

Privata säkerhetsföretag skulle inte heller behöva slösa stora summor på att se till att lagar mot t.ex. alkohol, droger, spel, prostitution osv. följs. De skulle inte heller ha immunitet mot lagen eller en egen uppsättning lagar. Samma lagar skulle gälla för polisen som för alla andra. Du skulle inte kunna gömma dig bakom din uniform och misshandla oskyldiga människor.

I kapitel 9 går författarna genom hur man ska hantera tvång. De understryker att alla konflikter är mellan en angripare och ett offer. Det finns inga brott som begås mot ”samhället”. Men när man kommer till straff och kompensationsbiten så tycker jag inte att denna bok når ända fram. Då är det Rothbard har skrivit på detta ämne mycket bättre. Författarna fokuserar mycket på att offret ska kompenseras av angriparen så långt det är mänskligt möjligt och inte tvingas att ersätta saker som är oersättliga. Det hela slutar i ett diffust resonemang kring detta.

I det tionde kapitlet beskrivs hur man bättre i ett fritt samhälle skulle hantera brottslingar och ”fängelser” som skulle fokusera på att angriparna skulle betala av sina skulder till offret. Jag är inte helt nöjd med detta kapitel heller då jag tycker att det lämnar en del att önska när det gäller kategorier av brott som mördare, pedofili och våldtäkt.

I kapitel elva hanteras det vanliga argumentet mot säkerhet på en fri marknad att det skulle uppstå gängkrig mellan konkurrerande privata säkerhetsföretag. En mycket bra genomgång av motargument.

Kapitel tolv berör naturlig lag och objektiva lagar kontra statliga godtyckliga lagar. Det är en helt ok genomgång men jag skulle önska att man hade fördjupat sig mer i detta, det känns lite ofullständigt.

Kapitel tretton är ett av de bättre jag har läst när det gäller hur ett fritt samhälle skulle hantera extern aggression ifrån t.ex. någons stat som fortfarande existerade. En viktig poäng är att en stat inte har några egna resurser, allt den har är sådant som den har stulit. Dessa resurser skulle vara tillgängliga i ett fritt samhälle. Desto friare människor är desto bättre och effektivare skulle de vara att försvara sig. En stat skulle inte ens kunna försvara sig själv utan dess invånare som den lever som en parasit på. Företag och säkerhetsbolag skulle på en fri marknad ha ett stort incitament att gå samman och försvara sig mot en aggressiv stat.

Kapitel fjorton beskriver hur det är existensen av stater som skapar krig och aggression. Själva definitionen av krig är beroende av att det finns stater annars skulle det endast vara småskaliga dispyter och konflikter.

Kapitel femton går igenom övergången ifrån en stat till ett fritt samhälle. Denna omställning skulle bli svår för många men antagligen mycket kort. Författarna beskriver kort hur egendom som idag ägs av staten skulle behandlas. Själv tycker jag att denna del är väldigt kort beskriven och inte tillräckligt bra, det finns andra som Rothbard och Hoppe som har skrivit mycket bättre på detta tema.

I det avslutande kapitlet avhandlas olika strategier för frihet. Som t.ex. väpnad revolution, infiltrera och montera ner staten, sluta att stödja staten/ignorera den, dra sig undan ifrån samhället och bygga ett libertarianskt paradis och slutligen att förändra samhället med idéer. Det sista alternativet är det som förespråkas och det håller jag fullständigt med om, det är även den strategi som Ludwig von Mises-Institutet har valt.

Slutligen så måste man älska en bok som konkluderar:

When some men rule over others, a condition of slavery exists, and slavery is wrong under any circumstances. To advocate limited government is to advocate limited slavery. To say that government is a necessary prerequisite for a civilized society is to say that slavery is necessary for a civilized society. To say that men cannot protect their freedom without government is to say that men cannot protect their freedom without a system of slavery. Slavery is never either right or necessary… and neither is that form of slavery called government. We must tell people that government isn’t a necessary evil; it’s an unnecessary one.

Detta är en vacker bok om frihet och författarnas enorma kunskap lyser igenom i varje kapitel. Jag kan förstå att den kallas en modern klassiker inom sitt område. Missa inte heller att läsa korrespondensen mellan Morris Tannehill och John Hospers (den första presidentkandidaten för libertarianska partiet) som avhandlar ett statslöst samhälle kontra en minarki.

Kommentera på bloggen.

Dela för frihetens skull