Etatisten Greider om ”elitisten” Keynes

När Göran Greider inte sysslar med att skriva förvirrade kolumner i Metro händer det att han får in en och annan kolumn i finpressen också. Med ”finpressen” menar jag givetvis Aftonbladet, och både orden ”fin” och ”pressen”, för just denna tidning, används i dess absolut vidaste bemärkelse.

denna kolumn, publicerad den 3 november, behandlar Greider en biografi om John Maynard Keynes, skriven av Robert Skidelsky.

Det finns givetvis, som vanligt, mycket att kritisera i Greiders skrivande. Bland annat Greiders (skenbara?) vurmande för kommunismen, hans hat för pengar, och hans vanliga helgonförklarande av Karl Marx. Men vi lämnar det tills vidare, och istället tänker jag fokusera på Greiders missrepresentation (i sann Keynesiansk anda bör tilläggas!) av den traditionella nationalekonomin och även av Keynes egna argument. Att Greider missförstått Keynes (om hans ens läst Keynes) är egentligen inte hans fel, då Keynes stil är snudd på omöjlig att följa, och han motsäger dessutom sig själv hit och dit. Ett exempel var ett tv-program många år sedan, där en panel av 5 ekonomer var inbjudna. Det sägs att mellan de 5 ekonomerna fanns det alltid 6 åsikter, eftersom Keynes alltid hade två.

Man kan till och med undra om inte hela Keynes livsverk var ett enda skämt menat att förvirra folk så mycket som möjligt. Följande rader har till exempel skrivits av Keynes, från 1938, om den grupp han umgicks med:

Vi avfärdade helt och hållet det personliga ansvaret att lyda allmänna regler. Vi hävdade rätten att bedöma varje enskilt fall utifrån dess egna meriter, och visdomen att göra det framgångsrikt. Detta var en mycket viktig del av vår tro, som vi trodde våldsamt och aggressivt på, och för den yttre världen var det vår mest uppenbara och farliga egenskap. Vi avfärdade helt och hållet moral, konventioner och traditionell visdom. Vi var, det vill säga, i strikt bemärkelse, immoralister. Det är för sent för mig att ändra mig. Jag förblir, och kommer alltid att förbli, en immoralist.

Detta kan mycket väl förklara både Keynes framgång och hans skiftande åsikter, ibland i samma kapitel (ja, säkert på samma sida).

Men vi vänder oss till Greiders kolumn och två av de saker jag vill poängtera. Greider skriver,

Enligt traditionell ekonomisk teori kan egentligen inget gå fel, inte i långa loppet. Utbud och efterfrågan anpassar sig till varandra och djupa chocker går över bara staten håller sina fingrar i styr. Ofrivillig arbetslöshet är något som i teorin helt enkelt inte borde kunna existera.

Att hävda att ”traditionell ekonomisk teori” (vad denna term nu innebär, Keynes själv var luddig och uteslöt stora delar av litteraturen, bland annat Mises bok som han sågade, för att sedan erkänna att han inte föstod den eftersom den var på tyska och han inte kunde tyska tillräckligt bra) hävdar att ”ofrivillig arbetslöshet är något som i teorin inte borde kunna existera” är en direkt missrepresentation. Det som den ekonomiska vetenskapen lär oss är att institutionell arbetslöshet inte kan existera på en fri marknad. Att ofrivillig arbetslöshet inte kan finnas, då t.ex. ett företag går under, är mig veterligen inte en del av traditionell ekonomisk teori. Givetvis finns det övergångseffekter, men återigen, det som den ekonomiska vetenskapen säger oss är att det bästa som staten ”kan göra” är att inte göra något alls. Detta är således att, likt Keynes, missrepresentera andras teorier.

För att koppla vidare till det som Keynes säger om arbetslöshet, skriver Greider

John Maynard Keynes banbrytande insats var att han insåg att kapitalismen saknar en inre drivkraft att frambringa full sysselsättning och därför måste det offentliga rycka in. Så enkel är egentligen hans teori.

Göran.
1. Nej, så enkel är inte Keynes teori.
2. Även i dess korrekta form är den felaktig och skadlig eller i bästa fall onödig.

Först beskriver vi ”traditionell ekonomisk teori”. Full sysselsättning kan endast uppnås på en fri marknad där lönenivåerna sätts fritt. Först på detta sätt kan utbudet av arbetare matcha efterfrågan på arbetare, och således skapa en situation med ”full sysselsättning”, där marknaden ”clearas”, precis som för alla andra varor. Keynes gillade inte att man hanterade arbetare som ”andra varor”, men känslor skall inte spela någon roll när man sysslar med vetenskap.

De som frivilligt väljer att inte jobba till de erbjudna lönerna, eller de som gör annat av andra orsaker, är i strikt bemärkelse inte arbetslösa (och absolut inte ofrivilligt arbetslösa!). Om vi ser dessa som arbetslösa finns det givetvis bara ett sätt att uppnå full sysselsättning på, och det är genom att tvinga alla att jobba (något Keynes säkert inte var en motståndare till, om vi får döma av hans förord till den tyska utgåvan av General Theory 1938, där han hyllar det nazistiska systemet). Vidare betyder inte detta att ofrivillig arbetslöshet aldrig kan finnas, eftersom företag går under, teknologi utvecklas, osv. på en fri marknad också. Men den snabbaste vägen att uppnå den optimala sysselsättningsnivån är genom laissez-faire.

Vidare är det så här att ingen kan leva utanför de ekonomiska lagarna. De är, likt tyngdlagen, giltiga, även om man vill det eller inte. Således, enligt ovanstående beskrivning kan staten inte göra något för att förbättra situationen. Staten kan inte ”skapa arbeten” som inte annars hade funnits. Staten är, med andra ord, ingen evighetsmaskin, även om Greider och Keynes verkar tro det (vilket bara visar deras totala statsdyrkan). Keynes hävdade till och med att om bara staten gjorde som han sade skulle vi, mänskligheten, ha utrotat ”knappheten” inom en generation. Dvs. inom en generation skulle allt (ja, allt!) finnas i ett sådant överflöd att vi aldrig mer skulle behöva bry oss om något. Det enda som stod i vägen? Den satans kapitalismen så klart.

Vad var då Keynes teori? Jo, Keynes accepterade ovanstående beskrivning, att man inte kunde uppnå full sysselsättning utan att lönenivåerna anpassades till marknaden. Lönenivåerna hölls bland annat artificiellt höga på grund av tryck från fackförbunden. Keynes lösning var dock inte att ta bort de lagar och regleringar som gjorde att dessa lönenivåer hölls artificiellt höga, utan hans lösning var istället att lura arbetarna! Detta alltså från en av arbetarklassens, i Greiders ögon, hjälte och mästare!

Hur ville han lura arbetarklassen? Jo, han ville höja lönerna nominellt men sänka dem reellt genom att helt enkelt trycka upp pengar, dvs. genom inflation (inflation var förresten Keynes mirakelmedicin för allt … ja, precis allt). Då lönerna i nominella termer på grund av inflationen stiger luras arbetarna att tro att deras löner ökar, medan de i själva verket sjunker, eftersom deras löneökningar är lägre än inflationen. Först när inflationen urvattnat de reella lönerna till en sådan nivå att de motsvarar marknadslönerna, uppstår full sysselsättning.

Om vi tar Keynes på orden, och accepterar hans teori som den är, inser vi direkt att den är fullkomligt onödig. Varför inte bara ha en fri marknad för lönesättning och låta detta ske ändå?

Men vi kan inte acceptera teorin som den är, eftersom Keynes medicin, inflation, skapar en mängd otrevliga effekter, bland annat att vissa personer (de tidigaste mottagarna av de nya pengarna) tjänar på andras bekostnad (de senare mottagarna, eller de som inte mottar pengarna alls), och den så kallade konjunkturcykeln. Således ser vi att Keynes teori inte bara är meningslös, den är direkt skadlig och bedräglig också.

Hur socialister och kommunister, som anser sig kämpa för arbetarklassen, kan hålla med om en teori vars kärna går ut på att blåsa arbetarklassen är fullkomligt oförståeligt. Den enda förklaringen jag kan hitta är att det skett genom någon sorts indoktrinering.

Vi avslutar med Greiders sista paragraf. Inte för att den innehåller något vettigt (så klart), utan för att den visar hur förvirrad han är.

Mest uppfriskande med Skidelskys bok är att hans porträtt av Keynes förminskar våra dagars nationalekonomi. Man får till exempel aldrig någon känsla av att Lars Calmfors eller ens Joseph Stiglitz ställer sig frågan: Varför lever vi? Sådant grubblade emellertid Keynes över. I en berömd essä från trettiotalets början förutsåg denne barnlöse ekonom att hans barnbarnsbarn nog knappast skulle behöva arbeta mer än tre timmar per dag. Produktionsproblemet skulle vara löst. Vi skulle kunna ägna oss åt väsentligare saker än hårt lönearbete.

Vi skulle kunna vara – fria. Till och med från nationalekonomin.

Jaha, och? Keynes grubblade om ”Varför lever vi?”, men det är han ju knappast ensam om. Det finns många ”ekonomer” som har gjort det utöver Keynes, t.ex. Ludwig von Mises, som trots allt skrivit väldigt filosofiska och djupa saker om människan. Men det kanske är för mycket begärt att Greider skall ha läst Ludwig von Mises. Dock är det sällan en bra idé, vilket Rothbard påpekade, att ha en högljudd åsikt om något man faktiskt inte har en aning om.

(Jag skulle förresten gärna skicka ett ex. av Human Action till Greider om jag trodde att han skulle läsa den. Men jag tror snarare att boken skulle gå ett grymmare öde till möttes den sista april, som en sorts initieringsrit till första maj)

Greider ekar även det vanliga kommunistiska ropet att ”produktionsproblemet” skulle vara löst, och att vi skulle aldrig behöva jobba igen. Det är svårt att direkt veta vad det är Greider åsyftar, men det är en rätt säker gissning att han håller med Keynes om att knapphetsproblemet skulle vara löst inom en generation. Och ja, det finns egentligen inte så mycket mer att tillägga. De som menar att vi lever i en värld utan egentlig knapphet ”förnekar verkligheten” för att låna en populär fras.

Förresten verkar socialister och kommunister, det vill säga arbetarklassens självutnämnda förkämpar, de som hyllar ”arbetet”, alltid se ner på ”arbete” och ”arbetare”. Bara vi instiftar kommunismen kommer vi aldrig behöva jobba, utan vi kommer kunna sitta under korkekar och skriva existentiell poesi och lukta på blommorna hela dagarna lång. Detta har både hävdats och prövats förut, se ex. Rothbards underbart underhållande (och djupt tragiska) beskrivning av anabaptiserna i Tyskland.

Dessa arbetarklassens förkämpar är också samma som går ut och säger saker som ”att bara vi har medborgarlön behöver vi ingen längre ta gråa och tråkiga jobb som städare”. För det första stämmer det inte och för det andra visar det vilken nedsättande attityd de har för ”vanliga” människor. Hur mycket bättre skulle det inte vara om alla var politiker som omfördelade sig till välstånd hela dagen lång, mellan glas av champagne och kex med rysk kaviar!

Vidare hävdar Greider att om vi bara accepterar hans, och Keynes, idéer, skulle vi kunna vara ”fria […] till och med från nationalekonomin”.

Suck… jag låter Ludwig von Mises själv summera vad som skulle hända om vi antog dessa idéer.

”[e]konomisk kunskap […] en väsentlig del av den mänskliga civilisationens struktur; den är grunden på vilken den moderna industrialismen och alla de moraliska, intellektuella, teknologiska och terapeutiska framstegen under senaste århundradena har byggts på. Det åligger människor om de kommer att använda den rika skatt som denna kunskap ger dem korrekt eller om de kommer att lämna den oanvänd. Men om de inte använder den på bästa sätt och bortser från dess läror och varningar kommer de inte att ogiltigförklara ekonomi; de kommer att utrota samhället och människosläktet.”

Avslutningsvis: anser du att du tillhör arbetarklassen och är trött på att känna dig blåst varenda dag i hela ditt liv? Här är ett tips: rösta inte, överge illusionen om politik, och för guds skull, lyssna inte på vare sig John Maynard Keynes eller Göran Greider. Även om Greider säkert inte riktigt förstår det, innebär det som han förespråkar endast att du, och alla andra ”arbetare”, kommer att bli fattigare och fattigare. Det är inte kapitalisten eller företagaren som lever på din bekostnad, det är statstjänstemannen, politikern, och i dagens system även bankmannen, som gör det.

Staten är din, och allas, fiende, inte företagaren eller kapitalisten.

Det är dags att Greiders, och Keynes, åsikter går samma öde till mötes som den flanellskjorta Greider alltid har på sig. Den slutade att vara modern någon gång på 90-talet, och ju snabbare dessa åsikter slutar att accepteras, desto bättre.

#Occupy Rosenbad!

Mer galenskaper från Greider finns att hitta här.

Mer galenskaper från Keynes finns att hitta här.

3 kommentarer till ”Etatisten Greider om ”elitisten” Keynes

  • En uppfattning av Greider jag finner roande är att han gett uttryck för att i princip alla inkomster (kanske 90-95% sådär) bör beskattas bort för att staten är bättre på att fördela dem.

    Det är svårt att hamna mer fel än såhär, både ur teoretisk och praktisk synvinkel. Undrar hur många på vänsterkanten som delar den uppfattningen. Inte så snällt heller mot de hårt slitande arbetare man säger sig vurma för, när de får ge pengar till att stötta skribenter som Greider och stötta konstnärer vars verksamhet de inte bryr sig om Istället för att köpa en iPad till sina barn.

    Bra sågning av keynes och Greider iaf.

  • Tackar!

    Ja, jag har hört att han gick ut och sade ngt i stil med att en ”vanlig” medborgare ”kunde få behålla” 2 procent av lönen, eller något i den stilen. Helt vansinnigt att folk tar honom på allvar egentligen.

  • Jag vill gärna ge ett tips. Läs radiokorren Kjell-Albin Abrahamsons bok ”Låt mig städa klart” där han tar upp allt som handlar om kommunism och hur den påverkat vårt land Sverige. Där tar han också upp de personer som varit och är partiledare för Vänsterpartiet som en gång hade ett tillägg: Kommunisterna. Faktiskt minns jag den andre i raden, Hagberg, som höll monologer i vårt parlament men aldrig någonsin bemöttes.

    Jag har inte sett Abrahamsons bok recenserad någonstans. Den kom ut i år och denne journalist bor i Polen har varit yrkesmässigt i Moskva och vet precis hur kommunismen fungerar. Bl a skriver han om personer som 1968 och däråt stod på barrikaderna, helröda. Idag är äldre män och kvinnor som skämtar bort den tiden med ett skratt ”när man var radikal”. Abrahamsson, som vet, säger: tänk om de som en gång hyllade nazismen (nationalsocialismen!) idag skulle ställa sig upp och med ett skratt prata om ungdomliga dumheter.

    Försök hitta boken. Den är verkligen historiskt belagd. Och själv minns jag de ungrare som flydde frå ”paradiset”, tjeckoslovaker, östtyskar, polacker… alla dem jag mött. De hade andra historier att berätta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *