Västvärldens uppgång

Under nästan hela människans historia var materiell försakelse och ständig osäkerhet normen. Inte ens de på toppen av social status och politisk makt kunde njuta av livets goda och de konsumentläckerheter som ”fattiga” människor i väst tar för givet idag. Ibland klarade sig vissa populationer något bättre – i det antika Grekland och Rom kanske, och i Kina under Sung-dynastin (960-1279) – men dessa fall var exceptionella.

Så sent som på 1300-talet hade kineserna förmodligen den högsta levnadsnivån av alla större befolkningar. Minns vilken häpnad européer visade inför Marco Polos berättelser om Kina under senare delen av 1200-talet, även om det inte var ens hälften av allt han hade sett, vilket han förklarade på sin dödsbädd. [1]

Allteftersom medeltiden avtog började européerna göra snabbare ekonomiska framsteg samtidigt som kineserna föll ner i ekonomisk stagnation. Än mer anmärkningsvärt är att Europas ekonomiska energi började flytta från det stora kommersiella centrat i norra Italien mot civilisationens utkanter i nordvästra Europa. Det verkade som om barbarerna på något sätt hade snubblat över de ekonomiska framstegens hemlighet.

Läs hela artikeln, av Robert Higgs.

Inlägget postades i Blogg. Skapa ett bokmärke för länken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *