Den svenska modellen

I och med att många frågar och skriver om Nimas rapport utgiven av Libera om Sverige så tänkte jag ge några korta kommentarer på denna. Till att börja med kan jag säga att många delar av rapporten är mycket bra. Många av de efterforskningar och data som visas håller jag med om. Men eftersom jag inte är en förespråkare av staten så håller jag inte med om ett antal observationer och konklusioner.

Rent generellt så utelämnar Nima flera nya lagar och regleringar som har införts i vårt land med den nya regeringen när han ska visa på hur mycket bättre det har blivit. Vi kan nämna hemskolning och övervakning/integritet som exempel. I stort sett liknar de delar jag inte håller med Nima om det som Samuel Gregg skrev om som jag kommenterade här. Statens grepp över oss har ökat, inte minskat. Eller mer specifikt som jag skrev om i min tidigare kommentar:

From my point of view you can take everything I own, I won’t like it but I will survive. But what is even worse is when you further restrict my freedom, tighten the grip of our children’s mind with socialism and state education and invade my personal integrity even more. So spare me the candy in the so called “reforms”, I want real freedom not your deception so you can travel around the world and brag about your “liberalizations”.

I förordet till rapporten skriver Gustav von Hertzen:

Democracy itself is built on the basis of morality

Redan här får jag problem. Demokrati är omoraliskt, om en person inte har rätt att tvinga på sin vilja på någon annan så kan inte heller nio miljoner ha rätt att tvinga en person att göra något. Demokrati är i praktiken en lynchmobb.

Vidare skriver Nima:

Thirdly, starting in the 1990s, Sweden has dramatically scaled back the size and scope of government, which was followed by a recovery of the earlier strong growthrate.

Att kalla de förändringar som har gjorts dramatiska finns det inte ens stöd av i Nimas egna siffror. Återigen så ignoreras de förändringar som har gjorts till det sämre. Den förändring som har gjorts av skattetrycket om man nu ska se det som ett enskilt mått kan knappast kallas dramatiskt. Dessutom är detta på en aggregerad nivå som inte alltid är relevant för individen.

Nima skriver om frimarknadsreformer:

Sweden compensates for its tax policy by employing market-friendly reforms in otherareas, such as trade openness, personal retirement accounts and choice of schools. Societies can prosper for many different reasons. Undeniably, the success of Swedish society hinges on the free market policies to which the nation is again returning.

Det är fel att kalla de liberaliseringar som har genomförts för frimarknadsvänliga. Det som har genomförts är någon form av socialistisk mix med kraftliga regleringar och det gäller även skolan. De möjligheter och ”friheter” som har genomförts för skolor och förskolor liknar inget som kan kallas privatiseringar. Det enda som detta kommer att ge är att när denna socialistiska modell misslyckas så kommer det att skyllas på den ”fria marknaden” och allt kommer att regleras ytterligare med mer socialism. Detta är alltså inget annat än en villfarelse som förespråkare av riktigt frihet måste uppmärksamma och inte omfamna.

Om den svenska välfärdsstaten skriver Nima:

The Swedish welfare state does create some social good, for example, by providing relatively generous social security nets.

En välfärdsstat kan aldrig anses skapa något socialt gott varken för angriparen/parasiten eller för den som blir attackerad. Angriparen är inte en producent utan ett rovdjur som lever som en parasit på frukterna av andras arbete. Istället för att leva enligt människans natur så är angriparen en parasit som livnär sig på andras arbetskraft och energi. Detta är ett helt klart brott mot all universell etik.  En människa kan inte leva som en parasit för parasiter måste ha icke-parasiter att leva på. Parasiten bidrar inte till välståndet utan är helt beroende av sin värd. Om parasiten ökar sin tvångsmässiga parasitism så kommer detta att fortsätta tills producenten dör ut och snabbt efter det dör även parasiten. Det man ofta glömmer bort här att angriparen skadar inte bara sitt offer utan även sig själv. Angriparen skadar sig själv genom att bryta mot sin egen natur som överger det naturliga sättet att producera för att bli en parasit.  Detta är alltså vad vår välfärdsstat gör med människor och deras natur, sakta men säkert bryts de ner till parasiter tills de har förstört sin egen själv samtidigt som de har förstört producenterna.

Ett av de mer magstarka påstående i rapporten får ändå anses vara:

It is important to realize that Sweden is not a socialist nation at heart. Taxes are high and the labor market is rigid, but policymakers have sought to compensate for this lack of economic freedom with economic liberalizations in other parts of the economy.

Hur kan man påstå att Sverige inte är en socialistisk nation med 45,8 % skattetryck av BNP (2010) och med en obefintlig respekt för privat äganderätt, rätten till ditt eget liv och för att inte tala om rätten till dina barn? Att sedan hävda att man har kompenserat detta på andra områden är ett cyniskt och bisarrt påstående. Jag skulle gärna vilja vet exakt vilka policies detta är som kompenserat alla de ingrepp i vår integritet och ingreppen i våra barns sinnen i skolan.

Slutligen skriver Nima:

Swedish society is not necessarily moving away from the idea of a welfare state, but continuous reforms are implemented towards economic liberty within the scopeof welfare. The rise of government has been stopped and even reversed in recent years. The nation is again returning to the free market policies which served it sowell in the past.

Att statens utbredning skulle ha stoppats på något sätt och även gått tillbaka är ett falskt påstående. Tvärtom har greppet hårdnat. Den nya regeringen är lika socialistisk som föregående. Jag skriver inte under på Nimas verklighetsbeskrivning och de gör inte heller det stora antalet människor som dagligen drabbas av statens kalla hand. Vi på mises.se beskriver dagligen de övergrepp och övertramp som sker och detta är inget vi tänker blunda för p.g.a. av att någon procentsats har sänkts någonstans, samtidigt som vi blir översköljda av nya regleringar.

1 kommentarer till ”Den svenska modellen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *